Miljöpartiet de gröna anser att det är orimligt att behålla dagens särlag-
stiftning som säger att en enda grupp, homosexuella kvinnor och män, är
kollektivt utestängd från att prövas för adoption. Regeringen tillkallade
den 4 februari 1999 en parlamentarisk kommitté med uppgift att
undersöka och analysera villkoren för barn i homosexuella familjer. Vi
anser att den utredning som pågår är ett sätt att förhala en fråga som är
självklar. Det är otillfredsställande att denna fråga dras i långbänk genom
en utredning som ska pågå till 1 januari 2001. Alla ska för barnens bästa
kunna prövas för adoption. Lämpligheten avgörs av andra faktorer än
föräldrarnas eller förälderns sexuella läggning.
Debatten om homosexuellt föräldraskap handlar ofta om huruvida
homosexuella kvinnor och män skulle vara lämpliga som föräldrar. Debatten
borde istället föras om på vilket sätt man kan stödja de homosexuella
föräldrar och de barn till homosexuella som redan finns. Man har vid psyko-
logiska institutionen vid Göteborgs universitet uppskattat att ca 40 000
svenska barn har minst en homosexuell förälder. Det är barn från tidigare
heterosexuella relationer eller barn som homosexuella skaffat via
insemination eller samlag i avsikt att fostra och värna om, som ensamstående
eller tillsammans med en partner av samma kön. Barn till homosexuella
existerar alltså redan. Lagstiftningen erkänner dock inte dessa barn på samma
sätt som barn till heterosexuella.
Adoption
De enda som gemensamt får adoptera ett barn är ett gift heterosexuellt
par. Det är inte heller möjligt för en man eller kvinna att adoptera sin
homosexuella partners biologiska barn så att de i juridisk mening till-
sammans blir föräldrar. Svenska myndigheter vägrar dessutom personer
som lever i homosexuella förhållanden tillstånd att ta emot ett utländskt
barn i hemmet för adoption (Regeringsrättens årsbok 1993 ref 102).
I och med partnerskapslagens ikraftträdande har situationen fått absurda
drag. Partnerskapslagen har blivit den första lag som uttryckligen förbjuder
homosexuella att adoptera barn. Den som lever ett öppet liv som homo-
sexuell och som väljer att legalisera sitt parförhållande genom ett partnerskap
förvägras möjligheten till adoption, medan den person som gör allt för att
dölja sin sexuella läggning och som lyckas med detta också kan lyckas med
att godkännas som ensamstående adoptivförälder.
Det är inte lätt att bli adoptivförälder och ska inte heller vara det. En vanlig
missuppfattning är att debatten om homosexuella och adoptioner går ut på att
homosexuella ska ges "rätt" att adoptera barn. Men adoption av barn kan
aldrig vara den vuxnes rättighet. Däremot har barnet rätt att få så bra adoptiv-
föräldrar som möjligt. Varje beslut om adoption ska göras utifrån en enda
ledstjärna: principen om barnets bästa. FN:s barnkonvention, Haag-
konventionen om adoptioner och andra internationella överenskommelser
bildar utgångspunkten.
En homosexuell person kan vara lämplig eller olämplig som adoptiv-
förälder, precis som fallet är med en heterosexuell. Därför är det orimligt att
behålla dagens särlagstiftning som säger att en enda grupp, homosexuella
kvinnor och män, är kollektivt utestängd från att prövas för adoption. Vi vill
att lagstiftningen ska reformeras så att den konsekvent utgår från barnets
bästa, inte från den vuxnes sexuella läggning.
Sedan 1996 tillåter Island att ett homosexuellt par som lever i partnerskap
gemensamt utövar vårdnaden om barn. Nederländernas regering har aviserat
att den planerar ett lagförslag som ger möjlighet till gemensam vårdnad och
även adoption av barn som är bosatta i landet. Detta gör det ytterst angeläget
att se över den svenska lagstiftningen på området. Förr eller senare kommer
ett isländskt eller nederländskt homosexuellt föräldrapar att flytta till
Sverige
med sitt barn. Kommer Sverige då verkligen att splittra denna familj i
juridisk mening? Om så sker, är det verkligen till barnets bästa?
Ofta används fördomar mot homosexuella som argument för att inte ge
homosexuella möjlighet till adoption. Det är dock inte acceptabelt att
fördomar mot en samhällsgrupp används som skäl för att behandla denna
grupp sämre än andra samhällsgrupper. Detta är inte att se till barnens bästa.
Regeringen bör återkomma med lagförslag som innebär att den enskilda
familjebildningens förutsättningar att vara en bra miljö för barn blir
avgörande för adoption. Ingen skall uteslutas från prövning enbart på grund
av juridisk samlevnadsform eller sexuell läggning.
Idag godkänns inte heller homosexuella adoptioner som genomförts i
andra länder av NIA. Det riskerar naturligtvis att innebära att ett barn som i
ett land har två föräldrar i Sverige enbart har en förälder. Detta kan i sin tur
drabba barnet exempelvis vad gäller arvsrätt och dylikt. Detta borde redan nu
kunna ändras. Ett barn ska inte bli drabbat av att olika länder har olika
lagstiftning. Om barnet har två föräldrar i sitt uppväxtland så ska hon eller
han ha rätt till det även i Sverige. Riksdagen bör fastställa att homosexuella
adoptioner som genomförts i andra länder ska godkännas automatiskt.
Insemination
Sverige är ett av de få länder som uttryckligen förbjuder lesbiska kvinnor
tillgång till konstgjord befruktning. I lagen om insemination och lagen
om befruktning utanför kroppen slås fast att insemination och provrörs-
befruktning endast kan utföras om kvinnan är gift eller sammanboende
med en man. Det finns således ingen möjlighet för lesbiska att erhålla
konstgjord befruktning.
Detta har lett till att många lesbiska kvinnor i stället låter inseminera sig i
hemmet eller åker till en klinik utomlands. Detta får till följd att
befruktningen ofta sker med sperma som inte är hivtestad, vilket är en fara
för såväl kvinnan som fostret. Dessutom kan barnet komma att leva under
osäkra juridiska förhållanden.
Eftersom registrerade partner inte tillåts erhålla konstgjord befruktning
bidrar även partnerskapslagen till att förstärka och tydliggöra samhällets
negativa syn på homosexuella som föräldrar. Etiska och medicinska skäl
talar för att samhället skall ge lesbiska deras självklara rätt till samma
möjligheter och villkor som heterosexuella kvinnor att få tillgång till
konstgjord befruktning och insemination. Regeringen bör få i uppdrag att
skyndsamt återkomma till riksdagen med lagförslag.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med
lagförslag angående adoption i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om adoptioner genomförda i andra länder,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändringar i lag om inseminering,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändringar i lag om befruktning utanför kroppen.