Vårt samhälle kännetecknas på många sätt av uppdelning och splittring.
Varje sektor ansvarar för en liten del, men det som ofta saknas är
helhetssynen på människan och hennes behov av mening, sammanhang
och struktur. Det är just detta som kulturen har möjlighet att bidra med.
Därför är kultur en viktig grund för all utveckling. För oss
kristdemokrater är tillgång till kultur i vid mening en nödvändig och
viktig del av välfärdssamhället.
Kulturen omformas och utvecklas också själv. Varje tid har sina kultur-
yttringar. Kultur är därför både historia och samtid och har ett egenvärde
genom att den fyller människans primära behov, bidrar till att göra
människor hela och frigör mänskliga resurser. En utveckling som är skild
från sitt mänskliga eller kulturella sammanhang är en utveckling utan själ
och vi människor har behov som inte endast kan tillfredsställas materiellt.
Andliga eller kulturella värden är nödvändiga för att vi skall bli hela som
människor. Kulturen bidrar till att ge oss en fördjupad syn på tillvaron och
hjälper oss att växa som människor. Kulturyttringar kan också tillfredsställa
människans gemenskapsbehov. Friheten att växa i gemenskap med andra är
grundläggande för en kristdemokratisk kultursyn. Vi kristdemokrater menar
att kulturpolitiken skall präglas av denna helhetssyn på människan.
Öppenhet och tolerans, men också respekt för andra människors integritet
och livsåskådning är andra viktiga element i den kristdemokratiska kultur-
synen. Religionsfrihet är t ex inte bara frihet att avstå från religionsutövande
utan också frihet till att omfatta och utöva religion.
Vi anser således att ett mångsidigt kulturliv och en ömsesidig förståelse för
varandras olika kulturer och kulturyttringar är en viktig förutsättning för ett
öppet och demokratiskt samhälle. Grunden för förståelse för andra är att den
egna identiteten är stark. Att ha god kännedom om sitt eget kulturarv är både
en förutsättning för att bygga upp sin egen identitet och för att kunna respek-
tera andras kultur och värden. Det är därför oerhört angeläget att kulturen
finns där människorna finns och ger möjligheter till självinsikt och person-
lighetsutveckling.
Om vi skall göra kulturen tillgänglig för alla och främja ett aktivt del-
tagande i kulturlivet måste vi vara medvetna om människors skilda kultur-
vanor. Dessa beror på många faktorer, bland annat traditioner, bostadsort och
ålder. Tillgång till kultur i hela landet är helt nödvändigt för att ge fler
människor större möjligheter till deltagande samt väcka intresse hos grupper
av människor som av tradition inte deltar i vissa delar av kulturlivet.
Det övergripande målet för statens kulturpolitik måste därför vara att
närma kulturen och människorna till varandra så att kulturen får möjlighet att
bidra till en positiv utveckling både för den enskilde och samhället. Att värna
yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för alla att använda sig av
den är ett av kulturpolitikens viktigaste mål. I arbetet för att förverkliga de
kulturpolitiska målen är det också viktigt att söka kärnan av gemensamma
värderingar och principer. Vi kan i detta aldrig tillräckligt poängtera vikten
av att värna och vårda vårt kulturarv.
2 Samhällets stöd till kultursektorn
Kommunernas stöd till kulturverksamheten är även i framtiden grund-
läggande för de offentliga kulturinsatserna. Det mesta som sker inom
kulturlivet har lokal förankring och finansiering. På de platser i landet
där kommunen inte har möjlighet att ge stöd bör regionen ta ansvar och
det är därför naturligt att koncentrationen av kulturengagemang är stor i
de större städerna. Ett utvidgat samarbete och kommunikation med den
övriga regionen bör emellertid eftersträvas.
För kulturell frihet och utveckling krävs vissa basstrukturer. Precis som
staten har ett grundläggande ansvar för järnvägsnätet bör staten ta ett grund-
läggande ansvar för det kulturella stamnätet, en kulturell infrastruktur bör
finnas. Förutom nationalinstitutionerna ska denna innefatta regionala
stödjepunkter. Dessa behöver inte nödvändigtvis erbjuda ett brett kulturutbud
eller representera breda kulturella centrum. De kan representeras av en
enskild institution som visat god kvalitet ur ett nationellt såväl som ett
inter-
nationellt perspektiv. Tillgång till lokaler för olika kulturaktiviteter ingår
också i väl utvecklad basstruktur.
Kristdemokraterna har en i grunden positiv inställning till försöksverk-
samheten med ändrad regional fördelning av kulturpolitiska medel. Det är en
rimlig utgångspunkt att besluten om den närmare fördelningen av bidragen
sker så nära verksamheterna som möjligt. Innan vi tar ställning till om denna
form skall permanentas och utvecklas bör dock noggranna utvärderingar
göras. Vi kommer att följa detta arbete med stort intresse.
Kultursponsring
Var gränserna går för samhällets ansvar när det gäller att stödja ett
levande kulturliv hänger samman med vilken samhällssyn man har. För
oss är det en självklar utgångspunkt att samhället utöver den offentliga
sektorn omfattar även den civila eller ideella sektorn, med föreningar och
folkrörelser. Här ingår också den privata sektorn. Kulturen måste få
genomsyra och befrukta alla sektorer i samhället och för att det skall vara
möjligt måste det finnas ett ömsesidigt utbyte mellan kulturen och
näringslivet. Den materiella välfärden är inte tillräcklig som bas för
välfärdssamhället och det är med tillfredsställelse vi konstaterar att
intresset för kultursponsring på senare tid har ökat.
Kultursponsring är inget som skall komma till stånd när den offentliga
sektorns medel är uttömda, offentligt stöd och sponsring är två olika finan-
sieringskällor. Sponsring är således inget som bara ska tas till i ekonomiskt
kärva tider när det offentliga stödet minskar. Den skall i stället ses som en
kompletterande finansieringsform som tillkommer genom ett avtal mellan
två parter som skall ge ömsesidig nytta.
Det ligger alltid i båda parters intresse att inte skada sitt anseende genom
att ingå olämpliga avtal. Ett långsiktigt arbete med näringslivet som bygger
på ömsesidig respekt och som självklart inte inskränker på den konstnärliga
friheten kan ge vidgade möjligheter både i form av bättre finansiering och
nya arbetsformer. Sponsringen kan också underlätta nationellt och inter-
nationellt utbyte och bidrar ofta till satsningar utöver ordinarie verksamhet
som inte kunnat genomföras utan detta extra stöd. Kristdemokraterna ser
därför positivt på sponsring.
Ett särskilt samarbetsforum för kultursponsring, Föreningen Kultur och
Näringsliv, finns etablerat och denna sammanslutning har också utarbetat
etiska råd och regler för sponsringsverksamhet. Vi anser att detta arbete är ett
viktigt led i ett vidgat ansvarstagande för kulturen.
En förutsättning för en positiv utveckling av sponsringsverksamheten i
Sverige är att den oklarhet som idag råder om vilka skatteregler som gäller
för sponsring klargörs.
3 Kultur för barn och ungdomar
Barnkonventionen som Sverige var med och undertecknade 1989 ställer
krav vad gäller barns och ungdomars kulturella rättigheter. Den kräver
först och främst att vår syn på barn förändras. Vuxna skall lyssna på barn
och respektera barns integritet. Vuxna skall respektera att barn har lika
värde och lika rättigheter. Barn har rätt att bilda egna åsikter och att
framföra dem. Barnens bästa skall alltid komma i första rummet. Här
garanteras barn och ungdomar kulturell identitet och här formuleras i
klartext barns rätt till vila och fritid, lek och rekreation d.v.s. rätten att
vara barn.
Barn måste under sin uppväxt ges möjlighet att ta del av och delta i olika
kulturella aktiviteter. Egna berättelser, rörelse, lek, att måla, rita, sjunga
och
spela är några av uttryckssätten. Kulturen kan bidra till att utveckla dem.
Hemmet ger goda förutsättningar och vi vill forma en politik som ger
föräldrarna tid för samvaro med sina barn. Också barnomsorg, skola och
massmedier har viktiga roller att spela för barns kulturupplevelser.
Barn måste ges möjlighet att uppnå kommunikativ kompetens, dvs.
utveckla sådan kunskap och förmåga som gör att de kan tolka, förstå, och
hantera den verklighet de lever i. Om resurser styrs till barns och ungas
kulturutbud kan kulturintresset väckas och utvecklas tidigt. Tidiga kultur-
upplevelser utvecklar fantasin och väcker intressen som man bär med sig
som en god barlast i livet. Samhällets insatser för kultur till barn och ungdom
har ökat under senare år, men mer kan och bör göras.
4 Kulturarvet
Att förmedla kulturarvet till nya generationer är en gemensam uppgift för
hela samhället. Varje människa har ett ansvar både att lämna efter sig
yttre materiella värden och inre andliga och kulturella värden. Att
förmedla ett kulturarv handlar inte bara om konkreta lämningar utan
också om ett för ögat osynligt arv i form av värderingar och normer.
Detta är centralt i det kristdemokratiska tänkandet.
Kulturinstitutioner, kulturhistoriska besöksmål, förvaltning och vård hand-
lar om den fasta delen av vårt kulturarv. I vårt svenska kulturarv ingår också
historia och tradition, religion och livsåskådning, språk, etiska och moraliska
normer. Kulturarvet är således inget som är givet en gång för alla, utan
berikas ständigt av nya upplevelser och erfarenheter och kontakter med och
inflytande från andra länder och kulturer.
