I denna motion vill vi beskriva ett förhållningssätt till konsten och
kulturen utifrån en liberal grundsyn. Vi föreslår några grundläggande
kursomläggningar inom kulturpolitiken. För att kulturpolitiken ska bli ett
kraftfullt verktyg måste målen för verksamheten förändras. Vi föreslår en
inriktning mot arbeten i stället för arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
kostnärer.
Kultur kan inte ses isolerad utan vi sätter kulturen i centrum. Liksom
jämställdhet inte får vara en garnering utan måste genomsyra hela samhället
måste kulturengagemanget få genomslag inom alla politikområden. Detta är
en viktig uppgift för oss som liberaler.
Vi är oroade över att det är så tyst i den kulturpolitiska debatten och vill
vara med och stimulera en debatt med delvis nya infallsvinklar. Vårt mål är
ett fritt och öppet samhälle i ständig utveckling. För att detta ska uppnås
behövs ett levande kulturliv och en radikal liberal kulturpolitik.
Liberal kulturpolitik ? frihet, mångfald, kvalitet
Den enskilda människan är utgångspunkten för liberal tanke och politik.
Individens frihet, ständigt nya livschanser och ökad livskvalitet är målet.
Kulturen erbjuder individen möjlighet till bildning och personlig
utveckling. Den ger också människor ett verktyg att förstå, ifrågasätta,
påverka och se på samhället ur nya perspektiv. När människor utövar eller tar
del av kultur föds inspiration, kreativitet och nya idéer. Kultur har därför en
central plats i liberala värderingar.
Kultur är kommunikation mellan människor och utgör basen för det
kreativa tänkandet. Kultur skapar nya språk och uttrycksformer och främjar
en ökad integration. När människor av olika etniskt ursprung möts skapas
nya mönster som blandas, förändras och framkallar reaktioner.
Kulturpolitikens främsta uppgift är att stärka humanismens och
demokratins ideal. Dessa måste ständigt hävdas i en öppen kamp om
människornas övertygelser. Ett fritt och rikt kulturliv är en förutsättning för
ett öppet samhälle. Våra moraliska val kan aldrig göras i ett tomrum. De
förutsätter en bakgrund av erfarenheter, traditioner och värderingar som
kulturen gör levande. Utan ett aktivt kulturliv som ifrågasätter och driver
samhällsdebatten framåt, samtidigt som det bevarar och påminner om vårt
arv och vår historia, förlorar vi kunskap, eftertanke och helhetssyn.
Frihet, mångfald och kvalitet är grundläggande begrepp i den liberala
kulturpolitiken. En framåtsyftande kulturpolitik, som skapar goda
förutsättningar för ett fritt, utmanande och ständigt förnyande kulturliv
tillgängligt för alla, är nödvändig för ett gott samhälle.
Kulturpolitiken får aldrig reduceras till ett verktyg att lösa andra problem i
samhället: arbetslöshet, regional obalans, bristande jämställdhet eller
liknande. Kulturens värde kan och får inte endast mätas i konkreta mål som
arbetstillfällen. Kulturen ska erbjuda människan visioner, reflektion,
fördjupning och glädje.
Kulturpolitiken är viktig som ett komplement för att garantera mångfalden
vid sidan om det kulturliv som finns utanför den offentligt understödda
sfären. Därför måste kulturpolitiken styras av konkreta och mätbara mål -
det måste kunna gå att avgöra om kulturpolitiken uppnått sitt syfte eller inte.
Idag finns det stora brister inom detta område. Det bevisas om inte annat av
frånvaron av långsiktiga förslag och analyser med anledning av
kulturhuvudstadsåret 1998 i Stockholm som helt saknas i regeringens
budgetproposition och i den dagliga kulturpolitiken från regeringen. I hela
Sverige genomfördes under 1998 det största kulturella internationella
evenemanget någonsin. Och regeringen verkar ha glömt det helt mindre än
ett år efteråt. Det är en alarmerande brist på långsiktighet och målbrister, om
man inte ens kan våga sig på att vårda det bestående i en så omfattande
kultursatsning, utan hänvisar till en utvärdering som kommer så sent att alla
möjligheter att knyta an till verksamheten under 1998 för länge sedan har
passerat. Regeringen bör ges i uppdrag att snarast återkomma till riksdagen
med förslag till hur framgångarna under kulturhuvudstadsåret 1998 ska
vårdas.
De kulturpolitiska målen erbjuder alltså idag liten vägledning. Vi föreslår
att de nuvarande målen förändras för att uppnå större klarhet om vad som är
kvalitets-, effekts- och kvantitetsmål.
Nya mål för kulturpolitiken
Att stärka humanismens och demokratins ideal i samhället är
övergripande mål för kulturpolitiken. Den ska erbjuda alla människor
möjlighet till kunskaps- och idébildning. Ur kulturen ska den enskilda
kunna hämta styrka genom kunskap, inspiration och stimulans. Ett
samhälle med ett rikt och skiftande kulturliv leder till fria och medvetna
medborgare och får därigenom ett inneboende motgift mot totalitarism
och okritiskt tänkande.
De nationella målen bör utgå från de tre fundamentala principerna i liberal
kulturpolitik: frihet, mångfald och kvalitet. Genom att renodla dessa som mål
täcks många av dagens mål och verktyg att nå dem också in.
Frihet
För att uppnå målet frihet bör humanismens, toleransens och demokratins
ideal stärkas. Yttrandefriheten och allas möjligheter att nyttja den värnas.
