År 1845 bildades Svenska Slöjdföreningen av Nils Månsson Mandelgren.
Bakom hans initiativ låg oron över att den hantverksskicklighet som
bevakats och bevarats av skråna skulle urholkas när näringsfriheten
ökade. En allmän oro fanns att den gamla folkkulturen skulle försvinna
när industrialismen slog igenom.
I vårt kulturarv återfinns också händighetens kultur. Här finns utveck-
lingen från hantverk till konsthantverk. Trots att det har funnits de som har
varit intresserade av att bevara kulturarvet inom textilt hantverk har verk-
samheten tvingats kämpa för att få tillräckliga medel för överlevnad.
Hantverket är ingen sysselsättning som kan effektiviseras. Hantverket
kräver tid och noggrannhet och produkterna kan aldrig bli ekonomiskt
lönsamma. Deras värde måste mätas med andra mått.
Föreningen Svenska Spetsar
I Östergötland finns en flerhundraårig tradition av knyppling.
Föreningen Svenska Spetsar har som mål att främja knyppling och
närliggande handaslöjder. Det gör de genom att tillverka och saluföra
spetsar, redskap och material för knyppling, kvalitetsmärka spetsar av
föreningens produktion, anordna undervisning i knyppling och även på
annat sätt sprida upplysning om knyppling. Föreningen har genom sin
verksamhet aktivt bidragit till att bevara och utveckla knypplingen.
Knypplingen har under flera århundranden bedrivits som hemslöjd i vårt
land med särskild väl dokumenterad förankring i Östergötland, speciellt
Vadstenabygden.
Uppgiften att hålla detta kulturarv levande innebär ett ansvar både för
klassisk produktion och en utveckling av nya mönster och produkter för
nutiden, där inslag av experimentverksamhet och samarbete med dagens
formgivare inrymmes.
För att nå målen krävs bland annat
- att personalen kontinuerligt får stimulans och kompetensutveckling för
att därigenom se nya vägar och möjligheter för verksamheten att
utvecklas framåt,
- ett aktivt arbete med att få fram nya mönster och produkter,
- att marknadsföra sig mot kyrkor, offentlig miljö och konstföreningar,
- att höja knyppellöner så att rekrytering av yngre knypplerskor blir möjlig.
Idag tjänar en van knypplerska mellan en och fem kronor per timme.
Personalen besitter ett mångårigt yrkeskunnande. Många har blivit till
åren och personalen behöver föryngras. Det krävs ekonomiska medel för
att utbilda och utveckla personal för framtida behov. Utan god personal
och tillräckliga ekonomiska resurser kommer Svenska Spetsar inte att
kunna uppehålla sin verksamhet. Konsekvenserna blir en urholkning av
ett kulturarv som vi är satta att förvalta.
Basresurs för att förvalta kulturarvet
Bidrag sökes från olika finansiärer varje år. Det är orimligt att duktiga
hantverkare i vårt land ska tvingas använda sin tid för att söka bidrag
istället för att utöva sitt kunnande. Svenska Spetsar är ett exempel på
flera liknande hantverksföreningar som är beroende av en basresurs för
att kunna leva upp till ett gott förvaltande av kulturarvet.
Jag anser därför att staten ska utreda möjligheten att ge hantverksrörelser
en basresurs tillräckligt stor för att kunna upprätthålla den verksamhet som
krävs för att förvalta kulturarvet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utreda möjligheten att anslå en basresurs till
hantverksföreningar för att förvalta kulturarvet.