Kulturfrågorna är kanske de frågor som tydligast genomsyrar allt och
påverkar oss alla. Vi kan vara eniga om mycket och om vilken kraft
kulturen faktiskt är, men vi ser på kultur med olika ögon och påverkas
alla olika av det vi ser. Varje människas upplevelse är unik och
individuell, även om den äger rum tillsammans med andra människor.
Att skapa är en styrka som varje människa besitter. En styrka som ofta
fungerar som en förlösande, kreativ kraft. Trots att vi alla värnar om
upplevelsen så är det inte alla som värnar om att upplevelsen ska komma
alla till del. Vi har helt enkelt olika kultursyn.
2 Pluralism och jämlikhet
Vänsterpartiet står för pluralism och jämlikhet. Pluralismen står för ett
vidgat utövande, deltagande och jämlikheten som gör konstformerna
tillgängliga för alla, utifrån den enskilda personens behov och oavsett
plånbokens tjocklek. Pluralism handlar både om människorna som ska ta
del av det kulturarbetarna har skapat och om att värna de som skapar
kulturen, kulturarbetarna. Den handlar om det professionella skapandet
och det egna skapandet. Det är detta som ger möjligheter och utrymme
för konsten. Kulturen har i alla tider sprängt gränser och skapat möten
mellan människor, mellan länder och kontinenter. Kulturen är den näring
och växtkraft som samhället behöver för det goda livets bestånd och
utveckling.
Kulturen ger oss inte bara möjlighet att nyttja vår yttrandefrihet utan är
även en plattform för jämställdhet och tolerans. Ett genusperspektiv är av
grundläggande betydelse, eftersom kvinnors och mäns villkor ska vara lika
inför konsten. Att värna kulturen är att värna människors rätt att fritt skapa
och människors rätt att ta del av det som skapats. Vänsterpartiet värnar
konstarternas egenvärde, deras värde som uttrycksform och förmedlare, i
kommunikation mellan människor och i olika tidsperspektiv. Konstarternas
egenvärde är det överlägsna argumentet som också berättigar riktade
satsningar.
Samhället måste stå för de verktyg och den infrastruktur som krävs för att
alla människor ska ha tillgång till kultur - som upplevelse och som aktivt
deltagande och skapande. Kulturupplevelser får människor att fylla på med
ny energi. Det ger också utlopp för energi och känslor som annars kan
vändas inåt, i passivitet, eller utåt i destruktivitet. Konstarterna har ett
egenvärde och går aldrig att värdera i pengar. Det är därför viktigt att påpeka
att konstarterna måste stå fria från ekonomiska bindningar i form av
sponsorsavtal som inkräktar på den konstnärliga friheten.
Inom teater och dans behövs det således dels en struktur av institutioner,
fria grupper, gästspelsscener och repetitionslokaler. Det är samhällets sak att
se till att dessa grundläggande förutsättningar finns. Alla människor ska ha
samma tillgång att utnyttja denna struktur och dessa verktyg. För många
människor är det inte någon självklarhet att få erfara eller delta i en
kulturupplevelse. Därför menar vi att tillgängligheten på alla sätt måste
underlättas, med bl.a. uppsökande verksamhet. Det är vår innebörd i det
kulturpolitiska mål som lyder: Verka för att alla får möjlighet till delaktighet
i kulturlivet och till kulturupplevelser samt till eget skapande.