Det finns förutsättningar för ett dynamiskt, utmanande och fritt kulturliv.
Människor erbjuds möjlighet till kunskaps- och idébildning.
Mångfald
För att uppnå målet mångfald måste kulturlivet vara i ständig förändring
samt präglas av många olika åsikter, uttryckssätt och aktörer. Kulturarvet
bevaras och brukas. Kulturlivet är då tillgängligt för alla, oavsett ålder,
utbildning, ekonomi, bostadsort, funktionshinder eller dylikt. För att
målet ska vara uppfyllt krävs att internationellt kulturutbyte främjas och
att olika kulturyttringar finns tillgängliga i hela landet.
Kvalitet
Målet innebär att kulturell kvalitet och professionalism blir vägledande
för kulturpolitiken utan hänsyn till vad som är kommersiellt gångbart.
Förnyelse inom kulturlivet bör stödjas. Det innebär vidare att den
konstnärlig kvaliteten blir avgörande utan att arbetsmarknadsmässiga,
regionalpolitiska eller andra syften överordnas kvalitetsaspekterna.
Frihet
Frihetstanken är djupt förankrad i den liberala själen: friheten att uttrycka
sig, friheten att utvecklas, friheten att slippa instängdhet och
begränsningar. Den liberala samhällssynen tror på en samlevnad mellan
människor som är i ständig utveckling. Demokratin anger ramarna för
denna utveckling. För att fortsätta forma demokratin krävs ett offentligt
samtal. Kulturen i form av exempelvis konst, litteratur och teater är ofta
det som ger stoff, kunskap och inspiration till detta samtal.
Frihet innebär att varje människa ska ha rätt att själv välja den form av
kulturupplevelser eller kulturskapande hon vill ta del av och ägna sig åt. Av
frihet följer mångfald.
En liberal kulturpolitik måste ständigt försvara den skapande människan.
Det är individerna själva, deras skapande, deras upplevelser som bestämmer
kulturens former, innehåll och giltighet. Den vuxna medborgaren bör utan
censur själv få bilda sig en uppfattning om god och dålig konst. Kultur
innebär andlig odling och förutsätter kunskap, arbete, träning och möda
oavsett vilket område man ger sig in på. Konsten fångar och engagerar
människor att gå utanför sig själva. Konsten kan ge människan upplevelsen
av att glänta på dörren till det ofattbara.
Kulturen som kraft uppstår då den tänjer gränser. Det är då läsaren får
insyn i sådant hon inte visste som insikten kan fördjupas. Det är då åskådaren
hör sådant som tidigare inte sagts som kunskapen kan öka. Det är då nya
frågor ställs som nya svar kan ta form. För utveckling krävs utmanare och
människor som tänker fritt. Dessa är ofta konstnärer - kreativa, initiativrika
och modiga individer - som genom sin förmåga att synliggöra nya tankar
och idéer får historiens strömmar att vända.
Att kulturlivet är fritt från ingripanden och begränsningar är därför en
förutsättning för att uppnå det livaktiga offentliga samtalet. Få områden
lämpar sig så illa för lagstiftning och anvisningar som kulturen. Alla försök
att med lagar snäva in kulturen, vars inneboende kraft finns just i att vara
fri,
dynamisk och ifrågasättande, måste avvärjas. Därför kan det vara speciellt
viktigt att det som inte får allmänt gillande uttrycks. Så slipar vi våra
argument eller finner att de inte bär. Frihet är en nödvändighet för ett levande
kulturliv. Frihet innebär i grunden en respekt för den konstnärliga
kompetensen. Kulturskapandet får aldrig styras. Konstnärerna måste få
arbeta under stor frihet. Konsten har sin styrka i att vara en motvikt till
makthavarna och det etablerade samhället.
Alla människor har rätt till kunskap och information. Bildning har under
senare år nedvärderats. Detta vill vi ändra på. Respekten för kunskap måste
få en renässans. En reformation av skolan är en hörnsten i detta arbete, en
aktiv kulturpolitik är en annan. Kunskap är frihet - såväl för den enskilde,
som slipper lita på auktoriteter, som för samhället i stort som kan ta upp
kampen mot populism och auktoritära läror.
Skolan är en av samhällets viktigaste kulturinstitutioner, som ska förmedla
kunskap och bildning. En kreativ miljö där eleverna får skapa själva är en
viktig förutsättning för lärande. Genom skolan kan också alla barn och
ungdomar nås av professionella kulturutövare och därigenom få se och höra
t ex teater, film och musik av hög kvalitet. Alla barn och ungdomar bör
också under sin skoltid få några skönlitterära böcker som kan följa dem
genom livet och årligen ta del av musikupplevelser i form av t ex konserter
och teaterföreställningar.
Det fria ordet är navet i en liberal kulturpolitik. Litteraturen är en unik
källa till kunskap, förståelse och fördjupning. I denna tid av blixtsnabba
förändringar erbjuder boken en fristad för eftertanke och stillhet. Bibliotek är
en kulturinstitution och kunskapsbank som har fortlevt genom årtusenden. I
kommuner och kommundelar fungerar de som lokala kulturcentra och har en
nyckelfunktion när det gäller att motverka segregation och kunskapsklyftor.
Vi slår vakt om alla människors möjlighet till kostnadsfria boklån ur ett rikt
bestånd. Därför är vi motståndare till bibliotekslagen. Risken med den lagen
är att den istället för att lägga ett golv för kommunernas biblioteks-
verksamhet anger själva nivån för denna. Detta är en alldeles för låg
ambitionsnivå. Rätt nivå bör överlåtas till politiker och invånare i berörda
orter att bestämma. Detta bör ges regeringen till känna.
