Principiella utgångspunkter
Centerpartiet ställer sig till fullo bakom tanken på att yttrandefriheten ska vara en "reell yttrandefrihet", så att så många röster som möjligt kan göra sig hörda och offentlig debatt underlättas. Det sätt på vilket media produceras, distribueras och konsumeras, förändras i dag i ett rasande tempo. I ett avseende får allt fler människor möjlighet att bli "prosumenter" - att inte längre bara passivt konsumera, utan också producera information. Det innebär självfallet inte att den 16-årige hemsidesnickaren, i någon vidare mening än den snävt tekniska, kan konkurrera med Bill Gates i fråga om möjligheter att uttrycka sig och vinna gehör. Emellertid är bara den tekniska möjligheten ett mycket stort steg framåt.
Utvecklingen mot ökad konvergens sätter fingret på behovet av en mer samordnad syn på regleringen av alla former av media. Konvergens- utredningen (SOU 1999:55) konstaterar detta och rekommenderar en ökad samordning av lagstiftningen för radio, TV och televerksamhet. Utredaren avstår dock från att föreslå en ökad samordning av lagstiftningen rörande innehåll. Det kommer med andra ord även framgent att vara så att ett och samma meddelande, förmedlat på samma sätt, kommer att kunna tolkas olika beroende på vilken lagstiftning som tillämpas. I detta sammanhang kan konstateras att utvecklingen med all sannolikhet lär innebära ökad konvergens, i meningen samma distributionsform (IP), och att det kommer att vara besvärligt att ha en innehållsligt orienterad lagstiftning för t.ex. radio, som skiljer sig från lagstiftningen som reglerar yttranden i andra former.
Framtiden handlar med all säkerhet om mobilitet och mobila lösningar för kommunikation. Den mobila kommunikationen kommer emellertid att vara individuell - människor är uppkopplade till "nätet", och väljer utifrån ett globalt utbud av tjänster. Mediepolitiken måste utformas så att den tar hänsyn till möjligheten av en sådan utveckling, vilket också bör få återverk- ningar på synen på lokal radio.
Oaktat vilken, om ens någon, strategi staten väljer för utbyggnad av bred- band i hela landet, kommer den snabba utbredningen av förbindelser med hög kapacitet och sjunkande kostnader för överföring av information att leda i en sådan riktning.
Stora möjligheter till trots, så är vissa risker uppenbara. Även framgent kommer några aktörer att ha ojämförligt större resurser än andra, vilket påverkar möjligheterna att få genomslag för sitt budskap. För staten kommer det att bli allt svårare, och till sist omöjligt, att kontrollera medieutbudet. Det är i sig positivt, men innebär också att inriktningen på statliga insatser för mångfald och kvalitetsproduktion måste diskuteras och nya instrument inom mediepolitiken utvecklas.
Utvecklingen mot ett mer diversifierat och individualiserat utbud innebär vidare att public service-kanalerna kommer att hamna under ökad press. Det ökade utbudet kan komma att medföra en minskad allmän uppslutning bakom public service, då medieutbudet blir mer nischat och konsumenterna själva sätter samman sitt medieutbud. Sådana möjligheter förändrar dock inte på något sätt behovet av public service-uppdraget i framtiden, men innebär särskilda utmaningar att hantera. En möjlig utveckling är att i framtiden stödja produktion av kvalitetsprogram och smala program i olika medier.
För ett samhälle, som i stor utsträckning bygger på något slags gemen- samma upplevelser och referensramar, innebär utvecklingen en särskild utmaning. I takt med att informationsutbudet ökar och människor i större utsträckning själva väljer vilken information de tar in, minskar denna gemen- samma sfär. Det sätter särskild fokus på frågan om demokratins framtid och hur något slags gemensamma arenor för medborgerlig aktivitet kan åstad- kommas.
Den framtida lokalradion
Sett på kort sikt har naturligtvis den analoga radion en framtid. Frekvens- utrymmet är dock begränsat, vilket tydligt synts i fördelningen av tillstånd fram till nu. Centerpartiet har förståelse för denna problematik och instämmer i synsättet att endast ekonomiska resurser inte får vara avgörande för vem som får möjlighet att utnyttja radio för att förmedla information.
Enligt Centerpartiets uppfattning uppvisar den föreliggande propositionen stora brister, i så måtto att det alltjämt kommer att vara oklart på vilka grunder tillstånd fördelas. Inte minst i orter med endast ett eller två möjliga tillstånd lär det vara oklart vad innebörden av "ökad mångfald" ska vara. Även framgent kommer antalet tillstånd för lokalradio att vara så begränsat att det på de flesta orter är överdrivet att tala om mångfald i utbudet.
Då propositionen i dagsläget endast berör tio tillstånd, utöver dem som redan fördelats, avstår Centerpartiet från att presentera ett eget förslag och accepterar, ehuru med tvekan, de förslag som förs fram i propositionen, utan att ta ställning till enskilda delar. Det är, enligt Centerpartiets uppfattning, mer angeläget att nu inleda ett verkligt resonemang kring den framtida lokalradion, i ambitionen att skapa möjligheter för fler att uttrycka sig, och med hänsyn till ändrade förutsättningar genom teknisk utveckling. Det är en stor brist att propositionen inte diskuterar framtidsfrågor, utan uppehåller sig vid ett fåtal analoga tillstånd. Även om frågan bör fortsätta beredas, är det rimligt att riksdagen redan nu får tillfälle att diskutera frågan.