Att ha god kännedom om sitt eget kulturarv är både en förutsättning för att
bygga upp sin egen identitet och för att kunna respektera andras kultur och
värden. Att studera andra kulturer kan på motsvarande sätt bidra till att man
tydligare ser det som är karakteristiskt hos den egna kulturen. Det räcker inte
med att endast blicka framåt om man skall uppnå den välfärd som vi så hett
eftertraktar. För att färdas väl är det nödvändigt att veta hur det ser ut i
backspegeln också. För oss kristdemokrater har detta alltid varit en själv-
klarhet och det är därför glädjande att de snåla vindar som blåste kring
kulturarvets väggar har börjat mojna och ersättas av insikt om vårt eget
kulturarvs betydelse.
4.1 Kulturmiljövård
Regeringens poltik för kulturmiljövård visar prov på bristande
långsiktighet. Den tillfälliga besparingen på 10 miljoner för 1999 ges
tillbaka samtidigt som regeringen bantar anslaget med 10 nya miljoner.
Hur man än vrider och vänder på dessa siffror kan man aldrig komma till
någon annan slutsats än att kulturmiljö inte är ett prioriterat område för
regeringen. En snäv satsning på industrisamhällets kulturarv och en
minimal satsning på storstäder förändrar inte helhetsbilden.
Kristdemokraternas resonemang kring kulturmiljöer och kulturföremål
utvecklas ytterligare i en särskild motion som kommer att behandlas senare
under riksdagsåret.
4.2 Arkiv
Myndigheters arkiv är en del av det nationella kulturarvet och skall
bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser rätten att ta del av
allmänna handlingar, behovet av information för rättsskipningen och
förvaltningen samt forskningens behov.
Runt om i landet finns ett antal arkiv av olika karaktär som förvaltar
betydande arkivbestånd. Det handlar om att vårda och bevara men lika
mycket om att ge tillgång till värdefull historia. Dessa samlingar speglar
människors egna tankar, föreställningar, handlingar och symboler. Vi kan
följa idéer och handlingsmönster i vårt rika kulturarv från tidig medeltid fram
till våra dagar; se hur det moderna Sverige växer fram på såväl central som
regional och lokal nivå. Det är därför viktigt att se till mångfalden och
tillgängligheten på detta område.
Det är bra att regeringen efter påtryckningar från kulturutskottet äntligen
insett behovet av en omfattande och oberoende utvärdering av det statliga
arkivväsendet. Kristdemokraterna utgår ifrån att denna utvärdering snabbt
kommer till stånd eftersom senfärdigheten hittills varit markant.
Folkrörelsearkiven
Syftet med det statliga stödet är att främja regional arkivverksamhet, att
få ett nät av väl fungerande regionala arkivinstitutioner i landet och att
bättre integrera folkrörelsearkiven i den regionala kulturpolitiken. Det
statliga stödet har också ökat under de senaste åren. I
budgetpropositionen föreslår regeringen ett ökat anslag på runt 2
miljoner under två år. Under åren 1999-2001 genomför regeringen en
bred satsning på industrisamhällets kulturarv, med sammanlagt cirka 24
miljoner kronor under tre år.
Kristdemokraterna stöder satsningen men vill att även folkrörelsearkiven
ska få del av dessa medel.
Regeringen nämner också med några få ord Arbetarrörelsens arkiv. År
2001 ska detta arkiv få en förstärkning av bidraget. Kristdemokraterna menar
att satsningen på industrisamhällets kulturarv, folkrörelsearkiven och
arbetarrörelsens arkiv ska ses som en helhet. Ute i landet är det vanligt att
arkivmaterial från arbetarrörelsen finns på folkrörelsearkiven och därför ska
bidrag till Arbetarrörelsens arkiv kanaliseras denna väg.
I den aktuella budgetpropositionen talas det mycket om arbetarnas historia
och industrisamhällets kulturarv. Diskussionen går ofta i riktning mot
regionala museer som ska ta tillvara detta arv, och det är bra. Folkrörelse-
arkiven har sedan länge arbetat konkret och aktivt på detta område. Det finns
till exempel inte en bruksort i landet som inte har eller har haft ett mer eller
mindre omfattande folkrörelseliv. Det kan handla om fackföreningar,
nykterhetsrörelser, idrottsrörelser, frikyrkor med mera. Genom arkiven kan
vi få en mycket god bild av hur arbetarna, tjänstemännen, barnen och de
hemarbetande hade det både i sitt arbete och på sin fritid. Det ideella arbetet
färgas nämligen alltid av den aktuella livssituationen. Det märks på foton och
affischer, i brev och verksamhetsberättelser och protokoll. Detta ger en
helhetsbild av arbetarnas historia och det industriella kulturarvet.
Folkrörelsearkiven kan sägas ha minst två kulturpolitiska uppdrag som är
grundläggande för att förvalta vårt viktiga lokala kulturarv. Arkivet arbetar
på uppdrag av ett rikt och brett föreningsliv och en stor ideell sektor. Arkivet
är en stor resurs för både den offentliga och den privata sektorn. Arkiven
efterfrågas bland annat av vetenskaplig forskning, släkt- och hembygdsforsk-
ning, skola och kulturliv. På väg in i 2000-talet, i en tid av e-post, mobil-
telefoner, och internationalisering är det mer viktigt än någonsin med kopp-
lingen historia, nutid och framtid.
Kulturarvs-IT
Kulturarvs-IT är ett treårigt projekt vars syfte är att öka tillgängligheten
till kulturarvet samt ge funktionshindrade personer arbete. Tanken är att
arkivmaterial, fotografier och föremålssamlingar skall bli tillgängliga
genom digitalisering. I dag bedrivs detta projekt främst i Kiruna,
Ulriksfors och Grängesberg. Kristdemokraterna bedömer att fler orter
kan medverka i projektet som är mycket omfattande.
Hos SVAR som är förlagd till Västernorrlands län och som är en byrå i
Riksarkivet finns redan utrustning, lokaler och kunnande som kan utnyttjas i
Kulturarvprojektet.
Att utöka antalet kommuner till att gälla också Sollefteå och Ånge skulle
möjliggöra både utnyttjandet av redan gjorda investeringar och tillgång till
kompetens inom ramen för det treåriga projektet.
Språk- och folkminnesinstitutet
Språk- och folkminnesinstitutet har till uppgift att samla in, bevara,
vetenskapligt bearbeta och ge ut material om bl a ortnamn. Det skall
också avge yttranden i ärenden om ortnamn och granska förslag till namn
på allmänna kartor. Många ortnamn har under senare år på ett
ogenomtänkt sätt tagits ur bruk, inte minst genom att
adresseringssystemet förändrats. Ortnamn är viktiga både ur historisk
synpunkt och som identitetsskapare. En kartläggning bör göras av de
ortnamn som inte längre används men som fortfarande är kända av
ortsbefolkningen eller via äldre kartor och skrifter så att de med hjälp av
modern teknik kan bevaras för eftervärlden.
Så sent som i våras föreslog regeringen att en bestämmelse om att god
ortnamnssed skall iakttas vid statlig och kommunal verksamhet införs i
kulturminneslagen. Utifrån detta kunde man förvänta sig en helhetssatsning
på bevarandet av ortnamnen. Det är därför anmärkningsvärt att regeringen
knappt lägger en extra krona på Språk- och folkminnesinstitutet under de tre
kommande åren, trots medvetenheten om den ansträngda ekonomin.
4.3 Museer
Museernas mål bör vara dels att erbjuda material och information som
engagerar och stimulerar människors intresse att aktivt delta i ett
demokratiskt kulturliv, dels att genom vetenskaplig verksamhet
medverka till förklaringar på de frågor som forskningen ställer. Det är i
föremålens förmåga att ge upplevelser, som särarten i museets utåtriktade
verksamhet ligger. Upplysningsarbetet får sin särart genom de specifika
pedagogiska möjligheter som föremålen erbjuder. Museernas egenart
ligger först och främst i att de samlar och förvaltar föremål. I själva
samlandet och förvaltandet ligger en viktig kulturell uppgift.
Genom museerna kan den historiska erfarenheten utnyttjas för att ge
perspektiv på olika frågor när det gäller att hantera nuets problem och välja
framtidsriktning. Kristdemokraterna stöder inriktningen att långsiktigt bevara
samlingarna, att öka tillgängligheten till museerna och att nå nya grupper av
besökare skall vara de områden som prioriteras även i framtiden.
Museerna är också en naturlig plats för diskussion om människans
förutsättningar, livsfrågor och värderingar under olika tidsepoker både i
Sverige och i andra delar av världen. Museernas arbete för att motverka
främlingsfientlighet och rasism kan därför inte nog poängteras. De skulle i
ännu högre utsträckning än i dag kunna bidra till att skapa fördjupad respekt
för de värden som är en förutsättning för demokratin. Detta arbete är i hög
grad förknippat med historia och känsla för kulturarvet i vid mening.
Både i budgetpropositionen 1998 och 1999 hänvisade regeringen till den
pågående översynen av myndighetsstrukturen och lovade att återkomma till
riksdagen med ett förslag till hur ny struktur skall se ut. Museernas
ekonomiska situation är på många håll ansträngd och otydligheten om vad
som gäller och skall gälla skapar en villrådighet som är olycklig för alla
inblandade. Det måste betraktas som stor nonchalans gentemot museernas
arbete att regeringen nu endast lovar en redogörelse för det pågående arbetet
med en översyn och det först hösten 2001. Osäkerheten i museibranschen
kommer därmed att bestå, något vi inte kan acceptera. Vi kräver att
regeringen påskyndar arbetet och snarast återkommer till riksdagen med
klara besked i denna så viktiga fråga.