Böcker måste också finnas i hemmen. Vi vet att flitigt läsande påverkar oss
positivt, vare sig vi är unga eller gamla. Därför är det oroande att böcker
blivit en lyxvara, förutom den lilla del av utbudet som ges ut i massupplaga.
Det måste ske en satsning på litteratur och läsande. En möjlig väg är att
sänka bokmomsen, samtidigt som de selektiva stöden till litteratur bibehålles.
Härigenom borde en sänkning av bokpriserna kunna ske. Det skulle också
innebära att universitets- och högskolestuderandes höga facklitteraturkost-
nader sänks. Enligt vår mening bör en parlamentarisk kommitté tillsättas om
hur en sänkning av bokmomsen skulle kunna genomföras för att leda till
önskade effekter på bokpriserna, dvs en reell sänkning av bokpriserna. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.
Dagstidningar är en omistlig del i en fungerande demokrati. Men pressen
är också en marknad. Denna bör fungera utan statliga bidrag. De särskilda
skäl som fanns då presstödet infördes är inte längre aktuella. Människor på
en ort kan välja bland ett rikt utbud av tidningar allteftersom människors
intressesfärer blir större, liksom de möjligheter till inhämtande av olika
nyheter som sker genom Internet. Folkpartiet förslår därför minskade anslag
till presstöd, vilket redovisas i vår finanspolitiska motion.
Barn och ungdomar ska ha god tillgång till ett rikt kulturutbud och vara
prioriterade i kulturpolitiken. Genom barnen kan vi lägga grunden för
framtidens nya kulturmönster. Bland dem som är unga i dag finns den
kulturellt medvetna publiken i framtiden och här finns framtidens
kulturskapare. För många ungdomar är kultur intimt förknippad med en
livsstil. Kultur blir därför en del av identiteten. Att vara kulturintresserad
kan
därför ha många betydelser för dagens unga - från ett traditionellt kultur-
beteende till "ett sätt att leva". Behovet av upplevelser är en viktig del av
ungdomars vardag. Här kan den professionella konsten få stor betydelse och
bli ett komplement till det kommersiella utbudet.
Ungdomar måste också ges utrymme att själva forma sitt kulturliv. Därför
är det mycket bra att Cirkus Cirkör nu ges ett nationellt uppdrag inom detta
område.
Barns kulturintresse måste stimuleras. Genom skolan ska alla barn ges
tillgång till kulturupplevelser. Genom musik- och kulturskolorna får barn och
ungdomar möjlighet till kulturutövande.
Mångfald
En liberal kulturpolitik är en garant för kulturell mångfald och utveckling
i hela landet samtidigt som kulturarvet hålls levande. Kulturens olika
uttryckssätt speglar samhället i alla dess former och från ständigt nya
utgångspunkter. Varje totalitär makt inser den stora kraft som kulturen
bär och försöker därför kontrollera den. Detta gör mångfald inom
kulturområdet oumbärlig.
Kulturen kan skapa bryggor mellan människor. Ett kulturliv med mångfald
är också ett effektivt vapen mot intolerans och fördomar. Det kan öka
förståelsen och minska rädslan för människors olikheter. I ett rikt kulturliv
ges också många människor möjlighet att uttrycka sig. Allt detta är mycket
viktigt i det mångkulturella land Sverige är idag. Inom kulturlivet måste det
finnas en stor medvetenhet om att även det icke-traditionellt svenska ska få
utrymme.
Att skapa utrymme för kvalitetskultur i hela landet är en viktig
kulturpolitisk uppgift. Det offentliga stödet till kulturen måste komma från
både stat, landsting och kommuner. Risken är annars ett alltför starkt
beroende av få finansiärer, vilket riskerar att leda till likformighet. Såväl
staten, landstingen som kommunerna har ansvar för att tillskapa goda
möjligheter för ett rikt kulturliv med både bredd och djup. Kulturpolitiken
bör i princip vara generell. Selektiva urvalsprinciper måste tillämpas
restriktivt. Det offentliga ekonomiska kulturstödet, såväl nationellt som
lokalt, bör främst riktas mot det professionella kulturlivet. Detta kulturstöd
måste också präglas av långsiktighet. En liberal uppgift i alla kommuner är
att ta ansvar för att medborgarna får en god tillgång till ett rikt kulturliv.
Kulturlivet kan i viss utsträckning fungera på de villkor som marknaden
skapar, men kultur utlämnad till marknadens krafter blir fattig. En liberal
kulturpolitik strävar efter att så många människor som möjligt tar del av
kulturverksamhet av skilda slag. En aktiv och kritisk publik är det viktigaste
stödet kulturen kan få.
Kulturen ska vara tillgänglig för alla människor. Detta kräver en bredd i
kulturutbudet som tillfredsställer människors olika behov. Kulturlokaler ska
vara tillgängliga för funktionshindrade. Uttrycksformer som människor med
olika funktionshinder kan tillgodogöra sig ska stödjas. Informationstekniken
kan utnyttjas mer för att göra kulturutbudet tillgängligt för fler.
Kultur kan läka och stärka. Äldre och funktionshindrade måste också ha
rätt till kulturella upplevelser. T ex böcker och musik skänker aktivering och
livskvalitet. Därför måste uppsökande verksamhet ha en stark ställning inom
kulturpolitiken. Det kan ske både genom direkta insatser och genom att vård-
och omsorgspersonal blir förmedlare.
