Ett av de vackraste orden i det svenska språket är ordet folkbildning, det andas av demokrati och jämlikhet, av förhoppningen om ett samhälle som inte lämnar någon utanför. Om vi ska få en utveckling, ekonomiskt såväl som kulturellt, så krävs det att kunskap och information sprids till alla. Men folkbildning är mer än detta. Kunskapen är, liksom kulturen, ett värde i sig. Att människor får lära sig, utvecklas och växa är inte ett medel för samhällsutvecklingen så mycket som det är en del av målet. Det är ur den synvinkeln folkbildningen äger verkligt värde.
Genom folkbildningen kan utbildningsklyftor utjämnas, deltagandet i kulturlivet breddas och det egna skapandet främjas. Det är också viktigt att människor med en ofullständig utbildning genom folkbildningen kan få en möjlighet att komma "upp på spåret" igen. Det är aldrig försent att bilda sig.
Folkbildningen är i ordets verkliga betydelse en folkrörelse. 1998 deltog över 2,8 miljoner i studiecirkelverksamhet och 100 000 studerade på folkhögskolor. Folkbildningen har också haft en roll inom kunskapslyftet, folkbildningsrådet disponerade under 1998 drygt 380 miljoner att fördela på folkhögskolor vilket resulterade i att 9 100 deltagare under vårterminen och 10 100 under höstterminen kunde delta i kurser. Dessa siffror visar vilken central roll folkbildningen intar i kunskapsförmedling och kultur.
Sveriges tradition av folkbildning och folkrörelser är världsunik. Miljöpartiet anser att svensk folkbildning i ännu högre grad än idag internationellt bör sprida sin idéburna rörelse. Idag har 2,8 miljoner svenskar förtroendeuppdrag i ideella föreningar, främst inom idrott, rekreation och vuxenutbildning. I genomsnitt lägger dessa ner sju timmar i månaden på sina uppdrag, det är drygt 235 miljoner timmar/år, vilket motsvarar 145 000 heltidstjänster. Dessa siffror är lika höga som på 50-talet, vilket motsäger den allmänna uppfattningen att det ideella engagemanget är på utdöende.
Studieförbundens engagemang och kompetens inom kulturområdet har tyvärr försvagats de senaste åren. Här har Amatörkulturens riksorganisation en betydelsefull uppgift att fylla. De kan hjälpa till att överbrygga klyftan mellan folkbildning och kultur. Amatörkulturen präglas i dag av stor vitalitet och utgör en bärande del av kulturlivet. Det är i spänningsfältet mellan amatörism och professionalism som mycket av dagens nyskapande växer fram. Regeringen bör därför undersöka möjligheten att för framtiden ge de centrala amatörkulturorganisationerna ett utifrån verksamhetens omfattning rimligt stöd. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Folkbildningsrådets nytillkomna målsättning att också beakta kulturfrågor gör det extra spännande att analysera framtida effekter av riksdagens beslut. Miljöpartiet föreslår därför en utvärdering av effekterna av folkbildnings- rådets nya målsättning inom denna mandatperiod. Särskilt bör då beaktas vilka effekter borttagandet av öronmärkta pengar till folkhögskolornas musikutbildningar gett. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Till folkbildningen kan också räknas kulturminnesvård och kulturland- skapsvård, vilka syftar till att bevara och levandegöra kulturhistoriska värden. Endast identitet och förankring i den egna historien kan utgöra grund för förnyelse och utveckling. Tillgång till den egna historien är en medborgerlig rättighet och landets länsmuseer utgör här en viktig samarbetspartner. Det är också värdefullt att ge folkbildningen utrymme och möjlighet att låta människor förutsättningslöst orientera sig i livsåskåd- ningsfrågor som komplement till de rent politiska ideologierna så att människan kan växa och förstå sin plats i livet som en helhet. Folkbildning, en av nycklarna till delaktighet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att för framtiden ge de centrala amatörkultur- organisationerna ett utifrån verksamheternas omfattning rimligt stöd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utvärdering av effekterna av folk- bildningsrådets nya målsättning.
Stockholm den 3 oktober 1999
Ewa Larsson (mp)
Per Lager (mp)
Kerstin-Maria Stalin (mp)
Barbro Feltzing (mp)
Ingegerd Saarinen (mp)