Vid konkurs kan inträffa att en i konkursen ingående
fastighet inte kan försäljas. Om boet inte har några andra
tillgångar får konkursen skrivas av och konkursförvaltaren
erhåller arvode genom statens försorg. Om konkurs-
förvaltaren emellertid lagt ut medel för egendomens vård och
försäljning utgår inte dessa kostnader av statliga medel.
Konkursförvaltaren är skyldig att vidtaga
försäljningsåtgärder.
Högsta domstolen har i ett beslut den 9 juni 1999 i mål nr Ö 2030-97 med-
delat att konkursförvaltaren inte har rätt att av statliga medel få täckning för
sina kostnader i samband med försöken att sälja två fastigheter. Högsta dom-
stolen anser sig bunden av gällande lagstiftning men uttrycker att gällande
bestämmelser kan medföra otillfredsställande följder. Föredragande justitie-
råd yttrar i särskilt tillägg följande. "Det är, som även sägs i Högsta dom-
stolens avgörande, tydligt att regleringen i 14 kap. konkurslagen kan leda till
otillfredsställande resultat. Det framstår som ofrånkomligt att den ses över av
lagstiftaren."
På grund av det sagda framgår att en justering av konkurslagen bör ske.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av kon-
kurslagen att konkursförvaltare alltid erhåller ersättning för nödvän-
diga kostnader nedlagda i konkurs.