"Konsumtion är meningen och målet med all produktion. Producenternas
intressen ska tillgodoses endast i den mån det är nödvändigt för att kunna
tillgodose konsumenternas intressen."
Adam Smith, Wealth of Nations, 1776.
En väl fungerande marknad är den bästa förutsättningen för att tillgodose
konsumenternas önskemål om bra produkter till låga priser med god service.
Att vårda marknaden är därför den bästa konsumentpolitiska insatsen. Fritt
in- och utträde, fri prisbildning och fri konkurrens, god information och
marknadsvårdande instanser är de viktigaste förutsättningarna för en väl
fungerande marknad.
Den starka internationaliseringen och medlemskapet i den europeiska
unionen har skapat en ny situationen för de svenska konsumenterna. Även
den tekniska utvecklingen och diverse avregleringar har bidragit till
förändrade förutsättningar. Utvecklingen leder till ett större, bättre och
billigare utbud av varor och tjänster men kan också minska konsumentens
egen förmåga att skaffa sig överblick. Det finns stora mänskliga och
ekonomiska vinster att erhålla genom ett aktivt arbete med förebyggande
konsumentpolitiska insatser. Konsumentpolitiken syftar till att stärka
konsumentens ställning på marknaden.
Grunden för en väl fungerande marknad är tillgången till god information.
Konsumentinformationen utgör en mycket viktig roll. En väl fungerande
marknadsekonomi förutsätter att konsumenten kan bilda sig en uppfattning
om varor och tjänsters pris, servicegrad och kvalitet etc, för att således kunna
göra väl överlagda val. Genom att människor ges förutsättningar för att
känna sig trygga som konsumenter erhåller de samtidigt ett starkt inflytande
över sin vardag. Konsumentmakt är vardagsmakt.
Konsumenten och konkurrensen
Reformer för att stärka marknadsekonomin har sedan mitten av 1980-
talet bedrivits genom avregleringar och ändringar i regler inom olika
samhällssektorer. På den statliga sidan kan som exempel nämnas de
aktuella avregleringarna inom telekommunikation och elförsörjning.
Inom den kommunala sektorn pågår reformarbeten och verksamheten
konkurrensutsätts och drivs på många håll runt om i landet av andra
aktörer än kommunen. Effektiv konkurrens i privat och offentlig
verksamhet är till nytta för konsumenterna. Avregleringar i
konkurrensstimulerande syfte har således framför allt ett
konsumentintresse och bör fortsätta på fler produktmarknadsområden.
De krav och regler som ställs för att gynna konsumenten måste formas så
att det bästa inte blir det godas fiende. Regleringar och detaljstyrning som är
omfattande kan istället bidra till onödigt stora kostnader som övervältras på
konsumenten eller försvårar för de aktörer som vill ta sig in på marknaden,
vilket även detta i förlängningen drabbar konsumenten. Prisinformations-
lagen är ett exempel, där reglerna för prisinformationens utformning snarare
driver upp kostnader än är till allmängiltig nytta. Prisinformationslagen bör
ses över.
De många nya livsmedelshallarna och stormarknaderna har på många orter
bidragit till att pressa ned livsmedelspriserna. Samtidigt finns naturligt ett
kommunalt intresse av att stadsplaneringen är god, infrastrukturen fungerar
och olika typ av servicebehov kan tillgodoses. Kommunernas planmonopol
ska användas för att tillgodose dessa övergripande intressen, inte till att
försvåra den lokala konkurrensen. Planbestämmelser som begränsar handeln
bör inte förekomma.
Under 1970-talet och början av 1980-talet tillkom många av de lagar som
innehåller skydd för konsumenterna. Avregleringar av vissa marknader och
ökad konkurrensutsättning av vissa tjänster har för den enskilde
konsumenten bidragit till ökade valmöjligheter samtidigt som otydligheten
för vilka regler som gäller blivit alltmer uppenbar. Lagarna har under det
senaste decenniet reviderats och byggts ut. Arbetet med att genomföra EG:s
rättsakter rörande konsumentområdet pågår kontinuerligt. Det är mycket
viktigt att lagstiftningen inom det konsumenträttsliga området utformas med
stor tydlighet och för ökad konkurrens.
