Genom propositionen Nationella minoriteter i Sverige erkänns Sveriges nationella minoriteter och deras språk. Enskilda får enligt förslaget rätt att använda samiska, finska och meänkieli hos domstolar och förvaltningsmyndigheter med verksamhet i de geografiska områden där språken använts av hävd och fortfarande används i tillräcklig utsträckning. Det införs också en rätt att i dessa områden få förskoleverksamhet och äldreomsorg helt eller delvis på dessa språk. Även rikstäckande åtgärder för att stödja de nationella minoriteterna och minoritetsspråken presenteras i propositionen.
Det är viktigt att en människosyn som ser människan som en unik person, fri, likvärdig och ansvarig styr synen på de nationella minoriteterna och de olika minoritetsspråken. Ursprungliga och naturaliserade svenskar, språkliga och etniska minoriteter ska ha samma samhälleliga rättigheter och skyldigheter.
Enligt regeringens förslag ska enskilda ges en lagstadgad rätt att använda samiska, finska och meänkieli hos domstolar och förvaltningsmyndigheter i de geografiska områden där språken använts av hävd och fortfarande an- vänds i tillräcklig utsträckning.
Det är dock viktigt att fortsätta med att stärka minoritetsspråkens ställning även utanför det av regeringen föreslagna förvaltningsområdet. Reform- arbetet måste fortsätta så att det blir en positiv utveckling för minoritets- språken i hela landet.
Speciellt kommunerna har ett stort ansvar för den utvecklingen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion- en anförts om att fortsätta reformarbetet med att stärka minoritets- språkens ställning i hela landet.
Stockholm den 30 september 1999
Erling Wälivaara (kd)