Samernas ställning som ursprungsfolk i Sverige innebär att särskilda krav
måste ställas på statsmakten när det gäller att skapa möjligheter för
samerna till delaktighet och deltagande i den demokratiska processen,
både i det samiska samhället och i det svenska storsamhället. Den tid
måste nu vara förbi när det var mindervärdigt att vara same, och en gång
för alltid borde vi nu dra ett streck över gångna århundradens
misshantering av den samiska befolkningen.
Alla människors lika och unika värde borde vara en självklar ledstjärna i
dagens Sverige.
Flera steg i rätt riktning har tagits under senare år även om mycket
fortfarande återstår.
I anslutning till FN:s urbefolkningsdag 1998 uttalade dåvarande same-
minister Annika Åhnberg på regeringens vägnar bl a följande:
- Jag tycker att vi måste ha lärt oss någonting av historien och jag vill
gärna ta det här tillfället i akt och säga till er, som representant för
svenska regeringen och det svenska samhället, att jag är väl medveten om
det förtryck som Sverige har utövat över det samiska folket genom
historien. Jag vill å regeringens vägnar be om ursäkt för det. Det är också
min avsikt att när regeringen till riksdagen lämnar propositionen med
förslag för framtiden också begära att riksdagen i sin helhet ställer sig
bakom en sådan begäran om ursäkt. Vi kan inte på något sätt acceptera
det förtryck t ex att samerna har förvägrats att använda sitt språk, de
tvångsförflyttningar och de många andra uttryck för förtryck som vi har
gjort oss skyldiga till genom årens lopp. Det finns heller ingen annan
möjlighet för det svenska samhället att komma vidare, än att be om
ursäkt för de övergreppen.
Ord kan vara vackra men måste också följas av nya friska attityder och
beslut om fortsatta steg mot en rättfärdig hantering av den samiska
befolkningen och de samiska frågorna. För närvarande ligger ett stort
antal ärenden på regeringens bord. Likaså pågår flera stora utredningar
som förhoppningsvis snart kommer att redovisas.
Det finns således all anledning att tro att regeringen på ett nytt positivt sätt
särskilt kommer att beakta samernas speciella ställning som urbefolkning.
Tidskriften Samefolket
En viktig fråga som fått ökad aktualitet senare år gäller tidskriften
Samefolket. I dag utges tidningen månadsvis och har en upplaga på ca 2
000 ex. Den erhåller stöd med 1, 4 miljoner via Sametingets kulturråd
som är ca 60 % av kostnaderna.
Tidningen är mycket värdefull som ett informations- och debattorgan i det
samiska samhället. Det som skiljer Samefolket från andra tidningar är att den
är hårt vinklad på samiska frågor och dessutom ensam på marknaden i
Sverige. I och med Sametingets tillkomst har behovet av en bredare
plattform för den samiska samhällsdebatten gjort sig gällande. Att samerna
endast förfogar över en månadstidning med begränsat utrymme är inte
tillräckligt för att hantera den nya samiska samhällssituationen.
Uppenbarligen är en översyn av presstödsreglerna av nöden. Det minsta
man kan begära av riksdag och regering är att utreda frågan om ett särskilt
samiskt presstöd. Detta skulle eventuellt kunna inrymma möjligheten till ett
utvecklingsstöd för att kvalificeras som ordinarie presstödsmottagare.
Eftersom särskilda pengar idag inte finns avsatta för detta bör regeringen, i
samband med att frågan utreds, återkomma till riksdagen med förslag till
ekonomiskt stöd till tidskriften Samefolket, i samband med tilläggs-
propositionen i april år 2000.
Vägledande i utformningen av särskilda bestämmelser kan vara vad som
gäller för motsvarande samiskt presstöd i Norge, där anslaget uppgår till 8
miljoner kronor.
Vägledande kan också den debatt vara som berör möjligheterna för
idéburna organisationer att driva en tidning med presstöd, genom att göra
kvalifikationsgränsen mer flexibel, t ex en nedre gräns på 1 500 ex.
En målsättning bör naturligtvis vara att skapa likvärdiga villkor för
samerna över de nordiska ländernas gränser.
Enligt Minoritetsspråkskommitténs betänkande och regeringens senare
proposition påtalas att tidningen Samefolket i princip faller inom ramen för
presstöd men hänvisar sedan till att stöd utgår via Sametinget. Det är
osannolikt att stödet via Sametinget kan bli av sådan omfattning att det
möjliggör en utgivning av en samisk dagstidning med veckoutgivning. Ett
statligt utvecklingsbidrag med målsättningen att slussas in i det ordinarie
stödet är väl befogat.
Genom den magra tilldelningen av offentliga medel till pressmedia håller
balansen på att snedvridas till pressens nackdel. I Sameradion och Same-TV,
som får sina kostnader täckta av respektive nationella bolag och där bidragen
ständigt ökat, har varken Sametinget, de samiska organisationerna eller den
samiska allmänheten något som helst inflytande.
Det är en försvagning av demokratin om samisk pressmedia ska tvingas att
marginaliseras när debatt och information i verkligheten kräver ökade
insatser. För den demokratiska processens skull behövs en mobilisering av
alla goda krafter för att säkerställa det offentliga stödet till den samiska
pressens möjligheter att hålla jämna steg med andra medier och
vidareutvecklas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ett särskilt presstöd till tidningen
Samefolket med tanke på den speciella uppgift tidningen har som den
enda samiska pressrösten för samerna i Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att tillsätta en utredning med uppgift att
klarlägga hur presstödet till tidningen Samefolket skall utformas vid
en övergång till endagstidning med veckovis utgivning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att återkomma till riksdagen med förslag och
medelsanvisning i samband med tilläggspropositionen i april år 2000.