Kulturen har fått ökade anslag i statens budget under senare år. Påslaget
svarar dock inte mot ökade kostnader och inkomstminskningar i andra
sektorer som i sin tur påverkar kulturen och är förutsättningar för att den ska
nå ut. Vad gäller teater och dans specifikt är det egentligen bara
nationalscenerna som fått rimliga påslag i förhållande till
kostnadsutvecklingen. De som förlorat och inte fått någon kompensation för
bl.a. kostnadsutvecklingen är främst de fria grupperna. Verksamheten inom
kulturområdet är i grunden tvärsektoriell, vilket innebär att en rad olika
satsningar inom och utanför statens budget påverkar möjligheten att leva upp
till de kulturpolitiska målen. Medel inom arbetsmarknadsområdet spelar en
väsentlig roll; även nedskärningarna inom kommuner och landsting har haft
mycket stor betydelse för kulturens livsbetingelser. När skolorna inte har råd
att köpa teater- och dansföreställningar då har skådespelarna och dansarna
inte råd att vara kulturarbetare, vilket i sin tur leder till att barnen får
ännu
mindre tillgång till dans och teater. Här föreslår vi att man på sikt genomför
en omfördelning till stöd för skådespelare och dansare.
3 Anslagsfördelning
Fördelningen av anslagen till teater och dans administreras och bedöms
av Statens kulturråd. Enbart nationalscenerna Dramaten, Operan och
Riksteatern får sina anslag direkt från Kulturdepartementet. Anslaget
destineras således till såväl institutionerna som till de fria grupperna.
Även de s.k. centrumbildningarna får sitt bidrag över detta anslag.
Kulturrådet har en stor makt över och ett enormt ansvar för att de statliga
medlen fördelas på ett rättvist sätt. Vi vill dock påpeka att Kulturrådets
anslagsnivå bygger på en utredning från 1980-talet. Enligt förordningen om
statsbidrag till regional kulturverksamhet (SFS 1996:1598) skall
statsbidragens storlek bestämmas utifrån kostnaden för verksamheten. Enligt
Vänsterpartiet bör bidragen i enlighet med riksdagsbeslut 1996 fördelas så att
kulturinstitutionerna och de fria grupperna får bidraget uppräknat med
lönekostnadsindex. Under det senaste året har frågan kring skådespelarnas
löner med all rätt aktualiserats, samma krav är även berättigade för dansare.
Klart är också att de anslag som tilldelas teater och dans i huvudsak går till
nationalscenerna och institutionerna. Denna snedfördelning medför bl.a. att
de fria gruppernas ekonomi urholkas och möjligheterna i det fortsatta
konstnärliga utövandet begränsas. Vänsterpartiet vill därför ha en
konsekvensanalys när det gäller effekterna av att medelstilldelningen inte
följer den faktiska kostnadsutvecklingen och en utvärdering av hur anslagens
storlek svarar mot den verksamhet som bedrivs på resp. teater- och
dansinstitutioner och i de fria grupperna. Med detta vill vi komma bort från
diskussionen om pengar och istället få underlag till en diskussion om vad
som ska göras med pengarna, d.v.s. få en fördjupad kulturpolitisk diskussion.
Detta ges regeringen till känna.
4 Nationalscenerna
Väl fungerande institutioner är en förutsättning för det fria skapandet. Vi
menar att en målmedveten och lyckad satsning på det fria kulturlivet ska
fungera som ett komplement. Det föreligger alltså inte något
konkurrensförhållande mellan institutioner och fria grupper. Detta gäller
också våra nationalscener. Vi har trots allt en vilja vad gäller våra tre
stora scener. Operan och Dramaten bör enligt Vänsterpartiet göra fler
uppsättningar för barn och ungdom, de ska även bereda större plats för
det smala och experimentella skapandet. Nationalscenerna bör för övrigt
ha ett speciellt ansvar för att mer offensivt sätta upp nyskriven dramatik
och för att utöka turnéverksamheten.
Vad gäller Riksteatern är det glädjande att konstatera att det koncept
Riksteatern arbetat efter uppfyller just de krav som vi också vill se uppfyllda
av Dramaten och Operan. Här är givetvis organisationen avgörande. Vi ser
Riksteatern som en mer flexibel organisation med bredare möjligheter.
Det är viktigt att nationalscenerna lever upp till sina mål att vara en motor i
det svenska kulturlivet och bredda sitt utbud med små uppsättningar som kan
turnera ut i landet. Kravet på nästan 100 % beläggning ska inte vara det som
styr nationalscenernas repertoar. Det ska i stället uteslutande vara de
konstnärliga bedömningarna och de slutsatser man kan dra av ett aktivt
publikarbete. Att spela för fullsatta salonger är inget självändamål. Teaterns
och dansens själ är avhängig av konstformernas utveckling.
