Sedan 1995 har två personer av samma kön rätt att registrera sitt
partnerskap. Rättsverkningarna av registrerat partnerskap motsvarar i
huvudsak vad som gäller för äktenskap. Partnerskapet förrättas genom en
av länstyrelsen förordnad partnerskapsförrättare.
Idag är uppdraget som partnerskapsförrättare skilt från uppdraget som
äktenskapsförättare. Endast 60 % av landets enskilt förordnade förrättare är
också partnerskapsförrättare. Uppdraget som förrättare borde vara ett och
inte som idag indelat i två olika förordnanden. Dagens system medverkar till
att skapa fördomar mot homosexuella då vissa väljer att inte förordnas som
partnerskapsförrättare. De som väljer ett uppdrag som äktenskapsförrättare
ska vara beredda att respektera alla medborgare i Sverige och inte indirekt
kunna protestera mot partnerskapet och den homosexuella samlevnaden
genom att inte begära förordnande som partnerskapsförrättare. Lag-
stiftningen bör ändras på denna punkt så att äktenskapsförrättare och
partnerskapsförrättare utgör ett och samma uppdrag. Regeringen bör snarast
återkomma med ett sådant lagförslag.
Det finns fortfarande kommuner som inte har partnerskapsförrättare.
Riksdagen har tidigare tillkännagivit att detta är en brist och att alla
kommuner bör ha partnerskapsförrättare. Detta problem löser man enklast
genom att partnerskaps- och äktenskapsförrättare är ett uppdrag. Så länge det
inte är fallet är det dock av vikt att regeringen agerar så att alla kommuner
har partnerskapsförrättare.
Partnerskapsförättare på svenska ambassader
På ett antal svenska ambassader och konsulat i utlandet finns personer
som är förordnade att förrätta vigslar enligt svensk lag. Ingen av dessa
svenska representationer har dock någon person som är förordad att
förrätta registrering av partnerskap.
Den svenska regeringen har hittills avvisat tanken på partnerskaps-
förrättare på ambassaderna med hänvisning till att ambassadernas värdländer
inte skulle godkänna en sådan verksamhet. Saken har dock aldrig undersökts!
Vi är övertygade om att många värdländer för de ambassader där vi har
vigselförrättare inte skulle ha något att invända mot att det även förrättades
partnerskapsceremonier på ambassaden.
Ett annat argument som har framförts är att behovet inte är lika stort som
för äktenskap. Då blundar man dock för att antalet partnerskap som ingås
naturligtvis måste förväntas bli mycket lägre än antalet äktenskap eftersom
antalet homosexuella i befolkningen är mycket lägre än antalet hetero-
sexuella. Det bör finnas lika möjligheter för homosexuella som för hetero-
sexuella att gifta sig.
Ett tredje argument som har framförts är att det skulle kosta för mycket. Vi
har svårt att ta detta argument på allvar eftersom det gissningsvis skulle röra
sig om sammanlagt något tiotal ceremonier årligen. Om dessa partnerskap
inte ingicks på ambassaderna skulle de ju utföras i Sverige till motsvarande
kostnad varför nettokostnaden för staten snarast blir noll.
Det är en viktig principiell fråga att svenska myndigheter ska ge sina
medborgare samma service och bemötande oavsett medborgarnas sexuella
läggning. Regeringen bör därför få i uppdrag att skyndsamt utse partner-
skapsförrättare på samtliga de ambassader och konsulat där det i dag finns
vigselförrättare och där godkännande har givits från ambassadens eller
konsulatets värdland.
Även frågan om partnerskapsförrättare på ambassader skulle lösas om
äktenskapsförrättare och partnerskapsförrättare vore ett uppdrag. Det är dock
angeläget att partnerskap ska kunna förrättas på ambassader snarast möjligt
och det är en väldigt snabb och enkel åtgärd att ändra på dagens regler i
avvaktan på att äktenskapsförrättare och partnerskapsförrättare blir ett
uppdrag.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen bör återkomma med ett lagförslag
där uppdraget som äktenskaps- och partnerskapsförrättare utgör ett
förordnande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om partnerskapsförrättare i alla kommuner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om partnerskapsförrättare på ambassader.