Det är det långsiktiga arbetet som behöver stöd. Det är därför bra att
regeringen nu överger sin satsning på riktade tidsbegränsade bidrag, vilka
finansierades med 2 % av de anvisade medlen till teater-, dans- och
musikinstitutioner. År för år behöver museerna fortsätta sitt arbete med
kunskapsuppbyggnad, vård och underhåll av samlingar, arkiv och bilder,
rådgivning och information. Regeringens ryckighet är emellertid alltjämt
närvarande genom att pengar först dras in för att därefter komma tillbaka och
så småningom kompenseras. Behandlingen av Naturhistoriska riksmuseet i
årets budget är ett typexempel. För att finansiera satsningen på Moderna
museet använder man Naturhistoriska riksmuseets medel och hänvisar till ett
högt anslagssparande. Någon närmare redovisning för varför detta sparande
uppkommit görs emellertid aldrig. Att museet inte kan vara utan medlen
tycks dock uppenbart även för regeringen eftersom man återkommer med en
kompensation år 2002. Regeringen tycks inte vara medveten om att vad som
raseras den ena dagen kan inte alltid byggas upp den påföljande.
Under anslaget H 4 anvisas medel för bidrag till ett antal museer och andra
institutioner. Enligt inhämtade uppgifter kommer en översyn av detta anslag
att äga rum i en nära framtid. Vi vill inför arbetet särskilt uppmärksamma
Akvarellmuseet på Tjörn som är ett nordiskt samarbetsprojekt. Det nämndes
i förra årets budgetproposition i samband med nya bildställen och har fått
tillfälliga medel i år. För att säkerställa det kommande årets finansiering av
Akvarellmuseet anser vi att 500 000 kronor bör avsättas för år 2000 och
utgår från att regeringen i nästa budgetproposition tagit med museet inom
ramen för detta anslag.
5 Teater, dans och musik
5.1 Teater
Teater är en konstform som ger stora möjligheter till inlevelse och identi-
fikation. Det är därför tillfredsställande att teaterns föreställnings- och
besökstal totalt sett ökade under 1998. Det framgår emellertid inte om
publikökningen också innebär att institutionerna har nått nya
publikgrupper. Att barn tidigt får komma i kontakt med teater och
därigenom lära sig uppskatta denna kulturform är av avgörande
betydelse, dels för barnet som därigenom får göra nya upplevelser, dels
för att främja en positiv utveckling för teatern i framtiden.
Teaterverksamheten i skolorna behöver utvecklas. För att teaterbesöket
inte skall bli ett besök som hänger i luften är det viktigt att samarbetet
mellan
skolorna och teaterbranschen stärks. Det samarbete som sker inom ramen för
projektet Brytpunkt där alla yrkesgrupper inom teatern lyfts fram och där
satsningarna sker med anknytning till ämnesstudierna är ett utmärkt exempel
på detta. Möjligheten för eleverna att få närmare kontakt med teatervärlden
är avgörande för att väcka intresset för teater hos nya grupper.
Dramapedagoger
Ett område med anknytning till teater är det alltmer efterfrågade
dramapedagogiska arbetet. Dramapedagogiken används till exempel med
stor framgång i olika problemsituationer i skolan. Ett mål med
dramaövningar kan t ex vara att hjälpa en grupp som har problem med
mobbning. Det är viktigt att inte bara tala om känslor utan även att arbeta
med känslor. Om förmågan till empati kan tränas så är drama en bra
metod eftersom den skapar stark inlevelse och förståelse.
Metoder som aktiva värderingar och forumspel används, där det handlar
om att pröva sin åsikt, våga stå för den, höra hur andra tänker i samma fråga,
var har jag fått min åsikt ifrån, moral och etik. I forumspel prövar eleverna
praktiskt sina åsikter. I gestaltningsövningar skapar de situationer där de övar
sig inför ställningstaganden och eventuellt verkliga händelser i livet.
Verksamhetsfältet för dramapedagoger är alltså främst inom skolan men
också organisationer, föreningar, vårdsektorn, näringsliv och teater använder
sig av dramapedagogiken. Det handlar ofta om att hitta nya vägar för kultur
och främst teater in i grund- och gymnasieskolan.
Dramapedagogernas utbildningssituation måste aktualiseras. Yrkesutbild-
ningen bedrivs idag endast på två folkhögskolor i landet och antalet sökande
till det begränsade antalet utbildningsplatser är mycket stort. Behoven är
enorma och efterfrågan på utbildade dramapedagoger överstiger tillgången.
Vi föreslår att en utredning görs som ser över efterfrågan och utbildnings-
situationen för dramapedagoger.
5.2 Operan och Dramaten
Operan och Dramatiska Teatern är i högsta grad levande kulturklenoder.
Det är angeläget att dessa nationella institutioner är öppna och
tillgängliga för en bred allmänhet så att den del av kulturarvet som de
förmedlar kan föras vidare till kommande generationer. Vi välkomnar
därför den satsning som görs på Operan och inte minst Drottningholms
slottsteater. Det är glädjande att regeringen hörsammat de krav som vi
reste i förra årets budgetdiskussioner.
När det gäller Dramaten ställer vi oss mer tveksamma till att den satsning
som regeringen gör är tillräcklig. För inkomstbortfallet under år 2000 avsätts
en medelsram på 4,9 miljoner kronor som ställs till regeringens disposition
under anslaget A 2. Mot bakgrund av Dramatens svåra ekonomiska situation
hade vi förväntat oss en tydligare satsning än den som regeringen nu gör. Vi
utgår dock från att man noga följer den ekonomiska utvecklingen och i nästa
års budgetproposition återkommer med mer långsiktigt hållbara satsningar.
För Kristdemokraterna är Dramatens överlevnad mycket angelägen och vi
bedömer att den nivåförstärkning som görs på Operan med 2 miljoner, för
bland annat upprustningsåtgärder, också bör ske för Dramaten. Därför
föreslår vi en permanent ökning av anslaget till Dramaten med 2 miljoner
kronor.
5.3 Dans
Dans är ett uttrycksmedel för individen, samtidigt som den har en social
funktion och kan stärka gemenskap och samarbetsförmåga. Dans som
konstnärligt uttryck har länge endast betraktats som en exklusiv
konstform men dansen befinner sig sedan några år i ett expansivt skede.
Intresset för att se dans på scen har ökat, liksom intresset att själv delta i
dansaktiviteter. Inte minst gäller detta barn och ungdomar, ett tydligt
tecken på musik- och kulturskolornas stora betydelse.
För att ytterligare stimulera det växande intresset för dans anser vi att ett
nationellt uppdrag bör ges för utveckling av danskonst för barn och unga.
Svensk danskonst genomgår en snabb och stark konstnärlig utveckling. Inom
danslivet finns flera verksamheter med spjutspetskaraktär som väl motsvarar
de krav som kan ställas för att ett nationellt uppdrag skall skapas inom
området. Det vore därför angeläget med ett nationellt uppdrag till
danskonstområdet från år 2001.
Dansens Hus har stor betydelse för att fånga och behålla en ny publik,
vilket Kulturårssatsningen på helårsverksamhet med tydlighet visade. Vi vill
här särskilt lyfta fram samarbetet med Statens kulturråd och Riksteatern
kring främjandeprogrammet Dans. Mot bakgrund av detta stöder vi utök-
ningen av bidragen med 2,2 miljoner kronor under anslaget B 1.
Dansare har kort karriär, även utan skador i arbetet kan de fysiska förut-
sättningarna att utöva yrket upphöra i 40- årsåldern, ofta mycket tidigare. Då
återstår många år i yrkesverksamhet. Därför bör det i grundutbildningen
alltid finnas en förberedelse till en alternativ karriär och en planering för
dansares omskolning eller vidareutbildning. Dansare som lämnat karriären
har erfarenheter som skulle kunna tas till vara inom olika delar av samhället.
En översyn av dansutbildningen är nödvändig och bör genomföras snarast.
5.4 Regional musik-, teater- och dansverksamhet
Satsningen på musik, teater och dans får inte begränsas till
nationalinstitutionerna och Stockholmsregionen. Bidragen till regional
musikverksamhet samt regionala och lokala teater-, dans- och
musikinstitutioner är därför oerhört centrala. Vi hälsar med
tillfredsställelse att regeringen förstått vikten av de fasta anslagen och
därför överger idén att riktade tidsbegränsade bidrag ska finansieras av
verksamhetsbidragen till teater-, dans- och musikinstitutioner. Särskilda
anslagsposter kommer nu att inrättas för utvecklingsbidrag till dessa
institutioner och någon beloppsmässig koppling mellan de ordinarie
verksamhetsbidragen och utvecklingsbidragen skall inte finnas. Detta ser
vi som ett tecken på hållbarheten i vår argumentation.
Dessvärre tar regeringen inte kritiken när det gäller länsmusiken på allvar.
Anslaget har totalt sett bantats med 50 miljoner kronor. Kulturrådets första
analys av hur det förändrade statsbidraget till länsmusiken har påverkat
verksamheten ger ingen enstämmig bild. Huvudmännen har valt olika
förhållningssätt till den nya situationen. För Kristdemokraterna är detta
otillräckligt. Vi ser fortfarande en stor risk att det regionala musiklivet
utarmas och står fast vid att länsmusiken måste ges utökade resurser. Vi
utökar därför vår satsning under anslaget B 2 Bidrag till regional musik-
verksamhet år 2000 och anslår 15 miljoner utöver regeringens förslag. Medel
skall utöver till länsmusiken också kunna gå till annan regional musik-,
teater- och dansverksamhet. Vidare avsätter vi under anslaget B 3, Bidrag till
vissa teater-, dans- och musikändamål, 8 miljoner kronor budgetåren 2001
och 2002 för satsningar på fria teater-, dans- och musikgrupper. Detta anslag
är viktigt för de fria teater-, dans- och musikgrupperna, som fyller en viktig
uppgift i enlighet med målen för statens kulturpolitik, samt för vissa mindre
teaterinstitutioner såsom Drottningholmsteatern och Vadstena-Akademien.
