1 Inledning
Idrotten är med sina cirka tre miljoner medlemmar den verksamhet som organiserar flest människor i Sverige. I cirka 22 000 idrottsföreningar verkar omkring en halv miljon ideellt arbetande ledare. Ingen annan verksamhet engagerar så många ungdomar. Totalt är cirka 60 procent av samtliga barn och ungdomar mellan 7 och 20 år engagerade inom den organiserade idrotten. Kommunernas årliga kontanta stöd till föreningslivet har minskat med cirka 350 miljoner kronor under 1990- talet, samtidigt som höjda avgiftsnivåer i idrottsanläggningar inneburit att föreningarna blivit av med subventioner motsvarande ett värde av 250- 350 miljoner kronor årligen. Till detta skall läggas idrottens minskande andelar på spelmarknaden. Denna utveckling tvingar föreningarna att i ökande utsträckning ta ut allt högre medlems- och deltagaravgifter, vilket vi befarar kan leda till en socialt segregerad idrottsrörelse. Detta vore mycket olyckligt då idrotten hittills på ett bättre sätt än samhället i sin helhet lyckats undvika segregation.
2 Idrotten har stor betydelse
Idrotten är av stor betydelse för samhället. Genom idrotten blir människor delaktiga i en positiv gemenskap som bidrar till fostran och utveckling och dessutom ger dem en bättre hälsa. Den aktiva idrotten medverkar bland annat till att ungdomar avhåller sig från för dem själva och samhället skadliga verksamheter som exempelvis droger. Idrotten bidrar till friskvården genom att stimulera till regelbunden träning, friluftsliv och andra fysiska aktiviteter. Det är också klart dokumenterat att fysisk aktivitet ökar människans förmåga, inlärningsprestationer och lust att lära. Regelbundna motionsvanor innebär också att fritiden får ett rikare innehåll.
Till detta kommer den stora roll idrotten spelar för de många åskådare, TV-tittare, radiolyssnare och tidningsläsare som följer tävlingsverksamheten på olika nivåer.
De många idrottsutövare av världsklass som fungerar som ambassadörer utomlands är en stor tillgång för Sverige. De tjänar dessutom som förebilder för den uppväxande generationen och är en starkt bidragande orsak till den i Sverige mycket omfattande breddidrotten.
3 Idrottsrörelsens ställning och det ideella arbetet
Sett mot bakgrund av idrottens betydelse är det viktigt för politiska partier att engagera sig för de framtida villkoren för idrottsrörelsen. I detta sammanhang är det dock av avgörande betydelse att komma ihåg att det ideella engagemanget i idrottsrörelsen sker av egen fri vilja och inte genom styrning från krafter utifrån. Den svenska idrotten måste även i framtiden ges möjlighet att agera självständigt och ha friheten att själv bestämma verksamhetens innehåll, inriktning och mål.
Det stora utbudet av aktiviteter i idrottsföreningarnas regi är möjligt tack vare alla de ideellt arbetande ledarna. Deras arbete utgör en hörnsten i samhällslivet och bör stimuleras i stället för att motarbetas genom pålagor och krångel. Detta är särskilt viktigt eftersom alternativet till föreningslivets värdefulla arbete kan komma att utgöras av ökade kostnader för det allmänna.
RF beräknar att de 500 000 idrottsledare som arbetar ideellt lägger ned cirka 140 miljoner oavlönade arbetstimmar varje år. Dessa ledare ställer inga krav på betalning för sitt ideella arbete. Men om de gjorde det, och fick betalt motsvarande en fritidsledarlön, skulle det kosta 12-15 miljarder kronor per år.
Till betydande del är de ideellt arbetande ledarna föräldrar till unga idrotts- utövare och de förmår hålla ut så länge de egna barnen tränar och tävlar. Men sedan tar ofta intresset och orken slut. Detta är allvarligt. Sverige förlorar därigenom många duktiga ledare och tränare med goda kunskaper.
