Järnframställning i Bergslagen har pågått i mer än 2 000 år. Århundradena före år noll tog man tillvara på järnhaltig jord som efter rostning brändes med träkol i små ugnar som gav smidbart järn. Det har arkeologerna nyligen kunnat påvisa i Riddarhyttan. De har också genom utgrävningar i Norberg (Lapphyttan) funnit den till i dag kanske äldsta kända industriella framställningen av järn i Sverige genom fyndet av en masugn som brukades redan i början av medeltiden i vilken bergmalm smältes kollektivt.
Arkivaliska uppgifter har därefter i kronologiskt stegrad takt bekräftat den betydelse järnutvinningen genom gruvbrytning och senare utsmidning kommit att betyda för denna regions invånare. Den har under flera århundra- den varit av största betydelse för nationens ekonomi. Bergslagen och dess historia har lierats med järn, dess utvinning och bearbetning. Från ekono- misk och kulturell synpunkt är den av riksintresse allt sedan medeltiden. Även i våra dagars planeringssammanhang är den utpekad som ett riks- intresse; nu från kulturhistorisk synpunkt.
När stenkolet och dess brukningsmöjligheter för järnframställning kom innebar det en ökad konkurrens för den svenska järnproduktionen. Det medförde så småningom en krissituation för vårt lands ekonomi, som allt sedan medeltiden burits upp av de malmförande bergen i Bergslagen. Bruks- döden kom besvärande för bergslagsborna under 1800-talet. Bergslagens järn blev dock en av grundpelarna till industrialiseringen i Sverige. Ännu fram inpå 1970-talet var det järnet som oemotsagt var huvudkällan för bergslags- bornas utkomst.
Stålkrisen kom och världens då mest avancerade hytta, Spännarhyttan i Norberg, revs efter bara sju års drift, Norberg som under 1700-talet varit det viktigaste järnmalmsproducerade området i Sverige. Den tusenåriga tradi- tionen med järnet som livets trygghet började därmed rämna. Då väcktes bl.a. den omtalade "Norbergsandan" till liv. Liknande företeelser uppstod i kringliggande kommuner som har ett motsvarande historiskt förflutet sammanbundet med järnhantering. Bruksandan fick nya dimensioner.
De bägge länsmuseerna i Falun och Västerås samt respektive länsantik- varie initierade under 1980-talet skapandet av ett "Ekomuseum Bergslagen" som ett led i stärkandet av Norbergsandan i sju av den krisdrabbade bergs- lagsregionens kommuner. Detta museum har i dag blivit ett begrepp, även internationellt sett. Intresset för bygdens historia har, bl.a. tack vare eko- museiidén, märkbart slagit rot. Det industriella arvet lever på visst sätt vidare och tas tillvara på ett engagerat sätt genom de frivilliginsatser som därigenom görs.
Ett urval övergivna gruvor, produktionsanläggningar och mer specifika industrimiljöer blir föremål för fornminnesvård eller insatser för byggnads- vård genom kommunernas och länsstyrelsernas/länsmuseernas medverkan. Även privata insatser förekommer. Ett antal industribyggnader bevaras åt eftervärlden genom nya verksamheter och därmed sparas på vissa orter det materiella industrihistoriska arvet.
Under hösten 1998 genomförde Västmanlands läns museum med repre- sentanter för landstinget, kommunförbundet, länsstyrelsen och fornminnes- föreningen en resa till samtliga av länets kommuner. Resultatet presenterades vid en konferens där olika modeller för den regionala museiverksamheten diskuterades med bred representation för lokala museer, Ekomuseum Bergslagen, föreningsliv, eldsjälar och länets kommuner. Det finns i länet ett starkt stöd för ett nära samarbete vad gäller att prioritera länets industrihistoriska arv. Detta bör således vara en profilfråga för Västmanlands läns museum.
Den 5 september i år invigde kulturminister Marita Ulvskog Energia 1999 - Pannhus 11, en utställning om Sveriges industriarv. Utställningen äger rum i ett pannhus i det gamla ångkraftverket i Västerås. Den har som syfte att stärka engagemanget för industrisamhällets kulturarv samt skapa en gräns- överskridande mötesplats mellan industri, kultur, forskning och utbildning. Energia 1999 - Pannhus 11 vänder sig till en bred allmänhet men har inslag som riktar sig till särskilda målgrupper inom industri, myndigheter och skolor på skilda nivåer.
Trots att metallhanteringstraditionen lever vidare med nya verksamheter är risken att en stor del av de till vår industrihistoria med tillhörande anlägg- ningar dock försvinner. De försvinner liksom de människor som verkade där. Behovet av dokumentation, och i vissa fall konservering, av industrins arbetsplatser i Bergslagen är stor. Till den dokumentationen hör alla former av liv och leverne i och utanför arbetsplatserna.
Landshövdingen i Västmanlands län och landstingsstyrelsens ordförande har i en skrivelse till regeringen i december 1998 hemställt om att Läns- museet i Västmanland erhåller ett särskilt uppdrag att fördjupa sina insatser inom området regional industrihistoria. Länsstyrelsen i Västmanland har i sitt förslag till tillväxtavtal särskilt uppmärksammat möjligheterna till samlade och integrerade satsningar med användning av såväl regionalpolitiska medel som kulturmedel. Regeringen bör kunna stimulera en fortsatt samverkan mellan landsting och länsstyrelse genom att tillmötesgå det inlämnade för- slaget från Västmanlands län.
Regeringen tillsatte den 1 juli 1999 "Delegationen för industrisamhällets kulturarv" (Ku 1999:06). Det är angeläget att delegationen uppmärksammar de möjligheter som erbjuds att med utgångspunkt från initiativen från Västmanland fördjupa kunskapen om det industriella arvet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av bevarande av industrihistoria samt dokumentation och konservering av industrins arbetsplatser i Bergslagen.
Stockholm den 29 september 1999
Mariann Ytterberg (s)
Göran Magnusson (s)
Margareta Israelsson (s)
Sven-Erik Österberg (s)