Världen befinner sig i snabb förändring. Den moderna
informationstekniken och fria medier tillsammans med globaliseringen
och marknadsekonomin driver på utvecklingen. Stillastående och
slutenhet är inte möjlig när information och kunskap blir gränslös.
Snabbheten i förändringstakten blir en funktion av hur snabbt
information och kunskap når de enskilda medborgarna och aktörerna på
olika marknader. En snabb blick tillbaka visar med all tydlighet både på
snabbheten och kraften i den förändring som den moderna
informationstekniken utgör.
På ett decennium har kommunismen fallit i Central- och Östeuropa och
ersatts med fria samhällen och dynamiska ekonomier. De har sikte på ett EU-
medlemskap efter millennieskiftet. I stora delar av tredje världen sker en
tillväxt och en välståndsökning som saknar motstycken i historien.
Marknadsekonomin har jorden runt etablerats som det självklara systemet för
att tillgodose människors behov och önskemål. Den är på väg att skapa ett
välstånd i stora delar av världen som till för 20 år sedan betraktades som
omöjligt att uppnå. Fria och öppna samhällen har gjort det omöjliga inte bara
möjligt utan också verkligt. Viktigast av allt för den långsiktiga utvecklingen
mot välstånd och fred är det faktum att frihet och demokrati blivit allt
starkare och spridda samhällsvärden.
Med moderna informationsteknik spelar geografiska avstånd allt mindre
roll. Gränser innebär allt mindre för människors och samhällens kontakter.
Diktaturer som värnat sin makt genom att kontrollera kunskap och
information möter i det nya mediesamhället en övermäktig kraft som tvingar
fram en utveckling på de enskilda människornas villkor. Informations- och
kunskapssamhället ställer den enskilde medborgaren i centrum för flöde av
nytt tänkande och vetande, underhållning, nyheter och kommersiella
aktiviteter.
Ingen plats i vår värld är långt borta, snarare är varje plats på vår jord ett
centrum i det nätverk som växer fram när handel, forskning, vetenskap,
samhällsdebatt, nyheter och kultur blir globala. Närheten är påtaglig och gör
det lika svårt att stå oberörd inför skeenden långt bort som inför det som sker
längs vår egen gata eller i vår egen stad. En före detta diktators häktning,
nidingsdåd mot en civilbefolkning eller ekonomisk oro på andra sidan
jordklotet, allt kommer oss nära och berör oss direkt.
Samtidigt kan den nya informationstekniken vara mångfaldigt lokal vad
gäller identitet och skapande. Den skapar helt nya förutsättningar för
produktion och konsumtion, nya möjligheter till försäljning och marknads-
föring. De nationer som bäst förmår att ta till vara mediesamhällets effekter
och informationsteknikens möjligheter kommer att vara de samhällen som
går i täten kulturellt, ekonomiskt och politiskt.
Gamla hierarkier får ge vika när människors kontakter med varandra kan
ske direkt på individernas egna villkor. Ingen annan än de själva bestämmer
vilken information och kunskap de skall få del av. Avståndet till kunskap är
aldrig längre än till en radio, en TV-apparat eller en persondator. Satelliter,
kabelnät och frekvenser ger tillsammans med cd, dvd, video och Internet en
mångfald av möjligheter och en tidigare oanad närhet till information, kultur,
kunskap och beslutsfattande. Om kunskap är makt har världen aldrig sett en
så omfattande spridning av makt på så många händer som det nya
informationssamhället ger upphov till.
Det är mot den här bakgrunden en viktig uppgift att se till att det är den
enskildes frihet och rätt som präglar den nya informationsteknikens
tillämpning i samhället. Strävanden att politiskt kontrollera tekniken
begränsar möjligheterna till utveckling och måste därför undvikas så långt
det är möjligt.
Välstånd och goda livsvillkor tillhör i framtiden de samhällen som genom
företagande och nyskapande förmår vara ledande i användningen av
informationsteknik och som drar nytta av den kraft den ger medborgarna.
Informationstekniken och moderna medier är inte bara världens snabbast
växande branscher utan också medel för förnyelse och förändring av
samhället i dess helhet.
1.1 Informationssamhället ger kraft åt den ekonomiska
utvecklingen
Alltfler länder och alltfler folk knyts samman och involveras i ett globalt
utbyte av varor och tjänster. Alla har vi möjlighet att bli delaktiga i en
global marknadsekonomi. Den drivande kraften bakom denna
globalisering är en medveten utveckling mot frihandel och avreglering,
som underlättas av den snabba tekniska utvecklingen och det kreativa
tillämpandet av informationstekniken.
I takt med denna utveckling har också information blivit en allt viktigare
faktor. Det faktum att de nationella gränserna inom många sektorer suddats
ut och att varor, tjänster, teknik, kapital och idéer idag rör sig oändligt
mycket snabbare mellan olika platser beror i stor utsträckning på att flödet av
information numera är decentraliserat och fritt.
Den snabba tekniska utvecklingen för med sig att de olika informations-
bärande medierna smälter samman. Gränserna mellan TV, radio, tidningar,
Internet, böcker, CD-skivor suddas ut eller ritas om och utvecklingen sker
oberoende av politiska beslut. Den drivs fram på en lång rad olika marknader
där konsumenter, tittare, lyssnare och användare tillsammans med upp-
finnare, utvecklare, tekniker och kreatörer utvecklar bärkraftiga projekt och
idéer i samarbete med kapitalägare, banker och företag.
Olika kommunikationsnät smälter samman. Kabelnät, satellitförbindelser,
mobiltelefonnät och kanske även elnäten kopplas ihop och utvecklas till
elektroniska motorvägar. Traditionell TV, radio, telefoni och Internet
kombineras på olika sätt för att förbättra vår förmåga att kommunicera och
inhämta information.