Tillgängligheten till kulturlivet gynnas av de nya medierna. Internet är en
mycket viktig informationsväg för att få efterfrågan och utbud att mötas.
Därför är det positivt att Kulturnät Sverige permanentas. Att denna
ingångssida på nätet fyller en samhällsfunktion är oomtvistat. Detta är dock
inget skäl till att det ovillkorligen måste finansieras av offentliga medel. Det
vore önskvärt med en fortsatt samfinansiering, antingen med näringslivet
eller andra, av detta projekt. Inom just IT-området finns en rik flora av egna
företag, som kanske skulle vara intresserade. Innan Kulturnät Sverige
finansieras helt av offentliga medel, bör möjligheterna till utomstående
finansiering samt produktion undersökas.
En ny företeelse på Internet är de periodiska tidskrifter av mycket
skiftande kvalitet som börjar komma. Än så länge tycks de ges ut av idealitet
och med stor entusiasm. Något statsstöd är inte aktuellt, men regeringen bör
ge Statens kulturråd i uppgift att följa utvecklingen och möjligen komma
med en plan hur utgivande kan stimuleras och kvaliteten höjas.
Det är viktigt att Sverige får mera aktiva medborgare och företag vad
gäller att långsiktigt stödja kulturlivet. Sponsorer och enskilda finansiärer är
även en viktig del av kulturens finansiering. Idag är medier, organisationer,
konstnärer och forskare ofta direkt beroende av bidrag från den offentliga
sektorn. För att minska beroendet av den offentliga makten bör kulturlivet i
större utsträckning stimuleras genom generella metoder som avdragsrätt för
gåvor till kulturella ändamål och gynnsamma skattevillkor för kulturutövare.
Företag som sponsrar kultur måste få göra avdrag på samma villkor som de
som sponsrar sport och idrott. Sponsorer av kultur måste ledas av insikten
om vikten av långsiktighet i sina åtaganden.
Stiftelsen Framtidens kultur skapades som ett självständigt organ för att
uppmuntra förnyelse av kulturlivet. Stora delar av stiftelsens syfte har nu
förfelats, då stiftelsens pengar blivit en integrerad del av den statliga
bidragsgivningen. Stiftelsen Framtidens kulturs ursprungliga syfte och
självständiga ställning måste återupprättas. Detta bör ges regeringen till
känna.
Studieförbunden utgör ett viktigt nav i kulturens infrastruktur. Genom
studieförbundens rikstäckande nätverk skapas diskussioner, debatter, före-
läsningar, studiecirklar och utställningar över hela landet. Den lokala
närvaron gör studieförbunden unika i sina möjligheter att arrangera
kulturaktiviteter även på mycket små orter. Studieförbundet Vuxenskolan -
där Folkpartiet är en av grundorganisationerna - är t.ex. landets största
kulturarrangör med 40 000 arrangemang/år och 3 miljoner besökare.
Vårt kulturarv är ett resultat av internationella och inhemska impulser,
gamla traditioner och nya uttryckssätt, en önskan att bevara och sökandet
efter det nya. Ur detta har det vi i dag kallar svensk kultur vuxit fram. Genom
erfarenheter, kunskaper, kontakter människor emellan och historiska
händelser förändras vår kultur över tiden.
Att vårda kulturarvet innebär att bevara kunskap, idéer, föremål och
miljöer som speglar äldre tiders livs- och samhällsformer. Kulturarvet ger
perspektiv på vår samtid, nya idéer om hur vi kan forma vår framtid samt
styrka att kunna möta det nya och främmande. Sverige har länge brustit i
vården av detta arv. Sådana försummelser är oåterkalleliga. Därför måste en
förbättring ske. Sesam-projektet var ett steg på vägen för att inventera, vårda
och göra samlingarna i bl.a. museer tillgängliga. Vi vill understryka vikten
av den skrivelse som regeringen aviserar i ämnet. Denna skrivelse bör
innehålla en plan för hur staten kan stödja att samlingarna kan vårdas i
framtiden. Detta bör vara en del av kulturpolitiken, ej som en del inom
arbetsmarknadspolitiken.
Väsentliga delar av kulturarvet ska göras tillgängliga på elektroniska
nätverk. Varje dag läggs nya delar till vårt gemensamma kulturarv. Den allt
snabbare datoriseringen kan dock vara ett hot. Skriftlig information
försvinner och hamnar i stället i datorer via e-post som sedan raderas. Ett
tomrum i kulturarvet uppstår. Ett handlingsprogram för att minimera riskerna
måste snarast tas fram. Detta bör ges regeringen till känna.
Till vår glädje finner vi att de senaste årens folkpartiförslag om en
förstärkning till de regionala arkiven nu också föreslås av regeringen, och vi
utgår nu från att denna förstärkning ökar både kvaliteten och tillgängligheten
till arkiven.
Museerna är en del av vårt gemensamma minne. Museerna utvecklar och
förmedlar kunskap, bjuder upplevelser för alla sinnen och levandegör
historien. De måste medverka i samhällsutvecklingen och debatten. Vid
sidan av biblioteken är museerna den vanligaste kulturinstitutionen i
kommunerna. Denna skatt måste bli mera synlig och utvecklings-
möjligheterna förbättras.
Riksdagen gav i mars 1998 regeringen tillkänna att myndighetens ledning
för Statens sjöhistoriska museer (SSHM) bör lokaliseras till Karlskrona.
