Konsthantverkare, särskilt tillverkare av s.k. brukskonst såsom smides-,
keramik- och träalster samt smycken, finner ofta sina verk såväl
plagierade som kopierade.
Originalen till de på marknaden attraktiva modellerna köps in i enstaka
exemplar varefter de kopieras t.ex. i Sydostasien. Kopiorna saluförs oftast av
gatuförsäljare eller i marknadsstånd av ambulerande försäljare.
Rättighetshavaren, som utöver de säljbara modellerna kanske tagit fram
åtskilligt flera, får därmed stå för idéer, framtagningskostnader m.m. utan att
få något tillbaka.
I praktiken har det visat sig svårt att lagföra dem som härigenom kränker
upphovsmannens rätt. Detta trots stadgandet om straff respektive skadestånd
enligt 53 och 54 §§ lagen om upphovsrätt, URL.
Stora beviskrav ställs på anmälaren, och polismyndigheterna förmår heller
inte alltid tackla problemet bl.a. på grund av brister i kunskap och informa-
tion om marknadens beskaffenhet och tolkningen av gällande rätt.
Risken att förlora en tvist för en småföretagande konsthantverkare är
alltför stor för att flertalet ska våga driva en separat civilrättslig process,
inte
minst därför att rättshjälp också är svårt att få för egna omkostnader.
Om ett tvistemål i allmänhet kunde handläggas i anslutning till ett
brottmål, och åklagaren därvid föra målsägarens talan, vore mycket vunnet.
Eftersom så sällan brott- och/eller civilmål inleds i ärenden av detta slag
begagnas också sällan möjligheten för domstol att vid vite förbjuda intrång
eller överträdelse enligt 53a § URL.
Det får anses klart otillfredsställande att lagstiftningen här är så utformad
att den är svår att tillämpa och dess efterlevnad svår att kontrollera i
praktiken. Det försvagar upphovsmännens rätt och bidrar till att undergräva
förtroendet för rättsväsendet vilket i förlängningen menligt kan återverka på
legitimiteten i all offentlig verksamhet.
Även om de ekonomiska förluster till följd av olovliga plagiat och
kopieringar som sker på konsthantverkssidan i storleksordning inte kan mäta
sig med dem som drabbar musik- och videobranschen kan det ändock för de
enskilda företagarna betyda åtskilligt att gå förlustig sina alster, förutom
själva kränkningen i sig.
Ett sätt att stärka formgivarnas upphovsrätt är att genom information öka
rättsväsendets kunskap i ämnet bl.a. genom samverkan med Bildkonst Upp-
hovsrätt i Sverige (BUS) och Föreningen Konsthantverkare och industri-
formgivare (KIF). Ett annat är att i ökad utsträckning öppna för möjligheten
att handlägga till brottmål knutna tvistemål i ett sammanhang.
Till den del de i motionerna aktualiserade olägenheterna berör lagen om
mönsterskydd, bör den av regeringen 1999-03-25 tillkallade utredningen
rörande översyn av mönsterskyddslagen (dir. 99:27), även innefatta förslag
till åtgärder som i påtalade hänseenden är ägnade att stärka rättighets-
havarnas skydd.
Sverige har bl.a. genom ratificeringen av TRIP-avtalet inom World Trade
Organization (WTO) förbundit sig att verka för och vidtaga sådana åtgärder
att upphovsrätten inte kränks.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att upphovsrätten inte kränks,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att återkomma med förslag till åtgärder mot
kränkningar av upphovsrätten.