Svensk formgivning har varit en viktig framgångsfaktor när svenska
produkter har lanserats på marknaderna både hemma och utomlands. I
formspråket med sin typiskt svenska accent kan man också avläsa i
vilken tid och miljö ett föremål har skapats. Ofta går linjer igen i
årtionden trots en successiv förnyelse. Att nya formgivare har tillgång till
dokumentation av färdiga föremål, av förstudier, av
materialförutsättningar etc. är av stor betydelse för såväl kontinuitet som
utveckling.
Sverige har ett specialmuseum för konsthantverk och formgivning
(design), Röhsska museet i Göteborg, och det var t.ex. studierna i dess
bibliotek och arkiv som ledde fram till stora framgångar för vår världs-
berömde möbelformgivare Bruno Mathson, något som han själv berättade
om. Röhsska museet har inte utnyttjats eller utvecklats så som dess resurser
medger. Flera kulturministrar har uttalat att detta är ett museum av
rikskaraktär, men ytterst litet har gjorts från statens sida för att låta museet
bli vad det kunde vara som centralinstitution för svensk formgivning.
Uppdraget att vara "nätverksmuseum", som man fick i den senaste
kulturpropositionen och som riksdagen ställde sig bakom, måste betraktas
som en halvmesyr. Anslaget till detta motsvarar lönekostnaden för en tjänst,
men ger inget till verksamhet eller ens normala expenser. I den utredning
som gjordes inom dåvarande Göteborgs museiförvaltning för 4 år sedan
redovisades ett behov av ca 4 Mkr årligen i tillskott för att museet fullt ut
skulle kunna utvecklas till ett centralmuseum/ansvarsmuseum och bedriva
den verksamhet som man kan kräva av ett sådant. För de tankar om ett
designmuseum i huvudstaden som förts fram, för designcentra i Malmö och
annorstädes och för de utbildningar som finns inom detta område liksom för
de - ofta utan fackkunskap handhavda - mindre föremålssamlingar och de
dokumentationer, som finns hos en del lokala museer, behövs en stärkt
central funktion.
Med den stora satsningen i London på Victoria and Albert Museum som
utgångspunkt byggdes från slutet av 1800-talet konstindustrimuseer runt om i
Europa. Oftast i huvudstäderna men det stora tyska Museum für Kunst und
Gewerbe ligger i Hamburg och i Sverige kunde Röhsska museet tack vare
lokala donatorer öppna i Göteborg 1916 efter en 20-årig projekteringstid.
Museibyggnaden - en arkitektoniskt framstående skapelse i centrala
Göteborg - ritades av Stockholmsarkitekten Carl Westman. Denne fick upp-
draget efter en tävling mot andra av tidens skickligaste arkitekter, bland dem
Ragnar Östberg. Byggnaden är ett av "portalverken" i den svenska national-
romantiska arkitekturen, där den ännu idag imponerar med sin enkla men
samtidigt monumentala arkitektur med ristade stenar och handslaget tegel.
Redan tidigt satsade man på tillfälliga utställningar av s.k. nyttokonst.
Brukskonst är väl dagens begrepp. Tillsammans med de permanenta utställ-
ningarna och de många jämförelsemöjligheterna vad avser form, färg och
materialval i den stora kinesiska samlingen av 2 000 konsthantverksföremål
som bl.a. genom upptäcktsresanden Torild Wulff skeppades till Sverige i
museets barndom, kunde man här få kunskaper och inspiration till det egna
skapandet. Från tidigt 1930-tal hade museet årliga visningar av det bästa
inom svensk bostadsmiljö. Till detta kopplades det stora specialbiblioteket
för allmänheten med sin stora läsesal. Efter två till- och delvis ombyggnader
under sent 1930-tal respektive sent 1950-tal disponerar museet idag en
sammanhängande yta av ca 6 000 m2. Av detta används drygt hälften till
utställningar, och i resterande delar finner vi bl.a. det stora auditoriet för
ca
180 personer, den mest attraktiva samlingslokalen i centrala Göteborg, café
(som drives av restaurang 28+, en av de få svenska restauranger som har en
given plats i Guide Michelin) och en designbutik.
Museets närmaste granne är HDK, Högskolan för design och konsthant-
verk, som tillkom 1898. Man kan säga att de två institutionerna ligger rygg
emot rygg i samma kvarter. De har det gemensamma uppdraget att undervisa
och utbilda för tiilfredsställelse av vårt behov av en skön omgivning. Det är
heller ingen tillfällighet att de placerats invid varandra utgörande i princip
de
två sidorna av samma mynt. För verksamheten vid HDK är närheten till
Röhsska den viktigaste förutsättningen.
Göteborgs universitet har under det föregående året tillskapat en konst-
fakultet, där HDK ingår. Röhsska museet är alltså en av de stora resurserna
för studier, utbildning och forskning inom konstens och konsthantverkets
område. Som nätverksmuseum sedan 1997 har Röhsska arrangerat special-
seminarier, initierat unika utställningar, producerat böcker och CD-ROM-
program, byggt upp en svensk designerbas och på andra sätt befordrat
ämnesområdets ställning. Just detta arbete och rollen i anslutning till
universitetet gör det nödvändigt att Röhsska får den ställning och de resurser
som man behöver ha i en roll som svenskt ansvars-/centralmuseum för
konsthantverk och formgivning.
Röhsska museet är en sedan 83 år väl etablerad och utvecklad institution.
Röhsska museet ingår som det enda svenska museet i en lång europeisk
kulturtradition att tillskapa särskilda permanenta utställningslokaler för att
visa det yppersta när det gäller industri och hantverksproduktion från det
egna landet och från främmande kontinenter, att debattera kring, att låta sig
inspireras av och att lära sig. Svensk export och svenskt vardagsliv skulle
behöva ett rejält lyft - i form av en förnyelse på det typiskt svenskas grund -
inom formgivningens område. Den stora centrala resursen i ett sådant arbete
finns redan - Röhsska museet i Göteborg. Det bör ankomma på regeringen
att lägga ett förslag om en vidareutveckling av museets roll i enlighet med
vad vi ovan har framfört.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ge Röhsska museet i Göteborg rollen av
nationellt centralt museum för formgivning och konsthantverk och att
förse museet med de resurser som därvid behövs.