Stockholms Spårvägsmäns musikkår
I detta sammanhang vill vi än en gång uppmärksamma Stockholms Spår-
vägsmäns musikkår. SSM är en blåsorkester på hög internationell nivå.
Den har också sju mindre ensembler och har nått höga konstnärliga
resultat med stor kostnadseffektivitet. Det är därför anmärkningsvärt att
man är den enda av landets 5 professionella blåsorkestrar som helt saknar
statligt stöd. Statens kulturråd genomför för närvarande en successiv
översyn av de statligt understödda teater-, dans- och
musikinstitutionerna. Under 1999 fortsätter denna översyn med en
genomgång av bland annat orkesterinstitutioner. Det är angeläget att
Stockholms Spårvägsmäns musikkår tas med i denna översyn.
Regeringen bör också snarast återkomma med förslag om hur
orkesterinstitutionernas ekonomiska verksamhet skall säkerställas.
Stockholms län är det enda län som saknar en egen länsmusikavdelning.
SSM är i dag Sveriges största professionella symfoniska blåsorkester, med en
mycket bred konsertverksamhet. I dag har SSM landstinget som huvudman
och stöds också långsiktigt av SL. SSM fyller i vissa avseenden, vad avser
repertoar och verksamhet, en länsmusiks plats. Det finns ett stort behov av en
länsmusik i Stockholms län och SSM skulle väl fylla de behov som regionen
har. I avvaktan på beslut om detta bör tillfälliga medel tillföras SSM genom
en omfördelning inom anslaget A 2 Bidrag till allmän kulturverksamhet.
Dalhalla
Dalhalla har på ett fåtal år blivit ett av Sveriges stora besöksmål och det
före detta kalkbrottet, som nu utvecklats till en internationell
festspelsarena, fortsätter att attrahera nya besökargrupper. Inte minst
glädjande är att dessa nya besökare kommer från alla åldersgrupper och
kategorier, inte bara vana teater- och operabesökare. Vi anser att Dalhalla
mycket väl motsvarar de krav som kan ställas på en
musikteaterinstitution. Musikteater är, som regeringen också konstaterar,
en kostnadskrävande konstform som ställer stora krav på organisation
och ledning. Att Dalhalla utan statliga medel lyckats bygga upp en
verksamhet som både sysselsätter musiker och sångare och attraherar
stora publikgrupper är därför berömvärt. Vi anser därför i motsats till
Kulturrådet att musikteaterverksamheten bör byggas ut med en ny
institution, Dalhalla.
Folkmusik
Folkmusiken bidrar både till bevarandet av vårt kulturarv och medverkar
till möten med andra kulturer. Kristdemokraterna vill därför betona att
folkmusiken är en viktig målgrupp i den satsning som vi gör på det
regionala musiklivet. Vi stöder också den extrasatsning på 400 000 som
ges till Rikskonserter för ökade insatser för folkmusiken.
I takt med ökande internationalisering har behoven av att profilera sig
utomlands ökat, så också på musikens område. Den svenska folkmusiken
borde i dessa sammanhang ses som en tillgång. Dessvärre är möjligheterna
för sådant utbyte starkt begränsade och folkmusiken och folkdansen har varit
särskilt missgynnade vid fördelning av stöd till internationellt samarbete. Vi
anser därför att bidragen till internationellt kulturutbyte och samarbete, inom
ramen för A 2, bör ses över så att en rättvis genretilldelning kommer till
stånd.
5.5 De kommunala musik- och kulturskolorna
Kommunernas musikskolor har under de senaste decennierna grundlagt
och utvecklat många människors musikintresse. Barn i alla åldrar har fått
sitt intresse för musiken väckt just genom musikskolorna. I många
familjer finns inte tillgång till ett musikinstrument och musikskolan är
därför för de allra flesta den möjlighet som erbjuds att pröva hur det
känns att själv få fram toner ur ett instrument. Man får också uppleva hur
det är att spela i grupp och att varje instrument har sin viktiga uppgift i en
orkester.
Alltifrån den första lektionen i blockflöjt har musiken blivit till glädje för
många under hela livet.
Även som musiklyssnare har man stor behållning av de grunder musik-
skolan lagt. Att Sverige är ett land med många goda musiker har bland annat
resulterat i att musikindustrin i dag är en av våra största exportindustrier.
Musikskolans betydelse för framväxten av professionella musiker är omvitt-
nad och många anser att det svenska musikundret har sin grund i den höga
kvalitet och den omfattning som musikskolorna haft under de senaste
årtiondena. Detta kan ses som en bonus, men är inte en förutsättning för
verksamhetens berättigande. Musik- och kulturskolorna har ett värde i sig.
Trots kommunernas ekonomiska kris utvecklas Sveriges musik- och
kulturskolor i allmänhet positivt och många kommuner har börjat se dessa
skolor som en strategiskt viktig verksamhet. Sedan 1997 har också
kommunerna ökat sina anslag med 184 miljoner kronor och antalet elever
som nås av verksamheten har ökat till 341 000. Vi vill betona hur viktigt det
är att de kommunala satsningarna på musikskolan bibehålls. Varje barn bör
även i framtiden under sin skoltid få möjlighet att själv spela ett instrument.
Kristdemokraterna anslår 3,5 miljarder kronor utöver regeringen till den
kommunala sektorn den närmaste treårsperioden.
Ett viktigt arbete för musik- och kulturskolorna bedrivs av Sveriges musik-
och kulturskoleråd, SMoK. Det är därför extra glädjande att organisationen
tilldelats det nationella uppdraget på musikområdet. SMoK har mycket att
tillföra, inte minst när det gäller att stärka kulturarbetet i landets skolor.
6 Bibliotek, litteratur och kulturtidskrifter
6.1 Språket och litteraturen
"Språket var mitt första äventyr, före alla syndafall. ..." skrev den sedan
några år bortgångne religionssociologen Bernt Gustavsson i en dikt. Han
ville beskriva hur barnet upptäcker språkets fantastiska värld. Språket ger
oss ord för världen och underlättar vår förståelse av världen. Orden i
språket knyts också till känslor. Det är en del av oss som är djupt kopplad
till våra tidiga barndomsupplevelser. Språket för vidare våra normer,
hjälper till att uttrycka våra seder och bruk. Det är en viktig del av
kulturöverföringen.
Svenska språket tillhör ett mycket litet språkområde. I den internationali-
serade värld vi lever i är det nödvändigt att aktivt slå vakt om vårt språk om
vi vill att det även i framtiden ska vara levande och rikt. Riksdagen har
nyligen fattat beslut om att några av de stora minoritetsspråken, nämligen
samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch ska få lagskydd. Det är
bra. Vi anser att det är dags att, som Svenska språknämnden föreslagit,
överväga om inte också svenska språkets ställning som majoritetsspråk bör
lagfästas. Detta bör ges regeringen till känna.
6.2 Boken
För dem som byggde upp de svenska folkrörelserna, folkbildningen och
den svenska folkskolan var boken det viktigaste redskapet. Författare
användes för att skriva skolböcker, klassisk litteratur lästes långt ner i
åldrarna. Nu ser det annorlunda ut. Barn idag ägnar betydligt mer tid åt
att titta på TV och video än att läsa böcker. Enligt en undersökning står
108 minuters tittande mot 18 minuters läsning. Antalet barn som läser
varje dag har också minskat. Det är en utveckling som måste brytas. Idag
kan man till och med gå igenom Bibliotekshögskolan utan att läsa en
enda skönlitterär bok eftersom de skönlitterära kurserna inte finns kvar i
kursplanen.
Skolböckerna förfaller i takt med skolornas allt sämre ekonomi. Utveck-
lingen av IT-tekniken är positiv och ska underlättas. Men tekniken kan inte
ersätta boken vare sig i undervisning eller som upplevelse. Den kan bara
komplettera boken. Det räcker inte med aldrig så fina ordbehandlings-
program om den som ska använda sig av dem saknar känslan för orden. Den
känslan kan bara skapas genom att man läser böcker. Vår uppfattning är att
boken även i framtiden kommer att inta en särställning inom kulturen.
6.3 Bort med bokmomsen
De flesta av oss minns de böcker vi läste som barn. Högläsningen före
sängdags är en högtidsstund i många familjer och böckernas betydelse
för barn kan inte nog betonas. Böcker inspirerar och utvecklar. För att
erövra ett rikt språk behöver man både läsa, lyssna, göra visuella
upplevelser och själv uttrycka sina tankar genom att kommunicera med
andra.
Den ekonomiska situationen för många barnfamiljer är sådan att de inte
kan prioritera inköp av barnböcker, andra utgifter måste gå före. Det är
vanligt att en barnbok kostar omkring 150 kronor. Att låna böcker är ett bra
alternativ, men det är värdefullt att också få äga en bok. Inte minst för att
kunna återvända till den. Barn älskar att höra samma berättelse gång på gång.
Vi kristdemokrater har länge arbetat för en sänkning av bokmomsen. Vi
har föreslagit att man till en början skall undanta barnböcker från moms. För
detta har vi anslagit 60 miljoner kronor i våra budgetförslag de senaste åren.
Vi vill nu gå ett steg längre än tidigare och föreslår att momsen på all
litteratur sänks från 25 till 6% från och med år 2002. Det är ett tydligt sätt
för
statsmakterna att framhålla bokens betydelse. Det skulle med stor
sannolikhet medverka till att vända den nedåtgående trenden när det gäller
läsningen. När bokmomsen sänktes med 10 procentenheter i Finland 1994
ökade försäljningen med 10 %. Vi vet att priset är avgörande för många även
i Sverige. Det visar inte minst försäljningen av pocketböcker.
