Riksorganisationen Folkrörelsernas Konstfrämjande bildades 1993. Konstfrämjandets uppgift är medverka till ett ökat intresse för bildkonst och att därvid göra särskilda ansträngningar för att få kontakt med människor som har begränsad kontakt med bildkonstområdet. Verksamhetens mål stämmer väl överens med de nationella målen för kulturpolitiken.
Sedan hösten 1992 då det förra förbundet - Konstfrämjandets Riksför- bund - tvingades lägga ned sin verksamhet har t.o.m. år 1998 ca 36 000 konstverk - ägda av konstnärerna själva - förmedlats och 7 500 utställningar genomförts av de 14 konstfrämjandedistrikten. Arbetet har därigenom också betydelse för bildkonstnärernas utkomster och kontakt med en ny publik.
Distrikten arrangerade därutöver under samma period 180 konstresor, ca 1 000 studiebesök och konstvisningar, ett hundratal konstföreläsningar och mer än 200 träffar för sina konstombud.
En betydande del av distriktens arbete finansieras genom stöd från berörda landsting och distriktens värdkommuner. Sammanlagt uppgår detta stöd årligen till ca 2,5 miljoner kronor. Tidigare uppbar distrikten därutöver ett visst statligt stöd genom den dåvarande riksorganisationen. Distriktens möjligheter att erhålla statligt stöd upphörde i samband med det förra för- bundets nedläggning men har nu genom riksdagens beslut 1998 kunnat återupptas om än i blygsam omfattning. Konstfrämjandedistriktens ekonomi har i större utsträckning blivit beroende av försäljningsintäkter vilket i sig inte är negativt men bristen på resurser gör att Konstfrämjandets bildnings- arbete riktat till nya publikgrupper i viss mån har fått stå tillbaka.
Frågan om statsbidrag till Folkrörelsernas Konstfrämjande (FKf) behandlades av riksdagen första gången 1993. Riksdagens behandling ledde till att Statens kulturråd anvisade de medel som då återstod av anslaget till det tidigare Konstfrämjandets riksförbund. Numera har Folkrörelsernas Konstfrämjande statligt stöd under Kulturrådets anslagspost D 5 Bidrag till bild- och formområdet. Stöd utgår ur detta anslag dels till organisationens arbete, dels som utställningsersättning till vissa bildkonstnärer, när deras konstverk ställs ut i konstfrämjandeverksamheten.
Stödet till utställningsersättning har bl.a. motiverats med att det medverkar till att minska konstnärens försäljningsberoende vid de tillfällen utställnings- ersättning utgår - stödet ger konstnären ökade möjligheter att experimentera i sitt skapande utan att i varje sammanhang behöva snegla åt det blivande verkets möjligheter att bli sålt. Propositionen (prop 97/98:87) uttalar också en förväntan på bidragsmottagande organisationer, att i ökad utsträckning ha denna utgångspunkt i de utställningar för vilka ersättning lämnas till berörda bildkonstnärer. Konstfrämjandet har i olika sammanhang instämt i betydel- sen av stödformen men har pekat på en brist i det nuvarande systemet.
Distrikten och andra utställningsanordnare är ekonomiskt beroende av att den konst man visar på en utställning finner nya ägare. För att syftet med utställningsersättning skall ha avsedd effekt, även avseende konstnärlig förnyelse, är det därför viktigt att också utställningsarrangörerna erhåller ekonomiskt stöd när de arrangerar utställningar med konstnärer som är berättigade till utställningsersättning. Möjligheten saknas i dag. Det nuvarande förhållandet motverkar därigenom ett av syftena med stödet till utställningsersättning. En lösning av nämnda fråga är viktig för utvecklingen av utställningsverksamheten i den riktning som propositionen syftade till.
Årets budgetproposition innehåller inte några förslag om ökningar av anslagsposten D 5 för år 2000 annat än kompensation för pris- och löneupp- räkning av anslaget.
Det är samtidigt viktigt att den inledda utvecklingen med att gradvis stärka de ekonomiska möjligheterna för Folkrörelsernas Konstfrämjande att verka inte avbryts.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till Folkrörelsernas Konstfrämjande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av distriktens konstbildande verksamhet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utställningsersättningar som kvalificerar medverkande konstnärer till statlig utställningsersättning också bör kvalificera arrangörerna till ett stöd för att stimulera förekomsten av utställningar i ersättningens anda.
Stockholm den 5 oktober 1999
Björn Kaaling (s)
Barbro Andersson Öhrn (s)
Mats Berglind (s)
Tone Tingsgård (s)