med anledning av prop. 1999/2000:77 Ändring i partnerskapslagens anknytningskrav
Liberala utgångspunkter
Respekten för den enskilda människan är liberalismens utgångspunkt.
Envar skall ha frihet och möjlighet att försöka förverkliga sina drömmar
om ett gott liv. Folkpartiet liberalerna anser att kärlek och sexualitet
mellan människor av samma kön är lika mycket värd som kärlek och
sexualitet mellan människor av olika kön. Av detta följer att regelverket
om homosexuell samlevnad skall skilja sig från reglerna om
heterosexuell samlevnad endast om det är objektivt berättigat.
Likabehandling av homosexuella och heterosexuella skall alltså råda om
det inte finns starka sakliga skäl för annat.
Det anknytningskrav som är föremål för regeringens proposition har sitt
ursprung i förslagen i Partnerskapskommitténs betänkande (SOU 1993:98).
Eftersom partnerskapslagen då den infördes 1995 var en ny familjerättslig
samlevnadsform var det förståeligt att det vid denna tid fördes resonemang
om behovet av ett särskilt anknytningskrav. Nu har dock partnerskapslagen
existerat i över fem år, och tiden är mogen för en utvärdering av den gällande
regeln. Folkpartiet liberalerna anser att det särskilda anknytningskravet för
partnerskap bör tas bort.
Propositionen
Enligt lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap kan partnerskap
ingås om en av partnerna är svensk medborgare och har hemvist här i
landet. Detta så kallade anknytningskrav innebär att utländska
medborgare bosatta i Sverige inte får ingå partnerskap med varandra. Inte
heller utlandssvenskar kan ingå partnerskap. Något motsvarande krav på
anknytning ställs inte på den som vill ingå äktenskap.
Regeringen föreslår nu att anknytningskravet mjukas upp så att partner-
skap kan ingås om en av partnerna har hemvist här i landet sedan minst två
år, eller om en av partnerna är medborgare i Sverige, Danmark, Island,
Norge eller Nederländerna och har hemvist här i landet. Detta underlättar
visserligen för utlänningar att ingå partnerskap, men den principiella proble-
matiken kring anknytningskravet kvarstår.
Exempelvis innebär regeringens förslag att ett nyinflyttat finskt par som
avser att bosätta sig permanent i Sverige tvingas vänta i två år innan partner-
skap kan ingås. Detta trots att deras objektiva livssituation då är oförändrad
jämfört med vid tiden då de kom till Sverige. Ett annat exempel är en ut-
ländsk anställd eller forskare som flyttar hit på ett tvåårskontrakt tillsammans
med sin livskamrat. Ett sådant par kommer över huvud taget inte att kunna
ingå partnerskap, trots att de kanske vill kunna ta del av partnerskapets
juridiska effekter under sin vistelse i Sverige.
Båda myndigheterna med uppgift att bevaka homosexuellas situation,
Folkhälsoinstitutet och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av
sexuell läggning (HomO), anser att partnerskapslagens anknytningskrav bör
slopas helt. Samma inställning har den viktigaste intresseorganisationen för
homo- och bisexuella, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL).
Vi finner det beklagligt att regeringen inte i högre grad har tagit intryck av
dessa remissinstanser med särskild sakkunskap på området.
Argumenten för anknytningskravet är inte hållbara
Ett antal argument har anförts till stöd för ett särskilt anknytningskrav.
Bland annat har det hävdats att anknytningskravet behövs eftersom det
annars skulle uppstå problem med att registrerade partner betraktas som
gifta i Sverige och ogifta enligt andra länders lagar. Detta verkar vara
regeringens bärande motiv för att behålla någon form av
anknytningskrav.
Detta förhållande råder dock redan i dag vad gäller samtliga par som ingått
partnerskap. Argumentet handlar alltså egentligen inte om anknytnings-
kravet, utan snarare pekar det på att det behövs någon form av internationellt
privaträttslig konvention om partnerskap. Det är också skälet till att bl.a.
Folkpartiet vid olika tillfällen har motionerat om en sådan konvention.
Anknytningskravet motverkar inte heller några problem med den interna-
tionella rättstillämpningen, eftersom en svensk med hemvist i Sverige redan i
dag kan ingå partnerskap med vilken annan person som helst (även en person
som bara är i Sverige på tillfälligt besök och aldrig planerar att återvända
till
landet).
Ett annat argument är att anknytningskravet skulle hindra utländska homo-
sexuella från att ingå partnerskap i Sverige i den felaktiga tron att det har
juridisk effekt i deras hemländer. Som framgår ovan kan dock en sådan
situation uppstå redan i dag. Detta torde snarast vara en informationsfråga,
inte ett skäl för särskild lagstiftning.
Ett tredje argument förekom i Partnerskapsutredningen (SOU 1993:98),
nämligen att Sverige utan anknytningskravet skulle kunna bli betraktat som
ett partnerskapsparadis. Vad utredarna såg framför sig tycks vara att Sverige
skulle bli målet för "partnerskapsturism" - att utländska homosexuella par
ingår partnerskap för nöjes skull och därmed ger svenska domstolar en
onödig arbetsbörda.
Argumentet har dock dålig verklighetsanknytning. Även utan ett anknyt-
ningskrav krävs det att utländska personer först måste göra hindersprövning i
sitt hemland, försäkra sig om att hindersbeviset godkänns av svenska myn-
digheter, boka tid på tingsrätt och så vidare. Sådant görs inte i en hand-
vändning. Erfarenheterna under de gångna fem åren pekar entydigt på att
någon partnerskapsturism inte kommer att förekomma i märkbar omfattning
om anknytningskravet avskaffas. Såvitt känt förekommer det t.ex. nästan
aldrig att utländska par hör av sig till Sverige för att fråga om de kan ingå
partnerskap här.
Ett fjärde argument dyker upp i regeringens proposition, nämligen att
andra stater kan vara tveksamma till att deras medborgare kan ingå partner-
skap i Sverige trots att de inte har tillräcklig anknytning till landet. Detta
argument har mycket dålig bärkraft eftersom utländska medborgare bosatta i
utlandet redan i dag kan ingå partnerskap i Sverige - nämligen om det sker
med en svensk med hemvist här i landet. Argumentet är alltså inte relevant.
Ur ett liberalt perspektiv är det också tvivelaktigt, eftersom det sätter
staters
intressen över individens rätt att styra sitt eget privatliv. Om regeringen tror
på sitt eget argument borde den föreslå att anknytningskravet skärps i stället
för att uppmjukas.
De gångna fem årens erfarenheter visar att argumenten för ett anknytnings-
krav inte hade den bärkraft som man antog vid lagens införande. I motsats
till regeringen drar Folkpartiet liberalerna fullt ut konsekvenserna av detta.
Vi föreslår därför att det särskilda anknytningskravet avskaffas. Lagtek-
niskt görs detta genom att 1 kap. 2 § i lagen om registrerat partnerskap tas
bort.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen med avslag på regeringens proposition 1999/2000:77
beslutar att 1 kap. 2 § lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap
upphävs.