Under 1995 fick staten in 669 miljoner kronor i momsintäkter från böcker.
Det är svårt att helt riktigt beräkna nettoförlusten för staten av en moms-
sänkning från 25 till 6 %. I vårt budgetförslag har vi räknat med och
finansierat en summa på drygt 700 miljoner kronor från och med år 2002.
Nettosumman kommer med all säkerhet att ligga betydligt lägre på grund av
en ökad försäljning totalt. Det momsbortfall som blir följden av att böcker
importeras via Internet från länder med lägre momssats kommer också med
all sannolikhet att minska. Med en momssats på 6 % kommer Sverige
betydligt närmare momsnivån i övriga europeiska länder. Den varierar
mellan 0 och 14 %. Idag är det endast Danmark och Sverige som har 25 %
bokmoms.
Ytterligare ett skäl till att bokmomsen bör sänkas är att det förbättrar
studenternas ekonomi. Inköp av studentlitteraturen är idag en mycket
kännbar post i studenternas budget.
Men framför allt: Böcker har ett värde i sig genom de rika upplevelser de
ger oss och genom att de förvaltar vårt kulturarv. Det är det viktigaste skälet
till att staten genom en momssänkning ska se till att boken blir tillgänglig för
fler.
6.4 Biblioteken
De svenska folkbiblioteken omfattas av värme av stora delar av befolk-
ningen. Från början startade de på initiativ av enskilda eller föreningar
med ett starkt intresse av att göra böcker lättillgängliga för alla. När
kommunerna på senare år dragit ned stödet till biblioteken har nya
föreningar bildats för att bevara verksamheten. Ibland har den också
tagits över av föreningarna till exempel för att en filial skulle kunna leva
vidare eller ha generösare öppettider.
Den bibliotekslag som infördes för några år sedan har inte haft någon
större inverkan på utvecklingen. Många kommuner har till och med tagit den
till intäkt för att ytterligare skära ned verksamheten. Både den kommunala
självstyrelsen och det starka intresset från enskilda och föreningar för
biblioteksverksamheten talar mot ett behov av lagstiftning. Som symbol kan
den dock ha betydelse och Kristdemokraterna avvaktar därför den pågående
översynen av lagen före ett ställningstagande till en eventuell förändring.
De statliga läsfrämjande insatser som permanentas från och med 1998
behöver utvärderas. Vi anser att bibliotekarierna ska ha en större frihet när
det gäller inköp av böcker för de pengar som avsatts till läsfrämjande
åtgärder. De ska inte endast gälla böcker som fått litteraturstöd. Varje
kommun borde också få välja den metod och samarbetsform som passar dem
bäst när det gäller hur de ska arbeta med läsfrämjande verksamhet. Det finns
lång erfarenhet av sådant arbete men alla gör inte lika och ska inte behöva
göra det.
Distributionsstödet som nu varit i kraft under en tid har visat sig medföra
både positiva och negativa effekter. Det är stora skillnader mellan behoven
på ett litet landsortsbibliotek och ett stort stadsbibliotek. Om bibliotekarien
vid ett mindre bibliotek anser att det är bättre att köpa in många exemplar av
en mycket efterfrågad bok i stället för en sällan efterfrågad bok, som lätt kan
beställas, är exempel på överväganden som ska göras på den nivån och inte
styras av staten. Detsamma gäller bokhandlarna. Även detta stöd behöver
utvärderas.
Skolbiblioteken är en undervärderad resurs i skolan. Under de senaste åren
har de utarmats på många håll. Skolbibliotekarier har blivit sällsynta och
urvalet av böcker är föråldrat. När det inte finns tillgång till en
bibliotekarie
kan inte biblioteket utnyttjas på ett effektivt sätt. Regeringen bör uppdra åt
Skolverket att genomföra en översyn av skolbibliotekens situation.
6.5 Bidrag till LL-stiftelsen
Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur har till ändamål att
äga och ge ut en nyhetstidning för utvecklingsstörda samt att ge ut
lättlästa böcker (LL-böcker). Verksamheten drivs utan vinstsyfte och
inom ramen för avtal som träffas mellan staten och stiftelsen.
Verksamheten sprids i hög utsträckning genom länsombud.
Inom omsorgen, handikapprörelsen och skolvärlden känner man idag
relativt väl till de lättlästa alternativen. Utanför dessa kretsar är dock LL-
utgivningen obekant för det stora flertalet. Många, både barn och vuxna
skulle ha stor glädje av att få information och läsa böcker med lättläst text.
Därför anser vi att en brett upplagd informationskampanj bör genomföras för
att presentera utgivningen från Centrum för lättläst som idé. Det skulle ge en
möjlighet att nå ut till flera målgrupper och till allmänheten. På sikt skulle
en
sådan ökad uppmärksamhet leda till ökad försäljning och därmed ökad
egenfinansiering. För kampanjen bör anslås 1 milj. kr som engångssumma
under år 2000.
7 Bild och form samt konsthantverk
Verksamhetsområdet omfattar myndigheten Statens konstråd och insatser
för konstnärlig gestaltning av de gemensamma miljön. Vidare ingår
statens stöd till konstbildningsrörelsen och annan konstbefrämjande
verksamhet. Under avsnitt 8 ger vi vår syn på konstnärernas villkor.
Statens konstråd har till uppgift att verka för att konsten blir ett naturligt
och framträdande inslag i samhällsmiljön genom att Konstrådet förvärvar
god samtidskonst till statens byggnader och andra lokaler för statlig
verksamhet, medverkar till att konst tillförs även andra gemensamma miljöer
än sådana som brukas av staten och sprider kunskap om konstens betydelse
för en god samhällsmiljö.
Utifrån Statens konstråds uppgift skulle det vara värdefullt om man söker
uppnå så bred delaktighet från berörda parter i beslutsprocessen som möjligt.
För att delaktighet och engagemang ska bli möjligt måste möjlighet till
samråd finnas. Frågor om vilken konst som skall köpas in skulle kunna föras
ut lokalt mer än vad som sker idag. Detta skulle leda till att brukarna själva
och inte bara experter skulle ges möjlighet att utforma den gemensamma
miljön. En decentralisering av beslutsprocessen ser vi kristdemokrater skulle
vara betydelsefullt för att Statens konstråd på ett bra sätt skall fullgöra det
uppdrag man har.
Inom ramen för verksamhetsområdet Bild och form samt konsthantverk
vill vi också lyfta fram anslaget D 4 Främjande av hemslöjden. Också
hemslöjden är en viktig del av vårt svenska kulturarv och vi vill betona
vikten av att traditionella hantverk bevaras. Knypplingskonst och det arbete
som utförs av hårkullor är exempel på sådana verksamheter. Nämnden för
hemslöjdsfrågor bör särskilt uppmärksamma sådana verksamheter som
riskerar att försvinna på grund av generationsväxling.
8 Konstnärernas villkor
Kulturell frihet, mångfald och vidareutveckling skall främjas genom att
kulturskaparna får goda arbets- och ekonomiska villkor. Människor har
behov av konst i många olika sammanhang. Inte bara kommunalhuset
ska vara utsmyckat. Förskolor, skolor, sjukhus, bibliotek, parker och torg
är några exempel på platser där konst kan pryda och glädja. Samhället
stöder samtidigt konstnärerna genom inköp av konst till offentliga
byggnader och platser. Varje kommun bör ha en plan för den
konstnärliga utsmyckningen. Vi kristdemokrater anser att det är önskvärt
att stödet till enskilda konstnärer i större utsträckning knyts till särskilda
projekt eller bestämda konstnärliga uppdrag.
Arbetsmarknaden inom kultursektorn avviker från de förutsättningar som
arbetsmarknadspolitiken utgår ifrån. Om fast arbete är det vanliga på
arbetsmarknaden i stort, är arbetena inom kultursektorn oftast tillfälliga. Idag
råder det en långvarig och strukturell obalans mellan utbud och efterfrågan.
Konstnärliga arbetsmarknadsutredningar uppskattar antalet konstnärer till 25
000 personer.
Utredningar visar att de statliga ersättningarna och bidragen har ökat
väsentligt i betydelse för de yrkesverksamma konstnärerna och för deras
möjlighet att ägna sig åt sitt konstnärliga arbete. En bidragande orsak till
detta är bland annat att konjunkturnedgången drabbar konstnärer hårdare än
andra yrkesgrupper. Till följd av den höga arbetslösheten är kostnaderna för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder i form av kontantstöd vid arbetslöshet
betydande.Vi kristdemokrater ser positivt på de försöksverksamheter som
påbörjats under året, syftande till att stimulera konstnärernas arbetsmarknad.
Det handlar bland annat om åtgärder inom arbetsmarknadspolitikens område.
Både försöket med en tredje anställningsform inom teatern, samt försöket
med arbetsförmedling vid centrumbildningar skall bli intressant att följa.
Däremot anser vi att försöksperioden om ett och ett halvt år är för kort. Vi
hade velat se en försöksperiod om tre år för att det ska gå att dra säkra
slutsatser av värdet av verksamheten. Ett ställningstagande som delades av
Teaterförbundet.
Konstnärerna påverkas också av beslut som fattas inom andra utgiftsom-
råden. Pensionsreformen som genomfördes under föregående år fick konse-
kvenser som förefaller mindre lämpliga för konstnärer inom bl.a. dans- och
musikområdena på grund av dessa yrkens speciella karaktär. Det finns därför
all anledning att Regeringskansliet med berörda departement ser som sin
uppgift att finna lösningar på de problem som uppstått. Vi kristdemokrater
instämmer med regeringen att det är angeläget att alla politikområden
anpassas så att rimlig hänsyn tas till konstnärernas speciella förhållanden.
