Registrerat partnerskap för homosexuella finns i dag i fem stater: Danmark, Norge, Sverige, Island och Nederländerna. Lagstiftningen i de fem länderna är inte identisk, men det finns likheter. Partnerskapslagar diskuteras även i flera andra länder. Det finns därför skäl att anta att alltfler länder kommer att införa partnerskapslagar.
Flera oklarheter råder kring partnerskapets rättsverkningar i internationellt hänseende. Det gäller till exempel svenska partnerskaps giltighet i alla de länder som har partnerskapslagstiftning, utländska partnerskaps giltighet i Sverige och de anknytningskrav som några av partnerskapslagarna ställer upp.
Sveriges partnerskapslag ställer upp ett sådant anknytningsvillkor som innebär att minst en av parterna skall vara svensk medborgare och ha hem- vist i Sverige. Med andra ord kan svenska medborgare utan hemvist i Sverige inte ingå partnerskap i sitt hemland. Dessutom kan utländska medborgare med hemvist i Sverige endast ingå partnerskap med en svensk medborgare som samtidigt har hemvist i Sverige. Många homosexuella invandrare är alltså förhindrade att ingå partnerskap med varandra. Staterna bör ömsesidigt komma överens om att åtminstone utvidga anknytningsvillkoren till att inklu- dera personer som är medborgare i, respektive har hemvist i, ett annat land som också har partnerskapslagstiftning.
Av detta skäl bör Sverige verka för en internationellt privaträttslig konven- tion om registrerat partnerskap.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en internationellt privaträttslig konvention om registrerat partnerskap.
Stockholm den 4 oktober 1999
Cinnika Beiming (s)
Carina Moberg (s)