Utvecklingen är i det närmaste omöjlig att förutse. Vem hade för fem år
sedan kunnat föreställa sig att en norsk oljeborrplattform skulle börja byggas
om för att från en position i Stilla havet skjuta upp f.d. sovjetiska ubåts-
missiler, lastade med satelliter för att skapa ett nytt, globalt, kommunika-
tionsnät? Det är dock vad som håller på att ske privat finansierat och
organiserat. I dessa kreativa och ofta globala miljöer, där nya företag växer
fram och där ständig utveckling sker, är det inte statlig inblandning som
skapar dynamiken utan enskilda människors arbete och fantasi.
Det innebär inte att politiska beslut är oväsentliga. Minsta försök att
reglera, socialisera eller förhindra utvecklingen motverkar nytt företagande
eller riskerar att leda till att företaget, projektet eller idén flyttar till
ett land
med bättre och friare utvecklingsklimat. Det finns ett stort behov av ett gott
politiskt ledarskap och en insikt om att det är på marknaderna som den
framtida utvecklingen skall ske.
1.2 Det fria ordet
Det fria ordet har en direkt betydelse för informationsfriheten och
medborgarnas frihet. Öppenheten för nya tankar och möjligheten att
pröva dem i verkligheten möjliggör, tillsammans med den kritiska
granskningen av maktutövning och existerande föreställningar, en
ständigt pågående utveckling av det mänskliga samhället. Det kommer
till uttryck genom yttrandefrihet och tryckfrihet, genom pressfrihetens
självklara traditioner i Sverige och genom att massmedierna står fria och
oberoende från den offentliga makten.
Utan det fria ordet finns varken fria medborgare eller fria samhällen. Det
är en av statens allra mest grundläggande uppgifter att säkra det fria ordets
ställning inom samhällslivets alla områden. Denna insikt måste genomsyra
statens förhållningssätt till moderna medier precis som den en gång präglade
synen på tryckta medier. Det berör informationstekniken i vidaste
bemärkelse och alla de upptänkliga kombinationer och innovationer som
uppstår i det växande gränslandet mellan denna teknik och medierna.
Det finns, som ett resultat av tidigare inblandning från det offentliga, ett
antal hinder för en snabb och dynamisk utveckling i Sverige på informations-
och medieområdet. Vi menar att det är hög tid för det offentliga att vidta en
ordnad reträtt från dessa ingrepp.
Lagstiftaren bör inskränka sin uppgift till att upprätta ett brett, stabilt
ramverk som säkerställer det fria ordet, skyddar individens integritet och får
marknadsekonomin att fungera. Inom detta ramverk kan sedan allehanda
tekniska lösningar, nya och gamla medier och tjänster rymmas. En fri
marknadsekonomi har visat sig överlägsen när det gäller att förse människor
med de varor och tjänster som de faktiskt efterfrågar.
2 En politik för ett dynamiskt mediesamhälle
2.1 Grundläggande fri- och rättigheter
Yttrandefriheten och tryckfriheten är centrala värden i det fria samhället.
Det skall råda stor frihet att ge ut och distribuera medieprodukter och att
pröva deras ekonomiska bärkraft. Inom ramen för dagens tekniska
begränsningar för medier skall det vara läsarna, lyssnarna, tittarna och
användarna som genom sina val avgör vilka medier som skall ha
förutsättningar att distribueras. Det kan inte vara, och får inte vara,
politiskt grundat godtycke som avgör mediernas utveckling.
Grunden för att yttrandefrihetsgrundlagen tillåter lagstiftning om tillstånd
och villkor för att sända radioprogram ligger i behovet av att på något sätt
ordna användningen av frekvenserna för TV och radio. I yttrandefrihets-
grundlagen finns också vissa bestämmelser i 3 kap. 5 § om redaktionell
självständighet och i 1 kap. 3 § första stycket om frihet från censur. En
skyldighet för ett programföretag att i sin redaktionella verksamhet hålla sig
till en i förväg lämnad programförklaring, vilket bl.a. föreslagits av
Lokalradioutredningen, för DAB-radion och som gäller för digital marksänd
TV, är diskutabel från konstitutionell synpunkt. En sådan ordning kan ge
möjlighet till en obehörig styrning av vad som yttras i radio. En god regel är
att i tveksamma fall inte välja lösningar som kan påstås leda till
begränsningar av grundlagsskyddade medborgerliga rättigheter.
Statens ansvar är att slå vakt om yttrande- och etableringsfriheten. Därmed
uppnås en mångfald på publikens och samhällets villkor. För ett vitalt
kultursamhälle är det av stor vikt att det finns så många fora för skapande
som möjligt, så många kanaler för att nå publiken som tekniken medger och
så många alternativ att välja mellan som det finns intresse att sända och som
publiken efterfrågar.
En politik för fria medier kommer också att leda till att teknikens
utveckling sker utifrån de enskilda medborgarnas behov och intressen. Det
innebär att gränserna mellan olika medier luckras upp, samtidigt som lagar
och regler som är teknikbundna snabbt kommer att bli både otidsenliga och
motverka sina egna syften. Det ställer krav på lagstiftning som ger en frihet
för de nya mediernas utveckling, från Internettjänster till television. Sverige
skall vara ett land där denna utveckling är naturlig och internationellt
ledande.
Det är redan i dag naturligt att se Internet, television och radio som olika
funktioner av digitala medier. Internet utvecklas inte bara som en form av
datakommunikation utan är också ett medium i sig. Det innehåller
information, kunskap och kultur, likaväl som radio och TV kan sändas via
Internet. World Wide Webb är ett forum för kultur och nyheter bredvid andra
mer traditionella medier. Denna utveckling kommer självfallet att accelerera.
Det som sker på webben är på en gång del av både kultursamhället och
mediesamhället. Detta understryker vikten av en lagstiftning som skyddar
konstnärlig frihet och det fria ordet även via Internet.
I takt med att mediemarknaden globaliseras är det viktigt att ge även
svenska företag möjligheter att konkurrera på goda villkor. För att öppna
möjligheter att skapa och vidmakthålla konkurrenskraftiga regionala medie-
företag skall dessa ges möjlighet att agera inom alla distributionsformer.
Hinder för tidningsföretag att äga radiostationer skall därför avskaffas.