5 Uppföljning av regleringsbreven
I enlighet med budgetprocessen fastställer riksdagen utgiftsramarna efter
förslag från regeringen. Utifrån dessa ramar och andra riksdagsbeslut
fastställer regeringen sedan regleringsbreven. Den slutliga tilldelningen
till verksamheten blir en fråga mellan regeringen och Kulturrådet.
Vänsterpartiet vill betona vikten av att regleringsbreven står i god
överensstämmelse med riksdagens beslut och ekonomiska tilldelning;
alla pengar inom ram bör fördelas. Regeringen bör därför vara skyldig att
återkomma till riksdagen i de frågor där det förekommer förändringar
som föranleder ändringar i verksamhetens innehåll. Vilket ges regeringen
till känna.
6 De fria teater- och dansgrupperna
Under senare år har de fria gruppernas ekonomi försämrats drastiskt, de
ökade kostnaderna har inte följts av ökade intäkter eller ökat ekonomiskt
stöd. Problemet är, förutom kostnadsutvecklingen för grupperna, att
arrangörernas möjligheter att anlita de fria grupperna minskat i hela den
kommunala sektorn och inom föreningslivet på grund av den svåra
ekonomiska situationen. Det är lättare att välja bort kultur än lagreglerad
verksamhet. Denna högst påtagliga situation har varit en bidragande
orsak till att det skett en märkbar försämring av utbudet inom
barnteaterområdet.
De statsunderstödda teatergrupperna och ensemblerna minskar antalet
produktioner och i stället ökar de rent kommersiella "produktionsbolagen"
sin verksamhet. Dessa kommersiella bolag använder sig av stordrift, fyller
stora salonger, men intresserar sig inte för pedagogiken, samtalet, för- och
efterarbetet. Därför är ett fortsatt stöd till de kvalitetsinriktade fria
teatergrupperna viktigt. Anslaget till de fria teatergrupperna bör i huvudsak
användas som årligt verksamhetsbidrag och fördelas till de grupper vars
verksamhet bedrivs i enlighet med de kulturpolitiska målen.
De fria grupperna har en omfattande och mycket viktig turnéverksamhet. I
dag tvingas de använda sina verksamhetsmedel till särskilda turnékostnader,
vilket givetvis hotar kvaliteten i verksamheten. Därför bör det övervägas att
grupperna tilldelas särskilt turnéstöd. Vilket ges regeringen till känna. För
att
kontinuitet och kvalitet skall kunna utvecklas krävs att staten,
landstingen/regionerna och kommunerna sluter 2-3-åriga avtal med de fria
grupperna. Vänsterpartiet anser att konstnärerna ska få ägna sig åt den
skapande processen, och inte tidsödande arbete med att fylla i
ansökningshandlingar för att erhålla bidrag. Det är vår självklara uppfattning
att samhället kommer att tjäna på de längre avtalsperioderna. På så vis kan
kvaliteten stärkas och bibehållas någotsånär jämnt över landet. Vilket
riksdagen bör ge regeringen till känna.
7 Bidrag till centrumbildningar
En viktig funktion för det icke institutionsbundna kulturlivet, de fria
teater- och dansgrupperna, fyller Teatercentrum och Danscentrum. Det
gör de som samarbetsorgan, informatörer, opinionsbildare och
arbetsförmedlare. Det är således ett mångfacetterat verksamhetsområde.
Kulturrådet fördelar resurserna till centrumbildningarna. För att alla delar
av Sverige ska komma i åtnjutande av ett kulturutbud av hög kvalitet är
det nödvändigt att lokalt förankrade kulturverksamheter ges möjlighet att
få pengar via centrumbildningarna. Vänsterpartiet värnar
centrumbildningarna och ser dem som garanter för kvalitet samt en
omistlig tillgång och resurs för de fria grupperna såväl som för
frilansarna.
