Motion till riksdagen
1999/2000:K284
av Agestav, Amanda (kd)

Ett reformerat offentligt belöningssystem


Redan antikens folk belönade tapperhet och dygder. Faraonerna i
Egypten förlänade halskragar av guld; hedersbevisningarna i Grekland
utgjordes av bildstoder, monument och minnestavlor av olika slag;
romarna utdelade såväl ett slags hedersvapen som kransar, vilka bars runt
pannan, och runda metallplåtar i läderband på bröstet. Ordnar har i alla
tider varit ett sätt för en stat att belöna sina medborgare för viktiga och
betydelsefulla insatser. Från början fungerade ordnar som en furstes sätt
att visa uppskattning och var ofta förknippade med särskilda förmåner. I
modern tid har dock ordnar endast inneburit att en enskild medborgare
erhållit bevis för statens tacksamhet. Det finns många medborgare i vårt
land som gör förtjänstfulla insatser för riket. Att ge dem ett offentligt
erkännande är viktigt.
Olika ordnar och utmärkelser
Orden bör återfå sin ställning ''såsom belöning för dem, vilka genom sina
tjänster till Konung och fädernesland gjort sig högst förtjänta och således
blivit värdiga att bekläda rikets högsta tjänster''. Möjligen kunde
tilläggas: ''eller eljest genom sina samhällsinsatser inom näringsliv,
kultur och vetenskap erhållit en motsvarande ställning''. Detta skulle
sannolikt medföra att alla formella krav på tidigare rang och
ordensinnehav tas bort och orden blir fristående gentemot övriga ordnar,
i så fall ett medvetet men kanske påkallat brott i kontinuiteten. Orden bör
räkna högst 32 samtida svenskar. Sveriges drottning och tronföljare är
självskrivna, medan andra arvsberättigade medlemmar av kungahuset
utnämns först vid myndig ålder.
Borttagningen var ett misstag
I Sverige togs möjligheten för rikets statschef att utdela ordnar bort i och
med den nya grundlagen 1972. Den socialdemokratiska majoriteten
ansåg att ordensväsendet var ett förlegat och odemokratiskt
belöningssystem som tillhörde det förgångna. Det märkliga i detta
sammanhang var dock att utländska medborgare inte ansågs omfattas av
de socialistiska jämlikhetssträvandena. Ordnar delas nämligen
fortfarande ut till medborgare i andra länder. Konungen, eller
drottningen, har, som enda svenska medborgare, dock i egenskap av de
kungliga ordnarnas Herre och Mästare, rätt att erhålla de svenska
ordnarna. Den andra underligheten är att de tidigare ordnarna ersattes av
ett medaljsystem. Förtjänta svenska medborgare får i dag av konungen
medaljer av olika slag.
Medaljer
Vi har i Sverige aldrig haft någon motsvarighet till t ex den danska ''Kgl.
Fortjenstmedaille'' med dess karaktär av allmänt medborgerligt förtjänst-
tecken. I stället har vi fått en flora av olika medaljer för olika slags för-
tjänster. Därmed har inte en enda medalj blivit alltför ''utsliten''.
Medaljen ''För nit och redlighet'' har haft inalles mer än 100.000
innehavare, och ''För medborgerlig förtjänst'' uppskattas till 8.900; ''För
berömliga gärningar'' och ''Illis quorum'' rör det sig om 1.300 vardera.
Därtill kommer nära 800 exemplar av Konungens medalj (under Carl
XVI Gustaf) och ''Litteris et artibus''. Ordnarna och medaljerna
kompletterar varandra men har olika uppgifter att fylla i ett integrerat
offentligt belöningssystem. Behovet för statsmakten att visa uppskattning
finns således kvar, samtidigt som formerna för detta är minst sagt
torftiga.
Förläna svenska medborgare dessa ordnar
Vi bör nu ta steget helt ut och återigen förläna även svenska medborgare
de kungliga ordnarna. I dag finns i princip endast två kungliga ordnar
kvar. Det är den förnämsta av dem alla, Serafimerorden, som i princip
endast tilldelas medlemmar av kungliga familjer och prominenta
statschefer. Den andra är Nordstjärneorden, som delas ut i ''parti och
minut'' på svenska statsbesök och vid statsbesök i riket. De två andra
ordnarna, den välkända Vasaorden och den mindre kända Svärdsorden,
som i princip endast gavs till officerare, avskaffades helt 1975. Sverige
bör således ta steget fullt ut och göra som alla andra länder i Europa gör
med sina medborgare: ge dem rätten att erhålla ordnar. Samtidigt bör de
avskaffade Vasa- respektive Svärdsorden återupprättas. Konungen kan
t.ex. på regeringens uppdrag förläna medborgare ordnar vid tre tillfällen
per år. På sin egen födelsedag den 30 april, på Sveriges nationaldag den 6
juni samt på Gustaf Adolfsdagen den 6 november.
Historiska anor
Svärdsorden och militära utmärkelser Orden bör åter förlänas för
gagnande och långvarig verksamhet inom försvarsmakten, enligt
internationell kutym med hänsyn till tjänstegrad samt Svärdstecknets och
Svärdsmedaljens ursprungliga traditioner. Med hänsyn till officerarnas
höjda pensionsålder kan kraven på kvalifikationstid skärpas. Det kan få
som effekt att en enklare generell tjänsteutmärkelse införs enligt
internationell praxis. En medalj för särskilda krigsmannaförtjänster bör
