Riksdagen och EU
I och med Sveriges inträde i Europeiska unionen är riksdagen inte längre det enda organ som beslutar om Sveriges lagar, eftersom riksdagen inte har annat än att rätta sig efter de direktiv som fastslås av EU:s ministerråd. För att motverka detta demokratiska underskott är det nödvändigt att garantera ett reellt parlamentariskt inflytande inför ministerrådets sammanträden.
Idag är arbetet organiserat så att riksdagens EU-nämnd sammanträder varje fredag, där riksdagsledamöter ifrån de olika partierna ges information ifrån de ministrar eller statssekreterare som skall deltaga i ministerrådsmöten nästföljande vecka. De ärenden som står på dagordningen har vid det laget stötts och blötts under lång tid i Coreper, regeringarnas ständiga tjänte- mannarepresentation. Någon möjlighet att påverka hur Sverige ska agera i ministerrådet finns i realiteten inte, inte ens om en mycket stor majoritet av EU-nämndens ledamöter är eniga. Ansvarig minister kan i extrema undantag förändra ståndpunkt efter att ha hört EU-nämnden, men kan lika gärna strunta i nämndens åsikter.
Att nya lagar stiftas med påverkansmöjlighet endast ifrån det regerings- bärande partiet (som dessutom bara har ett väljarstöd på 36,4 %) är en svaghet som innebär att en stor del av landets medborgare inte har någon som helst representation i EU:s faktiska lagstiftande. För att komma till rätta med detta demokratiska underskott föreslår Miljöpartiet att riksdagspartierna skall ges inblick i ministerrådets arbete på ett mycket tidigare stadium och med möjlighet att följa ärendegången i Coreper.
För att bättre förankra den svenska regeringens åsikt i ministerrådet hos riksdagen anser Miljöpartiet de gröna att riksdagens EU-nämnd ska bli beslutande i fråga om Sveriges hållning i ministerrådet. För att bättre förankra EU-arbetet i resten av riksdagen bör riksdagens fackutskott kopplas in på ett tidigare stadium i beslutsprocessen för att på så vis förbereda besluten i EU-nämnden.
Det finns idag brister i regeringens förankring av EU-frågor i riksdagen vilket har påpekats av samtliga riksdagspartier representerade i EU-nämnden. EU-nämnden anser i sitt yttrande till 1998/99:UU10 Verksamheten i Europeiska unionen under 1998 att det bör framgå tydligare hur Sverige har röstat i ministerrådet och hur regeringen har fullgjort sin informations- och samrådsskyldighet gentemot riksdagen. EU-nämnden påpekar i sitt yttrande att det har förekommit bristfällig information. T.ex. förekom ingen information inför Europeiska rådets möte i Wien i december 1998 av frågan som rör reglerna för den skattefria försäljningen av bl.a. alkoholdrycker och tobaksvaror. Det är naturligtvis önskvärt att regeringen ska redovisa hur Sverige har röstat i ministerrådet och att regeringen blir bättre på att fullgöra sin informations- och samrådsskyldighet.
Gängse hantering av nya lagförslag i Sverige har tidigare varit att berörda organisationer givits möjlighet att inkomma med remissvar på de offentliga utredningar som staten genomfört, och detta innan riksdagens hantering av nya lagförslag tagit vid. En sådan process ger positiva effekter både i det att värdefulla synpunkter ifrån berörda kommer riksdagens ledamöter till del, och i det att människor ges möjlighet till direkt delaktighet i det politiska arbetet. Ett sådant remissförfarande innebär också att ekonomiskt starka lobbygrupper inte blir de enda som har möjlighet att påverka besluten. I och med att ministerrådet i medbestämmande tillsammans med EU-parlamentet, tagit över en stor del av den reella lagstiftande makten har möjligheten för intresseorganisationer etc att påverka besluten minskat drastiskt. Den svenska regeringens hållning borde vara att beslut i EU inte ska fattas utan att det föregåtts av en bättre och bredare demokratisk beslutsprocess än vad som sker idag. En remiss till berörda organisationer skall genomföras inför varje beslut av betydelse!
Även EU:s kommittéväsende måste genomlysas i betydligt större utsträck- ning. De åsikter och hållningar som svenska regeringen, genom olika rep- resentanter, driver där måste spridas och utvecklas i en offentlig diskussion. Det är inte rimligt att den svenska regeringens, och därmed Sveriges, hållning hålls hemlig för det stora flertalet. Riksdagen bör därför uppdra åt regeringen att återkomma med förslag om hur det svenska arbetet i EU:s kommittéväsende ska öppnas och demokratiseras. EU är som projekt mycket farligt, om inte en långtgående demokratisering genomförs riskerar samarbetet haverera på grund av att medborgare i medlemsländerna inte har förtroende för de maktstrukturer som byggts upp. Det är därför nödvändigt att EU demokratiseras och Sverige har en viktig uppgift att påskynda denna process.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att riksdagens EU-nämnd blir beslutande i fråga om Sveriges hållning i EU:s ministerråd,
2. att riksdagen beslutar att regeringen skall redovisa hur Sverige har röstat i ministerrådet och att regeringen blir bättre på att fullgöra sin informations- och samrådsskyldighet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den parlamentariska insynen inför minister- rådsmötena skall inträda samtidigt som ärendena börjar handläggas i Coreper,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en remiss till berörda organisationer skall genomföras inför varje beslut av betydelse i EU:s ministerråd,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag om hur det svenska arbetet i EU:s kommittéväsende skall öppnas och demokratiseras.
Stockholm den 4 oktober 1999
Yvonne Ruwaida (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Birger Schlaug (mp)
Ingegerd Saarinen (mp)