8 Teater och dans i skolan
Det behövs särskilda insatser inom teater och dans för barn och
ungdomar. Tanken att alla har rätt att möta, pröva på och delta i olika
kulturella verksamheter måste förverkligas. Först när man fått "smaka"
på och uppleva olika kulturella verksamheter har man en reell möjlighet
att välja. En av de viktigaste insatser som kan göras för att stödja och
utveckla barns och ungdomars konstnärliga skapande är att utveckla
kulturskoletanken. Det är en rättvisefråga och en jämlikhetsfråga att alla
oberoende av föräldrarnas samhällsklass och utbildningsnivå skall ges
möjligheter att delta i kulturlivet.
Drama och teater borde vara en självklar del i skolans arbete. Detta kan på
olika sätt stärka barns och ungdomars utveckling och möjligheter i bl.a.
skolarbetet. Att använda drama och teater som pedagogiska redskap ger
långsiktiga resultat, det stärker elevernas förmåga att leva sig in i andra
människors situation, att förstå och känna. Det egna skapandet i kombination
med det professionella utbudet öppnar vida horisonter och skapar kreativa
rum och ett gränslöst tänkande. Samarbetet mellan professionella konstnärer
och skolan skapar fruktsamma mötespunkter och positiva
arbetsmarknadspolitiska effekter, d.v.s. fler arbeten till konstnärer. Teater-,
drama- och danspedagoger får också ett bredare arbetsfält då efterfrågan på
deras kunnande ökar. Därför har Vänsterpartiet ofta hävdat att läroplaner och
skolplaner även bör innehålla kulturpolitiska mål.
Att de fria grupperna svarar för över hälften av den teater som spelas för
barn- och ungdomar är allmänt bekant. Tillsammans med institutionernas
utbud når föreställningarna drygt hälften av skolans elever. Trots att dansen
fått ett uppsving de senaste åren är det mycket färre elever som fått uppleva
en dans- än en teaterföreställning. Vänsterpartiet ser det som en självklarhet
att även den resterande halvan elever måste ges samma möjlighet att se och
uppleva professionell teater och dans. En teater- eller dansföreställning per år
för alla elever bör vara ett minimum.
När kommunerna nu i många fall genomfört mycket stora nedskärningar
innebär det bl.a. att kulturens villkor försämras, på många håll mycket
drastiskt. Barn och ungdomar i förskolan och skolan har mycket begränsad
möjlighet att få möta och uppleva teater och dans och även musik. Det räcker
inte med att fria grupper och enskilda konstutövare satsar på denna grupp,
om inte skolan och förskolan har råd att använda sig av dem. Då blir det de
föräldrar som har intresse och ekonomi som låter sina barn ta del av det
befintliga utbudet. På sikt måste därför anslagen för utveckling av barn- och
ungdomskultur förstärkas.
9 Projekt
Att anslagen för de fria grupperna i stort sett inte följt
kostnadsutvecklingen har bidragit till att fler skådespelare och dansare
blivit utan arbete. Neddragningarna på institutionerna har även de
resulterat i ett ökat antal frilansande konstnärer inom teater och dans.
Konsekvensen av det ökade antalet frilansande skådespelare och dansare
har blivit att alltfler tillfälliga konstellationer bildas för olika projekt.
Den
anslagsdel som Statens kulturråd i dag har att fördela till olika projekt är
inte tillräcklig i förhållande till antalet projektansökningar. I dag används
även frigruppsanslaget till projekt, vilket är en orsak till att
verksamhetsbidragen inte ökat särskilt mycket, trots att anslaget från
staten höjts. Vänsterpartiet ser allvarligt på utvecklingen att alltfler
ordinarie verksamheter tvingas genomföras i form av projekt. Förutom
den osäkra arbetssituationen för konstnärerna medför
projektomvandlingen av ordinarie verksamhet att kvalitet och kontinuitet
äventyras.
