Den nuvarande ordningen med att medge riksdagsledamöterna framlägga
förslag i form av motion vid endast ett tillfälle, förutom i anslutning till
propositioner, under riksdagsåret kan starkt ifrågasättas.
Den medför bl.a. att ambitionen att åstadkomma ett stort antal motioner
sker på bekostnad av kvaliteten. Ordningen medför också att motionerna i
hög grad tar upp frågeställningar som inte borde vara föremål för behandling
i riksdagen utan hör hemma i landstingsfullmäktige, kommunalfullmäktige
och lokala organ.
Den kvantitativa målsättningen kan med fog antas hänga samman med
medias sätt att mäta riksdagsledamöternas grad av aktivitet. Måttet är antal
aktiviteter, varvid en genomarbetad och omfattande kommittémotion har
samma värde som en fråga i kammaren.
Som ombud för väljarna vill jag agera när en frågeställning aktualiseras.
Det är vid det tillfället som frågan upplevs som angelägen. Jag vill inte ge
svaret att jag tyvärr måste vänta några månader med att framlägga mitt
förslag.
Mot den här bakgrunden borde ledamöterna medges avlämna motion
vilken tidpunkt som helst under riksdagsåret.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om en
ändring av motionstiden under riksdagsåret.