Svensk formgivning har varit en viktig framgångsfaktor när svenska produkter har lanserats på marknaderna både hemma och utomlands. I formspråket med sin typiskt svenska accent kan man också avläsa i vilken tid och miljö ett föremål har skapats. Ofta går linjer igen i årtionden trots en successiv förnyelse. Att nya formgivare har tillgång till dokumentation av färdiga föremål, av förstudier, av materialförutsättningar etc. är av stor betydelse för såväl kontinuitet som utveckling.
Sverige har ett specialmuseum för konsthantverk och formgivning (design), Röhsska museet i Göteborg, och det var t.ex. studierna i dess bibliotek och arkiv som ledde fram till stora framgångar för vår världs- berömde möbelformgivare Bruno Mathson, något som han själv berättade om. Röhsska museet har inte utnyttjats eller utvecklats så som dess resurser medger. Flera kulturministrar har uttalat att detta är ett museum av rikskaraktär, men ytterst litet har gjorts från statens sida för att låta museet bli vad det kunde vara som centralinstitution för svensk formgivning.
Uppdraget att vara "nätverksmuseum", som man fick i den senaste kulturpropositionen och som riksdagen ställde sig bakom, måste betraktas som en halvmesyr. Anslaget till detta motsvarar lönekostnaden för en tjänst, men ger inget till verksamhet eller ens normala expenser. I den utredning som gjordes inom dåvarande Göteborgs museiförvaltning för 4 år sedan redovisades ett behov av ca 4 Mkr årligen i tillskott för att museet fullt ut skulle kunna utvecklas till ett centralmuseum/ansvarsmuseum och bedriva den verksamhet som man kan kräva av ett sådant. För de tankar om ett designmuseum i huvudstaden som förts fram, för designcentra i Malmö och annorstädes och för de utbildningar som finns inom detta område liksom för de - ofta utan fackkunskap handhavda - mindre föremålssamlingar och de dokumentationer, som finns hos en del lokala museer, behövs en stärkt central funktion.
Med den stora satsningen i London på Victoria and Albert Museum som utgångspunkt byggdes från slutet av 1800-talet konstindustrimuseer runt om i Europa. Oftast i huvudstäderna men det stora tyska Museum für Kunst und Gewerbe ligger i Hamburg och i Sverige kunde Röhsska museet tack vare lokala donatorer öppna i Göteborg 1916 efter en 20-årig projekteringstid. Museibyggnaden - en arkitektoniskt framstående skapelse i centrala Göteborg - ritades av Stockholmsarkitekten Carl Westman. Denne fick upp- draget efter en tävling mot andra av tidens skickligaste arkitekter, bland dem Ragnar Östberg. Byggnaden är ett av "portalverken" i den svenska national- romantiska arkitekturen, där den ännu idag imponerar med sin enkla men samtidigt monumentala arkitektur med ristade stenar och handslaget tegel.
Redan tidigt satsade man på tillfälliga utställningar av s.k. nyttokonst. Brukskonst är väl dagens begrepp. Tillsammans med de permanenta utställ- ningarna och de många jämförelsemöjligheterna vad avser form, färg och materialval i den stora kinesiska samlingen av 2 000 konsthantverksföremål som bl.a. genom upptäcktsresanden Torild Wulff skeppades till Sverige i museets barndom, kunde man här få kunskaper och inspiration till det egna skapandet. Från tidigt 1930-tal hade museet årliga visningar av det bästa inom svensk bostadsmiljö. Till detta kopplades det stora specialbiblioteket för allmänheten med sin stora läsesal. Efter två till- och delvis ombyggnader under sent 1930-tal respektive sent 1950-tal disponerar museet idag en sammanhängande yta av ca 6 000 m2. Av detta används drygt hälften till utställningar, och i resterande delar finner vi bl.a. det stora auditoriet för ca 180 personer, den mest attraktiva samlingslokalen i centrala Göteborg, café (som drives av restaurang 28+, en av de få svenska restauranger som har en given plats i Guide Michelin) och en designbutik.
Museets närmaste granne är HDK, Högskolan för design och konsthant- verk, som tillkom 1898. Man kan säga att de två institutionerna ligger rygg emot rygg i samma kvarter. De har det gemensamma uppdraget att undervisa och utbilda för tiilfredsställelse av vårt behov av en skön omgivning. Det är heller ingen tillfällighet att de placerats invid varandra utgörande i princip de två sidorna av samma mynt. För verksamheten vid HDK är närheten till Röhsska den viktigaste förutsättningen.
Göteborgs universitet har under det föregående året tillskapat en konst- fakultet, där HDK ingår. Röhsska museet är alltså en av de stora resurserna för studier, utbildning och forskning inom konstens och konsthantverkets område. Som nätverksmuseum sedan 1997 har Röhsska arrangerat special- seminarier, initierat unika utställningar, producerat böcker och CD-ROM- program, byggt upp en svensk designerbas och på andra sätt befordrat ämnesområdets ställning. Just detta arbete och rollen i anslutning till universitetet gör det nödvändigt att Röhsska får den ställning och de resurser som man behöver ha i en roll som svenskt ansvars-/centralmuseum för konsthantverk och formgivning.
Röhsska museet är en sedan 83 år väl etablerad och utvecklad institution. Röhsska museet ingår som det enda svenska museet i en lång europeisk kulturtradition att tillskapa särskilda permanenta utställningslokaler för att visa det yppersta när det gäller industri och hantverksproduktion från det egna landet och från främmande kontinenter, att debattera kring, att låta sig inspireras av och att lära sig. Svensk export och svenskt vardagsliv skulle behöva ett rejält lyft - i form av en förnyelse på det typiskt svenskas grund - inom formgivningens område. Den stora centrala resursen i ett sådant arbete finns redan - Röhsska museet i Göteborg. Det bör ankomma på regeringen att lägga ett förslag om en vidareutveckling av museets roll i enlighet med vad vi ovan har framfört.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge Röhsska museet i Göteborg rollen av nationellt centralt museum för formgivning och konsthantverk och att förse museet med de resurser som därvid behövs.
Stockholm den 29 september 1999
Lennart Fridén (m)
Inger René (m)