När kommunerna genomför nedskärningar har detta inneburit att också
kulturinstitutionernas och de fria gruppernas villkor försämrats drastiskt.
Barn och ungdomar i förskolan och grundskolan har mycket begränsad
möjlighet att se och uppleva teater- och dansföreställningar.
Neddragningarna på institutionerna och i skolorna har resulterat i ett ökat
antal arbetslösa och frilansande skådespelare och dansare som, trots bristen
på ekonomiska resurser, försöker genomföra olika projekt. För det är inte så
att de saknar arbetsuppgifter utan så att de inte kan försörja sig på sitt
arbete.
Dessa projekt har som oftast olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder som den
största inkomstkällan. I stället för att konstnärerna bereds riktiga, avlönade
arbeten tvingas de till bidrag, A-kasseersättning och arbetsmarknadsåtgärder.
Arbetslösa skådespelare och dansare tvingas också leva på socialbidrag om
de inte har någon A-kasseersättning eller p.g.a. att ersättningen inte räcker
till. Detta är ett destruktivt sätt att ta till vara på konstnärerna som resurs
och
ett dåligt och ineffektivt sätt att använda samhällets resurser.
Det finns förslag i budgetpropositionen som syftar till att föra över pengar
från arbetsmarknadsåtgärder till riktiga jobb inom kultursektorn. Det är bra.
Men det behövs ytterligare och kraftfullare åtgärder. Vi kan inte fortsätta
med att låta oss hindras av att sådana åtgärder ofta kräver samverkan mellan
olika sektorer av den offentliga ekonomin!
Läget på arbetsmarknaden för skådespelare och
dansare
Mellan 50 och 60 % av skådespelarna och dansarna är arbetslösa någon
gång under året (enligt Teaterförbundets statistik). I genomsnitt är
skådespelare och dansare arbetslösa i ca 100 dagar. Omräknat till
årsarbetslöshet är då den relativa arbetslösheten ca 30 %, motsvarande ca
810 årsarbetare. Hur många som är arbetslösa med A-kasseersättning,
befinner sig i arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller har socialbidrag
finns det inga uppgifter på. Däremot finns det uppgifter på att stora
ekonomiska resurser används för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, A-
kasseersättning och socialbidrag.
Ge arbetsgivaren kostnadsavdrag för att anställa
skådespelare och dansare
En arbetsgivare som engagerar en musiker får i dag göra ett
kostnadsavdrag på 30 %. Vi stöder givetvis detta från Vänsterpartiets
sida, men anser att motsvarande system även borde införas för
skådespelare och dansare. Kostnadsavdraget bör ses som en
försöksverksamhet, då målet för de åtgärder som ska stimulera
skådespelares och dansares arbetsmarknad bör vara att teater- och
dansarbetsgivarna ska undantas från kravet att betala sociala avgifter.
Detta skulle då bli en riktad kultursatsning. Eftersom de båda
yrkesgrupperna består av ett ganska litet antal utövare, borde det inte
vara förenligt med svårigheter att genomföra en försöksverksamhet av
den art vi föreslår.
Ett litet räkneexempel visar på att arbetslösheten för skådespelare och
dansare skulle elimineras om t.ex. kostnadsavdraget införs. Detta skulle
innebära fler olika samhälleliga vinster och besparingar på de kostnader
samhället nu har för skådespelares och dansares arbetslöshet. För de enskilda
konstnärerna skulle effekten bli riktiga arbeten och möjlighet till fortsatt
utveckling, där de kan koncentrera sig på de konfliktlösningar konsten i sig
kräver och inte ständigt på att klara situationen som arbetslös.
Den totala lönesumman för dansare och skådespelare beräknas uppgå till
drygt 550 miljoner kronor, enligt statistik från teatrarnas riksförbund. Ett
avdrag med 30 % på sociala avgifterna innebär för staten ett inkomstbortfall
på ca 166 miljoner kronor. Dessa beräkningar bygger på att efterfrågan på
dansare och skådespelare är oförändrad. Den minskade utgiften för teatrarna
och dansinstitutionerna/grupperna på 166 miljoner kronor ska, enligt
Vänsterpartiets mening, villkoras i en uppgörelse med
institutionerna/grupperna som då åtar sig att anställa motsvarande antal
personer.
Omräknat i personer skulle 166 miljoner kronor räcka till ca 800
årsanställda (att jämföra med den ovan angivna siffran 810 arbetslösa). Ju
fler man anställer desto mindre blir dock inkomstbortfallet för staten.
Nyanställningar skulle i sin tur medföra att kommunernas skatteinkomster
ökade.
Om de 30 % arbetslösa skådespelare och dansare har en genomsnittslön på
17 500 kronor, är kostnaden för att ersätta dessa arbetslösa med a-kasse-
ersättning, vilken utgör 80 % av lönen, 133 miljoner kronor. Lägger vi sedan
ihop denna summa med de övriga samhälleliga besparingar som anförts
ovan, skulle bortfallet för statens del täckas av de omfördelningar vi föreslår.
Detta i sin tur skulle innebära att samhället och staten gör mycket större
vinster respektive besparingar än den summa det kostar att fortsätta som i
dag.
Regeringen bör därför snarast initiera ett tvärsektoriellt samarbete och
utreda hur en lösning enligt ovanstående, innebärande ett riktat stöd för
skådespelare och dansare, ska kunna genomföras.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att initiera ett samarbete över sektorsgränserna
för att möjliggöra ett riktat stöd till skådespelare och dansare.