Regeringens proposition 1998/99:43 Nationella minoriteter kommer att
vara föremål för beslut i riksdagen den 25 november 1999. Propositionen
är ett resultat av en överenskommelse mellan Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I november beslutas om åtgärder som
behövs för att Sverige skall kunna ratificera Europarådets ramkonvention
om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om
landsdels- eller minoritetsspråk.
I propositionen står:
Det innebär att Sveriges nationella minoriteter och deras språk erkänns samt
att minoritetsspråken ges det stöd som behövs för att de skall hållas levande.
Härigenom läggs en grund för en samlad svensk minoritetspolitik.
De grupper ... som utgör nationella minoriteter är samer, sverigefinnar,
tornedalingar, romer och judar. Minoritetsspråken är samiska, finska,
meänkieli (tornedalsfinska), romani chib och jiddisch. Av dessa har samiska
finska och meänkieli en historisk geografisk bas, vilket innebär krav på mer
långtgående åtgärder till stöd för dessa språk.
Lagförslag läggs fram som ger enskilda rätt att använda samiska, finska och
meänkieli hos domstolar och förvaltningsmyndigheter med verksamhet i de
geografiska områden där språken använts av hävd och fortfarande används i
tillräcklig utsträckning. Förslagen innebär också rätt att i dessa områden få
förskoleverksamhet och äldreomsorg helt eller delvis på dessa språk. För
samiska föreslås området omfatta Arjeplogs, Gällivares, Jokkmokks och
Kiruna kommuner och för finska och meänkieli Gällivare, Haparanda,
Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner.
Det handlar också om rikstäckande åtgärder för att stödja de nationella
minoriteterna och minoritetsspråken.
Det gäller utbildningsfrågor, kulturverksamhet, massmedierna, arkivfrågor,
äldreomsorg, översättning av vissa författningar, inflytande och samarbete
över nationsgränserna.
Lagen kommer att träda i kraft den 1 april 2000.
1.1 Historiskt beslut av stort värde
Vi är införstådda med att vi lägger en motion på ett område som ännu
inte vunnit laga kraft. Vi anser det vara mycket positivt med de
föreslagna åtgärderna. Vi vill påstå att det är ett historiskt beslut av stort
värde att de nationella minoriteterna blir erkända.
Samtidigt anser vi att det är viktigt att fortsätta arbetet med att utveckla
den samlade minoritetspolitiken. Vi utgår från att grunden är lagd och vi
lyfter några förslag som vi anser behövs i det fortsatta arbetet med att
utforma en bra samlad minoritetspolitik.
Ett erkännande av minoriteter och deras språk innebär också ett stort
ansvarstagande för Sveriges riksdag att fortsättningsvis skapa goda
förutsättningar för en medveten minoritetspolitik.
Vi har denna gång koncentrerat oss på förslag som berör:
- Universitet och högskolor
- Folkbildning/Folkhögskolor
- Massmedier
- Litteratur
- Äldreomsorg
- Förskolor
- Uppföljning av åtgärderna i den samlade minoritetspolitiken
2 Universitet och högskolor
Redan i Minoritetskommittén föreslogs att åtgärder skulle vidtas för att
säkerställa att utbildning och forskning i de nationella minoritetsspråken
bedrivs långsiktigt vid åtminstone en högskola och ett universitet. De
ursprungliga förslagen var väl avvägda i syfte att uppfylla den europeiska
stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk artikel 8 iii) och g).
Propositionen skjuter fram de föreslagna åtgärderna och säger: "Ett
närmare ställningstagande i fråga om högre utbildning och forskning i
minoritetsspråken och om de nationella minoriteterna kommer att redovisas i
samband med regeringens samlade bedömning när det gäller ämnen som har
få lärare, forskare och studenter". Vi anser dock att det krävs en
förstärkning för att vi ska vara säkra på att Sverige infriar den europeiska
stadgan i artikel 8 iii) och g).
Vi anser att det kan ske genom konkreta åtgärder via t ex regleringsbrev på
samma sätt som regeringen med ett regleringsbrev till Umeå universitet har
säkerställt samiskans ställning i utbildningen.
Det är viktigt att regeringen gör på samma sätt för alla erkända
minoritetsspråk. Staten ska säkerställa forskning och undervisning kring
frågor som berör skyddet av de nationella minoriteterna. På detta sätt leder
dessa åtgärder till att forskning och undervisning i var och en av de
nationella minoriteternas kultur, historia, språk, religion, traditioner och
samhällsliv äger rum vid minst ett universitet eller en högskola. Det är viktigt
att, via högskola/universitet, medverka till att kunskap om de nationella
minoriteternas del i historien och samhällslivet av idag kan ges till både
majoritetsbefolkningen och till de nationella minoriteterna. Vad som ovan
anförts bör riksdagen ge regeringen till känna.