Däremot kan projektformen givetvis vara en mycket lyckad form för att
utveckla en verksamhet eller framför allt en möjlighet till nyskapande och
gränsöverskridande satsningar, dock inte en form att bygga kontinuerlig
verksamhet på. Den rådande situationen med verksamhetsbidrag som inte
räcker till verksamheten har gjort projektanslaget till en omistlig del av
finansieringen av den ordinarie verksamheten. Och vad blir det av alla
spännande verksamheter och projekt som inte får statligt stöd? Vänsterpartiet
vill att regeringen överväger och kommer med förslag på en långsiktig och
hållbar lösning av verksamhetsbidragen och det särskilda projektanslaget.
Vilket ges regeringen till känna.
10 Nationella uppdrag för teater och dans
Ett nationellt uppdrag innebär att erfarenheter och kunskaper av en
verksamhet, som haft stor positiv betydelse för en kommun eller region,
får spridning nationellt. Ett riktat nationellt uppdrag innebär dessutom en
möjlighet till en tidsbegränsad satsning och utvecklingsfas.
Vänsterpartiet ser det som självklart att ett nationellt uppdrag skall
tilldelas till både teater- och dansområdet. Dessutom behövs det ett
nationellt uppdrag specifikt avsett för barn- och ungdomsteater och dans.
Vilket ges regeringen till känna.
11 Länsteatrar
Den försvagning av arrangörsledet som har kunnat iakttas under senare
år på teater- och dansområdet verkar vara bestående. Små orter utan fast
länsteater har fått det allt svårare att ta emot turnerande föreställningar
och konserter. Två län i Sverige saknar i dag en länsteater. Vänsterpartiet
har tidigare kritiserat regeringen för att Jämtlands och Södermanlands län
fortfarande saknar en fast regional teater. Det är med glädje vi nu kan
konstatera att det i de båda länen byggs upp sådana. Att dessa nya teatrar
byggs upp i annorlunda former ger staten ett större ansvar för att
tillgodose deras speciella behov. Det måste vara möjligt även för dessa
att få del av statliga anslag. Vänsterpartiet anser således att regeringen
ska följa upp det nu pågående arbetet med att skapa fasta ensembler i de
båda länen, för att på så sätt stödja målet för en långsiktighet och
kontinuitet. Vilket ges regeringen till känna.
12 Radioteatern
En annan viktig teaterinstitution är radioteatern. Verksamheten vid
radioteatern har på ett drastiskt sätt hotats. Anslagen har minskat avsevärt
och diskussioner om nedläggning har förekommit. För bl.a. skådespelare
och regissörer har radioteatern blivit en möjlighet och ett forum för
utveckling. För frilansande konstnärer har radioteatern också inneburit
arbetstillfällen. Regeringen har i budgetpropositionen för år 2000
föreslagit en tilldelning av särskilda medel på 10 miljoner kronor till
Sveriges Radio för år 2000 och ytterligare 5 miljoner kronor för år 2001.
Detta för att stärka mångfald och kvalitet i programutbudet.
Vänsterpartiet förutsätter att radioteatern räknas till de prioriterade
områden och den mångfald inom Sveriges Radio som ska ges
kvalitetssäkring.
13 Yttrandefriheten
Fenomenet sponsring har ökat på senare år inom hela kultursektorn, inte
minst inom teater-, dans- och musikområdena. Bristen på ekonomiska
medel tvingar kulturskaparna att söka andra finansieringslösningar. Detta
kan i förlängningen skapa större problem i den rent konstnärliga
processen. Olika bindningar till sponsorer kan indirekt kväva skapandet
och yttrandefriheten. Vänsterpartiet ser det som väldigt angeläget att
kulturen även i fortsättningen ska kunna framhäva sin konstnärliga styrka
utan bindningar till sponsorer. Vänsterpartiet föreslår därför att regler för
kultursponsring arbetas fram för att skydda kulturutövarna och värna
yttrandefriheten i det konstnärliga skapandet. Vilket ges regeringen till
känna.
