Efter ett omfattande utredningsarbete av de statliga insatserna på kultur-
områdets olika områden beslutade riksdagen år 1974 för första gången
om mål för den statliga kulturpolitiken (SOU 1974:28). Ett brett
reformarbete av området inleddes också samma år med utgångspunkt
från de av riksdagen fastlagda målen.
Kulturpolitiken har därefter åter utretts (SOU 1995:84) och varit föremål
för riksdagens behandling, senast under föregående år (prop 1996/97:3,
1996/97:KrU1). Den av riksdagen i december 1996 fastlagda kulturpolitiska
inriktningen bygger i sak vidare på 1974 års beslut.
I det utredningsarbete som föregick riksdagens senaste behandling av
området redovisas att kulturvanorna har varit stabila under den tidsrymd
(1983-1993) som utredningen har jämförbara uppgifter om. Publikvanorna
har i stort inte utvecklats med undantag för evenemang inom musikområdet.
Ökningen inom detta område hänför sig till andra evenemang än konserter
med de statligt stödda musikinstitutionerna.
Utredningen redovisar också att hela 20-årsperioden sedan 1970-talets
kulturreformer uppvisar små förskjutningar i kulturvanorna mellan olika
befolkningsgrupper. "De klyftor som finns minskar ytterst långsamt" (SOU
1995:84 s. 76). Grupper med facklig tillhörighet inom LO-området är t.ex.
fortfarande tydligt underrepresenterade bland dem som deltar. Utredningen
redovisar slutligen också att det totala antalet besök på teaterinstitutionerna
nästan har halverats under perioden 1973/74-1993/94.
1974 års kulturpolitiska mål och 1996 års nationella mål för kultur-
politiken syftar bl.a. till att vidga deltagande i kulturlivet. I en serie
rapporter
på just detta tema som Statens kulturråd presenterade i början av 1990-talet
framhåller man samtalet mellan vänner som den förnämligaste metoden att
intressera en person för något tidigare okänt eller ovant. Kulturutredningen
hänvisar i sitt arbete till dessa iakttagelser och till "eldsjälarnas" betydelse
för en utveckling i den riktning som de kulturpolitiska målen syftar till.
Skådebanan, Folkrörelsernas Konstfrämjande och En bok för alla - tidiga-
re Litteraturfrämjandet - har som mål att medverka till vidgat deltagande. De
två förstnämnda organisationerna arbetar på uppdrag av sina medlemmar,
svenska folkrörelser. En bok för alla har motsvarande bakgrund och samma
arbetsmetoder.
Medlen är information och förmedling av konstnärliga alster eller upp-
levelser genom publikarbete. Som exempel kan nämnas teater- och
musikupplevelser, kvalitetsböcker och bildkonst.
I publikarbetet - ombudsverksamheten - vänder man sig till vänner och
arbetskamrater i de miljöer där ombuden och kamraterna som regel vistas
dagligen.
Ett stort antal eldsjälar arbetar ideellt som ombud i de tre nämnda
verksamheterna. Organisationernas största hinder för utveckling av arbetet är
bristande ekonomiska resurser. De tre organisationernas sammanlagda stats-
bidrag motsvarar samtidigt bara en mycket liten del av stödet till de sam-
hällsunderstödda kulturinstitutionerna.
Medvetandet om de stora fördelar som mun mot mun-metoden medför i
publikarbetet - möjligen med inspiration från de idéburna publikorganisa-
tionernas tidigare erfarenheter - har lett till att även kulturinstitutionerna
sedan den nya kulturpolitiken infördes har byggt upp liknande verksamheter.
Utgångspunkten för arbetet skiljer sig emellertid åt. Institutionernas ombud
verkar inom ramen för marknadsföringen av berörd institutions utbud. De
idéburna organisationernas ombud bedriver sitt arbete på uppdrag av sina
medlemsorganisationer. Utgångspunkten är att vidga deltagandet. Den nya
publik man vill nå finns bland medlemmarna. Deras publikarbete omfattar
som regel utbud från flera konstområden och många kulturarrangörer.
Den allmänna utvecklingen av deltagandefrekvensen och av kulturvanorna
enligt Kulturutredningen bekräftar att satsningarna på uppsökande publik-
arbete, både från kulturinstitutionernas egen sida och de idéburna organisa-
tionernas, är otillräckliga.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om betydelsen av publikarbete inom kulturområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en kartläggning bör göras av hela det upp-
sökande publikarbetets omfattning och kostnader inom det samhälls-
understödda kulturområdet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de idéburna publikorganisationernas särskilda
förutsättningar att medverka i publikarbetet för att vidga deltagandet i
kulturlivet och bättre ta till vara den nationella kulturpolitiken.
4.