3 Folkbildning/folkhögskolor
Folkhögskolorna bedriver viktig folkbildning som vänder sig till vuxna.
När det gäller de nationella minoriteterna har folkhögskolornas
verksamhet en särskild uppgift att fylla. Av de nationella minoriteterna
saknar åtminstone romerna anknytning till en folkhögskola. Vi anser det
vara viktigt att staten säkerställer ett långsiktigt statligt stöd till en
folkhögskola för vart och ett av de erkända minoritetsspråken. Vi ser
positivt på att respektive folkhögskola skulle kunna utvecklas till ett
kulturcentrum för den nationella minoriteten som är anknuten till skolan.
Vad som ovan anförts bör riksdagen ge regeringen till känna.
4 Massmedier
4.1 Förändra presstödsregler
När det gäller att skapa långsiktigt bra minoritetspolitik är språket en
mycket viktig faktor. Utan en medveten politik för att bevara språket är
risken stor att intentionen om en bra samlad minoritetspolitik skjuts i
sank. Ett av de bästa sätten att stärka språket är t ex genom
dagstidningarna. Regeringen gör i propositionen om nationella
minoriteter i Sverige bedömningen att nuvarande presstödsregler ger ett
tillräckligt stöd för samiska, finska och meänkieli.
Det finns i presstödsförordningen (1990:524) förmånligare villkor för
tidningar som vänder sig till minoriteter. Idag finns tre dagstidningar som
vänder sig till finnar och tornedalingar nämligen Viikkoviesti, Ruotsin
Suomalainen och Haparandabladet och som har presstöd.
Detta är bra men inte tillräckligt för att på sikt bevara och öka kunskapen
om språket bland de nationella minoriteterna. Dessa tidningar är speciella
och utbredningen inte särskilt stor. De flesta finnar har t ex större intresse
av
den tidning som finns där vederbörande är bosatt. Därför bör en översyn om
presstödsreglerna ske med inriktningen att tidningar som dagligen ger ut en
eller flera sidor på ett av minoritetsspråken ges ett bättre stöd. Vad som ovan
anförts bör riksdagen ge regeringen till känna.
4.2 Textremsor på minoritetsspråk i TV
Vi anser att funktionell eller fullständig analfabetism i modersmålet
inverkar negativt på individens socioekonomiska status, oberoende av
om man är enspråkig eller tvåspråkig.
En åtgärd för att motverka denna negativa utveckling är att ge TV i
uppdrag att införa textremsor på alla stora invandrarspråk och nationella
minoritetsspråk till svenska vuxenprogram. Systemet skulle vara individuellt,
d v s det är tittaren som själv väljer när han eller hon behöver översättning i
form av en textremsa. Idag finns en svensk översättning på alla
engelsk/fransk/tyskspråkiga filmer. Här borde samma möjlighet finnas för
tittarna att själva välja om de vill ha textremsa eller ej.
Dessa åtgärder kan bli till stor hjälp i språkundervisningen, speciellt i
modersmålsundervisningen. Åtgärderna kan också bidra till ökad beläsenhet
hos minoriteter och invandrare. Vad som ovan anförts bör riksdagen ge
regeringen till känna.
5 Litteratur
De nationella minoriteternas litteratur lever idag mer eller mindre ett
begränsat liv. För t ex sverigefinsk litteratur finns två förlag som hela
tiden fått kämpa för sin existens p g a ekonomiska problem. Därutöver
finns det flera sverigefinska författare som självfinansierar produktionen,
marknadsföringen och försäljningen av sina böcker. Under den senaste
tiden har denna grupp minskat sin bokproduktion. Författarna och
skribenterna orkar inte bära de dyra produktionskostnaderna.
Litteraturen är en av de kulturformer som stärker minoriteternas språkliga
utveckling, bär upp deras kultur och håller deras språk levande. I proposition
1989/99:43 står det på sidan 1 följande: "Det innebär (ratificering) att
Sveriges nationella minoriteter och deras språk erkänns samt att
minoritetsspråken ges det stöd som behövs för att de skall hållas levande."
Regeringen föreslår att de nationella minoriteterna särskilt bör beaktas vid
fördelningen av det statliga stödet till litteratur och kulturtidskrifter samt
övrig kulturverksamhet. De nuvarande stöden föreslås att årligen öka med en
miljon kronor från och med år 2000. Vi anser detta vara en betydelsefull
satsning.
