Merparten av den genteknikforskning som pågår sker främst hos kommersiella, transnationella storföretag. För att utveckla gentekniken investerar företagen mycket stora summor pengar; investeringar som snarare kräver ekonomisk täckning än etisk hänsyn. Drivkraften är att få så stor avkastning på insatt kapital som möjligt, detta kan knappast uppnås utan patentering. Utvecklingen inom det biotekniska området går mycket snabbt, därför brådskar det med arbetet att nå internationella konventioner som förbjuder patent på liv.
1 EG-direktivet om patent på biotekniska uppfinningar
I juli 1998 antogs i EU ett direktiv om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar (98/44EG). Direktivet innebär att det blir möjligt att ta patent inte bara på gener från växter och djur, utan också på vävnad och kroppsdelar från människor. Ett uttryckligt förbud mot patent på reproduktiv kloning av människor har tagits in i direktivet. Detsamma gäller förfaringssätt för modifiering av mänskliga könscellers genetiska identitet. Även användning av mänskliga embryon för industriella eller kommersiella ändamål utesluts från det patenterbara området. Direktivet klargör skillnaden mellan en uppfinning och en upptäckt. När det gäller patentering av mänskligt material innebär direktivet att den mänskliga kroppen i sina olika bildnings- och utvecklingsstadier, liksom enbart upptäckten av någon av dess beståndsdelar, inte kan utgöra en patenterbar uppfinning. En uppfinning som grundar sig på en isolerad beståndsdel av människokroppen eller en del som på annat sätt framställts genom ett tekniskt förfaringssätt kan emellertid patenteras.
Från flera håll har det riktats kritik mot direktivet. Många har grundläggande etiska invändningar mot patent på liv. En annan vanlig invändning är att många av patenten skulle gälla sådant som redan existerar i naturen och därför inte borde godkännas som uppfinningar. Många forskare ser också en risk med att livspatent snarare kan fördröja än gynna vetenskapliga framsteg eftersom det fria utbytet inom forskarvärlden skulle hindras. Lantbrukarorganisationer motsätter sig patent därför att det inskränker böndernas kontroll över sina produktionsmedel. Även miljöorganisationerna är kritiska. De har pekat på risken för ytterligare koncentration av makten över växtförädlingen hos kemiföretagen när genteknisk växtförädling gynnas ekonomiskt framför traditionell förädling. Djurskyddsorganisationer invänder mot patentering av djur, dels av etiska, principiella skäl, dels för att djurpatent ofta gäller medicinska djurförsök. Vänsterpartiet delar kritikernas invändningar mot EG-direktivet och anser att Sverige bör verka för att EG-direktivet om patent på biotekniska uppfinningar rivs upp. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
2 Internationell konvention mot patent på livsformer
I USA är rätten att ta patent på liv obegränsad. Där räcker det med att isolera och beskriva det man vill ha patent på. Gränsen mellan upptäckt och uppfinning suddas ut. Det finns ingen internationell eller global patentlagstiftning på detta område. Varje stat bestämmer vilka regler som skall gälla. Stora multinationella eller globala företag kan alltså ta patent i USA och sedan ha praktiskt monopol på t.ex. olika sjukdomsgener. Ett företag som har patent och monopol på någon cancergen kan bestämma priset för provanalyser. Eftersom utvecklingen går mycket fort är det synnerligen angeläget att Sverige tar initiativ så att en internationell konvention mot patent på livsformer kan antas. Detta skulle gynna en allsidig forskning, bevara den biologiska mångfalden och göra en positiv utveckling möjlig när det gäller hälsotillstånd och livsmedelsförsörjning i tredje världen.
Vänsterpartiet menar att det finns goda grunder för att ifrågasätta rätten att patentera och äga livsformer. Det är i grunden en fråga om etik och om praktiskt ansvar. Med den ökade globaliseringen sprids nya idéer, uppfinningar och produktionsförfaranden mycket snabbt och därmed ökar också näringslivets behov av patentering. De nationella reglerna och de internationella överenskommelserna på området behöver därför ses över. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att verka för en internationell konvention som förbjuder patent på livsformer.
3 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör verka för att EG-direktivet om patent på biotekniska uppfinningar rivs upp,
2. att riksdagen begär att regeringen verkar för en internationell konvention mot patent på livsformer enligt vad i motionen anförts.
Stockholm den 27 september 1999
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Stig Eriksson (v)
Owe Hellberg (v)
Berit Jóhannesson (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Tanja Linderborg (v)