EU-medlemskapet ger nya förutsättningar
I regeringens skrivelse Konsumentpolitik i EU- mål och inriktning för
det svenska arbetet (skr. 1995/96:181, bet. 1995/96:LU26, rskr.
1995/96:292) redovisas inriktning och mål för arbetet med
konsumentfrågor i EU. Det övergripande målet är att ge konsumenterna
en starkare ställning på marknaden samt att främja konsumenternas
intressen och inflytande i ett integrerat Europa.
Internationaliseringen av marknadsföring och fullbordandet av EU:s inre
marknad gör det mycket angeläget för konsumenterna att kunna få
information om inhemska och utländska varor och tjänster och praktiskt
tillträde till marknaderna för att stärka sin position.
Amsterdamfördraget har bidragit till att konsumentpolitiken blivit ett eget
självständigt politikområde. Det innebär att all verksamhet och politik som
skall utformas och genomföras inom EU måste ta hänsyn till konsumenternas
önskemål och behov. Sverige bör verka för att konsumentintresset får större
vikt i förhållande till producentintresset i EU-samarbetet. Det gäller särskilt
inom jordbrukspolitiken.
Internationaliseringen har starkt bidragit till nya förutsättningar för
konsumentpolitiken. Genom Sveriges anslutning först till EES-avtalet och
senare medlemskap i EU har svensk konsumentpolitik blivit djupt integrerad
med den gemensamma konsumentpolitiken i EU, och därför måste den
svenska och europeiska konsumentpolitiken i stort ses i ett sammanhang.
Sverige bör verka kraftfullt för att befintliga och nya konsumenträttsregler i
EU blir enkla och tydligt utformade. I en öppen handel över gränserna blir
det arbete som utförs inom ramen för samarbetet i EU och OECD för
gemensamma riktlinjer, enkla rättsregler och tydlighet för konsumenterna
mycket viktigt och bör prioriteras av svenska myndigheter.
Den gemensamma valutan - EMU
Den gemensamma valutan skapar transparens. Olika priser för samma
eller likvärdiga produkter avslöjas direkt. Genom Internet blir den
gemensamma marknaden tillgänglig för människor oavsett var de bor. En
än större prispress uppstår, framför allt för alla varor och tjänster som lätt
kan beställas kors och tvärs över nationsgränserna. Bristande lokal eller
inhemsk konkurrens upphävs på den gemensamma marknaden. Ett
svenskt deltagande i den gemensamma valutan är därför av stor vikt för
de svenska konsumenterna. För att konsumenterna fullt ut ska kunna
nyttja dessa fördelar är tydliga rättsregler av stor vikt.
Resurssvaga hushåll
Konsumentverkets rapport (1998:16) påvisar att möjligheten till sparande
har en mycket stark koppling till inkomsten. Hushåll med låg inkomst
har ett mycket sämre försäkringsskydd, vilket är oroande ur rättslig
aspekt då avsaknad av hemförsäkring även innebär avsaknad av rätt till
s.k. rättshjälp. Det är också ofta dessa hushåll som saknar effektiva och
billiga betalningsmetoder, såsom bank på Internet eller postgirokonton.
Detta illustrerar vikten av att konsumentvägledningen dels är lätt
tillgänglig, dels att inriktningen än mer behöver vara att stödja dessa
hushåll med budgetrådgivning och information kring den finansiella
sektorn.
Redan skuldsatta personer använder sig ofta av dyra snabblån för att klara
av kortsiktiga ekonomiska situationer. Uppemot hälften av de personer som
söker hjälp med skuldsanering har skulder som hänför sig till snabb-
beviljade lån med mycket höga räntor. Lättheten att skaffa sig vissa krediter
och att låna pengar kan leda till oöverlagda och dyra krediter som
undergräver hushållets ekonomi.
