Familjen är den grundläggande gemenskapen i samhället. Familjer kan i dag se väldigt olika ut. Traditionellt väljer många att manifestera sitt äktenskap genom kyrklig vigsel, men också borgerlig vigsel är vanlig. I t ex Linköpings kommun sker ett hundratal borgerliga vigslar per år. En sådan vigsel är ett bra alternativ för den som inte vill ha religiösa inslag i ritualen eller tvekar inför traditionella förväntningar.
Villkoren och ritualerna för borgerlig vigsel regleras i Svensk Författningssamling 1987:1019. Där stadgas att vigselförrättarens arvode skall vara 110 kronor per vigsel och 30 kronor för efterföljande vigsel samma dag. Ersättning för förlorad arbetsförtjänst utgår inte och reseersättning utgår inte.
Visst kan en borgerlig vigselförrättare hasta igenom ritualen på mindre än tre minuter, skriva ut ett vigselbevis på stående fot och skicka intyget om vigsel till lokala skattemyndigheten vid något lämpligt tillfälle, liksom hasta igenom protokollsskrivning-men det är ju inte så de flesta brudpar vill ha det.
Enligt vigselförrättarna i Linköping vill istället de flesta par planera sin vigsel på ett seriöst sätt, för att den skall kunna bli ett gemensamt högtidligt minne. Paret vill se på lokalen och de vill själva ofta medverka i utformningen av vigselakten med musik och posei m m. Om vigselförrättaren förväntas hålla ett personligt tal är det naturligt att anknyta till de vigdas intressen och egenskaper. Allt detta tar tid.
En borgerlig vigsel är en seriös och tidskrävande förrättning som lagstiftaren glömt bort eftersom de ekonomiska villkoren inte förändrats sedan 1987. Visst är det ett hedersuppdrag att bli nominerad av kommunen och utsedd av länsstyrelsen som vigselförrättare, men det hindrar ju inte att förrättningen ger ett arvode som i likhet med andra statliga förrättningar inbegriper ersättning för förlorad arbetsförtjänst och reseersättning.
Det bör vara en angelägen statlig uppgift att uppvärdera och synliggöra uppdraget som borgerlig vigselförrätttare. Det första steget är att ge de borgerliga vigselförrättarna ersättning för sitt arbete.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att borgerliga vigselförrättare skall erhålla ett arvode som är jämförbart med andra förrättningsarvoden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ersättning för förlorad arbetsförtjänst skall utgå,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reseersättning skall utgå.
Stockholm den 3 oktober 1999
Lena Ek (c)