14 Konstnärernas försörjning
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att konstnärernas försörjning
i största möjliga mån ska baseras på ersättning i direkt anslutning till
utfört arbete. De stödåtgärder som aviseras i propositionen är lovvärda
eftersom kulturarbetarnas ekonomiska villkor successivt har försämrats
och arbetslösheten nu är högre än bland många andra yrkesgrupper.
Kulturarbetarna saknar inte arbetsuppgifter, men de har svårt att försörja
sig på inkomsten av utfört arbete. En insats som kan göras för kulturen är
att förbättra kommunernas ekonomi. Detta ger möjlighet för skolor,
förskolor, äldrevård m.m. att satsa på kultur, vilket är en förutsättning om
de kulturella traditionerna skall leva vidare i kommande generationer.
Detta är givetvis av mycket stor betydelse, inte minst med tanke på att
kultur är en identitetsskapande faktor och en förutsättning för
demokratisk utveckling.
De förslag som syftar till att föra över pengar från arbetsmarknadsåtgärder
för att skapa riktiga jobb inom kultursektorn, med kulturmålen som
övergripande riktlinje, stöds av Vänsterpartiet. Men åtgärder behöver även
vidtagas vad gäller efterfrågestimulans inom kultursektorn. Ett sätt är som
ovan anförts att ge den offentliga sektorn ökade möjligheter att köpa teater-
och dansföreställningar. Vänsterpartiet vill därför att en utredning om
stimulansåtgärder för efterfrågan av kultur tillsätts. Vilket ges regeringen
till
känna.
15 På jämlika villkor
Tanken på jämlikhet har som oftast kretsat kring den grupp av människor
som är publik, konsumenterna av kultur i allmänhet, teater och dans i
synnerhet. Det som kommit fram i mindre omfattning är behovet av att
tillgängliggöra konstarterna för utövande konstnärer med särskilda
behov. Det kan handla om en konstnär med ett handikapp. Men det kan
också handla om konstnärer med utländskt ursprung som lever i Sverige
och förhindras att vara verksamma här p.g.a. språkliga barriärer eller
andra kulturellt betingade faktorer.
Förutsättningen för att människor ska komma i åtnjutande av en teater-
eller dansföreställning är att de har tillgång till den, fysiskt och ekonomiskt.
För många är det inte någon självklarhet att ha den tillgången, att få erfara
eller delta i en kulturupplevelse. Därför menar vi att tillgängligheten på alla
sätt måste underlättas, i vissa fall med uppsökande verksamhet. Statens
kulturpolitik skall stå för den kulturella infrastrukturen och medverka till att
kulturen blir tillgänglig för alla och då givetvis i samma utsträckning för
båda könen.
I dag vet vi att en övervägande majoritet av publiken till scenerna för
teater, dans och klassisk musik är medelålders, väletablerade kvinnor.
Statens kulturråd har till uppgift att fördela resurserna på ett rättvist sätt.
I
budgetpropositionen återges statistik som visar hur kulturstöden fördelat sig
över landets olika regioner och mellan olika regioners invånare. Tyvärr kan
vi dock ännu inte läsa ut hur de verksamheter de statliga kulturpengarna
resulterar i når ut till respektive kön. Vänsterpartiet anser att sådan
statistik är
nödvändig.
Det arbetar många kvinnor i kultursektorn, men de har oftast, precis som i
samhället i övrigt, arbetsuppgifter som innebär mindre inflytande och som
har lägre status än männens. De utövande konstnärerna inom teater och dans
består av en majoritet kvinnor; samtidigt finner vi en underrepresentation av
kvinnor i befattningar som kulturchefer, teaterchefer, ekonomichefer etc.
Vänsterpartiet ser det som en viktig jämställdhetsfråga att regeringen tar
fram statistik på hur det förhåller sig med befattningarna inom kultursektorn
ur ett jämställdhetsperspektiv. Vilket ges regeringen till känna.
