med anledning av prop. 1999/2000:55 Kommersiell lokalradio
1 Inledning
Folkpartiet yrkar i allt väsentligt avslag på föreliggande proposition,
1999/2000:55 Kommersiell lokalradio. Det finns en rad problem i vårt
land som det är angeläget att riksdagen ägnar sig åt. Den privata
lokalradion hör inte till dem. 2,2 miljoner människor lyssnar på den varje
dag. Den ger statskassan intäkter på över hundra miljoner kronor per år.
Med andra ord: Om proposition 55 är svaret, är frågan fel ställd.
Propositionen hotar att slå sönder den fria radion i Sverige genom att på
mycket svaga grunder gå in med politiska regleringar. Hur ska det på sikt gå
att bedriva radioverksamhet och betala miljonbelopp årligen i sändnings-
avgift när konkurrenter får samma sändningsrätt för endast 40.000 kr? Hur
ska en grupp medelålders byråkrater kunna avgöra vilka radiostationer som
bäst attraherar tonåringar? Varför ska staten avstå från tiotals miljoner kronor
som kan användas till angelägna ändamål?
Den kommersiella radion i Sverige verkar på en marknad med problem.
Reklamintäkterna har av olika skäl inte utvecklats i takt med lyssnarsiffrorna.
Många av stationerna går med förlust. Men ska alla problem på en nyligen
avreglerad marknad bli en huvudvärk för politiker? Just nu tvingas franska
och andra mediebolag ta av sina vinster för att bidra till finansieringen av den
svenska staten. Är det ett stort problem för den svenska staten?
Vi avvisar bestämt förslaget att övergå från auktioner av sändningstillstånd
till "skönhetstävlingar" för fördelningen. Vårt krav är det motsatta: att fler
sändningstillstånd, till exempel i de digitala radio- och TV-näten och en
rikstäckande radiokanal, ska bjudas ut på auktion.
Fiaskot med digital-TV borde ha fått regeringen att hejda sig. För att rädda
det projektet tvingas staten subventionera digital-TV-boxar, ge omfattande
sändningstillstånd till kanaler som visar porrfilm och använda sådana filmer
som lockvara vid försäljning av digitalboxar.
Om inte staten nu - likt en elefant i porslinsbutik - slår sönder de
förutsättningar för den kommersiella radio som växt fram i Sverige, tror vi
att förutsättningarna att denna bransch utvecklas vidare är mycket goda.
Kanske kommer en något lägre prisnivå att etableras, vilken i sin tur ger
möjligheter att satsa mer på programkostnader, vilket till exempel kan
innebära fler program med lokal förankring.
2 Historik
Vår avvisande hållning till huvudinslagen i propositionen bör ses i ljuset
av vår historia på detta område.
Frihet och mångfald är och har länge varit nyckelord för en liberal
mediepolitik. Pressfrihet var ett av de första liberala kraven i Sverige på
1800-talet, och ett självklart utflöde av kampen för demokrati. När
etermedierna växte sig starka, och särskilt när TV kom på 1950-talet, blev
det naturligt att hävda samma grundläggande värdering: För att säkra att
olika röster blir hörda bör tillgängligt eterutrymme inte monopoliseras utan
fördelas på olika aktörer.
Man kan utan vidare säga att Folkpartiets viktigaste krav i mediepolitiken
sedan 1960-talet har varit att bryta det statliga monopolet inom radio och TV.
Under alla dessa år har vi hävdat att ett sådant monopol innebär en farlig
maktkoncentration. Det har alltid förvånat oss att mediedebattörer med
socialistiska utgångspunkter ofta sagt sig vara bekymrade för maktkoncentra-
tionen inom medierna, men ändå ivrigt försvarat just etermonopolet.
Det är visserligen sant att public service-bolagen med åren utvecklat en
betydande och beundransvärd integritet gentemot det politiska systemet. Men
det ändrar inte faktum, att det är farligt att lägga en så avgörande del av
opinionsbildningen i händerna på en och samma aktör eller maktstruktur.
Det är viktigt att påpeka att bristen på konkurrens inte bara innebär risk för
ensidighet i själva opinionsbildningen. Ensidighet är en fara på alla områden,
som kulturbevakning och underhållning.