Svenska medieföretag, som i Sverige och utomlands verkar inom ramen för
en internationell konkurrens, skall inte hindras från att utveckla sina
möjligheter. Mångfald genom en fri radio och TV och genom ny teknik skall
så långt möjligt bejakas och tillåtas stimulera utvecklingen av digital teknik
istället för att begränsas genom teknikval och offentlig tillståndsgivning. Den
svenska mediepolitiken skall syfta till mångfald, kulturell vitalitet och en
öppenhet för nya mediers tillväxt i Sverige.
Följande riktlinjer för den svenska mediepolitiken måste därmed beaktas:
- Det offentliga får inte genom skattemedel eller andra med tvång
uttaxerade medel motverka konkurrens och mångfald.
- Staten får inte utöva sin makt så att den styr och dominerar medieutbudet.
Det ställer krav på att det offentliga utformar sin verksamhet så att den
bidrar till det samlade medieutbudet med det som andra inte förmår.
- Staten skall verka för etableringsfrihet så långt tekniken förmår. Inom
ramen för tillgängliga frekvenser eller kanaler skall var och en behandlas
likvärdigt. Etableringsfrihet är det bästa sättet att utan offentliga
regleringar motverka mediekoncentration.
- Den nya tidens medier skall, liksom den fria pressen, stå oberoende från
stat och kommun. Staten skall inte genom politiska beslut och
godtyckliga val avgöra vem eller vilka som skall få sända.
- Tryckfrihetens principer och yttrandefrihetsgrundlagen skall vara ramen
för vad som får sändas.
- Olika medier skall ha rätt att söka sin finansiering genom reklam eller
avgifter från publiken.
- Yttrandefriheten måste säkras även i nya medier, likt Internet. Förhands-
granskning och censur är lika förkastliga i nya medier som i gamla.
- Begränsningar av medieföretags ägandeförhållanden skall inte före-
komma.
2.2 Mångfald och konkurrens i stället för dominans
2.2.1 Etermedia
Såväl radio som television har under lång tid stått under politisk kontroll
i Sverige. Tekniska framsteg gjorde emellertid att monopol inom
etermedier blev omöjliga att upprätthålla såvitt man inte valde drastiska
metoder för att hindra medborgarna från att ta del av radio- och TV-
utbudet i en gränslös värld som man inte kunde styra över. Det saknades
inte förslag om att ta till sådana metoder.
Precis som man en gång i tiden i öststatsländerna eller i dagens Iran
förbjudit viss mottagarutrustning fanns det ledande socialdemokrater som
ville förbjuda parabolantenner. Utrymmet för markbundna sändningar kunde
i längden inte döljas. Utbyggnaden av kabel-TV och av satellitsändningar
gjorde det dessutom meningslöst. I och med att TV3 i konflikt med svenska
myndigheter började sända via satellit från London till Sverige bröts
monopolet upp genom publikens efterfrågan och kraften i den moderna
informationstekniken. Etableringen av en markbunden, oberoende TV-kanal,
TV4, innebar att monopolet även formellt upphörde. Via vanlig antenn, kabel
och satellit nås svenska folket i dag av en mångfald TV-sändningar.
Detta hindrar inte att public service-verksamhetens television, i kraft av att
man disponerar två rikstäckande kanaler och cirka fyra miljarder kronor,
dominerar det utbud som har störst betydelse för kultursamhället, samhälls-
debatten och politiken. I en tid då televisionen blivit ett dominerande
medium är detta en maktkoncentration som verkar i motsatt riktning till de
idéer som pressfrihetens och tryckfrihetens traditioner bär på.
Det är dessutom inte nog med att det fria ordet begränsas. Som på alla
andra områden leder monopol till att vitalitet, mångfald och entreprenörs-
anda för hela branschen blir lidande, med stagnation och brist på nytänkande
som följd. När lokalradion släpptes fri uppstod 80 nya radiostationer.
Motsvarande utveckling skulle kunna ske inom andra medier, förutsatt att
dagens mediefientliga politik avvecklas.
2.2.2 Public service-verksamheten måste leva upp till nya krav
Under innevarande riksdagsår skall en beredning tillsättas med uppgift
att ta fram underlag för villkoren för nästa tillståndsperiod för public
service-företagen. Enligt vår mening måste public service-uppdraget
bygga på att public service-verksamheten ingår som en del av det
samlade programutbud som publiken möter. Denna inriktning står i ett
klart motsatsförhållande till dagens situation som har sina rötter i
föreställningen om att public service-program bör vara det huvudsakliga
alternativet för publiken inom samtliga programområden. En sådan
inställning avslöjar både en förmyndaraktig attityd och en ringaktning av
mångfaldens och konkurrensens betydelse för såväl publik som
programutveckling. Yngre generationer tittare och lyssnare, som är vana
vid ett större utbud av kanaler, fördelar sin tid på ett helt annat sätt än de
som grundlade sina vanor när det bara fanns två TV-kanaler. Populära
program och programledare tar sin publik med sig när de byter kanal.
I de redovisningar av hur public service-uppdraget uppfyllts, som de tre
programföretagen lämnar, finns fortfarande tydliga tecken på att man har en
felaktig syn på sitt uppdrag. Tittar- och täckningssiffror spelar en stor roll i
avrapporteringarna och ännu mer i den företagsinterna programbe-
dömningen. Regeringens reaktion mot detta har varit påfallande svag.
För att yttrandefrihetens och tryckfrihetens principer inte skall trädas för
när är det viktigt att hålla fast vid vad som är statens grundläggande uppgifter
i den nya mediemiljön, nämligen att erbjuda program som publiken annars
inte möter samt en produktion och ett skapande som vitaliserar det nationella
kulturlivet.
Mot ovanstående bakgrund kan det enligt vår uppfattning inte vara rimligt
att uppdraget för public service-verksamheten utformas i syfte att dominera
programutbudet. Syftet bör istället vara att tillföra publiken ett utbud av
program som den annars inte kan få tillgång till. Härigenom undviks att en
statligt kontrollerad medieverksamhet kommer i konflikt med yttrande-
frihetens och tryckfrihetens principer.