Detta föranledde regeringen att ge SSHM i uppdrag att analysera frågor som
rörde lokaliseringen. I utskottets betänkande KrU 7 framhöll utskottet att
förhållandevis lång tid hunnit gå sedan riksdagen beslutade i ärendet och
underströk vikten av att regeringen bereder ärendet skyndsamt.
Regeringen har nu inkommit med förslaget att riksdagens ställnings-
tagande från 1998 ska rivas upp. Remissinstanserna har delade uppfattningar
och remissinstansernas geografiska placering synes starkt ha påverkat deras
svar.
Riksdagen har tidigare flera gånger poängterat vikten av att öka den
geografiska spridningen av museala ansvarsfunktioner. Sedan riksdagen tagit
sitt beslut, har också Unescos Världsarvskommitté utsett Örlogsstaden
Karlskrona till Sveriges nionde världsarv. Stadens mycket välbevarade
marina 1600- och 1700-talsmiljöer bidrog till det. Det förefaller därför än
mer naturligt att riksdagens beslut från 1998 verkställs.
Mot den bakgrunden anser Folkpartiet att regeringen bör fullfölja
riksdagens beslut om omlokalisering av ledningen för Sjöhistoriska museet
och att detta bör ges regeringen till känna. För ändamålet bör också avsättas
1 mkr om året under några övergångsår.
Riksdagen beslutade 1996/97 att inrätta nationella uppdrag som ett led i att
utnyttja den utvecklings- och förnyelsekompetens som finns i olika delar av
landet. Idéer och kunskaper som kan ge vitalitet åt kulturlivet i stort skulle
tas till vara. De hittillsvarande erfarenheterna tycks vara goda och det
kommer av och till förslag till nya nationella uppdrag.
I samband med införandet av uppdragen motionerade Folkpartiet om att de
borde vara femåriga i stället för treåriga, men riksdagsmajoriteten avslog
förslaget. En kommande utvärdering bör givetvis bl.a. ta upp aspekten kring
tiden för uppdraget. Man bör också överväga om antalet ska begränsas till
sex. Folkpartiet anser att antalet redan nu kan utökas och föreslår därför en
utökning av anslaget med 1 mkr.
Borås med omnejd har varit och är ett stark textilt centrum i Sverige och
textilmuseet där har samlingar och en dokumentationsverksamhet som är
unik. Samtidigt har samarbetet med Textilhögskolan i Borås givit stora
möjligheter till utveckling av både kunskaper om historien och framtids-
möjligheter. Textilhögskolan har bl.a. kompetens inom området historiska
textilier (handvävnad) vid Väfskolan och reproduktioner av historiska
textilier.
Mot denna bakgrund bör Textilmuseet i Borås få nationellt uppdrag att
ytterligare utveckla verksamheten i den riktning de redan har.
Nordiska Akvarellmuseet är en gemensam satsning av den ideella
organisationen Nordiska Akvarellmuseet och Tjörns kommun. Projektet har
rönt stort intresse i hela Norden. Museet, som är det första i sitt slag i
Europa, har stor kulturpolitisk betydelse. Finansieringen är ännu inte helt
klar och Folkpartiet föreslår att fem miljoner kronor tillförs Nordiska
Akvarellmuseet.
Riksutställningars uppdrag att producera utställningar bör kunna överföras
på de större kommunala och regionala museerna. Riksutställningar ska
istället koncentrera sig på att bistå övriga delar av museiväsendet genom att
aktivt medverka till att produktioner från andra museer når så långt ut i
landet som möjligt. En annan viktig uppgift är att hjälpa till med
internationella kontakter och att få verksamhet in i och ut ur landet. Uppdrag
och resurser för produktion av utställningar överförs till kommunala och
regionala museer. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma i
frågan.
Internationella kontakter berikar och förnyar kulturen. Vi erbjuds ständigt
nya uttryck, möjligheter till nytänkande och utveckling genom impulser från
andra länder och genom den etniska mångfald som finns i Sverige. Detta
måste vi ta tillvara genom ett aktivt internationellt samarbete.
Sveriges filmliv kan få ny kraft genom det nya filmavtalet. Folkpartiets
synpunkter har redovisats i en motion med anledning av just avlämnad
proposition i ämnet. Vi vill därutöver anföra att förhandsgranskningen av
vuxenfilmer ska avskaffas. Enda skälet till statlig granskning av film skall
vara att sätta en åldersgräns för den granskade filmens publik. Det skulle
innebära att biofilm som inte har granskats ej heller får visas för barn och
ungdom. Ytterligare en åldersgräns på 18 år bör införas. Detta bör ges
regeringen till känna.
Det är viktigt att Våldsskildringsrådet fortsätter att vara aktivt i arbetet
med skadliga vålds- och pornografiskildringar. Även andra insatser med
samma ändamål inom andra samhällssektorer, t ex i skolan och i ideella
organisationer, ska stödjas.
Sverige har en rikedom i teatern. Här finns många teaterinstitutioner och
fria grupper. Teatertätheten är en tillgång för hela landet. Såväl
nationalscenen som de regionala teatrarna är en av förutsättningarna för ett
rikt utbud av scenkonst i hela landet. De resurser och det uppdrag som
Riksteatern har vad avser egen teaterproduktion skulle med fördel kunna
föras över till regionteatrarna och de större stadsteatrarna. Riksteatern skulle
ha kvar rollen som samordnare av teatrarnas turnéverksamhet och andra
uppdrag som staten givit den.