Den första sprickan i betongmuren kom redan under den borgerliga
regeringsperioden på 1970-talet med närradion. Sedan följde kabel- och
satellitkanalerna, det tredje marknätet för TV och reklamradion. En stor
liberal framgång var också yttrandefrihetsgrundlagen 1992, som i grundlag
säkrade vissa - om än inte alla - de nyvunna friheterna.
En lång rad av de krav Folkpartiet genom åren framfört har alltså
förverkligats. Men självfallet finns det fortfarande brister i mediesituationen.
Några sammanhänger med att rester från den gamla tidens politik hänger
kvar. Andra har dykt upp med den nya situationen.
Regeringen framhäver i föreliggande proposition att de senaste årens
utveckling av den kommersiella lokalradion är ett sådant problem. Vi menar
att den inte är det. Syftet med införandet 1993 var att förstärka yttrande-
friheten genom ökad mångfald i etern. Det kan idag, 7 år senare, konstateras
att en bred publik lyssnar på någon av de fria lokalradiostationerna, som
uppenbarligen fyller ett behov vid sidan av Sveriges Radio.
3 Propositionen och Folkpartiets ståndpunkter
Det är, trots dess innehåll, på tiden att regeringen äntligen kommer med
en proposition. Socialdemokraterna har på radioområdet under drygt fem
år inte åstadkommit något annat än att dels skapa osäkerhet om den fria
lokalradions framtid, dels förhindra att nya frekvenser kommer ut på
marknaden.
Det senare har skett genom den s k stopplagen som antogs av riksdagen
hösten 1995. Skälen som anfördes var att lokalradion inte utvecklats enligt
de intentioner som angivits i lokalradiopropositionen. Lokala stationer var
enligt konstitutionsutskottet ofta beroende av centrala programnätverk, och
de regler som skulle motverka en dominans på marknaden av ett fåtal
kapitalstarka kedjeföretag hade "visat sig vara otillräckliga". Att den fria
radiomarknaden bara hunnit existera i dryga två år hindrade inte det
socialdemokratiskt dominerade konstitutionsutskottet att införa undantags-
tillstånd för att återigen se över lagstiftningen.
3.1 Välkomna liberaliseringar
Därför är det glädjande att stopplagen i och med föreliggande proposition
upphävs. Och det finns trots allt några fler ljuspunkter i propositionen.
Dessa står främst att finna i de föreslagna reglerna för vem som kan få
tillstånd att sända lokalradio. Enligt lokalradiolagen som den lyder idag kan
inte staten, landsting eller kommuner, vare sig direkt eller genom företag i
vilket ett sådant organ på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal
ensamt har ett bestämmande inflytande, få tillstånd att sända lokalradio.
Syftet med bestämmelsen är att lokalradion inte skall fungera som språkrör
för myndigheter (prop. 1992/93:70 s. 16). Detta skäl är fortfarande i högsta
grad relevant, men det finns all anledning att skärpa denna regel i syfte att
undvika att den kan kringgås.
Den skärpning som regeringen föreslår innebär att inte heller sådana organ
ska kunna få tillstånd, som ägs, eller där motsvarande minst 20 procent av
samtliga aktier direkt eller indirekt ägs, av stat, landsting eller kommun. Ett
kringgående genom att tillstånd söks för ett dotterföretag till ett företag som
till mer än 20 procent ägs av stat eller kommun, stoppas även det genom det
nya lagförslaget. Folkpartiet instämmer i detta.
Vidare föreslås ett borttagande av förbudet för tidningsföretag och
programföretag som tidigare fått tillstånd att sända ljudradio- eller TV-
program att inneha tillstånd att sända lokalradio. Skälen till dessa förbud
handlade om främjande av mångfald på mediemarknaden. Förbudet har
emellertid visat sig vara lätt att kringgå. Den kartläggning som utredningen
gjort visar att flera tidningsföretag är delägare, direkt eller indirekt via
dotterbolag, i programföretag som sänder lokalradio.
Den tilltagande ägarkoncentrationen inom medierna ska givetvis inte
negligeras. Det är alltid en viktig diskussion, hur eventuella tendenser till
monopolisering av det fria ordet kan motverkas. Vi hänvisar här till
reservationen av Olle Wästberg, Anders Björck och Karin Johansson i
Mediekoncentrationskommitténs betänkande (SOU 1999:30).