2.2.3 Ökad fokusering på kvalitet
Kraven på en utveckling mot ökad kvalitet och fördjupning samt en
programverksamhet som bygger på att man relaterar
programverksamheten till det samlade programutbud som publiken idag
möter bör enligt vår mening ligga till grund för en ny avtalsperiod. Public
service-verksamheten bör genom sin inriktning ges förutsättningar att
uppnå en tydlig identitet i den nya mediemiljön.
Företagen bör i sin programverksamhet vända sig till hela svenska folket
med en inriktning mot kvalitet och fördjupning. Även program som vänder
sig till mycket små publikgrupper måste få sin del av resurserna.
Företagen bör vara institutioner som slår vakt om svenska språket och som
skapar nya och större förutsättningar för svensk produktion och kulturellt
skapande. Det gäller i hög grad barn- och ungdomsprogram.
Samhällsdebatt och långsiktiga perspektiv bör prägla den allmänna
samhällsbevakningen. Nyhetsförmedlingen skall stå i en redaktionellt fri och
oberoende ställning i konkurrens med tidningar och andra mediers
nyhetsförmedling.
Det är inom dessa programområden som public service-verksamheten idag
har sin starkaste ställning bland publiken. Det är denna starka ställning man
skall utveckla och förstärka inför framtiden.
Public service-verksamhetens företag bär inom sig betydande förut-
sättningar för att utgöra ledande institutioner i det svenska kulturlivet.
Företagen förfogar över resurser som är större än statens anslag till offentliga
kulturinstitutioner. Det innebär att verksamheten i Sveriges Radio och
Sveriges Television skulle kunna bli en nyskapande kraft i det svenska
kultursamhället om företagens roll i detta perspektiv tydliggjordes. En
vitaliserad TV-teater som i samarbete med läns- och stadsteatrarna kan
erbjuda sina tittare nya och oftare återkommande teaterupplevelser är en
potentiell möjlighet.
Möjligheten att i större utsträckning vara en aktiv köpare av kortfilm och
andra produktioner från fristående kulturskapare kan också tas till vara på ett
bättre sätt i den nya kvalitetsdominerade rollen.
Företagen bör spegla skeenden i hela landet. Programproduktionen skall
till betydande del ske utanför företaget och utanför Stockholmsområdet.
Det finns ytterligare krav som skall ställas på public service-verksamheten
och som ger den en särskild roll.
Syn- och hörselskadade skall i verksamheten finna program som de kan ta
del av.
Förmedlingen av det svenska språket skall stå i centrum för de program
som riktar sig till språkliga minoritetsgrupper. I en mediemiljö som präglas
av alltfler utländska kanaler kommer minoritetsspråksuppgiften gradvis att
övertas av nya kanaler och stationer.
Även framgent skall public service-verksamheten ha ett särskilt ansvar för
samiskan och tornedalsfinskan.
Denna inriktning ställer krav på ett public service-uppdrag som under-
stryker rollen som samhällelig kulturinstitution istället för en av många
konkurrenter till de fristående kanalerna och radiostationerna.
Det förutsätter en prioritering av företagens resurser som ger väsentligt
större utrymme för skapande och produktion. Det nya public service-
uppdraget förutsätter vidare en koncentration av resurser för att kunna
uppfyllas.
2.2.4 Övriga tillståndsvillkor
Av de nya tillståndsvillkoren måste framgå att public service-företagen
utan ytterligare ersättning skall tillhandahålla sitt programutbud till de
satellitoperatörer som begär det.
Konvergensutredningens slutsatser om behovet av förändringar i den
lagstiftning som reglerar radio och TV-verksamheten måste ingå i
förutsättningarna för de nya tillståndsvillkoren.
Ett public service-uppdrag som understryker verksamheternas roll i
samhällslivet ger anledning att låta den kommande beredningen om
tillståndsvillkoren också pröva frågan om dagens licensfinansiering bör
ersättas med skattefinansiering.
Vi anser att de nya tillståndsvillkoren tydligare skall reglera villkoren för
programföretagens finansiering. Det innebär t.ex. att det skall framgå att man
inte skall kunna utnyttja sponsorer för att finansiera vissa program.
Produktioner i samarbete med andra intressenter måste dessutom omgärdas
av tydliga restriktioner.
Public service-företagens möjligheter att ägna sig åt sidoverksamheter,
dels t.ex. uthyrning av produktionsresurser, dels t.ex. förlagsverksamhet eller
cd-rom-utgivning, måste regleras i lag. Det är viktigt att Sverige lever upp
till EU-direktivet på detta område.
2.2.5 Fler fristående TV- och radiokanaler
Genom att det offentliga koncentrerar sin verksamhet till kvalitet istället
för kvantitet och dominans skapas ett utrymme för en privatisering av en
nationell TV-kanal och två nationella radiokanaler. Dessa kanalers
uppdrag måste, liksom vad som även bör gälla i ett nytt avtal för TV4,
utgå från ansvaret gentemot publiken och inte från särskilda av staten
reglerade program- och reklamvillkor.
Staten bör genom regionala koncessioner ge olika TV-stationer möjlighet
att börja sända med olika delar av landet som sändningsområden. TV-bolag
som växer fram ur en sådan process skall kunna genomföra nationella
sändningar genom samarbete inom ramen för de två markbundna frekvenser
som idag finns tillgängliga.
Koncessionerna skall fördelas på motsvarande sätt som den privata
lokalradions koncessioner, nämligen genom ett auktionsförfarande. Utöver
de tekniska skäl som talar för att närliggande frekvensområden bör utnyttjas
för samma typ av användningsområde (TV-signaler, mobiltelefoni etc.) skall
staten inte lägga sig i hur frekvensbanden utnyttjas. Statlig reglering på
grund av trängsel i etern blir allt mindre aktuell i takt med att den tekniska
utvecklingen gör utnyttjandet av frekvensbanden allt effektivare. Den "must
carry-lagstiftning" som reglerar kabel-TV-företagens skyldighet att
distribuera vissa program skall ändras så att det framgår att det endast är
licensfinansierade program som omfattas av skyldigheten.
