Att valdeltagandet i 1998 års val blev lågt är ett uttryck för det
utanförskap som många känner i samhället, endast 81 % av samtliga
röstberättigade deltog. Och endast 35 % av de utländska medborgarna
deltog i valet. En klar segregering och minskad legitimitet till de
folkvalda.
Valdeltagandet är rekordlågt och är extra lågt i vissa grupper. Det kan inte
ses som annat än ett stort oroligt tecken när invandrare i mycket mindre
utsträckning än andra delar av befolkningen vill utnyttja sin demokratiska
rättighet att rösta. En sådan avvikelse tyder på att många invandrare känner
ett utanförskap i vårt svenska samhälle. Men det finns en annan koppling
som är värd att peka på. Invandrarbarn känner sig också mindre delaktiga i
samhället.
I Unga Örnars undersökning "Dela lika? - barn tänker och tycker om
rättvisa", har 8 200 barn i årskurserna 4-6 fått svara på vad de anser om
bland annat skolan. Rapporten visar att det finns mycket som fungerar bra i
skolan, men det finns en grupp av barn som känner att det inte är någon som
lyssnar på dem i skolan.
I den urvalsundersökning som gjordes i samband med rapporten visade det
sig att knappt hälften av eleverna anser att de kan prata med sin lärare om de
har problem eller om något bekymrar dem.
78 procent av barnen tyckte att det finns lärare som bryr sig om vad de
säger och tycker, en klar majoritet, men det betyder att nästan var fjärde elev
anser att det inte finns någon lärare som bryr sig om vad de säger eller
tycker.
Men det är vissa grupper av barn som känner sig mindre sedda och hörda.
Barn med minst en förälder född utomlands är en sådan grupp. Det är en av
skolans uppgifter att minska skillnaderna och klyftorna mellan dem som har
det bra och dem som inte har samma förutsättningar.
Det är ingen hemlighet att det arv du har med dig hemifrån kan påverkar
dina möjligheter i livet framöver. Det kan vara så illa att det låga
valdeltagandet i vissa grupper kommer att överföras till barnen när de växer
upp Utanförskapet kan komma att föras över till nästa generation om inte
samhället bryter den trenden.
Vi ska inte lämna någon bakom oss när vi lyfter blicken in mot 2000-talet.
Passivitet, vanmakt och ont i magen måste bytas till egenmakt,
självförtroende och engagemang. Det görs delvis genom att man satsar mer
pengar på de barn som behöver det, men det handlar förstås också om att ge
barnen inflytande över sin situation.
Det handlar om framtiden och att förstärka demokratin. Ett samhälle för
alla.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om demokrati och valdeltagande i framtiden.