För ca 15 år sedan togs initiativet till ett nyskapande museiexperiment av
sju kommuner och två länsmuseer i Dalarna och Västmanland. Man
bildade tillsammans ett ekomuseum - en då ny och oprövad museiform i
Sverige. Ett ekomuseum är ingen byggnad med samlingar av föremål.
Det utgörs av ett antal platser sammanknutna i landskapet till en
betydelsebärande helhet. Ekomuseet består alltså av ett geografiskt
område där man genom att binda samman miljöer och anläggningar till
tematiska helheter skildrar människans nyttjande av naturens resurser för
sin överlevnad i ett långt tidsperspektiv. Prefixet eko kommer från det
grekiska ordet för hushåll.
Järn och stål
Området i södra Dalarna och norra Västmanland är starkt präglat av
tidigare industriell verksamhet och en av de regioner i Sverige idag som
på många sätt symboliserar 1900-talets industriella utveckling. Det
bärande temat i området är järn- och stålhanteringen och museet
inkluderar ett femtiotal anläggningar som exemplifierar inte bara
produktionsprocesserna, utan även speglar boendet, vardagslivet och den
de många folkrörelsernas framväxt och utveckling.
Viktig kulturmiljö
Under 1990-talet har museet fått en allt tydligare och bredare förankring i
området och idag bedrivs arbetet av närmare tusentalet frivilliga och
eldsjälar som i lokala föreningar och arbetslivsmuseer omhändertar,
vårdar och visar de olika anläggningar som ingår i museet idag.
Verksamheten har breddats och fördjupats och utgör idag ett viktigt inslag
i det lokala kulturlivet, men utgör också ett positivt exempel på en tillväxt-
skapande verksamhet i regionen Bergslagen. Drygt 500 000 besökare rör sig
inom området årligen och en rad mindre företag med anknytning till besöks-
näringen har under de senaste tio åren vuxit fram som ett resultat av museets
aktiviteter. I regeringens tillväxtproposition 1997/98:62 "Regional tillväxt -
för arbete och välfärd" slås fast hur viktig en rik och stimulerande kultur-
miljö är för den regionala utvecklingen och att regionala initiativ med god
lokal förankring bör prioriteras i framtida satsningar. Kulturdepartementet
har i skriften "Kultur för regional tillväxt" pekat på ekomuseet som en
tillväxtskapande kultursatsning av otraditionellt och nyskapande slag.
Frivilliga insatser
I en undersökning gjord 1995 konstaterades att det ekonomiska värdet på
de frivilliga insatserna utgjordes av omkring 13,5 miljoner kronor under
ett år. De sju kommunerna som är huvudmän i stiftelsen betalar
tillsammans årligen ca 1,1 miljon kronor för museets drift. Från Statens
kulturråd erhåller stiftelsen årligen två stödbelopp, som lotsas till
verksamheten via de två länsmuseerna. De kommunala och statliga
insatserna ger alltså ett tiofalt nettoresultat i direkt anslutning till
ekomuseets miljöer. De ekonomiska kringeffekterna är givetvis avsevärt
högre.
Bred förankring
Den breda förankringen, de utpräglat demokratiska arbetsformerna samt
ekomuseets medvetna inriktning på samtidsfrågor och på framtiden för
regionen, innebär att museet utgör en process, där medborgarna får
tillgång till redskap för att hantera och identifiera sin historia och
därmed även sina framtidsmöjligheter. Karakteristiskt är också att
museets besökare inbjuds att i dialog med de lokala krafterna ta aktiv del
i diskussionerna.
Internationell uppmärksamhet
Under senare år har museet även fått internationell uppmärksamhet och
är idag välkänt utanför landets gränser. Inträdet i Europeiska unionen har
inneburit möjligheter att vara aktiv samarbetspartner i flera
internationella projekt som finansierats med medel ur något av
kulturprogrammen Kalejdoskop eller Raphael.
1998 erhöll museet av European Museum Forum den s.k. Micheletti-
utmärkelsen som årets bästa teknik- och industrihistoriska museum.
Kultur och turism
Ekomuseet har sedan begynnelsen arbetat i gränssnittet mellan kultur och
turism och exemplifierar därmed ett framgångsrikt arbetssätt, där man
har lyckats förena målet att fördjupa det lokala engagemanget i bygdens
kulturarv med målet att utveckla en lönsam och långsiktigt hållbar
besöksnäring i regionen Bergslagen och därmed öka tillväxten i
regionen. Ekomuseet framstår idag som ett exempel, som många
motsvarande kulturinstitutioner och nystartade regionala projekt studerar
och låter sig inspireras av.
I slutbetänkandet av utredningen om en statlig satsning på det industri-
historiska kulturarvet (SOU 1999:18) "Frågor till det Industriella samhället"
föreslås bl.a. att särskild vikt läggs vid metodutveckling och samarbete över
institutionsgränser och breda dialoger mellan kulturinstitutionerna, med-
borgarna och samhället i stort betonas. Ekomuseum Bergslagen utgör just en
sådan fungerande plattform för diskussioner mellan breda grupper i
samhället där ständiga omförhandlingar om bevarandefrågor, värde-
perspektiv och interpretationsmetoder pågår i ett viktigt förändringsarbete.
Framtida trygghet
För att ett förändringsarbete ska kunna fortgå kontinuerligt krävs dock en
ekonomisk bastrygghet. Att sju bergslagskommuner med årlig
befolkningsminskning i längden ensamma skall kunna fortsätta finansiera
ekomuseets experimentella och alltmer omtalade verksamhet är en
omöjlighet. För att säkra ekomuseets verksamhet på den nivå som man i
dag har uppnått behövs nu permanenta verksamhetsbidrag från statliga
och regionala instanser.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en ekonomisk bastrygghet för
Ekomuseum Bergslagen.