Utbildningsradion, UR, slutligen, sänder inte i någon egen kanal utan
tillverkar program för public service-verksamheten. Ställningen som public
service-företag innebär en osund konkurrens på den svenska
utbildningsmarknaden och i förhållande till de andra medieföretag som
verkar inom detta område. Samtidigt innebär Utbildningsradions ställning
som public service-företag att licensmedel används för verksamheter som
andra medie- och utbildningsföretag kan bidra med.
De programsändande kanalerna kan köpa utbildningsprogram från många
olika företag. Därmed uppstår både tävlan och nytänkande på ett sätt som på
så många andra områden visat sig vara nyttigt. Mot den bakgrunden föreslår
vi att Utbildningsradion bjuds ut till försäljning.
2.3 Digitalisering stärker friheten
2.3.1 Digitaliseringen skall ge ökad mångfald inte minskad
När kabel-TV-näten digitaliseras kan man skapa närmare 300 kanaler där
det tidigare bara varit plats för ett trettiotal kanaler. Detta innebär oanade
möjligheter för kabelnäten att ge plats för utbildning, information, under-
hållning, interaktiva tjänster, höghastighetsinternet, personligt skapande
och mångfald på medborgarnas villkor.
Digitaliseringen av kabelnäten kommer att skynda på utvecklingen av vår
datakommunikation. Sverige kan genom en digitalisering av televisionen,
och genom satelliter och de befintliga kabelnäten, gå i täten för en utveckling
av bredbandskommunikationen. Alla hushåll som har eller kan få tillgång till
ett kabelnät kan genom digitaliseringen av kabel-TV få en kraftfull
datakommunikation integrerad i samma kommunikationssystem. Därigenom
skapas utrymme för interaktiva tjänster rakt in i vardagsrummet. Det passiva
mottagandet blir passé.
Alla hushåll som har en telefonledning kan genom digitaliseringen få
tillgång till en kraftfull kommunikation på datanätet. Tillsammans med den
snabba tillväxten av satelliter för digital kommunikation kommer detta att
innebära en revolution, där den enskildes möjligheter till informations-
inhämtning och kommunikation ökar drastiskt.
Regeringens försöksverksamhet med markbundna digitala TV-sändningar
går stick i stäv med denna utveckling. Syftet med marknätet är att gynna en
teknik som möjliggör begränsningar och kontroll. Vi har länge hävdat att det
är ett illa genomtänkt förslag. Valet av den markbundna tekniken begränsar
inte bara den möjliga mångfalden, utan leder till statlig kontroll över vem
som skall få sända. Dessutom kostar den mer utan att kunna erbjuda vare sig
interaktivitet eller datakommunikation. Det digitala marknätet motverkar
därmed den informationstekniska utvecklingen.
2.3.2 Digitala TV-sändningar i marknätet
Regeringens satsning på marknätet för digital TV har blivit ett stort
fiasko. Höga kostnader, kanaler som inte vill sända, få dekodrar sålda,
inga tittare, kraftiga förseningar och orealistiska planer har gjort att den
miljard projektet kostat hittills framstår som bortkastade pengar.
Resultatet visar också att det plan- och kommandotänkande som präglat
projektet och Kulturdepartementets planering passar sällsynt illa för nya
medier.
Redan urvalsprocessen visade att avsikten med projektet var att bibehålla
en stark politisk styrning av TV. Urvalet blev en renodlad politisk
skönhetstävling utan några överväganden av kanalernas kommersiella
möjligheter eller drivkrafter. När regeringen meddelade sändningstillstånd
bekräftades den politiska styrningen. Kanalerna tvingas anlita de statliga
monopolbolagen Senda och Teracom. Ägarförhållanden, liksom innehållet i
kanalerna, regleras på ett sätt som för tankarna till förhandsgranskning eller
censur.
Provsändningar utlovades till mitten av november 1998 och kompletta
sändningar till den 1 januari 1999. Eftersom inga dekodrar fanns framme
försenades starten till den 1 april. Efter ett halvår är ca 350 dekodrar sålda,
varav 5 i hela Östersund/Sundsvallsområdet. Sveriges Television har därför
beslutat att deras regionala sändningar skall dras ner p.g.a. av alltför få
tittare. Kunskaps-TV, Cell, Kanal5 och TV3 har ännu inte påbörjat några
sändningar.
En av myterna som spridits från kulturdepartementet för att försvara det
digitala marknätet är att det skulle vara nödvändigt för att nå samtliga
hushåll. Detta är fel, vilket också konstateras i den av Ernst & Young
framtagna rapporten för digital-TV-kommittén, som skriver: "I princip hela
den del av befolkningen som inte är kabel-TV-ansluten kan potentiellt ta
emot televisionssändningar från satelliter, antingen direkt eller via olika
former av matar-/kabelnät. - - - Det innebär att så gott som hela svenska
befolkningen kan se public service-kanaler digitalt även om ett marknät inte
byggs."
Idag är ca 42 procent av tv-tittarna anslutna till kabel-TV, ca 23 procent
nyttjar satellit via egen parabol eller parabol-öar medan bara en tredjedel av
tittarna har TV-sändningar enbart via marknätet. Ernst & Young antar i sin
rapport att det är enbart 32 procent, eller 1,25 miljoner hushåll, som kommer
att föredra marksänd digital TV framför andra distributionsformer.
Frekvensutrymmet i etern är begränsat och det skall räcka till TV, radio,
personradiotrafik, mobilteletjänster och i en snar framtid radiobaserat
bredband. Det gör det angeläget och nödvändigt att utnyttja frekvenserna
effektivt och till rätt saker. Ernst & Young har i sin rapport till Digital-TV-
kommittén beräknat värdet av det frekvensutrymme som upptas av TV-
sändningar. Baserat på erfarenheter från amerikanska frekvensauktioner
beräknar de det totala värdet, under tio år, till 28 miljarder kronor, varav 14
miljarder kronor för det digitala nätet.
