Det kan ses som ett maximalt resursslöseri att inte fullt ut
nyttja de mycket välutbildade kulturproducenternas olika
konstnärliga talanger i samhällsbygget.
Vi vill slå hål på en seglivad myt om att den svältande konstnären utgör
något slags idealtillstånd för hur kreativt skapande ska gå till. Att skapande
och ekonomiskt armod skulle vara en bra kombination. Så är det givetvis
inte.
Vi behöver alla kultur och vi behöver de kulturbärande individerna, konst-
närer av alla de slag. I ett modernt samhälle skall kulturproducenten inte
behöva leva utan en rimlig lön, ekonomisk trygghet vid sjukdom och
arbetslöshet och riktig pension när de blir gamla.
Sådana saker som är en självklarhet för medborgaren i allmänhet måste
också bli självklar för konstutövaren.
Lite siffror
I SOU 1997:190 kan vi läsa att bland bildkonstnärer och
formgivande konstnärer har 51 procent högre utbildning,
vilket kan anses anmärkningsvärt med tanke på gruppens
låga inkomster. Generellt sett har konstnärer en mycket hög
utbildningsnivå. Hela 47 procent har eftergymnasial
utbildning på tre år eller längre jämfört med dryga 10
procent för befolkningen i övrigt. Den högsta utbildningen
har instrumentalister, där hela 71 procent har den längre
utbildningen, och 68 procent av sångarna.
Konstnärernas genomsnittliga bruttoinkomst 1995 uppgick till 142 000
kronor. För befolkningen i övrigt ligger den genomsnittliga bruttoinkomsten
på 172 000 kronor. Vi talar alltså här om en mycket välutbildad grupp i
samhället med 17 procent lägre inkomstnivå. Vad avser bildkonstnärer så var
bruttoinkomsten under 40 000 kronor för 25 procent av dem. Vilket snarast
kan betraktas som skandalöst.
Resursslöseri
Samhället har inte råd med detta resursslöseri som eftersatt
efterfrågan och ekonomiskt utnyttjande leder till.
Miljöpartiet vill arbeta med komplementära sanningar för att
rätta till de uppenbara missförhållandena. Samhällets
efterfrågan på konstnärernas producerade alster måste öka.
Där har vi kommit ytterligare en bit på väg sedan riksdagen
beslutade om 1994 års kulturpolitik. Vi behöver göra fler
insatser som stöd till centrumbildningarna och hjälpa till att
bygga upp fonder så som Teaterförbundet nu gör. Vi behöver
också följa upp de nya estetiska krav riksdagen beslutat om
att föra in i plan- och bygglagen. Ju mer ett samhälle satsar
på skönhet i den rumsliga miljön, desto större blir efterfrågan
på kvalitet och estetiska värden. Det finns en inbyggd
tillvänjningspotential här som jag tror en del ännu
underskattar.
Skatter
I SOU 1997:184 görs bedömningen att skatteregler är ett
verkningsfullt instrument för kulturpolitiken. Där föreslås
helt enkelt en låg moms på varor och tjänster inom
kulturområdet. Miljöpartiet har i sin partimotion och i en
separat motion speciellt lyft fram bokmomsen. Vi tror att
sänkt moms kommer att öka omsättningen och med det även
öka inkomsterna till författare.
Trygghetssystem
Så har vi socialförsäkringarna och angränsande system som
fungerar mindre väl för de enskilda konstnärerna eftersom de
ej är anpassade efter deras verkliga arbetssituation. De olika
ersättningarna är ju inkomstrelaterade och utgår ifrån
inbetalda sociala avgifter, så som sjukförsäkring och
pension. Verkligheten ter sig än mer absurd då vi vet att just
det socialpolitiska området är av stor betydelse för den
enskilde konstnären. Trygghetssystemen måste därför göras
om och anpassas att passa även kulturutövare. Detta bör ges
regeringen till känna.
Nationella mål
Den statliga bidragsgivningen ska ge de yrkesverksamma
konstnärerna den ekonomiska grundtrygghet som är en
förutsättning för konstnärligt skapande och
utvecklingsarbete, vilket i sin tur bidrar till uppfyllande av
det nationella kulturpolitiska målet om mångfald, konstnärlig
förnyelse och kvalitet. Ja så står det i budgetpropositionen
för år 2000 och vi måste väl konstatera att effekterna av de
statliga insatserna ännu inte nått helt fram. Eller så kan vi,
utifrån tillgänglig statistik från SCB, konstatera att det
återstår en hel del för att nå målet med den nationella
kulturpolitiken. Arbetsmarknadsmedel till kulturutövare som
i dag disponeras av de olika arbetsförmedlingarna bör föras
över till kulturområdet för att utbetalas i form av mer
generellt inriktade stöd. Detta bör ges regeringen till känna.
Andra länder
För att ge några exempel på mer generella lösningar kan
nämnas Tyskland där de sociala avgifterna är halverade för
näringsidkare som bedriver konstnärlig eller litterär
verksamhet. Österrike har ett liknande system. I Holland ska
de införa en lag om ett särskilt bidrag till konstnärer med
mycket låga inkomster. Systemet ska underlätta för fler att
etablera sig på marknaden. I Frankrike är konstnärer och
författare befriade från kommunal inkomstskatt och
grundavdraget för den statliga inkomstskatten är lagd på en
hög nivå. De har också ett system där nyttjare av
konstnärliga och litterära verk får bidra till
socialförsäkringssystemet med avgifter. På Irland går det att
ansöka om skattebefrielse för inkomster av konstnärliga eller
litterära verk. Befrielsen kan även gälla generellt för
inkomster från den konstnärliga verksamheten. Oftast
kombineras de olika stöden i de olika länderna med
skattefria stipendier och flexibla socialbidragsregler. Stöden
är alltså generella men olika.
Nu
Så det finns inte en sanning utan flera. Och vad som lämpar
sig bäst att utveckla utifrån svensk tradition kan det finnas
flera synpunkter på. Miljöpartiet menar dock, att generella
skattelättnader för singelföretagare och en utvecklad
grundtrygghet inom socialförsäkringssystemet kan vara
möjliga vägar att ge de välutbildade kulturproducenterna en
lön motsvarande deras utbildning. Att vi behöver dem är det
väl ingen i dag som tvekar om. Miljöpartiet ser fram emot de
olika förslag till utveckling som vi förutsätter att regeringen
kommer att lägga fram under denna mandatperiod. Detta bör
ges regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten av att anpassa trygghetssyste-
men utifrån kulturproducenters verklighet,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om framtida behov av en överföring av arbets-
marknadsmedel till kulturområdet,2
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten av att ge förslag till olika mer
generellt inriktade stöd till kulturproducenter under denna mandat-
period.
Stockholm den 4 oktober 1999
Ewa Larsson (mp)
1 Yrkande 1 hänvisat till SfU.
2 Yrkande 2 hänvisat till AU.