Omsättningen på idrottsledare är över huvud taget stor. De som drabbas av detta är i första hand klubbarna med stor bredd- och ungdomsverksamhet. För samhället är det därför angeläget att stödja dem som är verksamma inom idrotten. Naturligtvis har idrottsrörelsen själv här en mycket stor uppgift i att bättre tillvarata den ledarresurs som nu ofta går förlorad.
Även om bilden långt ifrån är entydig pekar mycket på att det i framtiden kommer att bli svårt att rekrytera dessa ideella ledare. Samhällsförändringar, ökad konkurrens om fritiden och andra faktorer riskerar att göra människor alltmer ovilliga att utan ersättning ägna en stor del av sin fritid åt idrotts- ledaruppdrag. Med tanke på idrottsledarnas stora betydelse för ungdomar är det viktigt att på alla sätt underlätta rekryteringen av nya ledare liksom att skapa förutsättningar för att behålla redan engagerade ledare i verksamheten.
4 Ett grundläggande samhällsstöd
Idrottsrörelsens allra största tillgång är värdet av medlemmarnas egna insatser och ideellt utförda arbete. Dessa faktorer är avgörande för idrottens framtida utveckling. Den verksamhet som bedrivs av idrottsföreningar, distriktsorganisationer, specialförbund och riksorganisationer bygger, som tidigare understrukits, i första hand på ideellt arbete och personligt engagemang.
Idrottens stora betydelse motiverar ett grundläggande samhälleligt stöd. Men det direkta och indirekta stöd som stat, landsting och kommuner lämnar till idrottsrörelsen får inte vara styrande. Det är som tidigare nämnts mycket viktigt att idrottsrörelsen inte byråkratiseras och tvingas in i något slags halv- offentlig roll. Den måste förbli en fri, obunden och demokratiskt uppbyggd rörelse.
5 Egenfinansiering ger styrka
Egenfinasieringsgraden inom idrotten måste bli större. Det minskar bidragsberoendet och ökar möjligheterna för idrotten att agera självständigt. Moderata samlingspartiet anser att det är viktigt med ett fortsatt samhällsstöd men konstaterar samtidigt att möjligheterna för idrotten att få en bättre ekonomi i första hand bör skapas genom att öka egenfinansieringen.
6 Idrottens roll i skolan
Fysisk aktivitet och motion är mycket viktigt inte minst för barn och ungdomar. Goda vanor måste grundläggas tidigt hos våra barn där föräldrar och skolan har en oerhört viktig uppgift. Fysisk aktivitet respektive inaktivitet är en av de viktigaste faktorerna för människors livskvalitet och därmed också för folkhälsan. Alltfler svenskar lider av övervikt. Enligt vissa beräkningar är det upp till tre miljoner svenskar som är överviktiga. Det är stillasittandet, inaktivitet, i första hand, och inte de dåliga matvanorna som ger övervikt. Folkhälsoinstitutet har gjort en undersökning där det klart framgår att fysisk inaktivitet i alla åldrar starkt ökar risken för olika sjukdomar. Med övervikt är sannolikheten större att man drabbas av diabetes, benskörhet, höga blodfetter, högt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdomar m.m.
Enligt vår mening måste ämnet idrott och hälsa ges ett större utrymme i skolan. Detta är inte minst viktigt eftersom antalet friluftsdagar har minskat i skolorna och möjligheterna till fysiska fritidsaktiviteter därmed minskats. Den svenska skolan är bland de sämsta i Europa när det gäller satsning på idrott i skolan. Syftet med idrottsundervisning i skolan måste vara att ge ungdomarna tillfälle till nödvändig fysisk aktivitet och ge dem möjligheter att pröva på ett brett spektrum av olika idrotter för att ge impulser till fortsatt eget idrottande. Här är det viktigt att utbudet inte koncentreras enbart till de stora idrotterna. Det är framför allt viktigt att de elever som inte idrottar på fritid får fysisk aktivitet och idrott i skolan. Det ger dem goda vanor och ökar deras möjlighet att leva ett sunt liv.
