I äktenskapsbalken (ÄB) föreskrivs att om arvlåtaren var gift ska
kvarlåtenskapen tillfalla den efterlevande maken. Make ärver alltså
framför bröstarvingar. Först när den efterlevande maken i sin tur avlider
har bröstarvingarna rätt till arv efter den först avlidne, s k efterarv. De
kan heller inte kräva att få ut sin laglott vid den först avlidnes död.
Laglotten är hälften av arvslotten och kan inte sättas åt sidan av
testamente.
Särkullbarn
Från huvudregeln i 3 kap. 1 första stycket första meningen ÄB finns ett
undantag beträffande den som är bröstarvinge endast till den först
avlidne maken, ett s k särkullbarn. En sådan arvinge har nämligen enligt
andra meningen samma stycke rätt att få ut sin arvslott redan vid den
först avlidne makens död.
Ett särkullbarn kan emellertid, helt eller delvis, avstå från sin rätt att få ut
sitt arv efter den avlidne i samband med dennes död. En sådan bröstarvinge
blir då istället efterarvinge och får på samma sätt som gemensamma barn ut
sin arvslott efter föräldern först när den efterlevande maken dör (3 kap. 9 §).
Basbeloppsregeln
Den efterlevande maken har alltid rätt att ur kvarlåtenskapen efter den
avlidne maken, så långt kvarlåtenskapen räcker, få egendom till så stort
värde att den tillsammans med egendom som den efterlevande maken
erhöll vid bodelningen eller som utgör den makens enskilda egendom
motsvarar fyra basbelopp (3 kap. 1 § andra stycket ÄB). Basbeloppet för
år 1998 är 36 400. Ett testamente av den avlidne maken är utan verkan i
den mån förordnandet inkräktar på den efterlevande makens rätt enligt
basbeloppsregeln. Makes rätt enligt basbeloppsregeln gäller även mot
bröstarvinge till den avlidne och gör intrång i dennes laglott.
Bröstarvingen blir i ett sådant fall efterarvinge.
Arvsplanering
I riksdagen har tidigare framförts att särkullbarn har ett alltför dåligt
skydd mot olika typer av arvsplanering. I sitt betänkande med anledning
av den nämnda motionen uttalade lagutskottet att frågan om skydd för
särkullbarns rätt till arv borde övervägas i lämpligt sammanhang.
Riksdagen ställde sig bakom betänkandet. 1996 tillsattes en utredning
som enligt direktiven bland annat särskilt skulle ta upp två frågor som
gäller särkullbarnens situation. Den ena frågan gäller särkullbarns skydd
mot åtgärder som som syftar till att helt eller delvis ta ifrån dem deras
rätt till arv, och den andra frågan gäller regeln om preskription av talan
om återbäring av gåva i 3 kap. 3 § ÄB.
Utredningen vars resultat redovisades i SOU 1998:110 kom fram till att de
möjligheter som finns för att tillgodose ett särkullbarns skydd mot
arvsplanering får anses tillräckliga och någon ändring av reglerna av den
anledningen ansågs av utredningen inte nödvändig.
Istället påpekas det från utredningens sida att det kan sättas i fråga om inte
en mer grundläggande genomlysning av bl a laglottsinstitutet är påkallad i
syfte att pröva nuvarande avvägning mellan arvlåtares och bröstarvinges rätt.
Ett sådant uppdrag föll emellertid utanför den översyn utredningen hade
direktiv att företa.
Motstående intressen
Det är inte ovanligt att människor gifter sig mer än en gång och får barn i
flera kullar. Särkullbarn är därför en vanlig företeelse idag trots att det
juridiska begreppet är något ålderdomligt. Det rimligaste är att anta att
majoriteten av förhållandena mellan särkullbarn och föräldrarnas
eventuella nya familjer är relativt harmoniska. Fall finns givetvis där
relationen mellan barnen från ett tidigare äktenskap och den ena
förälderns nya familj är dålig. Många vårdnads- och umgängestvister
vittnar bl a om detta. Det finns även fall där medlemmarna i en ny familj
inte känner till att den ena maken har ett särkullbarn från ett tidigare
förhållande.
I de sistnämnda fallen kan reglerna om särkullbarns rättighet att få ut sin
arvslott vid den först avlidne makens bortgång ställa till stora praktiska och
ekonomiska problem för den efterlevande maken. Det finns exempel där
efterlevande make fått gå från hus och hem för att ha råd att lösa ut ett
särkullbarn vars existens hon inte vetat om före makens bortgång. I den
situationen finns det inte mycket den efterlevande maken kan göra då
säkullbarnets rätt till sin arvslott är stark och rätten till laglotten ännu
starkare.
Om någon arvsplanering ej skett är den efterlevande makens enda skydd
basbeloppsregeln. Om fast egendom finns bland boets tillgångar, vilket ju
ofta är fallet, är fyra basbelopp i dagens läge inte mycket pengar, särskilt
inte
i regioner där fastighetspriserna är höga.
Miljöpartiets förslag
Mot bakgrund av det ovan sagda är det inte säkert att man endast ska
nöja sig med rättsläget rörande arvsplanering så som det ser ut i svensk
rätt idag. Idag är det som nämnts allt vanligare att makar har särkullbarn.
Det framstår därför som mer och mer märkligt att resultatet av reglerna
kring särkullbarnens arvsrätt ska kunna gå ut över efterlevande makes
livssituation så som är fallet idag. Enligt vår mening bör regeringen
utreda möjligheterna att ändra svensk rätt på ett sådant sätt att
efterlevande make ges möjlighet att sitta kvar i orubbat bo när den andre
maken avlidit. I vart fall bör den efterlevande maken ha möjlighet att få
bo kvar i makarnas gemensamma bostad även i de fall där det finns
särkullbarn med i bilden som vill ha ut sin arvslott omgående.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen bör utreda möjligheterna att ändra
lagstiftningen så att efterlevande make ges möjlighet att sitta kvar i
orubbat bo eller åtminstone har möjlighet att få bo kvar i makarnas
gemensamma bostad när den andre maken avlidit, även i de fall där
det finns särkullbarn med i bilden som vill ha ut sin arvslott
omgående.