Det ökande medieutbudet gör dock ägandekoncentrationen mindre
besvärande än tidigare. Konsumenten kan hela tiden välja något annat
medium. Vi syftar främst på utvecklingen av Internet. De "självständiga
röster" som proposition 1992/93:70 skrev om finns idag i hundratusental på
nätet. Här finns en uppsjö på små, självständiga och välbesökta nättidningar.
Här finns radiokanaler och TV-sändningar från jordens alla hörn. Enskilda,
som i praktiken hittills ofta varit utestängda från de traditionella medierna,
kan komma till tals till förhållandevis låg kostnad och med hela världen som
mottagningsområde. Samtidigt blir det möjligt för allt fler att ta del av
information via Internet från massmedier utanför hemorten och från andra
enskilda som vill komma till tals.
Det är därför svårt att motivera att tidningsföretag och programföretag med
journalistisk erfarenhet och kompetens som är till nytta för lokalradion även
fortsättningsvis generellt ska undantas från möjligheten att sända lokalradio.
Den tredje liberaliseringen som föreslås är ett upphävande av bestäm-
melsen att ingen kan få inneha mer än ett tillstånd. Utvecklingen blev som
bekant den motsatta mot syftet med bestämmelsen. Idag domineras lokal-
radion av fyra nätverk som i stor omfattning sänder centralproducerat
material. Denna utveckling beror på ett flertal omständigheter, bl.a. de höga
koncessionsavgifterna. Dessa har gjort det nödvändigt att sänka kostnaderna
för programproduktionen. Den tekniska utvecklingen och konkurrensen på
medieområdet kräver helt enkelt ett visst mått av erfarenhet och ekonomiska
förutsättningar hos dem som ska bedriva lokalradioverksamhet.
För mångfalden och kvaliteten i etern spelar public service-radion en
central roll. Vid sidan av denna bör de kommersiella kanalerna verka på en
marknad i huvudsak befriad från statlig styrning. Med det ökade
kommersiella utbudet av radio och TV blir uppgifterna för public service än
tydligare. De företag som finansieras med licensmedel ska i första hand
producera och sända sådant som inte erbjuds av de kommersiella bolagen.
När radions P3 har ombildats från en ren musikkanal till en bredare kanal för
ungdomskultur är det ett gott exempel; det finns ingen anledning att dubblera
det utbud som finns från de kommersiella radiokanalerna.
3.2 Ovälkomna styrningar
Regeringens förslag till liberaliseringar måste dock ses i sitt
sammanhang. Tyvärr skuggas dessa av nya idéer om att strypa,
kontrollera och dirigera den fria lokalradion.
Det auktionsförfarande som gäller för fördelning av sändningstillstånd
enligt dagens bestämmelser föreslås ersättas av ett lämplighetsförfarande.
Regeringen föreslår att i det fall det finns två eller fler sökande till ett
ledigt
sändningsutrymme ska Radio- och TV-verket sträva efter en fördelning som
medför att sändningarna i hög grad utgörs av eget material och program med
lokal anknytning. Vidare ska enligt propositionen verket sträva efter att
dominans över nyhetsförmedling och opinionsbildning motverkas och att
möjligheterna till mångfald tas till vara. Därvid ska beaktas om sökanden ger
ut en dagstidning eller sänder radio eller television i sändningsområdet,
genom aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande
inflytande eller är ett företag i vilket någon ensam har ett bestämmande
inflytande.
Folkpartiet motsätter sig detta. Yttrandefriheten och mångfalden gagnas
inte på sikt av mer politisk styrning. Auktioner av sändningstillstånd har
hittills visat sig vara det bästa sättet, både praktiskt och principiellt, för
att
fördela sändningstillstånd. Det är "tämligen oproblematiskt från grundlags-
synpunkt", för att citera Lagrådet. Auktionerna förhindrar att staten lägger
godtyckliga synpunkter på radiostationerna och försöker påverka innehållet.
Det finns här anledning att erinra om Lagrådets ifrågasättande om
lagrådsremissens ägarkriterium - att Radio- och TV-verket vid fördelning av
tillstånd ska eftersträva ett ägande som medför att antalet aktörer på den
lokala marknaden ökar - är förenligt med YGL. Lagrådet yttrar att det som
avses med mångfald och ägarförhållanden i remissen är diskutabelt och att
det är en brist att begreppen inte behandlas i belysning av utvecklingen inom
informationstekniken på medieområdet. Man syftar här främst på utveck-
lingen av Internet. Att i det sammanhanget se så snävt på mångfald och
ägarförhållanden som görs i remissen framstår som omotiverat, enligt
Lagrådet, som menar att resultatet av en sådan tillståndsgivning riskerar att
framstå som tveksamt från grundlagssynpunkt, eftersom bara en del av
medieutbudet skall beaktas. Grundlagen måste vila på tanken att det är
yttrandefriheten i dess helhet som ska vara den vidaste möjliga.