Vi anser att ämnet idrott och hälsa även framdeles skall vara ett kärnämne i gymnasieskolan. Vi ser det också som viktigt att man tar till vara de möjlig- heter som finns för kommunerna att bygga ut lokala idrottsgymnasier eller samverka om regionala idrottsgymnasier.
7 Högskolestudier
Elitidrottsmän måste ges bra villkor för att kunna kombinera högskolestudier med elitidrott. För att nå den internationella idrottseliten krävs en intensiv satsning under lång tid. Det har dock visat sig mycket svårt att kombinera elitidrott och akademiska studier. Genom sin helhjärtade satsning på elitidrotten har idrottsmännen svårigheter att uppnå de av CSN uppställda kraven för att få studiemedel. Vi anser att elitidrottsmän bör kunna ges dispens för en långsammare studietakt och ändå erhålla studiemedel. Studietakten för elitidrottare bör kunna reduceras från 30 till 20 poäng per studieår för erhållande av studiemedel. I konsekvens med detta bör också studiemedel kunna utbetalas under en längre tid än tolv terminer.
8 Forskning och högre utbildning
Idrotten berör som Sveriges största folkrörelse en lång rad olika kunskapsområden alltifrån fysiologi, medicin och teknik till beteende- och samhällsvetenskapliga ämnen. Högre utbildning och forskning inom idrotten spänner över alla dessa områden och är en förutsättning för idrottens utveckling vad gäller såväl barn- och ungdomsidrott som bredd- och elitidrott. Utökad kunskap är värdefull också kring idrotten som folkrörelse och samhällsfenomen. Idrottsrörelsen har själv pekat på behovet av forskning kring kvinno- och jämställdhetsfrågor inom idrotten. Inte minst viktig är denna kunskapsutveckling som bas för idrottens ledarutbildning. Med tanke på idrottens betydelse för våra barn och ungdomar är det angeläget att idrottsledarna ges goda möjligheter till utbildning som står på en solid vetenskaplig grund.
Skapandet av Centrum för idrottsforskning (CIF) och inrättandet av en självständig idrottshögskola lade grunden till en förstärkning av svensk idrottsforskning. Denna har emellertid ännu inte givits nödvändiga resurser, men vi förutsätter att den av regeringen aviserade forskningspropositionen tillfredsställer detta liksom att man finner ett forskningsstödjande organ med en tydlig och stark organisation som disponerar erforderliga medel. Detta för att forskningen i landet även inom idrottens område ska kunna vara konkurrenskraftig.
Idrottsforskningen har hittills framför allt finansierats av idrottsrörelsen själv. Med tanke på idrottens bredd och samhälleliga betydelse bör denna forskning i hög grad vara ett ansvar för utbildnings- och forskarsamhället medan det mer behovsanpassade utvecklingsarbetet är en fråga för idrottens egna organisationer. Samtidigt är det naturligt att idrottsrörelsen får ett in- flytande över de organ som samordnar idrottsforskningen i landet.
Samtidigt som det är viktigt att stimulera och stödja forskning på idrotts- relevanta områden på samtliga högskolor är det naturligt att se Idrottshög- skolan i Stockholm som ett nationellt centrum för idrottslig kunskapsutveck- ling. Undervisningen skall vila på aktuell vetenskaplig grund och ha ett nära samarbete med andra forskningsinstitutioner i Sverige och internationellt.
9 Motionsidrott
Den helt övervägande delen av svenska folket ägnar sig åt motionsidrott. Man idrottar endast för sitt nöjes och välbefinnandes skull. Idrottens betydelse för folkhälsan är stor. Det krävs mycket litet för att människor skall motverka passivitetens hälsorisker. Cykel till jobbet, regelbundna promenader - mer behövs inte. De flesta känner säkert även till vikten av regelbunden motion. Trots detta förblir många passiva och man kan fråga sig varför. Redan idag vet vi dock att närheten till aktivitetsytor - idrotts- anläggningar, grönområden, motionsslingor m m är viktigt i sammanhanget. De handlar då inte om de stora idrottsarenorna utan om enkla mångfunktionella anläggningar som är tillgängliga för alla. En verklig idrottspolitik inför 2000-talet måste innehålla en klar strategi för bredd- och motionsidrottens utveckling.
