Det är inte många år sedan riksdagen fattade beslut om att göra Rixlex tillgängligt kostnadsfritt på nätet. Idag är vår stora databas tillsammans med regeringen och olika myndigheters och kommuners hemsidor en möjlighet för både allmänhet, skolor, medier och organisationer att på ett helt annat sätt än tidigare både följa det praktiska riksdagsarbetet och lätt få kunskap om de lagar som påverkar samhället.
Tillgången till IT ökar också dramatiskt. LO-datorerna och riksdags- beslutet om skatteavdrag för de anställdas hemdatorer har medfört att Sverige nu är det datatätaste landet i Europa. Så kunde Computer Sweden för en tid sedan rapportera att 51 % av alla LO-familjer har tillgång till dator i hemmet och att datortätheten i familjer med ungdomar är så hög som 80 %. Också de svenska pensionärerna börjar få tillgång till datorer. Även om andelen fortfarande bara är 10 % så är utvecklingen snabb och intresset ökar i takt med att äldre lär av varandra att den tidigare så okända datavärlden inte är förbehållen de unga grabbarna. I takt med den dramatiska ökningen av hemdatorer ökar behovet av en debatt om hur IT påverkar samhället och vilka möjligheter mediet ger. Då blir också möjligheterna för alla - inte bara en majoritet av medborgarna - allt viktigare.
I debatten om det s k informationssamhället brukar informationstekniken ofta tillskrivas förmågan att lösa många av de problem, som det moderna samhället skapar. Ett stort antal positiva effekter har mer eller mindre regelmässigt tagits för givna. Till sådana effekter hör fördjupad demokrati och ökad medborgerlig insyn. Såväl i direktiven till Demokratiutredningen som i eftervalsdebatten har dessa möjligheter framhållits. Även den senaste regeringsförklaringen rymmer förhoppningar om att IT ska bidra till att skapa ett demokratiskt mervärde.
Föreställningen om ett nära och positivt samband mellan å ena sidan informationsteknik och å den andra demokrati vilar dock på ett bristfälligt empiriskt underlag. Vår praktiska kunskap om vad som ibland kallas digital demokrati, cyberdemokrati eller teledemokrati är fortfarande mycket otillfredsställande. Informationsteknikens demokratiska potential är beroende av vilken teknik, som avses och vad vi faktiskt menar med demokrati. IT, liksom demokrati, är ett brett och mångtydigt begrepp.
Det tillhör vår tids demokratiska utmaningar att utveckla informations- tekniken som ett demokratiskt redskap. Sådan kunskap kräver praktiska försök.
Vi vill därför föreslå att riksdagen tar initiativ till försök med digital demokrati i praktisk verklighet. Ett sådant försök måste göras i begränsade geografiska områden under förhållanden, som tillåter att ny kunskap och nya erfarenheter kan vinnas.
Ett eller flera försök med digital demokrati bör byggas upp utifrån:
- Ett relativt stort område, där också medborgarna har vissa angelägenheter gemensamma. Det kan gälla en kommundel eller ett större bostads- område.
- Området bör väljas så att det också inrymmer grupper, som idag är underrepresenterade i IT-debatten, varför en del av området idag ska tillhöra en region, där t ex valdeltagandet är lågt.
- En längre tidsrymd (4-5 år).
- Ett brett spektrum av möjligheter (såväl information och diskussion som direkt demokratiskt handlande).
- Ett underifrånperspektiv med medborgarna/invånarna i centrum.
- Engagemang av lokala föreningar, både inom de politiska och demo- kratiska områdena, inom folkrörelser och inom idrott, kultur etc.
Vi är övertygade om att ett initiativ i denna riktning skulle tillföra värdefull och för den fortsatta debatten viktig kunskap. Vi vill därför föreslå riksdagen att ta initiativ till en analys av förutsättningarna för att genomföra ett försök med digital demokrati.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett försök med digital demokrati.
Stockholm den 4 oktober 1999
Inger Lundberg (s)
Nils-Göran Holmqvist (s)
Maud Björnemalm (s)
Helena Frisk (s)
Hans Karlsson (s)