Närmare 450 000 barn i Sverige - drygt 20 % av alla barn under 18 år -
lever i en familj som inte består av barnets båda biologiska föräldrar. Av
dessa bor ca 85 % tillsammans med mamman. 43 000 barn bor
tillsammans med mamman och hennes nya sambo,
5 000 med pappan och hans nya sambo. Drygt 100 000 barn lever i en
familj där det finns minst ett halvsyskon, och 14 000 barn i en familj där
båda vuxna hade barn från tidigare förhållanden med sig i boet. 5 000 barn
lever i en familj där bägge parterna har med sig barn från tidigare relationer
samt gemensamma barn.
I en tillvaro där separationer utgör en ofrånkomlig del av verkligheten för
så många barn ställs stora krav på att föräldrarna uppmuntrar och underlättar
barnets fortsatta kontakter med den förälder som det skils ifrån. Den förälder
som barnet bor hos har ett ansvar för att barnets umgänge med den andra
föräldern inte försvåras, och den förälder som inte längre bor tillsammans
med barnet får inte släppa kontakten med sitt barn.
Det ställs också krav på att det offentliga - staten, kommuner och sociala
myndigheter - tillhandahåller ett regelsystem som både uppmuntrar och
underlättar fortsatta kontakter mellan separerade barn/föräldrar, och inne-
håller moment som tydligt visar att umgängessabotage inte accepteras.
För ett barn är det ofta en svår och chockartad upplevelse att inte längre få
bo tillsammans med bägge sina föräldrar efter en separation. Om den ena
föräldern bara försvinner ur barnets tillvaro kan händelsen framstå som
obegriplig, eftersom barnet inte alltid förstår de vuxnas konflikter. I värsta
fall lägger barnet skulden på sig själv och tror att det är dess eget fel.
Lätt att sabotera umgänget
Det är för lätt för en vårdnadshavare att sabotera barnets umgänge - även
om umgängesrätten är lagstadgad och har fastställts av domstol - genom
påståenden om barnets ovilja, ohälsa, krav på kontaktperson eller genom
att flytta långt bort från den andra föräldern.
Ett sätt att försöka komma till rätta med problemet är att utbetalningar av
underhåll och underhållsstöd skall kopplas till utövat umgänge, så att
umgängessabotage automatiskt leder till att pengarna uteblir. Uttalande om
barnets ohälsa som grund för uteblivet umgänge skall endast godtas efter
läkarintyg. För att ändra detta krävs ändringar i föräldrabalkens 21 kap.,
ändringar i reglerna för underhåll och underhållsstöd.
Utdragna vårdnads- och umgängestvister
I samband med vårdnads- och umgängestvister uppkommer ofta problem
med att umgängesföräldern inte får träffa barnen därför att
vårdnadshavaren vägrar. Enda möjligheten är då att man med stöd av
allmän domstols beslut eller dom om rätt till umgänge vänder sig till
länsrätten för att begära att länsrätten beslutar om att vårdnadshavaren
vid vite skall tillåta umgänge. Den dom som då kommer från länsrätten
kan givetvis överklagas till kammarrätten. Det tar då som regel ett par
månader innan det blir förhandling i kammarrätten. Vårdnadshavaren kan
sedan överklaga till Regeringsrätten och begära prövningstillstånd. Då
går ytterligare några månader. När sedan beslut kommit från
Regeringsrätten kan man vända sig till länsrätten på nytt för att länsrätten
genom nytt förfarande skall döma ut vitena. Även dessa beslut kan
överklagas i samma ordning, vilket tar ett antal månader. Ofta tar det
minst ett halvt år från det att umgänge ej kommer till stånd till dess vite
döms ut.
I regel fattas beslut om verkställighet endast för den närmaste framtiden,
varför frågan om verkställighet av samma domstolsbeslut om umgänge kan
komma att prövas gång på gång. Vid förvaltningsdomstolarnas prövning har
dessa även getts möjlighet att bedöma om allmän domstols beslut eller dom
bör ändras, och kan då vägra verkställighet. I praktiken innebär detta en
allmän möjlighet till överprövning av lagakraftvunna domstolsbeslut som
saknar motsvarighet på andra rättsområden.
Den som drabbas av t ex umgängessabotage tvingas med nuvarande regle-
ring in i en segdragen och oviss domstolsvandring som dels kostar mycket
pengar för den enskilde och samhället, dels leder till utdragna konflikter som
är skadliga för såväl barnet som relationen mellan föräldrarna.
Enligt min mening bör en utredning tillsättas för att se över lagstiftningen
inom området för att komma till rätta med umgängessabotage i vårdnads-
och umgängestvister.
Undvikande av segdragna tvister
För att undvika segdragna tvister om verkställighet av vårdnad, boende
eller umgänge behövs ett enklare förfarande när det gäller verkställighet
av domar om umgänge. Frågor om verkställighet överförs från
länsrätterna till allmän domstol. Frågan om huruvida överlämnande av
barn skall vara förenat med vite bör prövas redan i samband med att
vårdnads-, boende- eller umgängesfrågan prövas av domstolen, och
resultatet av den prövningen redovisas i domen eller beslutet.
Om tveksamhet råder om huruvida en förälder frivilligt kommer att rätta
sig efter domstolsutslaget bör vite fastställas och skälen för detta redovisas.
Om en förälder då missköter umgänget kommer man ifrån det "tröga"
förfarandet man har nu. Likaså bör man vara uppmärksam på om en förälder
sätter i system att sabotera umgänget och mer eller mindre "accepterar"
vitesföreläggandena. Utredning bör undersöka när det finns grund för att
civilpolis ska vara med vid en hämtning tillsammans med exempelvis
kontaktperson eller för barnet redan känd socialtjänsteman. Under pågående
tvist om vårdnad, boende eller umgänge skall beviljad rättshjälp i tvistemålet
även avse mål om verkställighet om det finns sådant behov. Även för detta
behövs ändringar i föräldrabalkens 21 kap. och rättshjälpslagen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning för att se över lagstiftningen i syfte
att komma till rätta med umgängessabotage i vårdnads- och
umgängestvister.