Vi noterar med tillfredsställelse förslaget att i stödhänseende omvandla
Orionteatern till institution. Vi vill också i sammanhanget påpeka de
ekonomiska problem som Marionetteatern brottats med. Dessa löses inte
genom krisbidrag. Istället bör ett ökat permanent stöd utgå för att stödja
teatern att få sin ekonomi på fötter. Vi föreslår därför att Marionetteatern
tillförs en miljon kronor i verksamhetsbidrag.
Musik har blivit en mycket stor exportvara för Sverige. Till allra största
delen handlar det om populärmusik som klarar sig utan offentligt stöd. Det
finns också annan svensk musik som borde ha förutsättningar att vinna
uppskattning utomlands, men för det behövs en medveten marknadsföring
och ett långsiktigt stöd. En viktig förutsättning är också att den kommunala
musikskolans omfattning och kvalitet upprätthålls.
Det självklara stödet till musikteatrar, symfoniorkestrar och kammaren-
sembler bör kompletteras med stöd till andra musikformer såsom jazz- och
folkmusik. Det är positivt att just folkmusiken lyfts fram i propositionen,
men även jazz, där Sverige idag har flera internationellt kända artister, är en
musikform som förtjänar ökad uppmärksamhet. Jazz skulle kunna bli den
musikform som efter populärmusiken slår sig in på den svenska export-
marknaden. Kulturpolitiken bör stödja denna process.
Det är viktigt att de nationella scenerna kan fungera i enlighet med de
uppdrag de har fått. Folkpartiet stöder därför regeringens förslag om tillskott
av medel till Kungliga Operan och Dramaten, samtidigt som vi också
markerar att det finns behov av ökningar utanför Stockholm.
Det är glädjande att musikteatern och dansen utvecklats positivt under 90-
talet i Sverige. Båda konstformerna samlar växande publikskaror. Musik-
teater är dock kostnadskrävande och både Teaterutredningen och Kultur-
utredningen föreslog att ytterligare statliga resurser skulle tillföras
musikteatrarna utanför Stockholm. I Statens kulturråds utredning från Sevilla
till Duvemåla belyses detta ytterligare och rapporten lyfter särskilt fram
Göteborgsoperans behov av utökat statligt bidrag. Göteborgsoperans
självfinansieringsgrad är drygt 40 procent, att jämföra med Kungliga
Operans 21 procent. Det är därför inte realistiskt att räkna med att
verksamheten kan få ökade intäkter via biljettförsäljning. Mot bakgrund av
ovanstående vill Folkpartiet i ett första steg öka anslaget med 5 mkr till
Göteborgsoperan.
Länsmusiken svarar för den största delen av det professionella
konsertutbudet i respektive region. Det är en angelägen verksamhet som
möjliggör för människor i hela landet att ta del av konserter. Länsmusiken
utgör också motorn i det regionala kulturlivet. Riksdagens majoritet
minskade anslaget avsevärt för några år sedan och länsmusiken har på flera
håll fortsatta ekonomiska problem och har också fått sänka kvaliteten. För att
garantera att en fortsatt hög ambition kan upprätthållas inom länsmusiken
föreslår vi att anslagen till länsmusiken ökas.
Dansen har under senare år fått en allt större uppmärksamhet. Svensk dans
är av hög kvalitet. Dansen är internationell som konstart i den meningen att
den inte kräver några språkkunskaper. Den har lyckats nå en ny ung publik.
Inrättandet av danskonsulenter i länen runt om i Sverige har varit ett bra sätt
höja intresset för svensk dans. De ökade anslagen till Dansens Hus från såväl
staten som Stockholms stad ger dansen den fasta scen den så väl behöver.
Dansarnas situation förtjänar särskild uppmärksamhet. De pensioneras redan
vid 41-44 års ålder. För att stödja dansarna till ett eventuellt fortsatt
yrkesliv
krävs särskild kompetens. Det bör därför inrättas ett rådgivningscenter för
dansares fortsatta yrkesliv. Detta bör ges regeringen till känna.
Arkitektur och stadsbyggnad vittnar inför framtiden om olika epokers
estetiska värderingar. Det är därför viktigt för varje generation att ställa
krav
på den offentliga arkitekturen, på stadsrummets gestaltning, på den estetiska
utformningen av infrastrukturen och andra anläggningar. Ny arkitektur ska
berika och förnya den befintliga miljön men samtidigt utgå från den äldre
bebyggelsens värden, de naturgivna förutsättningarna och helhetsmiljön.
Kulturhistoriska och estetiska värden i befintliga miljöer ska tas tillvara och
förstärkas.
Den konstnärliga utsmyckningen måste fortsätta att uppmärksammas vid
offentligt byggande. Det är viktigt att den s.k. enprocentsregeln upprätthålles.
Den funktionella konsten, d v s design och utsmyckning av föremål i det
offentliga rummet, såsom papperskorgar, teleskåp, trafikstolpar etc, förtjänar
en större satsning. Dock är en hel del av dessa insatser inte statens direkta
kostnadsansvar, utan landsting och kommuner har också ett stort ansvar. Mot
den bakgrunden föreslår Folkpartiet ett oförändrat anslag för år 2000.