Konstnärsnämnden fördelar ersättningar och bidrag till konstnärer inom
bild-, form-, ton-, scen-, film- och konstområdena samt ersättningar och
bidrag till ordområdet som beslutas av styrelsen för Sveriges författarfond. I
uppdraget ingår att förbättra de yrkesverksamma konstnärernas ekonomiska
villkor och att detta skall ses som betydelsefullt för att det kulturpolitiska
målet om kulturell mångfald, konstförnyelse och kvalitet skall kunna
uppfyllas.
Till Konstnärsnämndens styrelse utses fem av ledamöterna efter förslag
från KLYS och vad gäller styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond anser
regeringen att vissa bildkonstnärsorganisationer bör få förslagsrätt beträffan-
de sju av fondens tretton ledamöter. Riksdagen har hemställt om att
regeringen ser över frågan om hur konstnärernas förslagsrätt skall kunna
vidgas beträffande ledamöter i Konstnärsnämndens styrelse och styrelsen för
Sveriges bildkonstnärsfond (bet. 1998/99:KrU9, rskr.1998/99:189). Rege-
ringen gör bedömningen att en utvidgning knappast skulle bidra till att öka
kompetensen hos de nominerade utan endast leda till ökad administration.
Trots riksdagens hemställan anser regeringen att någon ändring av nuvarande
ordning inte behövs. Regeringens ovilja att tillmötesgå riksdagens begäran i
riktning mot att utvidga konstnärernas förslagsrätt beträffande ledamöter i
Konstnärsnämndens styrelse och styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond är
olycklig.
Vi kristdemokrater vidhåller vår uppfattning, att det inte är tillfredsställan-
de att styrelserna för Konstnärsnämnden och Sveriges bildkonstnärsförbund
utses efter nominering endast från ett visst antal, i förordningen angivna,
konstnärsorganisationer. Det finns även andra organisationer som represen-
terar konstnärer och konstnärsgrupper. Nomineringarna bör komma från en
vidare krets av organisationer för att de två styrelserna skall kunna tillföras
en så bred kunskap som möjligt.
1997 arbetade Konstnärsstödsutredningen med att undersöka huruvida det
var möjligt att inrätta ett generellt verkande stöd, s.k. egenföretagande
konstnärer. Man kom fram till att det var både tekniskt och praktiskt möjligt
att genomföra. Utredningen föreslog åtgärder för att uppmuntra efterfrågan
på konstnärligt arbete. I flera europeiska länder finns stöd som riktar sig till
konstnärer, som generella stöd, alltså de utgår till konstnärer med låga
inkomster till ett visst tak, stödet bedöms efter objektiva principer.
Det statliga stödet till bildkonstnärer bygger bland annat på att fördela
skattefria individuella arbetsstipendier en gång om året. Utvecklingen har
resulterat i att det blivit allt svårare att erhålla ett statligt arbetsbidrag.
Styrelsens beslut grundar sig i första hand på den sökandes konstnärliga
kvalitet och den konstnärliga omfattningen.
Våren 1998 behandlade riksdagen propositionen om konstnärernas villkor.
Förslagen i propositionen syftade till att öka konstnärernas arbetsmöjligheter
och därmed även inkomster. Regeringen avser att genomföra en utvärdering
av de åtgärder som vidtagits under våren 2000. Vi kristdemokrater anser det
mycket angeläget att en utvärdering kommer till stånd, bland annat utifrån att
det idag finns en oro hos konstnärerna själva angående de bedömningar som
görs. Denna utvärdering måste utmynna i att klarhet skapas, samt för att se
och följa upp hur de olika stödformerna uppfyller de villkor som riksdagen
fastställt.
9 Film
Som kulturbärare är filmen unik i sitt gränsöverskridande. Den fyller
också andra funktioner som att påverka och förklara omvärlden, roa,
informera och även bidra till igenkännande och identifikation. Film är
också konst. För Kristdemokraterna är det därför en självklar
utgångspunkt att filmen skall ges statligt stöd och vi har nyligen sagt ja
till det nya filmavtalet, eftersom vi anser att stödet har en viktig uppgift
när det gäller att främja värdefull svensk filmproduktion och främja
visning av värdefull film.
I den motion som inlämnades med anledning av regeringens proposition
Ny svensk filmpolitik (1998/99:131) redogjorde vi för vår syn på film och
filmavtalet. Vi går av den anledningen inte här in på enskilda detaljer, men
vill än en gång markera vikten av att riksdagen ges möjlighet att påverka
avtalsinnehållet innan avtalet skrivs under. Det är nu i praktiken omöjligt att
påverka delar av avtalet eftersom i så fall hela avtalet måste brytas. Vi hade t
ex önskat att kort- och dokumentärfilmen uppmärksammats tydligare liksom
behovet av en fast barnfilmskonsulent. Vi anser också att regeringen gjort en
allt för snäv avgränsning av filmsatsningen och inte sett filmen ur ett
helhetsperspektiv. Vad som händer vid mötet med publiken uppmärksammas
t ex inte alls.
Även budgetpropositionen har brister i helhetssyn på filmen. Anslaget I 4,
Bidrag till dokumentation om den mediepolitiska utvecklingen och till
europeiskt mediesamarbete, minskas i praktiken med 785 000 kronor.
Pengarna till anslaget I 4 går till Audiovisuella Eureka och Europeiska
Audiovisuella Observatoriet. Eurekas verksamhet handlar främst om att
stödja och initiera projekt inom områdena utbildning, utveckling och
distribution av europeisk film, TV och video. Syftet med hela verksamheten
är att stärka den europeiska audiovisuella industrins konkurrenskraft.
Observatoriet är ett forsknings- och statistikinstitut som samlar in och
distribuerar information om den europeiska film-, TV- och videoindustrin.
Med tanke på den stora satsning som görs på filmen under anslaget I 1 är
regeringens besparingar på filmen under anslaget I 4 anmärkningsvärda.
10 Sveriges Television och Sveriges Radio
10.1 Sveriges Televisions ansvar
Respekten för människovärdet är grunden för ett gott samhälle och
demokratin undergrävs om inte människovärdet är en levande del i
människors tänkande och handlande. Människovärdet som demokratins
stöttepelare hotas om kränkning av människovärdet ses som
underhållning. Sveriges Television måste beakta detta etiska ansvar i
valet av vad som skall sändas.
Det är således angeläget att de program som visas, framförallt program för
barn, har en god kvalitet och ett genomtänkt pedagogiskt mål. TV-pro-
grammen påverkar barnen i hög grad och därför bör våld av alla slag
begränsas i barnprogrammen. Det är också viktigt att program med vålds-
inslag inte visas de tider man kan förvänta sig att barn ser på TV. Varken
direkt före eller efter barnprogram bör våldsinslag få förekomma.
Vi är idag väl medvetna om barns fysiska behov, medan kunskapen om
deras psykiska och emotionella behov inte är lika god. Våra barn påverkas
inte bara av materiell standard. Vi vuxna måste bli medvetna om att det i
informationssamhället krävs mer av det som skulle kunna kallas en inre
miljövård. Om vi i vuxenvärlden avstår från att skydda, förklara och ge
positiva förebilder fylls våra barns sinnen av oro, otrygghet och det som
förbereder våld.
De flesta rön tyder på att tittaren på ett eller annat sätt omedvetet eller
medvetet påverkas av underhållningsvåldet i medierna. För att få ännu mera
kännedom om effekterna av medievåldet är allsidig forskning nödvändig.
Kunskaper om bildvåldets effekter har ökat under senare tid. Man har bland
annat kunnat konstatera att våldsinslagen i medierna kan leda till
aggressioner hos barn. Medievåldet ger upphov till rädsla hos barn och
ungdomar. På sikt kan det innebära en tillvänjning till själva våldet. Vissa
typer av våld upplevs som mindre skrämmande om man ser det gång på
gång. I de rapporter som Sveriges Television skall ge årligen till regeringen
angående hur public service-uppdraget uppfyllts följs utvecklingen av
program som innehåller våldsinslag särskilt noga. Det har kunnat konstateras
att public service-kanalerna innehåller färre våldsinslag än övriga. Det är bra
men inte tillräckligt.
En annan viktig del när det gäller publicservice-uppdraget är öka möjlig-
heten till delaktighet för människor med funktionsnedsättning. I "Standard-
regler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet
och jämlikhet", antagna av FN på initiativ av bl.a. Sverige, står följande:
Staterna bör uppmuntra media, speciellt television, radio och tidningar, att
göra sina tjänster tillgängliga.
Kulturutredningen föreslog att krav på handikappanpassning skall gälla för
samtliga marksändande TV-företag. Synskadade kan inte läsa textremsan till
utländska TV-program eller de utländska inslagen i nyhetsprogrammen -
sändningarna är således inte utformade så att de är tillgängliga för denna
grupp. Om textremsan läses upp i en särskild ljudkanal kan dessa problem
undanröjas. Införandet av digital TV innebär nya möjligheter att ytterligare
öka tillgängligheten för funktionshindrade. Det är viktigt att tillgängliga TV-
program för synskadade kan börja sändas så snart digitala TV-sändningar
kommer igång.
10.2 Digital-TV
Enligt de avtal som staten tecknat med ett antal TV-bolag skulle
sändningar med digital teknik ha kommit igång den 1 april 1999. Dessa
avtalsvillkor har dock inte uppfyllts av alla bolag av olika skäl. Det är
viktigt att regeringen uppmärksammar de inkörningsproblem som har
uppstått och vidtar de åtgärder som kan få sändningarna till stånd
samtidigt som det är nödvändigt att analysera behovet av insatser för att
få befolkningen att utnyttja dessa sändningar. Risken är uppenbar att ett
moment 22-beteende etableras: de sändande bolagen har svaga
incitament att sända eftersom människor inte har konverteringsboxar
(eller har råd att köpa boxar) och boxar säljs inte därför att det finns för
få sändningar att tillgå.