10 Handikappidrott
Handikappidrotten är synnerligen värdefull och har sin givna plats inom den samlade idrottsrörelsen. Stat och kommun har ett särskilt ansvar att tillse att än fler människor med handikapp bereds möjlighet till fysisk rekreation genom idrott.
För att förbättra möjligheten för handikappade att redan i skolåldern kunna delta i olika idrottsliga aktiviteter bör ökat utrymme ges inom idrottslärar- utbildningen för undervisning om de särskilda krav detta ställer.
Svenska Handikappidrottsförbundet (SHIF) erhåller medel för sin verk- samhet genom RF. Att handikappidrotten på detta sätt får sin del av statens anslag till idrott är naturligt. RF har att tillse att den del av anslaget som SHIF erhåller är rimlig och rättvis.
Vi anser att de ekonomiska förutsättningarna för handikappidrotten skall förbättras genom att en del av de ytterligare medel, som genom den ökning av intäkter från spel- och lotterimarknaden som vi föreslår skall tillfalla idrotten, går till handikappidrotten.
11 Elitidrott och Olympiska spel
Elitidrotten har i flera avseenden stor betydelse. Den skapar förebilder för ungdomar och andra, skapar större intresse för breddidrotten och inspirerar till motionsidrott. Den är ett fritidsintresse för många medborgare. Den kan vara ett led i en marknadsföring av Sverige som i sin tur till och med kan förbättra exportmöjligheterna. I vissa fall är förutsättningarna för elitverksamheten goda, men i många idrotter är det stora svårigheter att finansiera elitverksamheten.
Sverige har de senaste decennierna ansökt om att få arrangera både Olympiska vinterspel och sommarspel men inte tilldelats arrangörskapet. Det är beklagligt, eftersom OS i Sverige skulle kunnat ge stora positiva effekter för samhället i stort - inte minst ekonomiskt - och för idrotten. För att stärka kommande ansökningar bör enligt vår mening staten engagera sig mer i det skede där en ansökan byggs upp.
De initiativ som nu tagits för att möjliggöra en starkare satsning på elitidrotten är positiva men det är viktigt att även handikappidrotten här får sin rättmätiga del när det gäller dess deltagande i Paralympics. Internatio- nella framgångar för svenska idrottsutövare ger positiva effekter för bilden av Sverige samtidigt som fler kan stimuleras att ägna sig åt idrott. Det är viktigt att staten deltar i detta arbete.
12 Antidopingverksamheten
Kampen mot doping har i flera decennier varit en av idrottens viktigaste trovärdighetsfrågor. Den har också behandlats som en sådan av idrotts- rörelsen, vilken satsat stora resurser på såväl utbildning och information som en omfattande kontrollverksamhet.
I dag är dopingmissbruket emellertid inte bara en idrottsfråga utan lika mycket en allmän folkhälsofråga. Som bland annat den s.k. Dopingutred- ningen påpekade finns numera många, i första hand ungdomar, utanför den organiserade idrotten som dopar sig av framför allt "kosmetiska" skäl. Samma tendens finns över hela Europa.
Sverige har i dag ett högklassigt, av Internationella Olympiska Kommittén ackrediterat, laboratorium vid Huddinge sjukhus. Det är ett av 25 laboratorier i världen. Laboratoriets kvalitet borgar för god rättssäkerhet och utgör sam- tidigt ett viktigt argument i strävan att få stora internationella idrottsarrange- mang till Sverige, eftersom dessa internationella arrangemang ofta kräver en snabb tillgång till analyser.
Regeringen hoppas att ett ökat antal analyser från polisen skall garantera dopinglaboratoriets ekonomiska bas. Det finns inget som tyder på att så skulle bli fallet. Ett dopinglaboratorium kan på grund av de dyra analyserna knappast bli självförsörjande.
