Haagkonferensen för nationell privaträtt antog 1980 en konvention om de
civila aspekterna på olovliga bortföranden av barn. Sverige anslöt sig till
konventionen 1980. Haagkonventionen utgör ett medel och en möjlighet
att återföra ett barn till det land från vilket barnet har förts bort.
Konventionen är till både för att förhindra att barn olovligt förs bort och
för att säkerställa att barn snabbt återförs till tidigare miljö.
Konventionen innehåller också bestämmelser för att skydda barnets rätt
till umgänge med båda föräldrarna.
Ett olovligt bortförande eller kvarhållande av ett barn skapar en kris-
situation som snarast möjligt skall undanröjas genom att barnet återförs till
sin invanda miljö. De faktiska förhållanden som rådde innan det olovliga
bortförandet eller kvarhållandet ägde rum ska återställas.
En ansökan om återförande av ett barn prövas av domstol och i Sverige
sker prövning i länsrätten. Domstolen prövar inte vilken förälder som är bäst
lämpad som vårdnadshavare. Den saken skall prövas i domstol i det land där
barnet har sin hemvist. Haagkonventionen skall säkerställa ett snabbt
avgörande och processen skall vara snabb och summarisk.
Ett avgörande rörande barnets återförande är inte ett avgörande om
vårdnad. Men i praktiken kan det ändå bli följden då den ena föräldern inte
alltid har tillgång till bostad och uppehälle i det aktuella landet. Möjligheten
att i praktiken följa Haagkonventionens intentioner om avgörande av
vårdnadshavare i landet där barnen i juridisk mening har sin hemvist, är inte
alltid uppfylld. Ingen tycks mig heller ha skyldigheten att fylla denna
skyldighet. Ur jämställdhetsperspektiv är det viktigt att belysa detta då
kvinnor oftare har sämre inkomster, sämre skyddsnät och sämre förankring
på arbetsmarknaden samt även ur andra synvinklar kan ha extra svårigheter
på grund av sitt kön.
Det förekommer också fall där en förälder olovligt för sitt barn till, eller
kvarhåller barnet i, Sverige. Länsrätten skall då på ansökan besluta om ett
återförande, om barnet omedelbart före bortförandet hade hemvist i en stat
som har tillträtt Haagkonventionen. Föräldrarnas och barnets medborgarskap
saknar betydelse. Länsrätten skall, oavsett om förälder och/eller barn är
svensk medborgare, verka för att barnet återförs till det land där barnet har
sin hemvist varvid de förhållanden som rådde innan det fördes bort eller
hölls kvar återställts. Om så inte sker uppfylls inte de förpliktelser som
Sverige har åtagit sig.
Ett återförande av ett barn kan också vägras om det finns risk för att barnet
skulle utsättas för fysisk eller psykisk skada om det återfördes. Ytterligare
grund för att vägra återförande av barn är att barnet genom återförandet
försätts i en ohållbar situation. Dessa skrivningar är viktiga för att
säkerställa
barnens fysiska och psykiska hälsa och utveckling. Vi arbetar såväl i Sverige
som i vår omvärld på många plan för att implementera barnkonventionen.
Vi rör oss mer över gränserna genom fritidsresor, studier och arbete.
Denna ökade rörlighet leder samtidigt till att alltfler möts och väljer att
inleda en varaktig relation, man skapar ett hem och man får gemensamma
barn. I förlängningen innebär denna utveckling även att vårdnadstvister med
internationella inslag ökar. Sådana tvister är svåra för alla, för de båda vuxna
parterna men framför allt för barnen ifråga. Båda föräldrarna kan se sig som
den mest lämpade vårdnadshavaren och bäst kunna erbjuda barnen det
vardagliga boendet. Om föräldrar inte kan komma överens är det domstolen
sak att fälla ett avgörande. Och när ett ärende kommit så långt att
Haagkonventionen är påkallad så är det uppenbart att föräldrarna inte kunnat
lösa frågan om barnens hemvist och vårdnadshavare på egen hand eller med
extern hjälp i tidigare skede.
Inom domstolsväsendet pågår en process med sikte på att på ett bättre sätt
ta till vara barnens bästa och låta barnen själva komma till tals i för dem
viktiga frågor. Men när det gäller såväl rådgivning om vad Haagkonven-
tionen innehåller, som dess tillämpning har barnperspektivet kommit i
skymundan. Jag tänker då främst på de skrivningar i Haagkonventionen som
handlar om barnets situation i det land de ska återföras till. I tillämpningen
av Haagkonventionen måste man lägga en stor vikt vid om barnen kan
komma att utsättas för fysiska eller psykiska skador eller försättas i en
ohållbar situation. Haagkonventionen reglerar inte bara föräldrarnas rätt utan
också barnens rätt.
Det är därför angeläget att en översyn av Haagkonventionens tillämpning
sker utifrån barnperspektivet, likaväl som en översyn av skrivningarna om
risk för fysisk och psykisk skada samt risken att försättas i en ohållbar
situation skall utgå från barnens perspektiv. En översyn bör även göras i
syfte att se Haagkonventionens konsekvenser och möjligheter i tillämpning
för föräldrar ur ett jämställdhetsperspektiv.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av Haagkonventionens tillämpning
och konsekvenser.