Vi anser att det i direktiven till Kulturrådet ska specificeras på vilket sätt
minoritetslitteraturen som språkens bevarare ska beaktas, och vi anser att
produktionen och marknadsföringen ska prioriteras i litteraturstödet. Vad
som ovan anförts bör riksdagen ge regeringen till känna.
6 Äldreomsorg
I propositionen om nationella minoriteter sägs när det gäller
äldreomsorg: "Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att kartlägga
äldreomsorgen för finsktalande äldre i kommuner med ett stort antal
äldre som använder finska. Syftet är att ta fram ett antal goda exempel
på åtgärder som ger bra resultat."
Vi ser positivt på denna åtgärd men vi vill redan nu att det görs något mer
konkret eftersom den grupp som berörs inte har speciellt lång tid på sig att
vänta på kartläggningen. Äldre är de starkaste språkbärarna och bärare av
kultur och traditioner. Det är därför viktigt för språkens och kulturens
bevarande att de äldre som använder språket kan fortsätta att göra detta.
Inom äldreomsorgen har det visat sig att äldre kan förlora kunskaperna i det
sist inlärda språket men behålla kunskaperna i det först inlärda språket.
Vi anser att staten på ett mer aktivt sätt bör verka för att underlätta för den
befintliga äldreomsorgen för de aktuella minoriteterna. I t ex
Stockholmsområdet ska inte kommungränserna bli ett byråkratiskt hinder för
att sverigefinnarna skall få äldreomsorg på sitt språk.
Alla äldre människor som tillhör någon av de nationella minoriteterna
behöver ges möjlighet att få äldreomsorg av personal som kan deras
modersmål där så praktiskt är möjligt.
Vi anser att staten kan stödja initiativ med direktiv och riktade resurser för
att försöksverksamhet startas för de minoriteter som inte omfattas av ett i lag
beslutat speciellt förvaltningsområde. Det finns uppgifter på att områden som
försöksverksamhet skulle kunna startas för sydsamerna i Krokoms,
Storumans och Strömsunds kommuner. För romer, sverigefinnar och judar
anser vi det positivt med försöksverksamhet där det kan finnas ett behov och
där det är praktiskt genomförbart. Vad som ovan anförts bör riksdagen ge
regeringen till känna.
7 Förskolor
Förskoleverksamhet på det egna språket är mycket viktig eftersom
språkinlärningen är som intensivast under åren före skolstarten.
Vi anser att staten kan stödja initiativ med direktiv och riktade resurser för
att försöksverksamhet ska komma igång för de minoriteter som inte omfattas
av ett i lag beslutat speciellt förvaltningsområde. Försöksverksamhet för
sydsamer skulle kunna prövas i förslagsvis Krokoms, Storumans och
Strömsunds kommuner. För sverigefinnar, romer och judar kan
försöksverksamhet startas där det kan finnas ett behov och där det är
praktiskt genomförbart. Vad som ovan anförts bör riksdagen ge regeringen
till känna.
8 Uppföljning av åtgärderna i den samlade
minoritetspolitiken
Vi anser att det är viktigt att de föreslagna åtgärderna som finns i
propositionen följs upp och utvärderas på ett aktivt sätt. Det är av
särskild vikt eftersom det är ett historiskt genombrott för de nationella
minoriteterna att de blivit officiellt erkända.
Sverigefinnarna som minoritet är till antalet den största och har ett särskilt
stöd i förvaltningsområdet i norra Sverige. De flesta sverigefinnar bor dock
utanför detta område. Den senaste statistikuppgiften från 1998-12-31 (SCB)
om antalet sverigefinnar är 446 000. I den gruppen räknas de som är födda i
Finland och de barn vars åtminstone ena förälder är född i Finland. Statistik
saknas på antalet sverigefinnar fr o m 2:a generationen.
I Mälardalen finns drygt 200 000 sverigefinnar, i västra Götaland drygt
65 000 och i hela Norrbotten drygt 30 000. En särskild kartläggning behöver
göras av hur denna grupp av sverigefinnar utanför förvaltningsområdet
praktiskt får skydd/stöd utifrån erkännandet som nationell minoritet, t ex på
vilket sätt de sverigefinska barnen får undervisning i sitt språk och omsorg
inom förskoleverksamheten. Vad som ovan anförts bör riksdagen ge
regeringen till känna.
9 Hemställan
9 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om universitet och högskolor,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd till folkbildning/folkhögskolor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av presstödsregler,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om textremsor på minoritetsspråk i TV,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om litteraturen och direktiven till Kulturrådet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om äldreomsorgen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förskolor,1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en särskild kartläggning av hur sverigefinnar
utanför förvaltningsområdet praktiskt får skydd/stöd utifrån
erkännandet som nationell minoritet.