Intresset för svensk form är mycket stort. Världens ögon vänds mot
Sverige när det finns intresse av att se vad som ligger i framkant inom mode,
design och stil. Detta ger Sverige en stor möjlighet - såväl kulturellt som
industriellt. Design är inte endast det estetiska yttre. Det är också
utformningen av produktens funktioner ur användarens synvinkel. Detta blir
ett allt viktigare konkurrensmedel för näringslivet. Ett program för hur
Sverige ska exploatera denna uppmärksamhet bör tas fram. Ett formmuseum
behövs som en nyskapande arena för form och design vid sidan av flera
regionala designcentra och måste snarast förverkligas. Detta bör ges
regeringen till känna.
Kulturens betydelse för tillväxt bör uppmärksammas ytterligare. Att ett rikt
kulturliv bidrar till ett livaktigt näringsliv är ett känt faktum. Att satsa på
kultur kan därför vara en rent affärsmässigt god investering som kan ge en
god avkastning. Denna insikt bör vara vägledande för såväl staten som
kommunerna, men också vid exempelvis exportinsatser gentemot utlandet.
Ett program för hur kultur kan användas i exportsyfte bör tas fram.
Kvalitet
Kvalitet vad det gäller kulturverksamhet kan bedömas dels utifrån
skickligheten hos konstnären att gestalta det han eller hon vill, dels hur
nyskapande det är, eller hur väl det anknyter till sådant som tidigare
gjorts. Kvalitet måste bedömas efter objektiva kriterier, men eftersom
konst ofta handlar om upplevelser går det inte att förbise den subjektiva
värderingen av ett konstverk av något slag. Därför kan man inte sätta upp
generella regler för vad som är kvalitet.
Kvaliteten inom kulturpolitiken måste prioriteras. De professionella
konstnärerna förtjänar stor uppmärksamhet och utrymme. Att dessa helt
skulle kunna förlita sig på marknadens uppskattning av deras verk är en
utopi. En stor del av kulturlivet kan, om man talar i ekonomiska termer, ses
som en kollektiv nyttighet, museer är tydliga exempel på detta.
Även om den nationella kulturpolitiken ska prioritera de professionella
konstnärerna, ska inte amatörkulturen underskattas. Den medverkar i hög
grad till ett stort kulturintresse oberoende av om den utövas i form av
amatörteatersällskap, körer eller dylikt. Stödet till amatörkulturen bör dock i
första hand ges på regional och lokal nivå. Det är också viktigt att samverkan
mellan studieförbund, folkhögskolor och amatörorganisationer fungerar när
det gäller utvecklingsarbetet inom amatörverksamheten.
Att fördela ersättning, stipendier m m till konstnärer är ett grannlaga
arbete, som kräver känsla för etik och moral, liksom kunskap om vad som är
kvalitet. Samtidigt finns det andra aspekter som också ska vägas in, som t ex
främjande av jämställdhet, geografisk fördelning.
Det är självklart att ledamöter i anslagsgivande organ strikt måste beakta
jävsförhållanden och inte bara inkludera sig själva, sina närmaste anhöriga,
utan också nära vänner eller andra personer som står i beroendeförhållande
till ledamoten eller vice versa.
Bidragsgivande myndigheter försöker värna en god kvalitet genom ett nära
samarbete med olika konstnärsorganisationer. Det är av yppersta vikt att
detta samarbete inte leder till ett gynnande av en speciell sammanslutning
framför en annan. Speciellt viktigt är detta vad avser bildkonsten där
organisationerna synes verka under mycket olika villkor.
Sammansättningen av styrelser som beviljar stöd och ger andra förmåner
måste vara bredast möjlig, insynen måste garanteras, gränserna vara tydliga
mellan särintressen och beslutsfattare och neutraliteten mellan olika
organisationers medlemmar måste upprätthållas.
Den enskilda människan är utgångspunkten för liberal tanke och politik
och huvudprincipen är därmed att varje konstnär har sitt unika värde
oberoende av facklig eller annan organisatorisk tillhörighet. Det är
professionalismen i konstnärsutövandet som ska premieras.
Konkurrensverket och Nämnden för offentlig upphandling har båda givit
rekommendationer som styrker en ökad konkurrens, och det är angeläget att
dessa följs.
Regeringen bör få i uppdrag att revidera bestämmelserna och praxis i
enlighet med vad som anförts i skrivningen.
Möjligheterna för kulturutövarna att bli ekonomiskt oberoende av stat och
kommun måste uppmuntras. Förmånliga skatteregler vid stöd till kulturen
kan vara en lösning, en annan kan vara att inrätta s.k. kulturkonton där
konstnärerna kan sprida skatterna för sina inkomster över åren. Stödet till
kulturen måste komma från många olika håll, för att inte skapa ett alltför
starkt ensidigt beroende av få finansiärer, vilket riskerar att leda till
likformighet.
En stor grupp människor finns inskrivna hos kulturarbetsförmedlingen. En
fjärdedel av de medel staten anslår till kultur förmedlas via arbetsmarknads-
politiken. Detta får negativa konsekvenser för konstnärerna, då en
fungerande arbetsmarknad rycks bort. Det blir den konstnär som står i tur för
en åtgärd som prioriteras, inte den som skulle utföra uppgiften bäst. De
långsiktiga effekterna blir fatala: kulturlivet får inte den höga kvalitet som
de
satsade medlen skulle kunna åstadkomma och det blir inte längre efterfrågan
på konstutövare som styr.
Det vore bättre om även konstnärer skulle kunna erbjudas riktiga arbeten.
