Riksorganisationen Folkrörelsernas Konstfrämjande har sedan bildandet 1993 arbetat för ökat intresse och för spridandet av bildkonst till nya grupper, till grupper som inte självklart kommer i kontakt med god bildkonst. Verksamheten har god geografisk spridning och bidrar också till bildkonstnärernas inkomster samt främjar nya kontakter publik- konstnärer. Detta ligger väl i linje med målen för kulturpolitiken.
Folkrörelsernas Konstfrämjande får idag statligt stöd via Kulturrådets anslagspost D 5 Bidrag till bild- och formområdet, dels till organisationens arbete, dels som utställningsersättning till vissa bildkonstnärer, vilket tillsammans ökar möjligheterna att nå de uppsatta målen. Det finns emellertid en brist. Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk. Den svaga länken är i detta fall utställningsarrangörerna. Att arrangera en utställning är ett kostsamt projekt och ett ganska stort risktagande. Därför är det också viktigt att utställningsarrangörerna kan erhålla ekonomiskt stöd när de arrangerar utställningar med konstnärer som är berättigade till utställningsersättning. Den möjligheten finns inte i dag. Ska utställningsverksamheten och främjandet av god bildkonst kunna utvecklas på avsett sätt behöver den frågan få en lösning inom anslagsposten utan att detta för den skull går ut över Folkrörelsernas Konstfrämjandes organisatoriska utveckling.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiskt stöd till utställningsarrangörer.
Stockholm den 3 oktober 1999
Marianne Andersson (c)