10.3 Särskilda medel för kvalificerad produktion av TV-
program
I tidigare beslut ingår att SVT fr.o.m. den 1 juli 1998 skall få ett nytt
årligt stöd ur rundradiokontot på 75 miljoner kronor för särskilt
kvalificerad programproduktion av typen dokumentärer, dramatik och
program för barn och ungdom. Regeringen föreslår att
medelstilldelningen till SVT även för år 2000 ökas med 75 miljoner
kronor för särskilt kvalificerad programproduktion.
Kristdemokraterna stöder denna satsning. Det har dock kommit oroande
rapporter om minskande andel barnprogram. Vi anser det därför viktigt att
poängtera att kvalitetsmedlen även används till förstärkningar av barn-
programmen.
10.4 Särskilda medel för att värna mångfald och kvalitet i
Sveriges Radios programutbud
Sveriges Radio har i sin public service-redovisning för år 1998 och sitt
budgetunderlag för år 2000 redovisat problem med att under tillstånds-
perioden klara av att öka utomståendes medverkan i
programverksamheten utan att detta får negativa effekter på andra
prioriterade programområden som exempelvis nyheter, aktualitets- och
samhällsprogram och möjligheten att hålla en fullgod bemanning i den
regionala organisationen.
Vi delar regeringens uppfattning att det är önskvärt att undvika en
motsättning mellan att kunna behålla en decentraliserad organisation och
andra aspekter på mångfald. Det bör heller inte finnas en motsättning mellan
hög kvalitet i det totala programutbudet och möjligheten att modernisera och
effektivisera verksamheten genom att delta i ett teknikskifte från gammal till
ny produktionsteknik.
Regeringen föreslår att Sveriges Radio AB tilldelas ett medelstillskott ur
rundradiokontot på 15 miljoner kronor fördelat med 10 miljoner kronor år
2000 och 5 miljoner kronor år 2001 för att värna mångfalden och kvaliteten i
programutbudet. De särskilda medlen skall i hög grad användas till att skapa
ytterligare förutsättningar för ökad medverkan av utomstående i program-
verksamheten. Kristdemokraterna föreslår att detta medelstillskott även år
två (dvs 2001) uppgår till 10 miljoner kr, dvs fem miljoner kr mer ur rund-
radiokontot än vad regeringen föreslår.
11 Trossamfund
Regeringen bedömer att de ändrade relationerna mellan staten och
Svenska kyrkan påverkar behovet av medel under anslaget. För vissa av
de verksamheter som beviljats anslag kommer det statliga stödet att
bortfalla eller finansieras på annat sätt. Ekumenisk verksamhet skall t ex
betraktas som en angelägenhet för svenska kyrkan att ansvara för.
Svenska kyrkan kommer också att från 2002 tilldelas medel för vård och
underhåll av kyrkliga kulturminnen. Resurstilldelningen på anslaget
minskas därför med 1,7 miljoner.
Redan i vårt svar på proposition 1998/99:38 Staten och trossamfunden
poängterade vi att bevarandet av de kyrkliga kulturvärdena är en ange-
lägenhet för hela samhället och svenska folket. Vi kritiserade också
regeringens ekonomiska beräkningar. Regeringen väljer nu att endast i grova
drag beskriva utgiftsområdet och det är svårt att bilda sig en uppfattning om
dess beräkningar är korrekta, inte minst vad gäller år 2002. Därför villvi att
regeringen återkommer till riksdagen med en långsiktig plan för finansie-
ringen.
Stödet till trossamfunden innehåller också ett lokalbidrag. Detta kan täcka
upp till 30 procent av kostnaderna för renovering och byggnation och en stor
del bekostas av samfundens insamlade medel. Samtidigt som bidraget ger
församlingarna möjligheter att underhålla sina lokaler ger det byggnadsverk-
samhet som genererar arbetstillfällen. En del av de utbetalade medlen
återförs dessutom till staten i form av mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter.
Det är för statens del väl använda medel.
Vi har tidigare påpekat att de ordinarie lokalbidragen under 1990-talet
sänkts från en årlig nivå på ca 13 miljoner kronor till 2,5 miljoner kronor
1997, varför Samarbetsnämnden för statsbidrag till vissa trossamfund (SST)
endast har kunnat ge bidrag till handikappanpassning av lokaler. 1993 års
samlingslokalutredning redovisade att de fria samfunden har 4 000 kyr-
kor/synagogor/moskéer och att behoven av handikappanpassning inte
kommer att minska inom den närmaste 20-årsperioden. Vi håller därför fast
vid vårt tidigare ställningstagande och avsätter för detta ändamål 10,5
miljoner kronor utöver regeringens förslag för hela treårsperioden.
Vi kommer noggrant att följa kostnadsutvecklingen inom anslaget K 1.
12 Folkbildning
Under många år har människor i Sverige frivilligt samlats för att på sina
egna villkor ta del av föreläsningar, delta i olika kulturprojekt, diskutera
och studera tillsammans. Detta är ett unikt sätt att främja den allmänna
medborgerliga bildningen och demokratin. Syftet med folkbildningen är
att göra det möjligt för alla människor att kunna påverka sin livssituation
och till att skapa ett engagemang för att delta i samhällsutvecklingen.
Folkbildningen anordnar studiecirklar, folkhögskolekurser och olika
kulturarrangemang. Det finns idag sammanlagt 11 studieförbund och 147
folkhögskolor i Sverige. För Kristdemokraterna är det viktigt att staten
aktivt ska stödja men inte styra denna form av lokal gräsrotsinsats för
livslångt lärande.
Folkbildningen ger på så sätt unika möjligheter för människor att studera i
stort sett vilket område som helst, vilket skiljer sig från den grundläggande
institutionella utbildningen. Den är fri och frivillig vilket innebär lärande
utan krav och tvång. Detta är viktigt för alla som till exempel har dåliga
erfarenheter från sin skoltid. En viktig och betydelsefull samtalskultur har
utformats inom folkbildningen. I den lilla gruppen tränas deltagarna i
tolerans mot oliktänkande och för varandra. Deltagarna har också ett stort
inflytande på innehåll och uppläggning.
12.1 Folkbildningens demokratiuppgift
Föreningsliv och annat lokalt förankringsarbete är beroende av studieför-
bundens verksamhet. Studiecirklar skapar ett viktigt samhälleligt kitt.
Folkbildningsarbetet, både i studieförbund och i folkhögskolor, sker i
mycket nära samarbete med de organisationer som antingen är
medlemmar i studieförbunden eller huvudmän för folkhögskolor. Genom
den lokala och sociala förankringen är folkbildningen viktig för att
bredda både kulturintresset och demokratiarbetet i Sverige.
I budgetpropositionen pekar regeringen på den viktiga roll som folkbild-
ningen har, nämligen att försvara, vitalisera och utveckla demokratin. Krist-
demokraterna delar denna uppfattning men vill gärna se ett mer konkret
arbete på detta område. Gång på gång diskuteras det låga valdeltagandet.
Totalt sett ser det politiska engagemanget och deltagandet ut att minska. När
det gäller de politiska partierna är nedgången dramatisk. Det finns en klar
koppling mellan medborgarnas delaktighet och valdeltagandet. Här har
folkbildningen en unik demokratisk möjlighet genom sitt arbetssätt och
genom att flera miljoner deltagare redan finns i ett stort antal studiegrupper i
hela landet. Med andra ord finns redan kanalerna för ett riksomfattande
demokratiarbete. Vid flera tillfällen har regeringen också uttalat behovet av
information, utbildning och bildning på olika områden. Delaktigheten i den
politiska processen torde vara ett prioriterat område. Kristdemokraterna
föreslår därför att regeringen initierar en bred folkbildningssatsning om
demokratin och om medborgarnas delaktighet i den politiska processen.
12.2 Stödjas inte styras
Det statliga stödet till folkbildningen har enligt riksdagsbeslut 1997/98
flera viktiga syften nämligen att försvara, stärka och utveckla demokratin
samt bidra till att bredda kulturintresset i samhället. Detta sker genom
ökad delaktighet i kulturlivet, genom kulturupplevelser samt eget
skapande. I budgetpropositionen fastslås regeringens syn på
folkbildningen som en fri och frivillig utbildningsform. Att ge
folkbildningen möjlighet att utvecklas handlar om detta - om att stärka
den demokratiska kulturen och om att motverka klyftor i kunskaps- och
informationssamhället. Förutsättningen för att folkbildningen ska kunna
göra detta är att den ska styras av sin egen idé, sätta sina egna mål, vara
oberoende av ekonomiska och politiska maktgrupper. Inte heller tvingas
till samhälleliga krav för att hävda sin unika verksamhet. Det är därför
märkligt att regeringen på olika sätt ändå styr verksamheten genom att
tillföra ytterligare krav. Folkbildningsrådet bedriver till exempel själv en
aktiv försöks- och utvecklingsverksamhet inom ramen för sin ordinarie
verksamhet. Kristdemokraterna föreslår därför att de 10 miljoner som
regeringen avsatt till speciell utvecklingsverksamhet ska föras över till
det samlade anslaget för folkbildningen.
13 Ungdomsfrågor
På ungdomars villkor var titeln på den proposition som regeringen
avlämnade till riksdagen i våras och där målen för ungdomspolitiken
läggs fast. Kristdemokraterna utvecklade i motionssvaret vår syn på
ungdomar och den statliga ungdomspolitiken. Den kommer att behandlas
under riksdagsåret och vi kommenterar därför bara det vi finner särskilt
anmärkningsvärt i budgetpropositionen.
