Den statliga revisionen i Sverige är - vid en internationell jämförelse -
organiserad på ett ovanligt sätt. Sverige har nämligen två revisionsorgan,
Riksdagens revisorer (RR) som rapporterar till riksdagen och Rik-
revisionsverket (RRV) som rapporterar till regeringen.
RR har funnits sedan 1809 och har en grundlagsfäst ställning och
verksamhet. De bedriver sin verksamhet i en självständig myndighet under
riksdagen. RRV har sina rötter i det av Gustav Vasa år 1539 inrättade
Kammarrådet, som skulle granska statens räkenskaper och uppbörd. RRV
saknar en grundlagsfäst ställning och är underordnad regeringen (Finans-
departementet). Medan RR ägnar sig åt förvaltningsrevision och bara när det
gäller riksdagens egna organ även finansiell revision, ägnar sig RRV åt både
förvaltningsrevision och finansiell revision.
Såväl RR som RRV granskar centrala delar av den statliga och statsunder-
stödda verksamheten. RR:s ambition är att täcka samtliga utskottsområden,
medan RRV:s ambition är att täcka samtliga departementsområden. RR har
på en punkt vidare uppgifter - de kan nämligen också granska regeringens
verksamhet, utom när det gäller regeringens administrativa praxis, som ju
faller inom riksdagens konstitutionsutskotts område.
Någon större skillnad mellan de båda revisionsorganens verksamhet tycks i
realiteten inte finnas, bland annat enligt en rapport om den statliga revi-
sionens roll i Sverige (SOU 1997:18). De flesta, av de granskningar som
gjorts av RR skulle lika gärna kunna ha gjorts av RRV och vice versa.
Statsvetaren och fil dr Shirin Ahlbäck, Uppsala universitet, hävdar i sin
avhandling "Att kontrollera staten" från i våras att RRV visat en "väldigt
olycklig och långtgående lyhördhet för vad regeringskansliet är intresserat
av" och att RRV fallit för påtryckningar från de myndigheter man granskat.
Enligt Ahlbäcks avhandling har RR en betydligt större integritet än RRV.
Ahlbäck menar att en förklaring därtill är att Riksdagens revisorer kan vara
oberoende, eftersom deras egna positioner som parlamentariker aldrig kan bli
hotade.
Inom ramen för den nu pågående Riksdagsutredningen granskas även
riksdagens kontrollmakt. Enligt direktiven skall granskningen även omfatta
gränsdragningen mot RRV.
Enligt Centerpartiets mening bör onödigt dubbelarbete mellan de båda
revisionsorganen så långt möjligt undvikas. Finland har också nyligen
övergivit modellen med dubbla revisionsorgan. En utgångspunkt av funda-
mental betydelse är att kontrollorganen i sin tur måste kunna granskas och
politiskt ansvar kunna utkrävas. Därför är det angeläget med en bibehållen
demokratisk och folkvaldsbaserad förankring.
Att regeringen, som genom RRV förfogar över merparten av revisions-
resurserna, därmed själv undgår att bli granskad i samma utsträckning som i
andra länder, är inte heller tillfredsställande i dagens ordning. Centerpartiet
anser att riksdagens kontrollmakt måste stärkas.
En stärkt revisionsverksamhet under riksdagen, skall därför ges i uppgift
att svara för en heltäckande riksrevision vad avser såväl finansiell- som
förvaltningsrevision. Det innebär att merparten av RRV:s resurser och
uppgifter flyttas över till en stärkt revisionsverksamhet under riksdagen, med
demokratisk förankring och kontroll. Vi utgår ifrån att regeringen behöver en
internrevision men anser att regeringen själv får ombesörja detta. Den
pågående Riksdagsutredningen bör i tilläggsdirektiv ges uppdrag att belysa
en revision i enlighet med vad som anförts i motionen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad
i motionen anförts om tilläggsdirektiv till Riksdagsutredningen om en
stärkt revision under riksdagen i enlighet vad som anförts i motionen.