3.3 Snedvriden konkurrens
Regeringen föreslår vidare i propositionen ett nytt avgiftssystem som
innebär en koncessionsavgift om 40 000 kronor per år för nya tillstånd.
Man konstaterar att den årliga avgiften för att sända lokalradio, som ett
resultat av auktionerna, för närvarande varierar, mellan minimiavgiften
21 300 kronor och 3 369 100 kronor. Den genomsnittliga avgiften uppgår
till ca 1,4 miljoner kronor per år.
Det konstateras mycket riktigt att de höga avgifterna har bidragit till att
flertalet av programföretagen uppvisat förluster fram till utgången av år
1998. Men det finns all anledning att vara kritisk till regeringens förslag. För
befintliga tillstånd ska nämligen den avgift som fastställts vid auktions-
förfarande betalas även under kommande tillståndsperioder. Det är lätt att se
att förslaget innebär en uppenbar risk för snedvriden konkurrens i den relativt
sköra radiomarknaden.
Regeringen menar att detta skulle upphävas av de ökade krav som kommer
att ställas på de nya tillståndshavarna som får sina tillstånd i konkurrens, och
framhåller att krav på programinnehåll som kan ställas i form av
tillståndsvillkor avseende eget material och program med lokal anknytning
bara blir tillämpliga på de nya tillstånden. I lagrådsremissen anges att
villkoren för den kommersiella lokalradion sedan länge har varit kända och
branschen har själv medverkat till att sätta de nuvarande koncessions-
avgifterna.
Men nu har ju regeringen ändrat villkoren och skrivit om de marknads-
mässiga spelreglerna med mycket svaga motiv. Regeringens förslag till nytt
avgiftssystem är helt enkelt inte en godtagbar lösning. Det är orättvist och
utan minsta ansats till upprätthållen konkurrensneutralitet. Även de nya
tillstånden bör därför auktioneras ut.
Regeringen bör dessutom göra en översyn av de ekonomiska villkoren för
den kommersiella lokalradion, och återkomma med förslag som - utan att
snedvrida konkurrensen på marknaden - ger radioföretagen ekonomiska
möjligheter att investera i den digitala tekniken, utveckla programutbudet
och öka det redaktionella innehållet i sändningarna.
4 Digitalisering och en reklamfinansierad rikskanal
Den föreliggande propositionen innebär att lokala digitala ljudradiosänd-
ningar inte omfattas av de nya villkor som föreslås för den kommersiella
lokalradion. Regeringen menar att eftersom tillgången på mottagare fort-
farande är begränsad i Sverige och kommersiella sändningar ännu inte
har kommit till stånd, är det för tidigt att göra en meningsfull utvärdering
av den digitala tekniken.
Frågan om hur verksamheten med digital ljudradio bör fortsätta och hur de
kommersiella programföretagen ska kunna medverka bereds för närvarande
inom Regeringskansliet.
Folkpartiet gör bedömningen att utvecklingen mot digitalisering sannolikt
kommer att gå fortare på radioområdet än på TV-området. Frågan om
standard och sändningssätt är löst och okontroversiell vad gäller radion. Den
digitala radion kommer att ge utrymme för många nya kanaler. Dessa bör i
första hand ställas till marknadens förfogande.
Digitaliseringen gör också att de tidigare frekvensproblemen vad gäller att
skapa en med Sveriges Radio konkurrerande rikskanal bortfaller. En
reklamfinansierad rikskanal bör som enda koncessionsvillkor ha att en
självständig nyhetsredaktion ska finnas. Koncessionen bör snarast bjudas ut.
Detta bör ges regeringen till känna.
5 Etermedierna och grundlagen
Till de liberala framgångarna på medieområdet hör den nya
yttrandefrihetsgrundlag som gäller från den 1 januari 1992. Dess
tillkomst säkrade att ett antal viktiga friheter inte kan tas ifrån oss genom
ett enkelt riksdagsbeslut: rätten att sända och ta emot kabel-TV, rätten att
sända och ta emot satellit-TV och rätten att inneha
mottagningsutrustning, t ex parabolantenner. Men i åtminstone ett viktigt
avseende var yttrandefrihetsgrundlagen en kompromiss. Folkpartiet
nådde inte ända fram i frågan om att grundlagsfästa mångfalden i etern.
