Ett tydligt inslag i scenkonstens utveckling under 1990-talet i Sverige är
musikteaterns och dansens allt starkare ställning. Båda konstformerna
samlar växande publikskaror. Särskilt markant och glädjande är att
publiktillväxten till stor del sker bland yngre besökare.
Musikteater och dans med kombinationen av musik, rörelse och bild har
alldeles särskilda möjligheter att attrahera unga människor som växer upp i
video- och internetsamhällets massiva utbud av ljud- och bildupplevelser. På
denna förändring av efterfrågan svarar också svenskt teaterliv. Förutom
etablering av nya scener för musikteater, nu senast Smålands Musik och
Teater i Jönköping, har nästan alla talteatrar ett påtagligt inslag av musik-
teater i sin repertoar.
Detta konstaterade också Teaterutredningen och Kulturutredningen. Med
hänvisning till att musikteater är synnerligen kostnadskrävande samtidigt
som det är angeläget att fler människor nås av föreställningar föreslog båda
utredningarna att ytterligare statliga resurser skulle tillföras musikteatrarna
utanför Stockholm. Detta har dock inte kommit till stånd i någon nämnvärd
grad. Det är därför angeläget att området snarast tillförs ökat statligt bidrag.
Statens kulturråd har i rapporten "Från Sevilla till Duvemåla" ytterligare
belyst musikteatrarnas situation och framtida problem och möjligheter. Än
en gång konstateras musikteatrarnas framgångar och möjligheter men också
behov av utökat offentligt ekonomiskt stöd. Av de studerade institutionerna
lyfter rapporten särskilt fram Göteborgsoperans behov av utökat statligt
bidrag, vilket också fördes vidare som en rekommendation från Statens
kulturråd i det propositionsunderlag som rådet lämnade till regeringen i mars
1999.
Göteborgsoperan har efter fem säsonger etablerat sig i branschen och hos
publiken. Verksamhetens omfattning kan väl mäta sig med Kungl. Operans
vad gäller antal föreställningar och mängden publik. Åtskilliga konstnärliga
framgångar tillsammans med en påfallande genrebredd har säkrat uppbygg-
naden av en stor publikbas. Studier som gjorts vid Göteborgs universitet
visar att över 30 procent av den vuxna befolkningen i Göteborg med omnejd
återkommande gör minst ett besök på Göteborgsoperan om året. Göteborgs-
operan har på de gångna fem åren uppnått en bredare förankring hos
befolkningen än vad exempelvis såväl Nya som Gamla Ullevi kan uppvisa.
Göteborgsoperan har redan från starten arbetat målmedvetet på att också
nå en publik utanför Storgöteborg. I dagsläget kommer ca hälften av alla
besökare från orter utanför Göteborgsområdet. Det regionala publikarbetet
har intensifierats sedan ett år tillbaka i samband med bildandet av Västra
Götalandsregionen. Ett omfattande program för konserter i regionen, olika
informationsinsatser, turnéer med produktioner från lilla scenen samt
produktionssamarbete med Musikteater Väst håller på att genomföras.
Ett stort problem för Göteborgsoperan har redan från starten varit bristande
finansiering av driften. En begränsad ökning av det statliga bidraget har inte
varit tillräckligt för att skapa en stabil situation. Varje år har dock ett
nollresultat kunnat uppnås tack vare en rad olika ad hoc-insatser, såsom
särskilda projektmedel för samarbetet med Teater- och Operahögskolan i
Göteborg, extremt många föreställningar av musikalen Kristina från
Duvemåla, sommarprojekt för Volvo i samband med lanseringen av en ny
bilmodell, hårdbantning av kostnader med påföljande uppsägning av 24
personer, extra bidrag från Göteborgs stad samt höjning av biljettpriset.
Framtiden för Göteborgsoperan ter sig dock osäker trots denna bakgrund.
Man har genom omfattande biljettintäkter och förhållandevis stora sponsor-
intäkter, årligen cirka 50 miljoner kronor respektive 12 miljoner kronor,
uppnått en självfinansieringsgrad på drygt 40 procent, vilket för teater-
institutioner är en mycket hög andel. Som jämförelse kan nämnas att Kungl.
Operan för 1998 redovisar 40 miljoner kronor i biljettintäkt och en själv-
finansiering på 21 procent. Det är därför inte att räkna med att verksamheten
vid Göteborgsoperan kan ge ökade intäkter vare sig genom höjning av biljett-
priset eller genom publikökning.
Göteborgs stad tillsköt 1997 och 1998 ett extra bidrag på 10 miljoner
kronor. Västra Götalandsregionen har för 1999 höjt bidraget med ytterligare
7 miljoner kronor. Akuta ekonomiska kriser under dessa år undanröjdes
därmed. Inför år 2000 och följande finns dock ingen långsiktigt hållbar
finansiering. Om Göteborgsoperan inte ska tvingas att radikalt ompröva sin
verksamhet krävs en nivåhöjning av statsbidraget i storleksordningen 20
miljoner kronor. Då kan vad som hittills uppnåtts av kvalitet och publikt
gensvar bibehållas. Om inte någorlunda stabilitet i finansieringen skapas
tvingas Göteborgsoperan till begränsningar vad gäller såväl produktioner
som föreställningar. Man tvingas avstå från nya verk och konstnärligt
angelägna satsningar. Barn- och ungdomsverksamhet finns det över huvud
taget inte ekonomiskt utrymme för. Repertoar och verksamhet begränsas och
organisationen måste krympas genom uppsägningar. Sverige förlorar sin
andra operascen med utbyggd repertoarverksamhet, och det nya operahuset
kan inte utnyttjas fullt ut.
Statens andel av det offentliga bidraget till Göteborgsoperan är för 1999 31
procent. Genom en höjning med 20 miljoner kronor skulle statens andel
uppgå till 39 procent, vilket förefaller mer rimligt såsom också Statens
kulturråd har påpekat i sin rapport. Denna åtgärd förefaller särskilt angelägen
mot bakgrund av att regeringen i budgetpropositionen för år 2000 föreslår att
staten höjer bidragen till Operan och Dramaten med 20 miljoner kronor, två
teaterinstitutioner som redan har en betydligt mer gynnad situation än
Göteborgsoperan vad gäller offentligt bidrag till verksamheten.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statsbidraget till Göteborgsoperan.