Regionalpolitiska konsekvensbeskrivningar och analyser
Många, inte minst politiker, ställer sig bakom parollen Hela Sverige skall
leva. Det är i stort sett en tom paroll, en läpparnas bekännelse, till intet
förpliktigande. Det pågår för närvarande en flyttlasspolitik i Sverige, där
över 200 kommuner minskar i befolkning p g a stor utflyttning. En
minskad befolkning innebär stora problem för många kommuner i flera
avseenden. Det är i regel ungdomar och övriga i yrkesverksam ålder som
försvinner. Det minskar kommunens skatteunderlag och leder till ett ökat
beroende av statsbidragen och de ofta ovissa effekterna av det
kommunala inkomst- och kostnadsutjämningssystemet. Utflyttningen
leder till sned åldersstruktur, där omsorgen och vården av de äldre ökar i
omfattning, samtidigt som den egna skattekraften minskar.
I olika sammanhang talas det om industrisamhällets övergång till ett
tjänste- och informationssamhälle, ibland kallat kunskapssamhället. Den
verkligheten märks inte speciellt väl ute "på landet", där beroendet av ett
enskilt och dominerande företag med långa traditioner på orten fortfarande är
starkt. Produktionen ökar, men med betydligt färre anställda p g a
rationaliseringar, ökad produktivitet, ny teknik o s v.
Det talas och skrivs om att bredbandssatsningar, IT och digital teknik skall
möjliggöra distansarbete, där arbetskraften lika gärna kan vara placerad
utanför de stora städernas tillväxtcentra. Av detta märks inte så mycket i
verkligheten ute i landets många mindre kommuner, i glesbygden och på
landsbygden, eller i traditionella industrikommuner. De "nya" jobben skapas
fortfarande i huvudsak i ett antal tillväxtcentra, som inte ligger i exempelvis
Bergslagen eller Norrlands inland.
Den stora inflyttningen, till främst Stockholm, skapar problem som stor
bostadsbrist, trafikkaos, social otrygghet för många m m, medan de
krisdrabbade kommunerna står med ett stort antal outhyrda lägenheter, som
kostar skattebetalarna stora pengar varje år i form av täckning av
hyresförluster. På många håll får man istället kostnader för rivning av fullt
funktionsdugliga hyresfastigheter, en fullständigt absurd kontrast.
Arbetssökande uppmanas att flytta för att få ett arbete, vilket leder till
ytterligare regional obalans. Enligt en undersökning som publicerades i
Dagens industri den 29 september 1999 svarar hela 66 % att de tror att de
kommer att bo kvar på samma ort 2010. Svaret var ungefär detsamma på
denna fråga 1983. Många fick fel 1983 och många kommer att få fel nu om
inget görs. Svaren visar ju att en majoritet tror, sannolikt vill och hoppas att
de skall kunna bo kvar i den trakt där de bor, kanske är födda och uppvuxna,
där de har sina sociala rötter, sin släkt och sina vänner. Detta gäller
sannolikt
oavsett om man bor i storstad eller i en liten kommun. De senare får
emellertid allt svårare att få sin önskan uppfylld. I detta ligger en djupt
mänsklig tragik.
Det krävs nu krafttag och en tydlig politisk vilja och konkreta åtgärder om
vi skall kunna uppnå en rimlig regional balans i framtiden. Alla förslag och
initiativ måste därför innehålla en regionalpolitisk konsekvensbeskrivning
och analys eller bådadera, som helst behandlas i ett särskilt avsnitt i samtliga
propositioner från regeringen och i samtliga betänkanden från riksdagen.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att samtliga propositioner skall innehålla ett
särskilt avsnitt, där de förslag och åtgärder som anförs skall analyseras
och konsekvensbeskrivas utifrån ett regionalpolitiskt perspektiv.