Principerna för hur tillgängligt eterutrymme ska fördelas är inte reglerade i
grundlag annat än i en mycket allmän formulering: "Det allmänna skall
eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till
vidaste
möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet." (Ordet "radiofrekvens"
inkluderar även TV-kanaler.) Men eftersom Socialdemokraterna hela tiden
hävdat att yttrande- och informationsfriheten bäst tillgodoses av public
service-bolagen, finns ett latent hot mot de fristående radio- och TV-bolagen.
Eftersom frekvensfördelning till stor del avgörs i internationella
förhandlingar, som från svensk sida tills helt nyligen skötts av Televerket
och numera sköts av Post- och telestyrelsen, har ett stort inflytande legat på
myndighetsnivå. Vissa övergripande beslut har fattats av riksdagen, andra
ärenden har avgjorts av regeringen.
Det finns naturligtvis inga självklara svar på frågan hur fördelningen ska
ske i varje enskilt fall. Men eftersom fördelningen av frekvenser kan vara
livsviktig för den demokratiska debatten, bör vissa principer vara fastställda i
grundlag.
Fördelningen av reklamradiofrekvenser genom auktion var enligt vår
mening ett genombrott för en viktig mediepolitisk princip. På det hela taget
framstår för oss auktionsförfarandet som långt sundare än den politiserade
process som föregick beslutet om den tredje markkanalen eller att
smakdomare på Radio- och TV-verket ska stå för fördelningen av privata
lokalradiotillstånd.
Enligt vår mening bör en ändring av yttrandefrihetsgrundlagen med
följande innebörd komma till stånd. Huvudregeln är att tillgängliga frekven-
ser ska utbjudas på marknaden och försäljas i någon form av auktions- eller
anbudsförfarande. Från huvudregeln får statsmakterna vid frekvens-
tilldelningen göra två undantag.
Det första gäller public service-sändningar. Där bör regeln vara att
statsmakterna, utan hinder av grundlagens huvudregel, får avdela frekvenser
till Sveriges Radio och Sveriges Television i samma omfattning som nu sker.
Det andra undantaget gäller föreningsradion. Statsmakterna har möjlighet att
avdela en frekvens per kommun (möjligen något fler i de största kom-
munerna) för föreningslivets behov. Resten av frekvensutrymmet måste
alltså utbjudas på marknaden och försäljas i någon form av auktions- eller
anbudsförfarande. En ändring av yttrandefrihetsgrundlagen och berörd
följdlagstiftning med den av oss angivna innebörden bör komma till stånd.
Folkpartiet föreslår därför att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
parlamentarisk utredning med uppgift att ge grundlagsskydd åt de fria radio-
och TV-stationerna.
6 Hemställan
6 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1999/2000:55,
2. att riksdagen beslutar att upphäva lagen (1995:1292) om
tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
lagen att organ som ägs, eller där motsvarande minst 20 % av samtliga
aktier direkt eller indirekt ägs av stat, landsting eller kommun, inte
skall få tillstånd,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att
förbudet för tidningsföretag eller programföretag, som tidigare har fått
tillstånd att sända ljudradio- eller TV-program, att inneha tillstånd att
sända lokalradio upphävs,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att
bestämmelsen att ingen skall få inneha mer än ett tillstånd upphävs,
6. att riksdagen begär att regeringen gör en översyn av de ekono-
miska villkoren för den kommersiella lokalradion och återkommer
med förslag som - utan att snedvrida konkurrensen på marknaden -
ger radioföretagen ekonomiska möjligheter att investera i den digitala
tekniken, utveckla programutbudet och öka det redaktionella inne-
hållet i sändningarna,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att enda koncessionsvillkor för en reklam-
finansierad rikskanal bör vara att en självständig nyhetsredaktion skall
finnas samt att koncessionen snarast skall bjudas ut,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om parlamentarisk utredning med uppgift att ge
förstärkt grundlagsskydd för de fria etermedierna,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av
yttrandefrihetsgrundlagen att tillgängliga frekvenser skall bjudas ut till
marknaden och försäljas i något slags auktions- eller anbudsför-
farande.