Frågan om verksamheten i det digitala marknätet bör grundas på
marknadsmässiga överväganden bland aktörerna på marknaden. Det gäller
bland annat de radio- och TV-företag som har ett naturligt intresse av att
utveckla formerna för digitala sändningar men också företag som utvecklar
olika former för digital kommunikation.
Staten bör inte vidare engagera sig i frågan om val av teknik för digitala
sändningar av radio och TV, vare sig direkt eller indirekt. Mot den
bakgrunden bör staten avyttra sitt ägande av företag inom detta område. Efter
försöksperiodens slut bör frekvenserna inom detta frekvensområde bjudas ut
till auktion parallellt med andra frekvenser.
Ett mycket litet antal tittare, ca 350 st, har hittills frivilligt köpt dekoder
för
marknätet. Priset för dekodern är ca 5000 kronor och den gör det möjligt att i
princip se samma kanaler som i det analoga nätet. Eftersom få köper frivilligt
har det statliga bolaget Teracom skapat ett nytt bolag, Boxer, vilket Teracom
äger till 90 procent. Boxer har enligt medieuppgifter garanterat beställningen
av 100 000 dekodrar från Nokia till en beräknad kostnad om en kvarts
miljard kronor. Avsikten är att genom subventionerade priser, tre gratis
månader och sedan 149 kronor per månad, snabbt få ut dekodrarna på
marknaden. Det finns enligt vår uppfattning ingen anledning att bygga upp
en statligt ägd verksamhet för dekoderuthyrning. Statliga medel skall vare sig
via statsbudgeten eller via statliga bolag användas för att subventionera
dekodrar.
Starka röster höjs nu för ett snabbt beslut om att tidigt släcka ner de
vanliga analoga TV-sändningarna. Avsikten är uppenbarligen att den vägen
tvinga in konsumenterna i det digitala mark-TV-nätet och därmed göra
fiaskot mindre tydligt. Vi anser att det är förkastligt att tvinga in tittarna i
marknätet. Staten bör i stället vara neutral mellan digitala sändningar via
kabel och satellit och först när ett mycket stort antal tittare valt digitala
sändningar släcka det analoga nätet. Släckningen skall ske som ett resultat av
tittarnas fria val och inte för att den vägen tvinga fram ett visst koncept.
Det finns anledning att befara att regeringens låsning vid marknätet tvingar
in konsumenterna i den distributionsform som har lägst kapacitet och sämst
utrymme för interaktivitet. Risken är stor att den som skaffar dekoder sedan
inte har ekonomiska resurser att skaffa det betydligt bättre bredband som
sannolikt kommer inom några få år. Regeringens agerande riskerar
därigenom att skada möjligheterna att nå hela Sverige med bra bredbands-
lösningar.
Regeringens planer på ett markbundet stolpnät för TV-sändningar är lika
feltänkta som Stålverk 80 en gång var för stålindustrin. De kommer inte bara
att motverka mångfalden inom medieområdet utan också hindra en
informationsteknisk utveckling där digitaliseringen genom kabelnät,
satelliter, elnät och telenät skapar nya och omfattande möjligheter för
interaktiv datakommunikation.
Istället för att hindra utvecklingen och kontrollera medieutbudet skall
staten bereda utrymme och skapa gynnsamma villkor för en snabb och
omfattande digitalisering, liksom för en utbyggnad av den informations-
tekniska infrastrukturen på marknadens villkor.
2.4 Reklam
De svenska reklamreglerna gör det olönsamt för satellit- och kabelsända
kanaler att gå över till marknätet. TV3 och Kanal 5 skulle förlora pengar
på varje tittare som väljer att se deras program via marknätet i stället för
som idag via satellit eller kabel. Det är framförallt reglerna om avbrott i
programmen som skulle tvinga TV3 och Kanal 5 att antingen sända en
annorlunda signal för marknätet eller att visa "svartruta" när det i satellit-
signalen sänds reklam. Reklamreglerna hindrar vidare tex Pingstkyrkan
från att köpa sändningstid för att sända en gudstjänst. Gudstjänsten
klassas som annons, om den sänds på uppdrag av annan, och faller
därmed under regeln om högst 8, alternativt 10, minuter per timme.
2.4.1 Licensbetalda program skall inte betalas två gånger
Programverksamheten vid Sveriges Television, Sveriges Radio och
Utbildningsradion betalas sedan länge via TV-licenser.
Reklamfinansiering har aldrig förekommit. Sponsring har däremot trots
moderata protester, utnyttjats som finansieringskälla för public service-
verksamheten. Inför uppbyggnaden av det digitala marknätet förs nu
fram en modell där TV-tittarna krävs på ytterligare avgifter.
För att hantera de digitala marksändningarna av TV har regeringen skapat
ett nytt monopolbolag, Senda. Senda skall koda och marknadsföra de
marksända digitala TV-sändningarna. Delägare i detta bolag är, förutom
Rikab, TV4 och Teracom. För att kunna ta emot marksänd digital TV
kommer det att krävas en särskild s k dekoder som omvandlar de digitala
signalerna till de analoga som TV:n är byggd för. Samtliga kanaler i
marknätet kommer att krypteras.
För att kunna dechiffrera de krypterade kanalerna krävs därför att man
köper ett programkort från Senda och sedan betalar en årlig
administrationsavgift för detta. Det innebär att det inte räcker med att betala
TV-licensen för att se Svergies Televisions program digitalt, man måste
dessutom köpa programkort och betala den årliga avgiften.
För att ha betalkanaler, t.ex. Canal plus, behövs ett programkort för att
dechiffrera de krypterade betalkanalerna. Regeringen vill nu avgiftsbelägga
samtliga kanaler i det digitala marknätet.
