Under 1990-talet har kommuner, landsting och statliga myndigheter i ökad omfattning börjat driva näringsverksamhet på konkurrensutsatta marknader. Det har satt fokus på behovet av åtgärder för att komma till rätta med de konkurrensproblem som då uppstår.
Enskilda företagare, små företag, företagarnas organisationer, Konkurrensverket och Konkurrensrådet har uppmärksammat problem inom bl a städning, tvätterier, fastighetsskötsel, transporter, måltidsverksamhet, bygg- och anläggningsverksamhet och olika slags utbildning. Det är lätt att även socialt motiverade sysselsättningsåtgärder för funktionshindrade eller långtidsarbetslösa resulterar i en snedvriden konkurrens.
Privata företag och offentliga aktörer har helt olika förutsättningar att starta upp och finansiera sin verksamhet. Offentliga aktörers verksamhet stöttas ofta med skattemedel och ibland förekommer också kommunal borgen vilket innebär att skattebetalarna garanterar verksamhetens kapitalbehov.
Det är inte ovanligt med s k överskottsverksamhet, där kommunen erbjuder subventionerad städning, blommor eller andra produkter. Ett tillfälligt överskott kan accepteras enligt lagen, men det förekommer också att kommunen planerar för ett ständigt överskott och på så sätt snedvrider konkurrensen.
Anknytningsverksamhet leder ofta till problem. Om t ex kommunen bygger ett gym i simhallen strider detta inte mot lagen. Samarrangemang kan lätt leda till frestelsen i att låta den anslags- eller avgiftsfinansierade verksamheten subventionera den konkurrensutsatta. Många klagomål på kommunal gymverksamhet handlar om underprissättning.
Offentliga aktörer har ofta dubbla roller, dels myndighetsutövning, dels konsultverksamhet. Veterinärerna och brandväsendet är typexempel på att myndighetsrollen kan ge företräde i konkurrensen om konsultuppdrag, och ibland kan det vara svårt att hålla en tydlig ekonomisk gränslinje mellan de två rollernas verksamheter.
I slutet av 1997 tillsatte regeringen Konkurrensrådet (Rådet för konkurrens på lika villkor mellan privat och offentlig sektor). Rådet kan ge rekommendationer men har inga sanktionsmöjligheter mot offentliga aktörers olämpliga agerande på en konkurrensmarknad.
I konkurrenslagen finns oftast inte stöd för ingripande mot t ex skattesubventionering och underprissättning av konkurrensutsatt verksamhet. För att styra upp en stor del av dagens sneda konkurrensförhållanden bör en skärpning av kommunallagens paragafer om näringsverksamhet komma till stånd. Gråzonen i kommunallagen är bredare än den borde vara. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att föreslå nödvändiga ändringar i kommunallagen samt att pröva förutsättningarna för införande av sanktioner mot ansvariga beslutsfattare för brott mot kommunallagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om ändringar i kommunallagen i enlighet om vad i motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sanktioner för brott mot kommunallagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 3 oktober 1999
Inger Strömbom (kd)