införas och frågan om huvudman för Försvarsmaktens medalj för
internationella insatser i det nya systemet prövas. Många medborgare
idag gör förtjänstfulla insatser för vårt land genom det ökade deltagandet
i internationella fredsbevarande operationer. Som en civil
krigsutmärkelse får anses medaljen För mod och rådighet till sjöss under
farofylld tid. Tjänsteutmärkelser inkl Nordstjärneorden och utmärkelsen
''För nit och redlighet i rikets tjänst'' har behandlats ovan.
Nordstjärneorden bör återfå sitt ursprungliga svarta band och accentueras
mera som ''belöning för medborgerliga förtjänster, för ämbets- eller
tjänstemannagärning, för vetenskaper, vittra, lärda och nyttiga arbeten
samt för nya och gagneliga inrättningar'' (stadgeändring 1955). Den
skulle således få en mer vidsträckt användning än som en ren
''tjänsteorden'', eventuellt utökad med en förtjänstmedalj i silver (1748
års minnesmedalj). Tjänsteutmärkelser för annan offentlig tjänst och
Svenska kyrkan (orden eller medalj) bör övervägas.
Vasaorden och andra ''fria'' utmärkelser
Denna orden ''är avsedd såsom belöning för förtjänster om jordbruk,
bergshantering, konst, handel, industri, hantverk och undervisning, för
nyttiga skrifter i dessa ämnen samt för väl förrättade allmänna värv och
uppdrag''. Det sistnämnda bör också avse riksdagen. Riddartecken
belönar i första hand insatser på riks- och regionalplanen, Vasatecken på
det lokala planet, medan Vasamedaljen - 8:e storleken i guld bör också i
framtiden vara en extraordinär utmärkelse - kan användas för
kommunala uppdrag, insatser inom hembygdsvård m m i stället för ''För
medborgerlig förtjänst''. Ett reformerat offentligt belöningssystem har sin
givna plats i dagens samhälle. Det finns ingen anledning för Sverige att
framhärda i sin självpåtagna isolering. Den försvårar för svenskar i det
internationella umgänget och ter sig obegriplig för utlänningar. Ett
offentligt belöningssystem är ett billigt och ofta uppskattat sätt att visa
uppskattning för medborgerliga förtjänster.
Isolerade i Europa
I stället för det anrika ordensväsendet delas i stället medaljer ut. Det är
dels medaljer där regeringen bestämmer vilka som skall få dem, dels
sådana som monarken beslutar om. Detta visar att behovet och
önskemålet att till förtjänta medborgare visa sin uppskattning finns kvar i
allra högsta grad. I stället för att avskaffandet av ordensväsendet skulle
visa att vi var moderna och framsynta har verkligheten visat att vi
avviker negativt från vår omvärld där strömningen snarast gått åt motsatt
håll.
Inom EU är det bara Irland som nu saknar ett ordensväsende. Till och med
i nybildade republiker som Finland har man ett väl fungerande ordenssystem.
Även i de stater i Centraleuropa och Östeuropa som frigjort sig från
kommunismen har i snabb takt ett trovärdigt belöningssystem på gamla
traditioners grund införts. Enbart under 1994 instiftade Ryssland bl.a. fem
ordnar, Slovakien tre och Tjeckien två. Estland införde samma år fem gamla
ordnar och en ny, och i Lettland återuppväcktes en, Tre stjärnors orden, från
mellankrigstiden. Allt talar för att vi bör använda de förnäma ordnar vi har i
vårt land i form av Serafimerorden och Nordstjärneorden samt de två
avskaffade ordnarna, Vasaorden och Svärdsorden.
Utländska medborgare
Enligt svenska regler får svenska ordnar endast förlänas utländska med-
borgare. Detta är en högst märklig ordning. Varför skall inte svenska
medborgare kunna bära de egna svenska ordnarna? Något ordentligt svar
på detta har aldrig givits. I sammanhanget är det värt att notera att
representanter för vårt land ibland möts av misstänksamhet i
internationella sammanhang. För andra länder är det naturligt att man
dekorerar tjänstemän med ordnar för goda insatser för det egna landet.
Men de svenska representanterna kommer utan nationella utmärkelser
eller ordnar vid t.ex. banketter och mottagningar, vilket lätt tolkas som
att Sverige skickar mindre kvalificerad personal. Ett missförstånd som är
lätt att lösa. Det är därför hög tid att ändra de nuvarande bestämmelserna
och ge svenska medborgare rätt att erhålla de kungliga ordnarna på
samma sätt som gäller för kungahuset och för alla tusentals utländska
medborgare som redan har rätt att bära svenska ordnar. Det går inte att
hävda att ordensväsendet är förlegat eller ojämlikt. Vi måste, liksom
resten av världen, kunna visa våra egna medborgare uppskattning genom
att ge dem möjlighet att få en kunglig orden!
Översyn
En översyn bör göras med anlitande av historisk expertis. Därefter bör ett
förslag framläggas till ett återinförande av ett offentligt belöningssystem,
som också bör avse svenska medborgare.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett reformerat
offentligt belöningssystem.

Stockholm den 3 oktober 1999
Amanda Agestav (kd)
Magnus Jacobsson (kd)