För att kunna se Sveriges Televisions kanaler krävs alltså att man utöver
TV-licensen köper ett programkort för ca 300 kronor och erlägger en
årsavgift om ca 300 kronor. Den som även vill se Canal plus får betala
ytterligare pengar för det. Vi moderater avvisar denna nya modell för att
avgiftsbelägga licensbetalda program. Om man betalar licens skall man
enligt vår mening inte behöva erlägga ytterligare avgifter för att kunna se
licensbetalda program.
2.4.2 Begränsa must carry-regeln
Den s k must carry-regeln innebär att kabel-TV-företagen är skyldiga att,
i kabelnäten, distribuera ett antal program, som sänds med tillstånd av
regeringen, utan avgift. Det finns ingen anledning att ålägga kabelägare
att kostnadsfritt distribuera kommersiella program. Det kan vidare
ifrågasättas om dagens omfattande must carry-skyldighet är förenlig med
YGL. I 3 kap. 1 § andra stycket YGL stadgas nämligen: "Den frihet som
följer av första stycket hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter i
fråga om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i
den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av
tillgång till allsidig upplysning - - -".
Kravet på allmänhetens tillgång till allsidig information måste rimligen
anses tillgodosett genom att de licensbetalda public service-kanalerna TV1
och TV2 omfattas av must carry-skyldigheten. Som public service-kanaler är
det deras uttryckliga uppdrag att tillhandahålla just allsidig information.
Därmed kan det inte anses befogat att utöka must carry-skyldigheten till att
omfatta andra kanaler för att tillgodose informationsbehovet. Must carry-
regeln bör därför begränsas till enbart de licensfinansierade public service-
kanalerna. I takt med den av oss föreslagna privatiseringen av TV-kanaler
minskar därmed även must carry-skyldigheten.
2.4.3 Sveriges Televisions program skall satellitsändas
Sveriges Televisions analoga program Sveriges Television 1 och
Sveriges Television 2 sänds i dag i marknätet för att kunna tas emot av
svenska tittare. Dessa program sänds också via kabel bl.a. med hjälp av
must carry-regeln som ålägger kabeloperatörer att sända vissa program i
kabelnäten utan villkor om särskild betalning. Det har tidigare varit
förbjudet för Sveriges Television att sända via satellit över Sverige, men
sedan november 1997 har man regeringens tillstånd för detta.
Sveriges Television kommer nu att sända digitalt i marknätet. Must carry-
regeln kommer, precis som med de analoga programmen, att tvinga
kabeloperatörerna att distribuera Sveriges Televisions digitala program gratis
i kabelnäten. Sveriges Television har även i tillstånden för digitala
sändningar ålagts att sända de digitala programmen via satellit. Ett av
motiven till must carry-regeln har varit att det som finansierats via TV-
licensen eller andra offentliga medel skall kunna tas emot av alla
licensbetalare utan villkor om särskild betalning. Man skall således inte
behöva betala extra för t.ex. ett programkort för att kunna se Sveriges
Television 1 och Sveriges Television 2.
Det är bra att Sveriges Television fått frihet att distribuera sina program
via satellit. I takt med att de digitala sändningarnas andel ökar kommer
satellitsändningar att öka i betydelse. Vi anser att det bör införas en
möjlighet
för samtliga satellitoperatörer att distribuera Sveriges Televisions program.
Företaget bör därför åläggas att kostnadsfritt tillhandahålla satellitoperatörer
public service-kanalerna, såväl analogt som digitalt, under förutsättning att
mottagningen kan ske utan kostnad. Detta bör regleras antingen i sändnings-
tillstånden eller i anslagsvillkor.
2.5 En fri radio
2.5.1 Avveckla stopplagen
Utvecklingen av en privat lokalradioverksamhet har inneburit en
väsentlig förändring i det svenska mediesamhället. Den borgerliga
regeringen bröt radiomonopolet och fick stöd i riksdagen för en frihetlig
radiolagstiftning som byggde på yttrandefrihet, mångfald, oberoende från
stat och kommun samt konkurrens som grundläggande hörnstenar. Det
finns i dag fler radiosändningar än de som ombesörjs av public service-
radion och uppenbarligen har det funnits ett betydande intresse för dessa
sändningar.
Under de första åren har den privata lokalradion dominerats av stationer
med olika musikinriktning, tillsammans med samtal, kommentarer och
nyheter. Lyssnarandelarna är så stora att ingen kan förneka radiostationernas
betydelse. Detta har inte hindrat en rad socialdemokratiska makthavare från
att uttrycka ringaktning och irritation över det som sänds. Man har också på
olika sätt uttryckt en vilja att begränsa friheten i radion.
Gradvis utvecklas nu denna radio efter publikens önskemål och behov. De
olika radiostationerna sänder till exempel med Sveriges Radio konkurrerande
nyhetsservice, trots att de saknar public service-verksamhetens licens-
finansiering.
Fortfarande är public service-verksamheten genom sin gynnade ställning
som enda nationellt sändande radioverksamhet och genom sin licens-
finansiering dominerande när det gäller till exempel reportage,
nyhetsförmedling, kultur- och debattprogram. Public service-verksamhetens
nyhetsredaktion Dagens Eko är sålunda den kanske mest dominerande och
genomslagskraftiga nyhetsförmedlingen i landet. I takt med att radion
kommit att bli allt viktigare har det därför kommit att bli betydelsefullt att
slå
vakt om mångfald, oberoende och konkurrens för att säkra yttrandefriheten.
Socialdemokraterna har trots detta verkat för att motverka de fria
radiostationernas oberoende och existens. I Lokalradioutredningen föreslog
en majoritet av Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänster-
partiet att samtliga sändningstillstånd skulle dras in vid koncessionsperiodens
slut. Förslaget möttes av hård kritik och regeringen tvingades backa från
denna extrema ståndpunkt.
Om förslaget genomförts skulle det ha varit en unik åtgärd i den fria
världen. Vidden i det socialdemokratiska utredningsförslaget var omfattande.
Om det någon annanstans i världen fanns en regering som på fullt allvar
medvetet ville upphäva fria mediers rätt att existera och verka inom givna
lagar och regler skulle reaktionerna i Sverige ha varit omfattande. Genom att
använda oss av detta perspektiv kan vi bättre förstå vikten av att skydda den
fria radion.
