I proposition 1999/2000:1 utgiftsområde 17 redovisas utvecklingen av Riksteaterns verksamhet. Antalet föreställningar och publik har ökat de tre senaste åren. Det anmärkningsvärda är dock att denna ökning framförallt avser Stockholmsregionen, fastän Riksteaterns huvudsakliga syfte är eller borde vara att tillgodose vårt lands tillgång till teater utanför Stockholm och övriga storstadsområden. Stockholmsregionen är redan väl tillgodosedd vad gäller teaterutbud. Här finns våra nationalscener tillsammans med ett - i jämförelse med övriga Sverige - rikt utbud av teater på kommunalt understödda scener och privatscener.
Riksteatern drivs med medel som taxerats ut av medborgarna i konkurrens med andra och ur samhällelig synpunkt verkligt centrala uppgifter. Som exempel kan anges rättsväsendet och ordningsmakten, som måste betalas gemensamt med skatter. Rättsväsendet låter sig svårligen finansieras på privat väg i motsats till olika kulturaktiviteter.
Ett minimikrav för offentlig finansiering av Riksteatern är att dess verk- samhet inte får motverka grundläggande gemensamma samhälleliga värde- ringar som gäller för ett rättssamhälle.
En del av Riksteaterns mer uppseendeväckande produktion under det senaste året har - det är ingen överdrift att påstå - tangerat gränsen för vad som kan accepteras. Om detta har varit en följd av dåligt genomtänkt policy för verksamheten eller det har haft andra motiv, är svårt att avgöra. Det spelar f.ö. ingen roll, vilka motiven varit för de anslagsgivande myndigheter- na. Den springande punkten är att Riksteaterns tillämpade policy tycks bryta mot två fundamentala punkter, som motiverat de statliga anslagen till teatern, dels vad gäller den geografiska spridningen av teaterns verksamhet, dels när det gäller att undvika uppenbara konflikter med grundläggande principer i ett rättssamhälle.
Regeringen konstaterar visserligen att Riksteaterns verksamhet fått en slagsida vad gäller Stockholmsregionen. Trots detta anger regeringen att bidragen bedöms ske enligt de mål som angivits för verksamheten. Detta uttalande måste ifrågasättas. Riksteaterns verksamhet har på väsentliga punkter brutit mot angivna mål och riktlinjer. Om inte verksamheten anpassas till uppställda mål måste anslagstilldelningen omprövas inför nästa budgetår.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Riksteaterns bristande följsamhet till de grund- läggande mål som motiverat teaterns existens,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den framtida anslagstilldelningen vid fortsatta brister i uppfyllandet av uppställda mål för Riksteaterns verksamhet.
Stockholm den 2 oktober 1999
Margit Gennser (m)