När regeringens målformuleringar nu skall övergå till konkreta handlingar
visar det sig att regeringens ungdomssatsning till vissa delar bara är retorik.
Det är t ex ungdomarna själva som får finansiera den så kallade ung-
domssatsningen, genom att sammanlagt avstå från 3,5 miljoner kronor från
anslaget M 2 Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet.
Detta är oacceptabelt. Ungdomsstyrelsen behöver extra resurser för att kunna
svara mot förslagen i ungdomspropositionen, men finansieringen måste ske
på annat sätt.
Det är emellertid inte förvånande att regeringen drar ned på det inter-
nationella ungdomsarbetet. Redan i våras konstaterade vi att regeringens
arbete inom den europeiska unionen visat prov på stor återhållsamhet när det
gäller ungdomssatsningar. Regeringen har också glömt bort att det
internationella arbetet måste sträcka sig även utanför Europas gränser. En
stor del av tredje världens befolkning utgörs av ungdomar, och svenska
ungdomar kan medverka till att tillgodose också den unga befolkningens
behov. Perspektiven blir annorlunda och behoven tolkas troligen inte heller
på samma sätt som när enbart äldre personer planerar och analyserar
biståndsinsatser. Ungdomsfrågorna måste prioriteras inom det internationella
arbetet.
Kristdemokraterna anser därför att Sida bör få i uppdrag att anlägga ett
ungdomsperspektiv på allt utvecklingssamarbete i syfte att tillvarata svenska
ungdomars engagemang för internationell rättvisa. Därmed säkerställs också
att biståndet når den unga befolkningen i mottagarländerna på ett
tillfredsställande sätt. Sida bör också i detta sammanhang se över ungdoms-
organisationernas möjlighet att bedriva utvecklingssamarbete, utbytes-
program och demokratibistånd.
Ytterligare ett bevis för att regeringen inte prioriterar ungdomarna är att
ungdomsorganisationerna tvingas leva i fortsatt osäkerhet när det gäller de
förändrade bidragsreglerna. Kristdemokraterna har tidigare argumenterat
utförligt för varför regeringen skyndsamt borde återkomma med förslag till
reviderade regler som också tar hänsyn till olika organisationers arbets-
former. Vi upprepar detta än en gång. Ett halvår har nu gått sedan
Ungdomsstyrelsen överlämnade rapporten Förslag till förändrade bidrags-
regler till regeringen. Tiden borde varit tillräcklig för att arbeta fram kon-
kreta förslag. Slutsatsen måste än en gång bli att ungdomsverksamhet inte är
ett prioriterat område för regeringen.
14 Folkrörelse- och idrottsfrågor
Idrottsrörelsen utför många viktiga uppgifter i det svenska samhället och
idrott i alla dess olika former spelar en viktig roll i många människors
liv. Många utövar idrott aktivt, ännu fler får en rikare fritid genom att
som åskådare intressera sig för idrottens värld. Idrottsrörelsen bidrar i
allra högsta grad till ett rikare socialt liv, meningsfulla aktiviteter och en
god folkhälsa. Folkrörelserna spelar över lag en mycket viktig roll för att
kanalisera engagemang och skapa gemenskapskänsla inom en förening,
en stadsdel, en ort eller ett land.
Så sent som i våras presenterade regeringen sin syn på idrottspolitiken. I
anslutning till den redogjorde vi i en separat idrottsmotion (1998/99:Kr28)
för Kristdemokraternas ställningstaganden. Eftersom denna behandlas av
riksdagen under hösten återupprepar vi inte vad som sades där. Vi noterar
emellertid att regeringen i årets budgetproposition återkommer till en
redovisning om det överskott som enligt regeringen genererats från
värdeautomatspel. Av uppkommet överskott ska 50 miljoner kronor ha
tillförts idrottsrörelsen under 1999. Det finns angående detta överskott
många olika och oklara besked. Kristdemokraterna menar att det nu är hög
tid att regeringen ger en entydig information om överskottets storlek och
fördelning.
Vi vill också särskilt uppmärksamma bidragen till allmänna samlings-
lokaler, vilka är väsentliga inte minst ur ett lokalt och regionalt utvecklings-
perspektiv. På mindre orter och i glesbygd är dessa lokaler ofta den enda
samlingspunkten för till exempel barn- och ungdomsarbete och kulturverk-
samhet. I årets budgetproposition hänvisar regeringen till den redovisning
som Boverket gjort som bekräftar detta. Redan för ett år sedan hänvisade vi
Kristdemokrater till Boverkets redovisning. Då ville emellertid regeringen
helt avveckla bidraget, men fick ändra sig efter påtryckningar i kultur-
utskottet. Precis som Kristdemokraterna gjort hela tiden bedömer nu
regeringen att bidrag till allmänna samlingslokaler fyller en viktig funktion
och att staten har ett delat ansvar med kommunerna i denna fråga. Krist-
demokraterna menar dock att 15 miljoner inte är tillräckligt utan avsätter 10
miljoner per år utöver regeringens förslag till anslaget N 3, alltså sammanlagt
25 miljoner.
15 Utveckling av den ideella sektorn
I Sverige finns en lång tradition av ideellt engagemang. Det ideella
arbetet har sin huvuduppgift i att skapa gemenskap, helhet och struktur i
människors liv. Men utöver det finns det uppgifter för den ideella sektorn
i gränszonen mellan privat och offentlig sektor.
Folkrörelser och frivilliga organisationer fungerar ofta som samhällets
känselspröt. De hittar orättvisorna, upptäcker kantigheterna, kartlägger nya
områden och antar nya utmaningar. De kompletterar också den offentliga
verksamheten. Ökade möjligheter till engagemang från den ideella sektorn
kan bidra till att höja kvaliteten i det offentliga serviceutbudet. Men det
finns
fortfarande många frågor som behöver belysas för att denna utveckling ska
kunna ske på ett sätt som berikar både den offentliga och den ideella sektorn.
Sektoriseringen inom den kommunala förvaltningen skapar problem,
rollfördelningen mellan frivillig och kommunal verksamhet behöver klar-
göras, ansvarsförhållanden i samband med frivilliga insatser behöver utredas.
Under perioden 1991-1994 inleddes i Regeringskansliet ett arbete för
utveckling av den ideella sektorn. Olika forsknings- och utredningsprojekt
initierades och en beredning för utveckling av den ideella sektorn tillsattes. I
samband med detta infördes ett nytt anslag för stöd till detta utvecklings-
arbete. Den socialdemokratiska regering som tillträdde 1994 ändrade
inriktning på detta arbete och avvecklade också det anslag som var kopplat
till utvecklingsarbetet. Vi kristdemokrater anser att det är viktigt att arbetet
återupptas och föreslår för detta ändamål ett nytt anslag på 10 miljoner
kronor för utveckling av den ideella sektorn.
16 Hemställan
16 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samhällets stöd till kultursektorn,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till tydliga skatte-
regler för kultursponsring,2
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utvärdering av det statliga arkivväsendet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om folkrörelsearkivens del i industrisamhällets
kulturarv,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utökning av antalet kommuner i projektet
kulturarvs-IT,5
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en kartläggning av de ortsnamn som inte längre
används,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om myndighetsstrukturen på museiområdet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Nordiska Akvarellmuseet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om dramapedagogernas utbildningssituation,4
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett nationellt uppdrag till danskonstområdet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om dansutbildningen,4
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av resurser till länsmusiken,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Stockholms Spårvägsmäns Musikkår, SSM,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om länsmusiken i Stockholms län,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om musikteatern Dalhalla,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bidragen till internationellt kulturutbyte och
samarbete,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den kommunala musikskolan,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svenska språket som majoritetsspråk,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att avskaffa momsen på barnböcker,2
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sänkt bokmoms,2
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om läsfrämjande insatser,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om distributionsstödet,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skolbibliotekens situation,4
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om LL-stiftelsen,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Statens konstråd,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stödet till enskilda konstnärer,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om försöket med en tredje anställningsform och
centrumbildning, 5
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nomineringarna till Konstnärsnämnden och
Sveriges bildkonstnärsförbund,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Sveriges Televisions årliga rapport till rege-
ringen angående hur public service-uppdraget uppfyllts,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om talad textremsa för synskadade,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kvalitetsmedel till barnprogram,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om särskilda medel till Sveriges Radios program-
utbud,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en långsiktig plan för finansiering av kyrkliga
kulturvärden,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en bred folkbildningssatsning om demokrati,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att medlen avsatta för utvecklingsverksamhet
förs över till det samlade anslaget för folkbildningen,
36. att riksdagen avslår regeringens förslag om omfördelning av
resurser inom området Ungdomsfrågor,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att anlägga ett ungdomsperspektiv på allt utveck-
lingssamarbete inom biståndsverksamheten,3
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om överskottet från värdeautomatspel,1
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utveckling av den ideella sektorn,
40. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till rege-
ringens förslag för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsom-
råde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid enligt följande uppställ-
ning:
Tabell 1: (Anslag Regering Anslagsförändring )
Stockholm den 4 oktober 1999
Inger Davidson (kd)
Chatrine Pålsson (kd)
Lars Gustafsson (kd)
Maj-Britt Wallhorn (kd)
Rosita Runegrund (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)
Fanny Rizell (kd)
Kenneth Lantz (kd)
Ester Lindstedt-Staaf (kd)
Dan Kihlström (kd)
Gunilla Tjernberg (kd)
Ingvar Svensson (kd)
Yvonne Andersson (kd)
Erling Wälivaara (kd)
Desirée Pethrus Engström (kd)
Ulla-Britt Hagström (kd)
1 Yrkande 38 hänvisat till FiU.
2 Yrkande 2, 19 och 20 hänvisade till SkU.