Termen "Mänskliga rättigheter" ses av de flesta som den moraliska
grunden för vårt civilisationsbygge. Det finns troligen ingen idé eller
ideologi som har större legitimitet än tanken att det finns grundläggande
mänskliga rättigheter som inte får kränkas. Styrkan i detta ligger med
stor sannolikhet i att frågan om mänskliga rättigheter både konkret och
känslomässigt kan beröra var och en av oss som individer. De mänskliga
rättigheterna handlar om att vi inte får kränkas och om allas vår rätt till
trygghet, frihet och människovärde.
Deklarationen om de mänskliga rättigheterna antogs av förenta nationerna
den 10:e december 1948, bara tre år efter andra världskrigets slut. Aldrig har
känslan av att "det får aldrig ske igen" varit så stark . Det är mot den bak-
grunden som arbetet för mänskliga rättigheter är så viktigt. Tanken på de
mänskliga rättigheterna är också tanken på varje individs okränkbara värde.
Det är intressant att notera att vi ser på frågan om mänskliga rättigheter på
olika sätt beroende på var i världen vi bor. Deklarationen om de mänskliga
rättigheterna kan delvis upplevas som motsägelsefull. Här talas i artikel 17
om envars rätt till sin egendom och i artikel 25 om att alla har rätt till en
skälig levnadsstandard, två rättigheter som här möts i politisk kollision i mer
än ett land. En skälig levnadsstandard är förutsättningen för att kunna ta för
sig av vad vi kallar mänskliga rättigheter. Dessa förutsättningar som vi här i
Sverige i princip ser som självklarheter är vad man i vissa andra länder anser
är de viktigaste mänskliga rättigheterna att kämpa för.
2 Sopa rent hemma
För att med kraft kunna engagera sig i frågan om genomförandet av
mänskliga rättigheter runt om i världen bör man som nation se till att
man "sopat rent hemma först". Vid Upprättandet av Wienkonventionen
1993 förband sig Sverige att följa ett handlingsprogram där ett inhemskt
grepp om frågorna om mänskliga rättigheter utlovades. Något sådant
handlingsprogram har ännu ej upprättats. Istället noterar vi att några av
FN:s kommittéers slutsatser med anledning av Sveriges rapporter till FN
om situationen i landet indikerar att en hel del finns att åtgärda här
hemma rörande mänskliga rättigheter.
Inget land är fulländat när det gäller mänskliga rättigheter. Varje land har
sina svårigheter. Alla länder kan bli bättre. Här följer mot bakgrund av detta
några områden där vi tycker att Sverige kan bli bättre.
2.1 Yttrandefriheten
Yttrandefriheten är en förutsättning för varje demokratiskt samhällsskick.
I stora delar av världen är emellertid yttrandefriheten starkt begränsad.
Trots detta erkänns dess betydelse i alla de grundläggande internationella
instrumenten om mänskliga rättigheter.
I Sverige är yttrandefriheten helig, grundlagsskyddad och noga bevakad av
ledarskribenter på tidningar runt om i landet. I en demokrati är det av sär-
skild vikt att den politiska debatten och diskussioner i andra frågor av
allmänt intresse får fortgå fritt och ostört. Inskränkningar i den del av
yttrandefriheten som berör samhällsdebatten måste därför hållas inom
mycket snäva gränser.
Medan yttrandefriheten i samhällsfrågor och andra frågor av allmänt
intresse är av största betydelse för att det demokratiska systemet skall
fungera tillfredsställande, kan detsamma inte sägas om yttrandefriheten i rent
kommersiella sammanhang. Där kan man tillåta mer långtgående inskränk-
ningar för konsumenter och konkurrenter mot falska eller vilseledande påstå-
enden eller tvivelaktiga marknadsföringsmetoder. Det är ändå viktigt att
framhålla att yttrandefriheten också gäller i näringsutövning och att det finns
gränser för de inkränkningar som får göras även på det området.
Trots detta breder en tystnad ut sig på arbetsplatserna runt om i Sverige.
Hur kommer det sig t ex att kommunpolitiker, chefstjänstemän och företags-
ledare är okunniga om innehållet i yttrandefriheten, de bakomliggande
motiven och dess olika delar såsom meddelarskydd och skillnaden mellan
vad man får och inte får säga i tjänsten respektive som medborgare. På vissa
stora arbetsplatser ses frågan om yttrandefriheten mest som en arbetsrättslig
fråga om hur mycket arbetsgivaren ska tåla att en anställd "läcker".
Kompetensen om yttrandefrihetens innehåll behöver höjas i Sverige.
Problembilden behöver tas upp i tid innan en praxis skapas innebärande att
yttrandefriheten i praktiken inskränks p g a att så många personer är
okunniga om dess innehåll och gränser. En inskränkning riskerar annars att
ske utan att vi i är medvetna om att det händer.
2.2 Rätten till domstolsprövning
Rätten till domstolsprövning gäller inte i alla slags mål och ärenden. I
konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter föreskrivs
envar rätt till domstolsprövning "när det gäller att pröva anklagelse mot
honom för brott eller hans rättigheter och skyldigheter i tvistemål".