Lika viktig som kontrollverksamhet är kampen mot dopingmissbruket och saklig informationsverksamhet. Här har den s.k. Dopingjouren spelat en central roll genom sin unika överblick över situationen i landet. Doping- jouren spelar dessutom en viktig roll i utvecklandet av fungerande behand- lingsmetoder för missbrukare. Sedan 1997 saknar Dopingjouren långsiktig finansiering. Vi anser att såväl Dopingjouren som dopinglaboratoriets fort- satta existens bör tryggas.
13 Idrottsvåld
Det alltmer ökade våldet är ett stort samhällsproblem. Det är nödvändigt att alla åtgärder som är möjliga snarast sätts in för att komma till rätta med detta. Nya attityder mot brott, brottslighet och våld måste till liksom att föräldrar och skolan måste ta ett större ansvar. På kort sikt måste dessutom resurser ges till polis och åklagare för att stävja våld och brott. Idrotten, som en spegel av samhället är också utsatt för våld framför allt vid större arrangemang. Läktarvåldet och skadegörelse utgör idag tyvärr en realitet vid en del fotbolls- och ishockeymatcher. De försök inom idrotten som gjorts för att råda bot mot våldet anser vi vara ett steg i rätt riktning. Vi förutsätter att idrotten som folkrörelse intensifierar dessa ansträngningar för att själv komma till rätta med dessa problem, men det är också viktigt att samhället i detta sammanhang ger idrotten stöd. Polisbevakning vid "riskmatcher" måste finnas liksom att de personer som grips för våld omedelbart straffas. Det är nödvändigt att samhället ger idrotten denna hjälp att få bort "svansen" som nu följer idrottsklubbarna i hälarna. Ett rättssystem som visar handlingskraft mot våldsverkare är ett effektivt sätt att minska läktarvåld och skadegörelse.
14 Idrotten och ekonomin
Den verksamhet som bedrivs inom idrottsrörelsen medför kostnader av skilda slag förutom det ideella arbete som läggs ner. Det gäller inköp av redskap, utrustning, lokala anläggningshyror, löner och ersättningar till vissa anställda, kostnadsersättningar till ledare och utövare, skatt och arbetsgivaravgifter etc.
De finansieringskällor som står till idrottsrörelsens förfogande är i stort:
- Deltagaravgifter och entréavgifter med mera.
- Frivilliga bidrag av olika slag.
- Lotteriverksamhet, bingospel med mera.
- Statliga och kommunala bidrag.
- Olika former av sponsring.
- Egen rörelse i form av exempelvis kioskverksamhet eller försäljning av idrottsmaterial.
Staten påverkar i flera avseenden föreningarnas och förbundens möjligheter att utnyttja dessa finansieringskällor. Ett sätt att minska såväl de offentliga utgifterna som kostnaderna för idrotten är ett övertagande av anläggningar helt eller delvis vad avser driften. Frivilliga insatser kan ge ett bättre ekonomiskt utfall samtidigt som inflytandet ökar.
Det statliga, landstingskommunala/regionala och kommunala stödet till föreningar och förbund är omfattande. Samtidigt påverkas utvecklingen av dessa bidrag självfallet av den allmänna ekonomiska utvecklingen och det statliga respektive det kommunala budgetläget.
En av de traditionellt största finansieringskällorna för idrotten och övrig ideell verksamhet är lotterier.
Uttaget av skatter och arbetsgivaravgifter påverkar självfallet idrotts- rörelsens ekonomi, direkt som indirekt. I ett samhälle med högt skatteuttag minskar möjligheterna att finansiera verksamhet genom frivilliga bidrag, deltagaravgifter och entréavgifter.
