Folkpartiet liberalerna har länge talat för behovet av en starkare och mer självständig revision. I denna motion preciserar vi ett förslag med det syftet.
Sverige har en i internationellt perspektiv svag granskningsmakt. Konstitutionsutskottets granskning av regeringen är starkt partipolitiserad. Det är ovanligt att den sittande majoriteten riktar allvarligt klander mot den regering som framgått ur samma majoritet. Riksdagens revisorer har förhållandevis små resurser och även om mycket värdefullt arbete har utförts går det inte heller där att bortse ifrån att den politiska majoriteten har möjligheter att påverka arbetet. Det personellt och ekonomiskt starkaste granskningsorganet är Riksrevisionsverket. Men verket är ett regeringens organ och ska samtidigt fungera som effektivt stabsorgan och ha kraft och integritet att också framföra fakta som är politiskt obekväma för sittande regering.
För att demokratin ska fungera väl är behovet av en stark och integer förvaltningsrevision mycket stort. Det blir också större och större genom att verkligheten blir alltmera komplex. Starka intressen, "järntrianglar", slår ofta vakt om rådande förhållanden. För att de förtroendevalda politikerna ska ha en chans att genomskåda den skog av lobbyister, mäktiga intresseorganisa- tioner med stora utredningsavdelningar och vinklade medieuppgifter som omger deras verksamhet, behöver de en kunnig och orädd organisation av revisorer som hela tiden söker efter fakta. Sådana fakta är ofta obekväma för vissa. Därför är det av yttersta vikt att revisionen bedrivs med starkt stöd i lagen och att den utvecklar en egen kultur av sanningssökande och politiskt oberoende.
Det finns också, från riksdagsledamöternas utgångspunkt, behov av en oberoende granskningsfunktion, som bidrar till att ge underlag för bedöm- ningar av hur det faktiska resultatet av beslutade reformer blev. Det ägnas i dag i riksdagens arbete för lite intresse för utvärderingar och granskningar.
Riksdagens kontrollmakt är reglerad i grundlagen. Med det svenska stats- skickets uppbyggnad - med riksdagen som beslutar om skatter och budget samt stiftar lagar - är det enligt vår mening naturligt att det viktigaste kontrollorganet ligger under riksdagen. Så är det inte idag.
Vi vill inte förneka att regeringen - som enligt regeringsformen ska "styra riket" - kan ha behov av ett stabsorgan av revisionstyp. Om regeringen finner att ett ämbetsverk inte fungerar väl kan det finnas behov av ett regeringens stabsorgan som analyserar orsakerna. Statskontoret är ett verk som har uppgifter när det gäller den statliga förvaltningsutvecklingen och biträder regeringen med underlag för omprövning, effektivisering och styrning av statlig verksamhet. Det är också möjligt att det är lämpligast att den mer siffermässiga delen av revisionen ligger kvar under regeringen.
En del av revisionen handlar om huruvida de statliga myndigheterna handlat i enlighet med lagar och föreskrifter. Felaktiga myndighetsbeslut drabbar på ett oacceptabelt sätt enskilda människor. Det illustrerar vikten av en oberoende revision.
Riksrevisionsverket har tidigare i år konstaterat att det finns stora brister i verkets nuvarande ställning. RRV:s oberoende är inte grundlagsreglerat. Regeringens detaljstyrning är förhållandevis omfattande. RRV:s general- direktör tillsätts och avsätts av regeringen. Hon eller han kommer därför i en stark beroendeställning till regeringen. Verket kan inte granska hela den verkställande makten och har därigenom en konstitutionellt svag ställning.
Folkpartiets slutsats av detta är att ett nytt, starkt revisionsorgan - Riks- revisionen - för den statliga verksamheten bör inrättas. Det bör ligga under riksdagen och tillföras resurser dels från RRV:s effektivitetsrevision, dels från Riksdagens revisorer. Det bör ges en ställning liknande den Riksbanken nyligen fått. Den ledande tjänstemannen, riksrevisorn, bör ha en jämförelse- vis lång mandatperiod och väljas av riksdagen. Ett politiskt valt lednings- organ bör finnas, men konstruktionen bör hindra att politiska hänsyn tas i den löpande verksamheten. Initiativ till utredningar kan komma från olika håll - styrelsen, riksdagen eller regeringen - men de utförs av tjänstemän under ämbetsmannaansvar.
Riksrevisorn väljs av riksdagen för en bestämd period, t ex sex år med möjlighet till förlängning med högst sex år. Detta val bör ske på liknande sätt som val av justitieombudsman, alltså beredas av en särskild delegation, varvid utgångspunkten ska vara att delegationen enas om ett namn.
Riksrevisionen får en stark ställning i grundlagen, och i en revisionslag ska finnas bestämmelser om verkets uppgifter och arbete, rätt till information, former för rapportering m.m.
Enligt vår mening bör den sittande riksdagsutredningen lägga fram ett förslag med ovanstående innebörd. Talmanskonferensen bör i ett tilläggs- direktiv precisera ett sådant uppdrag. Självfallet ska regeringens synpunkter inhämtas under processen. Riksdagen bör inte motsätta sig att regeringen har ett eget stabsorgan för förvaltningsutveckling och revisionsliknande upp- gifter. Men det största och viktigaste statliga revisionsorganet i Sverige ska i framtiden vara riksrevisionen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till Riksdagsutredningen om inrättande av en riksrevision med riksbanksliknande ställning.
Stockholm den 28 september 1999
Lars Leijonborg (fp)
Bo Könberg (fp)
Kerstin Heinemann (fp)
Elver Jonsson (fp)
Siw Persson (fp)
Yvonne Ångström (fp)
Helena Bargholtz (fp)
Karin Pilsäter (fp)
Kenth Skårvik (fp)