Svårigheten att tolka t ex uppgifter rörande effektiva räntor kan vara en
orsak till att krediter med höga räntor väljs trots att en annan kredit till
betydligt lägre ränta skulle kunna vara möjlig att erhålla. Det vore rimligt
att
varje kreditprövning skulle genomgå en samlad kreditprövning för att ge
långivaren en bättre bild av kundens återbetalningsförmåga etc. Innan
skuldsanering beviljas bör långivarens agerande för att göra sig en bild av
kredittagarens möjlighet att klara ingången kredit väga tyngre.
Den offentliga servicen
Många av de tjänster som betyder mest för oss medborgare i vardagen är
offentligt producerade eller offentligt styrda. Den konsumentmakt och
den konsumenträtt som gäller för livsmedel, kläder eller semesterresor
gäller inte för utbildning, barnomsorg eller äldreboende. Samtidigt är
såväl valfrihet som möjlighet att hävda sin rätt mot producenten minst
lika viktigt. Konsumentintresset i de offentligt styrda tjänstesektorerna
måste stärkas. En sådan översyn av lagstiftningen bör startas.
Fondsparande
Fondsparandet ökar och konsumenten har ett stort utbud att välja på. För
att uppmuntra och underlätta ett aktivare fondsparande bör fondbyten
kunna ske utan att konsumenten drabbas av drastiska skattekonsekvenser.
På detta sätt skärps konkurrensvillkoren genom att konsumentmakten får
en mer reell innebörd.
Myndighetsorganisationen
I den konsumentpolitiska kommitténs rapport (SOU 1994:14)
redovisades uppfattningar om renodling och strukturering av
myndighetsorganisationen genom att separera myndighetsutövningen
från de opinionsbildande uppgifterna.
Kommitténs förslag genomfördes aldrig; i stället har Konsumentverket
inom ramen för sitt arbete genomfört en tydligare funktionsuppdelning. Vi
anser dock att en bättre rollfördelning mellan den myndighetsutövning och
de marknadsvårdande uppgifterna å ena sidan och de opinionsbildande och
ensidigt konsumentstödjande å den andra skulle främja marknadens
funktionssätt. Konsumentverket är den centrala myndigheten för konsument-
frågor.
Konsumentverkets engagemang omfattar dels myndighetsutövning, dels
annan konsumentstödjande verksamhet. Konsumentverket, Allmänna
reklamationsnämnden, Livsmedelsverket och Konkurrensverket är de
myndigheter som närmast arbetar med konsumentfrågor. En översyn av
myndighetsutövning, marknadskontroll, opinionsbildning och konsument-
stöd bör göras i syfte att än bättre nå målen med verksamheten. Marknads-
kontrollen som idag utövas via Konkurrensverket bör förstärkas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fri konkurrens och god information som grund-
pelare för konsumentpolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fortsatta avregleringar av produktmarknader,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avreglering inom jordbrukssektorn,3
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svensk prioritering av det internationella arbetet
för gemensamma riktlinjer och rättsregler,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svenskt deltagande i EMU, 1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om resurssvaga hushåll och budgetrådgivning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om långivares ansvar vid kreditgivning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om konsumentmakt i offentlig service,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fondsparande, 2
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om effektiv myndighetsorganisation för främjande
av konsumentintresset.
Stockholm den 5 oktober 1999
Karin Pilsäter (fp)
Lars Leijonborg (fp)
Bo Könberg (fp)
Eva Flyborg (fp)
Runar Patriksson (fp)
Yvonne Ångström (fp)
Siw Persson (fp)
Ulf Nilsson (fp)
Ana Maria Narti (fp)
1 Yrkande 5 hänvisat till FiU.
2 Yrkande 9 hänvisat till SkU.