Förskolan och grundskolan - nyckel till tvåspråkighet
I regeringens proposition "Nationella minoriter i Sverige " 1998/99:143 lämnas ett antal förslag till åtgärder som Sverige behöver vidta för att kunna ratificera Europarådets ramkonvention till skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Regeringen skriver i sin proposition att ratificering av konventionerna innebär att minoritetsspråken ges det skydd som behövs för att de skall hållas levande. För att uppnå detta är tillgången till modersmålsträning och -under- visning i och på minoritetsspråket en förutsättning. Som regeringen helt riktigt konstaterar är förskoleverksamheten på det egna språket mycket viktig eftersom barns språkinlärning är intensivast under åren före skolstarten. Regeringen föreslår därför att föräldrar som talar ett minoritetsspråk inom de föreslagna förvaltningsområdena skall ges möjlighet att placera sina barn i förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på minori- tetsspråk.
Modersmålsträning på minoritetsspråk är en så viktig förutsättning för att hålla språket levande. Enligt Skolverket fick 57 % av de barn som var inskrivna i barnomsorgen med annat hemspråk än svenska hemspråksstöd år 1990. År 1996 hade andelen barn med hemspråksstöd sjunkit till 20 % och 1998 till 14,7 %. Kommunala besparingsåtgärder och bristen på lagstiftning om rätt till modersmålsstöd inom den kommunala förskoleverksamheten är huvudsakliga skäl till den drastiska minskningen.
Ovanstående statistik särskiljer inte barn som tillhör minoritetsgrupper, men situationen torde vara liknande även för dessa. De barn som tillhör de föreslagna nationella minoritetsgrupperna berövas således möjlighet att få modersmålsstöd i förskolan, att utveckla sitt modersmål och börja sin skolgång t.ex. i en tvåspråkig klass.
Enligt skollagen föreligger det kommuner redan i dag att inom vissa ramar anordna modersmålsundervisning samt undervisning i modersmålsklasser. Minoritetsspråken samiska, meänkieli och finska har i detta sammanhang en särställning. Beträffande antalet elever med finsk bakgrund som deltar i undervisningen i och på finska i den kommunala grund- och gymnasieskolan kan man se en liknande tendens. Antalet barn som i dag deltar i moders- målsundervisningen har nästan halverats under 1990-talet. Antalet barn i modersmålsklasser i den kommunala regin har sjunkit från 4 073 elever läsåret 1990/91 till ca 915 elever läsåret 1999/00, dvs. med 80 %. Tar man hänsyn till de 885 elever som under läsåret 1999/00 studerar i sverigefinska friskolor blir nedgången 55 %.
Enligt en nyligen publicerad statistik (SCB) över antalet sverigefinnar i olika åldrar fanns det i Sverige vid 1998 års slut 12 769 barn mellan 0 och 6 år och 25 066 barn mellan 7 och 15 år. Om man antar att hälften av dessa aktivt använder finska som sitt modersmål skulle det finnas ca 6 000 barn i förskoleåldern och ca 12 500 barn i grundskoleåldern. I förhållande till det existerande underlaget torde ca 15 % av sverigefinska barn i grundskole- åldern få undervisning på finska.
Den kraftiga nedgången i antalet elever som deltog i undervisningen i och på finska hänger samman med kommunaliseringen av den svenska skolan och den ekonomiska krisen som drabbade kommunerna i början av 1990- talet. Då minskade antalet finskspråkiga elever enligt Skolverkets statistik med nästan 30 %.
Regeringen hänvisar i propositionen att minoritetsspråken kommer att omfattas av regeringens förslag och åtgärder såväl regionalt som på riks- planet. Vi är bekymrade över utvecklingen inom skolan och förskolan och påpekar behovet av modersmålsstöd i förskola, deltidsförskola och familjedaghem i hela landet, vilket innebär att modersmålsstödet ges under hela förskoletiden.
När en kommun erbjuder en plats i förskoleverksamhet för ett barn som talar ett minoritetsspråk, enligt vår mening, bör kommunen eftersträva att ge barn, vars vårdnadshavare önskar det, och där det finns underlag, en möjlig- het till en plats i förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på minoritetsspråk.
Vi föreslår att Skolverket får i uppdrag att göra översyn samt sammanställa statistik om i vilken utsträckning barn som talar olika minoritetsspråk har möjlighet att delta i förskoleverksamhet samt undervisning i och på sitt modersmål.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finska språket i förskolan och grundskolan.
Stockholm den 16 september 1999
Paavo Vallius (s)
Sinikka Bohlin (s)
Raimo Pärssinen (s)
Nikos Papadopoulos (s)