15 Ge idrotten en större andel av spelmarknaden!
Spel och lotterier är idrottens viktigaste intäktsområde och år 1998 beräknades den totala spelmarknaden omsätta 30 miljarder kronor. 1971 hade folkrörelserna 31 procent av spelmarknaden och i dag är motsvarande andel endast 19 procent. Försämringen har skett på en marknad som totalt styrs av staten, samma stat som äger det bolag, Svenska Spel, som lagt beslag på ökande marknadsandelar. Det är principiellt allvarligt att staten både är domare, och därmed bestämmer vilka regler som skall gälla och vilka tillstånd som skall ges, och aktör genom att äga huvudaktören AB Svenska Spel. Den borgerliga regeringen föreslog och riksdagen beslutade våren 1994 om ett överförande av AB Tipstjänst till de ideella organisationerna. Efter regeringsskiftet upphävdes detta beslut beroende på att den socialdemokratiska regeringen inte var intresserad av den lösning som den borgerliga regeringen beslutat, en lösning som tilltalade den svenska idrottsrörelsen. När de två statliga spelbolagen, AB Tipstjänst och Penninglotteriet, hösten 1996 slogs samman till AB Svenska Spel, beslutade riksdagen att folkrörelserna skulle få en viss andel av AB Svenska Spels totala överskott bl.a. från de nya värdeautomaterna. Något vinstandelssystem har emellertid fortfarande inte kommit till stånd, och de första pengarna från värdeautomatspelen fördelades till folkrörelserna först 1999 - en otillständig försening. Regeringen har med andra ord under två och ett halvt år helt enkelt negligerat riksdagens beslut.
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen påpekat problemen med folkrörelsernas minskade andel av spelmarknaden. Hela tiden har dock de nya spelformer som tillåtits tagits om hand av det statliga spelbolaget och på så sätt i stället stärkt dess ställning. Det senaste exemplet är internationella kasinon, som helt förbehålles AB Svenska Spel. Dessutom får Svenska Spel möjlighet att placera värdeautomater i bingohallar samtidigt som varu- automater förbjuds i dessa lokaler. Det är påtagligt att den nuvarande regeringen inte tar idrotten och alla dess utövare på allvar när man på ett sådant flagrant sätt minskar möjligheter till självfinansiering och så helt nonchalerar de av riksdagen fattade besluten. Att man dessutom hunnit utnämna fyra olika idrottsministrar sedan 1994 visar också på den styvmoderliga behandlingen idrotten utsatts för av regeringen.
Den borgerliga regeringens beslut att överföra AB Tipstjänst till de ideella organisationerna hade varit ett bra sätt att ge idrotten både bättre finanser och större inflytande över sina inkomster. Det som skett sedan 1994 inom idrottens område visar att regeringens olyckliga upphävande av beslutet var till skada för idrottsrörelsen. Riksdagen bör därför snarast besluta om att i princip fullfölja riksdagsbeslutet från 1994.
16 Idrottens skattefrågor
Idrottsrörelsen liksom andra ideella organisationer påverkas såväl direkt som indirekt av det höga skatteuttaget i Sverige. Indirekt leder ett högt skatteuttag till mindre marginaler för medborgarna och därmed sämre förutsättningar att frivilligt bidra till föreningarnas verksamhet. Till det kommer de direkta effekterna av skatter på spel och verksamheten i föreningarna.
En annan skatt som slår hårt mot idrottsrörelsen är den reklamskatt som i dag tas ut på olika former av reklam som säljs av idrottsföreningar och förbund. Det gäller bland annat annonser i programblad, arenareklam med mera. Enligt vår mening bör reklamskatten slopas med tanke på de snedvridningar den och dess utformning medför. Det bör ske år 2000.
Under det senaste året har skattemyndigheterna i vissa fall hävdat att den idrottsliga verksamhet som bedrivs av svenska idrottsföreningar skall betrak- tas som näringsverksamhet. Det skulle få omfattande konsekvenser inte minst vad avser debitering av mervärdesskatt. Ståndpunkten är emellertid orimlig. Verksamheten i en idrottsförening bedrivs inte med något vinstsyfte. Problemet är oftast det motsatta. För att undvika omfattande problem kan ett förtydligande i skattelagstiftningen krävas.