Kulturarbetsförmedlingens verksamhet måste därför minska och de medel
som frigörs styras över från arbetsmarknadspolitiska åtgärder till den
kulturella verksamheten. Resurser bör istället användas till att låta det som
produceras nå publik så att efterfrågan och utbudet har en chans att komma i
närheten av varandra. I det långa loppet kommer detta att leda till ökad
självförsörjningsgrad inom området. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag
att återkomma med förslag till hur detta kan ske.
Konstförmedling har stor betydelse för att vidga arbetsmarknaden och ge
de professionella konstutövarna större möjligheter än idag att leva på sitt
arbete. En aktiv och framgångsrik konstförmedling stärker det professionella
konstlivet. För att nå en ny och större publik är det viktigt att bedriva
publikarbete. Detta kan ske på olika sätt genom ombudsnätverk,
vänföreningar och konstföreningar. Även gallerierna har en viktig roll när det
gäller att sprida information och kunskap om konst. Där visas mycket av den
nya samtidskonsten. För både konstnärerna och galleristernas del måste stat,
region och kommuner kontinuerligt köpa in konst till offentliga lokaler och
byggnader.
Alltför liten uppmärksamhet har ägnats åt hur konstnärliga verksamheter
ska kunna konkurrera med underhållningsutbudet. Detta kommer att bli en
viktigt uppgift för kulturlivet de kommande åren. Leden mellan konstnär och
konsument måste få ökad uppmärksamhet. Exempelvis bör nya uppgifter
uppmärksammas och högskoleutbildningar anpassas också för dem som vill
bli producenter, curatorer och sponsorsansvariga.
Inom TV-mediet upprätthålls kvaliteten bland annat genom public service.
I förra årets motion accepterade Folkpartiet en höjning av TV-avgifterna,
men ansåg då att det borde vara den enda höjningen den här mandatperioden.
Nu återkommer regeringen med ett förslag till höjning med 36 kronor i
månaden. Folkpartiet motsätter sig denna höjning. Det finns anledning att
anta att SVT och SR skulle kunna vara mera återhållsamma med
satsningarna inom de nya teknikerna. All erfarenhet visar att tillämpningen
av ny teknik är mycket dyr i början för att därefter falla i pris. Den svenska
marknaden verkar inte vara mogen än att i större utsträckning ta sig an den
digitala nya tekniken. Det finns därför ingen anledning att ha ambitionen att
ligga i täten i detta avseende.
Övriga frågor aktualiserade i propositionen:
- Trossamfund
Stödet till trossamfunden har minskat under senare år. Folkpartiet har
motsatt sig dessa neddragningar och fortsätter att göra så. Vi anser att
trossamfundens stora ansvarsområde motiverar en höjning av anslaget.
Därför föreslår vi att detta anslag höjs med 3,5 miljoner kronor.
- Idrott
Folkpartiet avlämnade den 5 maj 1999 en omfattande motion i ämnet
med anledning av prop 1998/99:107 En idrottspolitik för 2000-talet. I
den redovisar partiet sina ståndpunkter för en genomtänkt idrottspolitik
och idrottens betydelse för samhället. Vi utvecklar därför inte närmare
vår inriktning med idrotten i denna motion.
Emellertid är vi oroade för den ekonomiska utvecklingen. Folkpartiets
förslag om att låta folkrörelserna kunna ta ansvar för en större del av
spelmarknaden har avslagits av riksdagens majoritet och en stor del av
idrottens budget bygger på osäkra pengar.
Än värre är det att situationen för dopingalboratoriet och dopingjouren
ännu inte fått någon lösning och mot bakgrund av det föreslår Folkpartiet att
idrotten behöver får ett tillskott för att bl.a. kunna öka insatserna med
dopingkontroller.
Vi anser därför att anslaget till idrott, i avsikt att öka antalet
dopingkontroller, ska höjas med 1 mkr.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det i motionen anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en plan för att vårda effekterna av
aktiviteterna under kulturhuvudstadsåret 1998,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nya mål inom
kulturpolitiken i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att upphäva bibliotekslagen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en parlamentarisk utredning om sänkt bok-
moms,2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om minskat presstöd,1
6. att riksdagen avslår regeringens förslag till finansiering av
Kulturnät Sverige,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till annan drift av
Kulturnät Sverige i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om periodiska tidskrifter på IT-nätet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Stiftelsen Framtidens kultur,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en plan för hur
staten kan stödja att museernas samlingar kan vårdas i framtiden,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett handlings-
program för hur arkiven skall bli fullständiga då post går via e-post
och information datoriseras,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om flytt av ledningen för Sjöhistoriska museet,
13. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om att Textil-
museet i Borås bör få ett nationellt uppdrag vad avser museiverk-
samhet,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur uppdraget för
Riksutställningar kan förändras i enlighet med vad som anförts i
motionen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en ny åldersgräns på 18 år i samband med att
vuxencensuren bör avskaffas,1
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur uppdraget för
Riksteatern kan förändras i enlighet med vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ett rådgivningscenter för dansare,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om upprätthållande av enprocentsregeln,
19. att riksdagen beslutar om ett oförändrat anslag till konstnärlig
gestaltning av den gemensamma miljön,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en fast utställningslokal för svensk
formgivning och design,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en ökad uppmärksamhet av kulturen vid export-
främjande insatser,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av opartiskhet och insyn vid bidrags-
givning till kulturlivet,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kultur- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder,3
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av högskoleutbildning för curatorer etc.,
25. att riksdagen avslår regeringens förslag till höjda TV-avgifter,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ambitionerna inom SVT och SR att arbeta med
ny teknik,
27. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till rege-
ringens förslag för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgifts-
område 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid enligt uppställning: