Inför årets budgetproposition hade man vissa förväntningar på att staten vid fördelningen av statsbidragen till de regionala kulturinstitutionerna skulle ta hänsyn till Symfonikernas roll som Sveriges nationalorkester. Såväl kulturministern som andra företrädare för den statliga kulturpolitiken har på senare tid uttryckt stor tillfredsställelse med det sätt på vilket Göteborgs Symfoniska Orkester (GSO) uppfyllt sin nya roll.
Vid utnämningen 1997 sades att beslutet inte medförde några omedelbara ekonomiska konsekvenser utan att bidragstilldelningen till orkestern fick prövas på sedvanligt sätt inom ramen för det årliga budgetarbetet. Man hade hoppats att tiden nu skulle vara mogen för ett positivt beslut. Så blev emellertid inte fallet.
I årets budgetproposition har staten tydligare än som skett hittills markerat att statens primära ansvar omfattar de statliga institutionerna och att de kommunala/regionala huvudmännen får ta ansvar för sina institutioner. Denna delvis nya inriktning tar sig mycket tydligt uttryck i att de statliga nationalinstitutionerna inom opera och teater - Kungliga Teatern respektive Dramaten - fått betydande nivåökningar respektive engångsanvisningar om sammantaget cirka 11 miljoner kronor för år 2000.
För Symfonikernas del kvarstår emellertid problemet olöst. Bidragen till dem och till andra regionala institutioner höjs med 1,12 procent. Samtidigt kommer beskedet att den nye huvudmannen, Västra Götalandsregionen, avser att räkna upp bidraget för år 2000 med cirka 1,7 procent. Kostnads- ökningarna slår dock olyckligtvis lika hårt mot GSO som mot rikare kollegor i Stockholm. Detta blir desto allvarligare som GSO upplevt flera år av underkompensation som nu ackumulerats i sådan grad att väsentliga inskränkningar i den konstnärliga verksamheten måste ske om ett betydande underskott i driften skall kunna undvikas.
En ambitionssänkning inom den konstnärliga verksamheten framstår som särskilt olycklig och omotiverad i den situation som råder i dag - de internationella framgångarna avlöser varandra och orkesterns position som Sveriges ledande musikinstitution blir alltmer etablerad. Som exempel kan nämnas att orkestern för en månad sedan för första gången gästade världens främsta orkesterfestival - festspelen i Luzern i Schweiz - med ett mycket krävande program. Reaktionerna från publik, press och festivalledning var överväldigande.
I Göteborgs konserthus är det allmänt omvittnat att programmen är omväxlande och genomgående håller mycket hög kvalitet. GSO är den orkester som under senare år gjort i särklass flest tonsättarbeställningar som givit dagens tonsättare arbetsmöjligheter och publiken möjlighet att möta vår tids tonkonst. Inte heller i detta avseende kommer man att kunna leva upp till de senaste årens ambitioner om inte de ekonomiska förutsättningarna stabiliseras.
Driftskostnaderna för GSO är naturligtvis fullt jämförbara med dem som gäller för Stockholmsinstitutionerna. Detta innebär att om GSO inte under de närmaste åren får en ramökning i storleksordningen fem miljoner kronor - exempelvis fördelat så att hälften läggs ut 2000 och andra hälften 2001 - kommer man att tvingas till smärtsamma inskränkningar. Det är olyckligt i sig men kan också tänkas bli starten på en negativ spiraleffekt. Detta beror på att musiklivet i allmänhet och musikerna i Göteborgs konserthus i synnerhet kan förväntas dra slutsatsen att det inte är i konserthuset i Göteborg som den mest dynamiska utvecklingen kommer att ske under de närmaste åren. Risken för att detta skall bli resultatet ökar naturligtvis betydligt om det uppfattas så att det är hos Stockholmsinstitutionerna satsningarna sker under det att det i Göteborg stundar besparingar och inskränkningar. I så fall skulle det innebära att den unika utveckling som Symfonikerna genomgått under det senaste årtiondet bryts. Detta är så mycket mer olyckligt som denna utveckling har betecknats som en av de mest anmärkningsvärda kvalitets- höjningarna bland europeiska orkestrar sedan andra världskriget.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslaget till Sveriges nationalorkester - Göte- borgs Symfoniska Orkester.
Stockholm den 4 oktober 1999
Cecilia Magnusson (m)
Ingemar Vänerlöv (kd)
Åsa Torstensson (c)
Lennart Fridén (m)
Ulla-Britt Hagström (kd)
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
Ingrid Näslund (kd)
Anita Sidén (m)
Holger Gustafsson (kd)
Marianne Andersson (c)
Berit Adolfsson (m)
Birgitta Carlsson (c)
Kent Olsson (m)
Eva Flyborg (fp)
Tom Heyman (m)