Europakonventionens artikel 6:1 är av motsvarande innehåll. Det är alltså
i princip på två områden där rätten till domstolsprövning föreligger,
nämligen dels tvister om civila rättigheter, dels anklagelser för brott. I
fråga om innebörden av dessa begrepp föreligger en omfattande
rättspraxis.
Det finns flera typer av hinder mot domstolsprövning. Vissa hinder är
rättsliga, dvs formella, medan tillträde till domstol i andra fall kan försvåras
av rent faktiska omständigheter.
Rätten till domstolsprövning i Sverige har på senare år beskurits på flera
sätt. Rättigheten har urholkats rent faktiskt genom att rättshjälpssystemet har
förändrats radikalt. På grund av praktiska hinder kan ibland utsikterna till
framgång med en process ibland vara små eller obefintliga. Sådana skäl har
dock inte alltid ansetts strida mot t ex artikel 6:1 i Europakonventionen om
de mänskliga rättigheterna.
Rätten till domstolsprövning i Sverige har också beskurits formellt efter-
som t ex reglerna om prövningstillstånd har skärpts. Båda dessa typer av
hinder får ibland ödesdigra konsekvenser för de personer som också drabbas
hårdast av ekonomiska åtstramningar i samhället, nämligen de mest utsatta
människorna såsom missbrukare, hemlösa och psykiskt sjuka samt institu-
tionsboende. Resultatet av åtstramningarna i rättsväsendet blir alltså allt
tydligare på områden som man normalt kanske inte alls kopplar till detta. Vi
menar att det är av största vikt att rätten till domstolsprövning hålls intakt
och inte steg för steg nedmonteras och urholkas. Vid utarbetande av en MR-
agenda för Sverige (se nedan) bör dessa aspekter särskilt beaktas.
2.3 Flykting- och invandrarpolitiken
I den svenska flykting- och invandrarpolitiken finns ibland stötande
inslag. Trots att det finns ett totalförbud mot att sända någon till ett land
där denne blivit eller riskerar att bli torterad, så framkommer det gång
efter annan att det i svenska myndigheters bedömningar av huruvida en
person skall sändas till ett land funnits ett inslag av riskbedömning.
Istället borde totalförbudet respekteras.
Det borde också vara en självklarhet att t ex systematiska våldtäkter som
ett led i terror mot en befolkning helt är att jämställa med förföljelse i
flyktingkonventionens mening.
Miljöpartiet menar att Sverige å det snaraste med anledning av FN-
kommitténs mot tortyr slutsatser om situationen i Sverige bör införa en
konventionsenlig definition av tortyr i svensk lagstiftning.
2.4 Barn
Barnkonventionen är den konvention om mänskliga rättigheter som
allmänheten bäst känner till. Rädda Barnen har drivit frågor om barns
rättigheter på ett mycket bra sätt. Sverige har också kommit långt i sitt
arbete på detta område. FN-kommittén pekade dock med anledning av
den svenska lägesrapporten i sina slutsatser på några områden som kan
förbättras. För det första noterade kommittén med oro att principen om
ickediskriminering inte fullt ut tillämpas avseende gömda flyktingbarn.
Sverige rekommenderas av FN att göra en översyn av frågan samt
tillhandahålla service till dessa barn utöver akut sjukvård. För det andra
noterade kommittén att det föreligger stora skillnader vad avser
kommunal service i Sverige, och kommittén anser därför att Sverige
måste vidta åtgärder för att tillförsäkra alla barn, framför allt de i socialt
och ekonomiskt utsatta familjer, samma rätt till sociala förmåner.
Miljöpartiet menar att en översyn av dessa frågor är angelägen.
Miljöpartiet menar vidare att flyktingpolitiken ska underställas kravet om
barnens bästa, enligt FN:s barnkonvention. De som funnits i Sverige i ett
år ska ges amnesti och få stanna.
2.5 Diskriminering
Ickediskrimineringsprincipen är en av de viktigaste principerna inom
mänskliga rättigheter. Sverige har kommit långt men mycket återstår att
göra för att avskaffa olika former av diskriminering.
Antalet ärenden hos handikappsombudsmannen har ökat från 85 anmäl-
ningar 1995 till 141 under 1998.
Kommittén för mänskliga rättigheter i FN har i sin slutsats för Sveriges
vidkommande uttryckt oro för att kvinnor ej får lika lön för lika arbete. Även
inom svensk förvaltning har situationen rörande lika lön för lika arbete
försämrats.
Miljöpartiet önskar att regeringen via den handlingsplan man åtagit sig att
genomföra tar ett krafttag mot alla typer av diskriminering i samhället.
Diskriminering handlar inte i första hand om att hjälpa den som utsätts för
diskriminering utan att utbilda människor så att, för det första, allt agerande
från samhällets sida och dess institutioner genomsyras av principen om
ickediskriminering. Det kommer i sin tur att påverka samhället i rätt riktning.