Teatern och dansen har ett särskilt ansvar att beskriva och gestalta det nya
mångkulturella Sverige. Vänsterpartiet menar att det även är viktigt att den
invandrade kulturen visas på teatrar och dansscener i större utsträckning än
vad som är fallet i dag och att det även får genomslag på alla kulturens
områden. Sverige är i dag både svenskt och mångkulturellt. Här har teater
och dans en oerhört viktig ställning, eftersom de är uttrycksformer som inte i
första hand är beroende av det skrivna eller talade ordet utan talar på ett
direkt sätt till känsla och empati. Att gestalta via uttryck som dans och teater
är på ett förhållandevis jämlikt sätt möjligt för konstnärer med helt olika
språk och kulturell bakgrund. Styrkan i konsten är att ett verk kan upplevas
på så många olika vis då åskådaren, publiken får tolka och själv känna.
16 Utbyte och tolerans
Internationellt utbyte av teater och dans ger möjlighet till konstnärlig
befruktning och inspiration. Vid internationella kulturutbyten får
människor i Sverige ett ypperligt tillfälle att uppleva och ta del av teater
och dans som producerats i andra länder. På samma sätt kan den svenska
teatern och dansen presenteras för publik i andra länder. Vänsterpartiet
ser det kulturella utbytet som en enormt viktig del i det globala
kultursammanhanget och värnandet av utvecklingen inom de olika
konstarterna. Det har också en stor outnyttjad potential att utveckla
förståelsen mellan människor över alla gränser.
Kulturens betydelse för att påverka attityder och fördomar är ovärderlig.
Likaså är kulturen en källa till förståelse och till bekräftelse av de egna
känslorna och därmed stärker det människorna i deras identitet. Därför är det
viktigt att de olika konstarterna i allmänhet och teatern och dansen i
synnerhet beskriver samtiden ur olika perspektiv. Särskilt viktigt är det med
kulturinsatser som på olika sätt bidrar till öppenhet och tolerans för olika
grupper. Här har det svenska kulturlivet även ett ansvar gentemot människor
i andra länder där man på olika sätt förtrycker sin befolkning eller vissa
minoriteter och bryter mot konventionen om de mänskliga rättigheterna. Det
kan handla om situationen för ursprungsfolk, för kvinnor, barn,
handikappade, homo-, bisexuella, transpersoner, flyktingar etc. Sverige kan
använda sådana kulturaktiviteter som ett aktivt verktyg i biståndsarbetet för
att stärka demokratiseringen och respekten för de mänskliga rättigheterna.
Vänsterpartiet anser att Sverige på olika sätt ska stödja det kulturella utbytet
för en tolerantare värld genom att i EU och FN arbeta för ökat internationellt
kulturutbyte. Vilket ges regeringen till känna.
17 Hemställan
17 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en konsekvensanalys när det gäller
effekterna av att medelstilldelningen till teater och dans inte följer den
faktiska kostnadsutvecklingen
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en utvärdering av hur anslagens
storlek svarar mot den verksamhet som bedrivs på respektive teater-
och dansinstitutioner och i de fria grupperna
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppföljning av regleringsbrev,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att överväga ett särskilt turnéstöd för
de fria grupperna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att två- eller treåriga avtal bör slutas med de fria
teater- och dansgrupperna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att den bör överväga hur ett förslag till långsiktig
lösning på frågan om verksamhetsbidrag och projektbidrag skall se ut,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
bör överväga möjligheten att inrätta nationella uppdrag på teater- och
dansområdet i enlighet med vad i motionen anförts,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fasta ensembler i Jämtlands och Södermanlands
län,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utarbetande av regler för kultursponsring,
10. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av
stimulansåtgärder för efterfrågan på kultur,
11. att riksdagen hos regeringen begär redovisning av könsbunden
statistik inom kultursektorn i enlighet med det i motionen anförda,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att i arbetet inom EU och FN främja det
internationella kulturutbytet.