Vid beredningen av en mer långsiktig politik för lokal radio, måste självfallet hänsyn tas till de erfarenheter vi vunnit så långt. Det är uppenbart att lokalradioreformen inte lett till de förväntade effekterna, och att priserna blivit sådana att andra än mycket kapitalstarka aktörer knappast kunnat konkurrera om tillstånden. Vi ser, bland annat som en följd av detta, en mycket begränsad variation i de olika stationernas utbud och en tilltagande koncentration.
Målsättningen för en framtida politik för lokal radio bör vara ett väsentligt större utbud, med fler aktörer i dag. Det bör vara lättare för nya aktörer att ta sig in på marknaden. Utbudet bör åstadkommas genom såväl rikstäckande nätverk som lokala, oberoende, stationer. Det lägger också grunden för en större dynamik och ett mer varierat utbud.
Viktigast för att uppnå en sådan situation förefaller det att vara att fokusera på utbudssidan. Det är ett bristfälligt utbud av frekvenser som bidragit till mycket höga priser, vilket i det närmaste tvingat stationer att gå samman i nätverk för att pressa kostnaden för programproduktion. Höga omkostnader har inneburit höga priser för reklam och att endast stationer med målgrupper som är särskilt attraktiva för reklamköpare har kunnat dra in erforderliga medel.
Politiken bör alltså syfta till att öka tillgängliga frekvenser för att på detta sätt ge utrymme för en större mångfald och flera olika ägar-/samarbets- former. Målsättningen bör vara att frekvenser ska kunna tilldelas alla behöriga sökande. Först om detta inte är möjligt bör annat förfarande använ- das. Det är möjligt att, med ett väsentligt större antal frekvenser, ett auktionsförfarande är möjligt att använda. Om inte, bör möda läggas ner på att finna kriterier som är fria från att beakta sändningarnas format. Hänsyn bör också tas till bredden i utbudet, så att såväl fria radiostationer som nätverk kan vara representerade.
En fokusering på att öka antalet tillgängliga frekvenser förutsätter en över- gång till digitala sändningar. Det framstår som ett huvudsyfte att stimulera denna utveckling, genom att redan nu markera att nya analoga tillstånd, efter de tio som nu kommer att fördelas, inte blir aktuella för fördelning. I samband med detta bör också en plan för att frigöra frekvenser för digitala sändningar utarbetas. För att skapa incitament att övergå till digitala sändningar bör ett regelverk förberedas, som innebär friare format och regler för ägarformer för digitala sändningar. Vidare bör aviseras att de som i dag betalar mycket höga avgifter kommer att få betala den lägre avgiften, om de byter sitt tillstånd att sända lokal radio mot ett tillstånd att sända digital radio.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag som främjar ett ökat utbud av frekvenser för digitala sändningar, jämte regler i enlighet med vad som ovan anförts.
På längre sikt kommer de förändringar Centerpartiet skisserat ovan att medföra i grunden ändrade förutsättningar för reglering av radiosändningar, och för övrigt av innebörden av att "sända" radio. Det är angeläget att regeringen redan nu på allvar låter utvärdera konsekvenserna av teknisk konverens och ökande nätkapacitet ur regleringssynpunkt. Då Konvergens- utredningen avstod från sådana förslag, kvarstår ett behov, inte minst för att i större utsträckning jämställa yttranden i olika media med varandra, av förändringar för att öka människors reella yttrandefrihet. En sådan utredning bör vidare ges i uppdrag att studera de lagar som i dag, på ett negativt sätt, särreglerar yttranden över Internet, i olika former, och att föreslå för- ändringar av dessa lagar i enlighet med traditionella yttrandefrihetsprinciper. Detta bör ges regeringen till känna.
Oaktat hur man ser på vilka förändringar som kommer att ske, så vet vi att utbudet kommer att öka, liksom antalet mycket smala distributionskanaler. Även i en sådan situation kvarstår behovet av public service, men politiken för att uppnå dess mål bör möjligen se annorlunda ut. Det är fullt möjligt att det i framtiden kommer att vara svårt att ställa krav på dem som producerar och distribuerar innehåll i olika former, på det sätt som i dag görs, t.ex. i fråga om lokalradion, eller i fråga om sändningar i det markbundna digitala TV-nätet.
För att trygga produktionen av ett brett utbud av program, inklusive "smala" program, kvalificerade nyhetssändningar m.m. bör en utredning med att se över public service-uppdraget i kunskapssamhället tillsättas. Utgångs- punkten för denna bör vara att behovet av public service kvarstår, men att uppdraget måste formuleras i en ny tid. Utredningen bör ges ett brett uppdrag, att både överväga olika möjligheter för utvecklingen och att föreslå, inom mycket vida ramar, hur public service bör se ut i framtiden. Center- partiet avser återkomma i denna fråga.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag som främjar ett ökat utbud av frekvenser för digitala sändningar och regler för detta i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen hos ger regeringen begär en utredning av konse- kvenserna av teknisk konvergens och ökande nätkapacitet ur regle- ringssynpunkt.
Stockholm den 23 februari 2000
Åsa Torstensson (c)
Gunnel Wallin (c)
Viviann Gerdin (c)
Rigmor Stenmark (c)
Margareta Andersson (c)
Marianne Andersson (c)
Sven Bergström (c)
Agne Hansson (c)