2.6 Utbildning inom MR - Decade of Human Rights Education
Staten har en skyldighet att sprida information och kunskap om de FN-
konventioner som finns. Denna skyldighet accentueras av "United
Nations Decade of Human Rights Education (1995-2004)". FN har
förklarat denna period för årtiondet för utbildning i de mänskliga
rättigheterna.
I Sverige finns det idag alltför få utbildningar inom området mänskliga
rättigheter. Det är enligt Miljöpartiets mening viktigt att implementera MR-
perspektivet i hela den ordinarie utbildningsverksamheten. Skolorna kommer
på ett naturligt sätt att vara i fokus under utbildningsdecenniet varför MR-
utbildning bör integreras i läroböckerna, läroplanen, lärarutbildningen etc.
Det finns som bekant redan idag en struktur för utbildning om mänskliga
rättigheter på grundnivå inom flera frivilligorganisationer, som t ex Röda
korset. Detta bör kunna utnyttjas av staten i kommande utbildningsansträng-
ningar på området för mänskliga rättigheter, som vi utgår från kommer att
vidtas under detta decenium.
2.7 En MR-agenda för Sverige
En MR-agenda för Sverige behövs. Ett sätt att åstadkomma en sådan
skulle vara att anta en nationell handlingsplan i enlighet med
Wienkonferensen 1993. I slutdokumentet från konferensen
rekommenderas varje stat att skapa en nationell handlingsplan där staten
identifierar åtgärder som skall förbättra främjandet och skyddet för
mänskliga rättigheter.
En nationell handlingsplan skulle bidra till att ge medborgarna kunskap om
sina mänskliga rättigheter. En människa som har kunskap, eller har möjlighet
att skaffa sig kunskap, om sina rättigheter kan förändra sin egen livssituation.
Det gäller alla människor oavsett var i världen de bor.
En nationell handlingsplan är ett omfattande arbete och för att uppnå ett
bra resultat vid utarbetandet av en sådan är det viktigt att alla krafter i sam-
hället kommer till tals i utarbetandet - förvaltningar, frivilligorganisationer,
intresseorganisationer, kommuner etc.
En viktig del i en nationell handlingsplan är naturligtvis utbildning om
mänskliga rättigheter på alla nivåer - inom statsförvaltningen, i kommuner, i
grundskolan, på universiteten, i rättsväsendet etc.
Norge är ett land som kommit mycket långt med sitt arbete med en
nationell handlingsplan. Ett förslag till sådan skall presenteras i Stortinget
under hösten.
Vi anser att arbetet med en nationell handlingsplan där staten identifierar
åtgärder som skall förbättra främjandet och skyddet för mänskliga rättigheter
i Sverige måste upprättas å det snaraste. I denna plan bör t ex de frågor som
vi tagit upp ovan vara prioriterade.
3 Länder som bör följas upp inom ramen för FN:s
arbete
Först när vi har sopat rent här hemma kan vi med verklig kraft ifrågasätta
huruvida andra nationer klarar av att följa sina åtaganden om de
mänskliga rättigheterna. Självklart menar vi i Miljöpartiet att Sverige
redan nu aktivt bör arbeta för att komma till rätta med brott mot de
mänskliga rättigheterna runt om i världen. Länder som vi anser särskilt
bör följas upp inom ramen för FN:s arbete med de mänskliga
rättigheterna är t ex : Colombia, Haiti, Dominikanska republiken, Kongo,
Nigeria, Angola, Burma, Sudan, Kina, Turkiet, Cuba och Iran.
4 Hemställan
4 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kunskapen om yttrandefrihetens innehåll
behöver höjas i Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det är av största vikt att rätten till
domstolsprövning i Sverige hålls intakt och inte steg för steg
nedmonteras och urholkas samt att dessa aspekter särskilt bör beaktas
vid utarbetande av en MR-agenda för Sverige,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att behovet av en översyn av barnens situation i
Sverige är angeläget,4
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att flyktingpolitiken skall underställas kravet om
barnens bästa, enligt FN:s barnkonvention, och att de som funnits i
Sverige i ett år skall ges amnesti och få stanna,3
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör införa en konventionsenlig
definition av tortyr i svensk lagstiftning,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen via den handlingsplan man åtagit
sig att genomföra tar ett krafttag mot alla typer av diskriminering i
samhället,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att implementera MR-perspektivet i hela den
ordinarie utbildningsverksamheten i landet,5
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en nationell handlingsplan där staten
identifierar åtgärder som skall förbättra främjandet och skyddet för
mänskliga rättigheter i Sverige måste upprättas å det snaraste,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör arbeta för att de länder vi angett
särskilt bör följas upp inom ramen för FN:s arbete med de mänskliga
rättigheterna.2
Stockholm den 5 oktober 1999
Marianne Samuelsson (mp)
Kia Andreasson (mp)
Per Lager (mp)
Lars Ångström (mp)
1Yrkandena 2 och 5 hänvisade till JuU.
2Yrkande 9 hänvisat till UU.