Traditionellt är det kommunerna som har tagit huvudansvaret för anläggningarna, speciellt i storstadsområdena. Under 90-talets kärva kommu- nala ekonomi har emellertid många kommuner strävat efter att lägga över detta ansvar på i första hand idrottsföreningarna. Idrottsrörelsen har också varit beredd att axla detta ansvar, något som visas av det faktum att i stort sett inga anläggningar behövt stängas.
Dessvärre försvårar nuvarande lagstiftning, framför allt på momsområdet, denna utveckling. En idrottsförening som tar över en anläggning är normalt inte redovisningsskyldig till moms för denna verksamhet och har därmed inte någon avdragsrätt för sina momskostnader. Kommunerna ersätts i efterhand för sina momskostnader av staten. Motsvarande kompensation står inte till buds för en idrottsförening. Detta innebär i praktiken att föreningsdrivna anläggningar belastas med momskostnader medan kommunalt drivna inte gör det.
Av rättviseskäl bör idrottsanläggningar i skattehänseende behandlas på samma sätt, oavsett vem som har driftansvaret.
En annan fråga som kräver speciell uppmärksamhet är skattesituationen för elitidrottare. För en del av dessa handlar det om stora inkomster under en förhålladevis begränsad period, inkomster som upphör den dag idrotts- karriären tar slut. Vårt skattesystem är inte anpassat för sådana tidsbe- gränsade inkomsttoppar. För att de svenska idrottsstjärnorna inte av skatte- tekniska skäl skall tvingas flytta utomlands måste de därför ges möjlighet att fondera sina inkomster och skatta för dem under en längre tidsperiod. Dessutom föreslår vi att förmögenhetsskatten skall slopas.
17 TV-direktivet
Försäljning av TV-rättigheter till stora medialt intressanta idrottsevenemang är en viktig inkomstkälla för idrotten. Denna inkomstkälla håller nu på att urholkas på grund av EU:s rekommendation att reservera vissa större arrangemang i rikstäckande TV-kanaler.
Vi menar att detta rör sig om en konfiskation av idrottens egendom som kan få allvarliga ekonomiska konsekvenser. De intäkter förbunden fått genom försäljning av TV-rättigheter har gynnat även barn- och ungdoms- verksamhet. Ytterst drabbar en s.k. TV-lista också breddidrotten. Vi vill kraftfullt betona idrottsrörelsens fortsatta rätt till egna evenemang, TV-avtal, varumärken samt rätten att kräva ersättning för dem.
18 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottsrörelsens självständiga ställning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottens betydelse i skolan,6
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa Idrott och Hälsa som kärnämne i gymnasieskolan,6
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om studiemedel och studietid i högskolan för elitidrottare,6
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottsforskningen,6
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om motionsidrotten,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning till handikappidrotten,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elitidrott, Olympiska spel och Paralympics,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antidopingverksamheten,5
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottsvåldet,4
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att statlig spelverksamhet skall överlåtas till idrotten och de ideella organisationerna,2
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avkastningen på automatspel,2
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskattningen av idrottslig verksamhet,3
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopandet av reklamskatten i enlighet med vad som anförts i motionen,3
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om moms på idrottsanläggningar,3
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att slopa förmögenhetsskatten,3
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om TV-listan.1
Stockholm den 4 oktober 1999
Kent Olsson (m)
Elizabeth Nyström (m)
Carl Fredrik Graf (m)
Catharina Elmsäter-Svärd (m)
Karin Falkmer (m)
Rolf Gunnarsson (m)
Roy Hansson (m)
Jan-Evert Rådhström (m)
Carl Erik Hedlund (m)
Inger René (m)
Anita Sidén (m)
Anders G Högmark (m)
Tomas Högström (m)
Ewa Thalén Finné (m)
Ola Sundell (m)
Inga Berggren (m)
Ingvar Eriksson (m)
1Yrkande 17 hänvisat till KU. 2Yrkandena 11 och 12 hänvisade till FiU.
3Yrkandena 13-16 hänvisade till SkU.
4Yrkande 10 hänvisat till JuU.
5Yrkande 9 hänvisat till SoU.
6Yrkandena 2-5 hänvisade till UbU.