Under våren 1999 presenterades förslagen från utredningen Den framtida
kommersiella radion. Även denna utredning föreslår oacceptabla ingrepp,
"skönhetstävlingar" som urvalsmodell, kraftigt begränsade tillståndsperioder
och att antalet stationer skall begränsas. Förslaget skapar ett oacceptabelt
beroendeförhållande till staten. Justitiekanslern har i sitt remissvar anfört:
"Systemet torde alltså innefatta en form av förhandsgranskning eller censur."
Moderata samlingspartiet avvisar utredningens förslag. För det fria ordets
ställning hade det varit av värde om regeringen omgående hade avvisat även
detta utredningsförslag som omöjligt i en rättsstat och oförenligt med
principen om fria medier. Regeringens långa tvekan är avslöjande för
Socialdemokraternas mediepolitik. Det är också regeringens agerande mot de
fria radiostationerna i övrigt.
Socialdemokraternas motvilja mot den fria radion visades efter
regeringsskiftet hösten 1994 i den s. k. stopplagen, som stoppar fördelningen
av ytterligare lediga frekvenser i etern. Den framstår som högst tveksam vid
beaktande av 3 kap. 2 § andra stycket YGL, som anger att sammanslutningar
skall ha möjlighet att få tillstånd att sända ljudradioprogram i den
utsträckning som tillgängliga radiofrekvenser medger.
Lagrådet ifrågasatte om stopplagen var förenlig med 3 kap. 2 § YGL. Om
förslaget genomfördes skulle enligt Lagrådet lediga radiofrekvenser stå
outnyttjade åtminstone under en övergångstid. Lagrådet anförde att
grundlagsbestämmelsen inte bara innebär att de skall tas i anspråk utan att de
skall tas i anspråk på ett sätt som leder till vidast möjliga yttrandefrihet och
informationsfrihet. Det faktum att regeringen har backat från det egna
utredningsförslaget om att upphäva de befintliga radiostationernas tillstånd
understryker det principvidriga i stopplagen. Befintliga frekvenser skall
användas i enlighet med YGL. Det finns idag minst 8 lediga frekvenser på
FM-bandet. Härtill kommer att Post- och telestyrelsen arbetar med att ta fram
10 20 sändningsmöjligheter för lokalradio på mellanvåg (AM). Dessa
frekvenser bör fördelas i enlighet med lokalradiolagen.
Yttrandefriheten och mångfalden inom radioområdet behöver stärkas.
Detta kan ske nu genom att stopplagen avskaffas.
2.5.2 Fria nationella radiokanaler
Vår uppfattning är att det bör vara möjligt med fristående och privata
radiokanaler med nationella sändningar. Genom den privatisering av
Sveriges Radios kanaler som vi förespråkar blir detta möjligt.
De privata radiostationer med lokala sändningar som vuxit fram skall
kunna genomföra nationella sändningar genom nätverkssamarbete. Det finns
mot den bakgrunden ingen anledning att stationerna i lag skall upprätthålla
en viss andel lokala sändningar.
2.5.3 Den digitala radion skall vara fri
Introduktion av digital radio, den s k DAB-radion, hindras av regeringens
klåfingrighet och vilja att styra radioutbudet. Regeringens krav på
"skönhetstävlingar" som urvalsmodell och krav på programinnehåll och
oförändrat ägande är oförenligt både med den redaktionella frihet som
medier skall ha och den kommersiella frihet som medieföretag behöver.
Skall den digitala radion utvecklas krävs ett tillståndsförfarande liknande
det som tidigare gällde för den privata lokalradion under den borgerliga
regeringen. Det krävs ett auktionssystem och långvariga sändningstillstånd
för att ge det oberoende och den stabilitet som krävs för att programbolag
skall ta de stora investeringar som behövs för att etablera en ny
sändningsteknik och en ny marknad.
2.5.4 Konkurrensutsätt Teracom
Teracom Svensk Rundradio AB är det statliga bolag som idag har
monopol på all analog TV-distribution i marknätet och på huvuddelen av
radiodistributionen. I sändningstillstånden mellan staten och
publicservice-bolagen och mellan staten och TV4 framgår att man är
tvingad att använda Teracom för utsändningarna. Regeringen har även
gett Teracom monopol på utsändningarna i det digitala mark-TV-nätet,
ingen upphandling har skett. Teracoms monopol på marksänd radio och
TV bör omedelbart avskaffas och verksamheten utsättas för konkurrens.
Vidare bör publicservice-företagen åläggas att upphandla sin distribution
i konkurrens. Teracom bör på sikt privatiseras.
3 Hemställan
3 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om etableringsfrihetens betydelse för tryck- och
yttrandefriheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om riktlinjer för statens agerande rörande medier i
ett öppet samhälle,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att staten inte skall reglera formerna för olika
programföretags verksamhet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ägarbegränsningar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om markbundna digitala TV-sändningar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avgifter för mottagning av licensbetalda
program,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att varken statliga medel eller statliga bolag skall
användas för att subventionera dekodrar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av public service-uppdraget, 1
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om privatisering av TV- och radiostationer, 1
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att koncessioner för nya sändningsrättigheter för
TV-kanaler skall säljas genom ett auktionsförfarande,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utförsäljning av Utbildningsradion, 1
12. att riksdagen beslutar upphäva den s.k. stopplagen i enlighet
med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen beslutar att begränsa must carry-skyldigheten i
enlighet med vad som anförts i motionen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regelverk för digital radio,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om konkurrensutsättning av Teracom, 1
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om satellitdistribution av Sveriges Televisions
program. 1
Stockholm den 4 oktober 1999
Per Unckel (m)
Elisabeth Fleetwood (m)
Jerry Martinger (m)
Inger René (m)
Nils Fredrik Aurelius (m)
Jan Backman (m)
Lennart Fridén (m)
Ola Karlsson (m)
Roy Hansson (m)
1 Yrkandena 6, 8, 9, 11, 15 och 16 hänvisade till KrU.