1974 ändrades lagen så att det blev enklare och gick snabbare att skilja
sig. Lagändringen motiverades med att det skulle öka livskvaliteten för
såväl vuxna som barn, hellre en lycklig skilsmässa än att lappa på en
dålig relation.
Enligt SCB:s statistik Skilsmässor och separationer (1995) har årligen
sedan 1974 50 000 par skilt sig, varav 20 000 gifta och 30 000 samman-
boende. I lilla Sverige har över 2 miljoner människor sedan dess gått ifrån
varandra; det är Europas och förmodligen världens högsta skilsmässo-
frekvens. Årligen går 45 000 barn igenom en skilsmässa, 10 000 av dem för
andra gången. Så många som var fjärde tonåring har idag varit med om en
skilsmässa och bor nu i sju av åtta fall hos sin mor. Enligt vissa forskare
kommer inom några år en fjärdedel av dessa barn att för alltid ha mist kon-
takten med sin far. De osynliga fäderna är ett stort samhällsproblem:
omkring 200 000 fäder bor inte tillsammans med sina 270 000 barn. 60 000
barn har faktiskt aldrig någonsin fått bo med sin far. Och ändå säger vi att
barnen har rätt till båda sina föräldrar.
Kostnaderna för skilsmässor är höga: Frånskilda män lever i genomsnitt tio
år kortare än gifta och sammanboende. En frånskild man löper dubbelt så
stor risk att dö i hjärnblödning, självmordsfrekvensen är fyra gånger högre,
risken att dö i skrumplever sju gånger högre. Hans genomsnittsliga inkomst
blir halverad, risken att bli dömd och att hamna i fängelse ökar kraftigt. Som
fängelsedirektören Ann Britt Grünewald kunde konstatera fanns i hennes
fängelse inte en enda man som vuxit upp tillsammans med sin far.
Kostnaden för kvinnorna är inte mindre: de röker dubbelt så mycket, äter
fem gånger så mycket lugnande medel, är mer trötta och oftare sjukskrivna
än gifta och sammanboende kvinnor. Också deras självmordsfrekvens är
förhöjd, de drabbas betydligt oftare av våld och får en mycket sämre
ekonomi genom skilsmässan. Över hälften av dem klarar inte ens de löpande
utgifterna utan måste leva på socialbidrag, och saknar helt kontantmarginal.
Även räknat i pengar är skilsmässorna kostsamma för samhället.
I TV-programmet Summerat, som sändes i september i år, uppskattades
kostnaderna för skilsmässor vara ca 10 miljarder kronor per år.
Det är viktigt att mera aktivt arbeta för att förebygga skilsmässor, och
genom lagstiftningen prioritera äktenskapet, eftersom samboförhållanden
spricker tre gånger oftare. 1992 motionerades om att familjerådgivnings-
byråer ska finnas i landets alla kommuner, något som blev lag 1995. Det är
bra, men det räcker inte - över 30 000 söker varje år hjälp och köerna är ofta
långa. Kostnaderna för familjerådgivningsbyråerna är ca 100 miljoner
kronor, en mycket låg kostnad ställd i relation till de enorma belopp som
skilsmässorna kostar årligen. Ökade resurser måste satsas på familjerådgiv-
ning och föräldrautbildning. Ett vårdnadsbidrag som ger möjlighet att välja
att själv ta hand om barnen när de är små bör införas. Kristdemokraterna
utvecklar denna tanke i sin budgetmotion.
Just efter första barnets födelse är påfrestningarna stora och skilsmässo-
risken kraftigt förhöjd. Då behövs allt stöd och då är man dessutom mest
motiverad för en föräldrautbildning som stärker den nya familjebildningen.
En sådan utbildning borde erbjudas föräldrarna såväl genom mödravårds-
centralen som barnavårdscentralen.
Enligt SCB 1994 anser över hälften av alla män och två tredjedelar av
kvinnorna att det är för lätt att skiljas i Sverige. Inte minst för barnens
skull,
ändras lagen från 1974 så att betänketiden för par som har barn under 16 år
förlängs från dagens sex månader till ett helt år, oavsett om båda eller bara
den ena föräldern önskar skilsmässa. Detta bör ges regeringen till känna.
Det ligger i samhällets intresse att värna familjen och äktenskapet, och att
separationer i görligaste mån undviks.
I prop. 1973:32 om äktenskaps ingående och upplösning sägs också
uttryckligen att man vid utformningen av regler om skatter och sociala
förmåner borde undvika att ge reglerna ett sådant innehåll att människor
förlorar på att gifta sig eller vinner på att skilja sig.
Folkpension till två ensamstående är dock högre än pensionen till var och
en av två sammanlevande (LAF 10 kap. 1 § samt 6 kap. 2 §). För samman-
boende utan gemensamma barn, som inte heller tidigare varit gifta med
varandra, är det alltså pensionsmässigt en förlust om personerna ingår äkten-
skap. Samtidigt utgår s.k. omställningspension endast till efterlevande makar
eller sambor med gemensamma barn eller tidigare äktenskap (LAF 8:2 andra
stycket).
Vid bedömning av bostadsbidrag är det oftast en nackdel för samman-
boende att bli likabehandlade med makar, eftersom behovsprövning då sker
på den sammanlagda inkomsten. Dessa regler, som innebär att människor
förlorar ekonomiskt på att gifta sig eller vinner på att skilja sig, måste
ändras.
Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om föräldrautbildning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förlänga betänketiden för par som har barn
under 16 år från dagens sex månader till ett helt år, vare sig båda eller
bara den ena föräldern önskar skilsmässa,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ändra de befintliga regler som innebär att
människor förlorar ekonomiskt på att gifta sig, eller vinner på att skilja
sig,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att bekräfta policyn som kom till uttryck i
propositition 1973:32 om äktenskaps ingående och upplösning att man
i framtiden vid utformningen av regler om skatter och sociala
förmåner skall undvika att ge regler ett sådant innehåll att människor
förlorar på att gifta sig eller vinner på att skilja sig.