I Nationalencykopedin (1989) kan man i en artikel under uppslagsordet Adel,
läsa bl. a. följande:
Enligt nu gällande författning från 1975 utgör adeln en av staten erkänd
offentligrättslig korporation vars verksamhet styrs av 1866 ars
riddarhusordning. Ändring i denna kan endast ske genom beslut av adeln
själv. Adeln i Sverige har numera inga särskilda rättigheter, inte ens adliga
namn är alltigenom skyddade. Den har heller inga andra samhälleliga
skyldigheter än vad som gäller för likartade korporationer. Adelns interna
angelägenheter (bl. a. fondförvaltning och vård av riddarhuspalatset)
behandlas av ett representantskap, kallat adelsmöte, vilket sammankallas vart
tredje år och till vilket varje nu levande introducerad adelsätt har rätt att
sända en företrädare. Adelns medlemmar (cirka 28 000 personer) uppvisar i
dag ett socialt tvärsnitt genom svenska folket. Artikeln är signerad JvK (=
Jan von Konow).
Redan Författningsutredningen (SOU 1963:17 5 492)
konstaterade att adelns privilegier kunde och borde
upphävas.
I det utlåtande som lag till grund för riksdagens hemställan 1956 om
utredning och förslag om upphävande av RF 114 § uttalade
konstitutionsutskottet. att ståndsprivilegierna utformats under helt andra
samhällsförhållanden än de nu rådande och att de föreställningar om olika
medborgargruppers skyldigheter och rättigheter som kommit till uttryck i
privilegielagstiftningen. icke lät sig förena med nutida uppfattning av
samhälleliga plikter och förmåner. Med utgångspunkt från denna numera
allmänt gängse uppfattning synes det utredningen angeläget att återstående
ännu gällande ståndsprivilegier upphäves. Ridderskapets och adelns samt
bondeståndets privilegier torde enligt utredningens mening kunna upphävas
utan mera ingående undersökningar.
Prästerskapets privilegier hängde samman med relationerna
kyrka/stat och borgerskapets med då aktuella frågor om
städernas särskilda skyldigheter och rättigheter. I
övergångsbestämmelserna till nuvarande grundlag nämns
prästerskapets privilegier, som alltså 1974 ännu inte var
upphävda (regeringsformen, övergångsbestämmelser, punkt
9). Sedan dess har prästerskapets privilegier i samverkan
med Svenska kyrkan upphävts som ett led i förändrade
relationer mellan staten och Svenska kyrkan. Ridderskapets
och adelns privilegier (SFS 1723:1016 s.1) utgör en sista rest
från ståndsriksdagens tid. Det är från demokratisk synpunkt
angeläget att adel inte längre är något som har
offentligrättslig status. Något materiellt innehåll i dessa
stadganden finns inte kvar, men själva privilegiebrevet är
inte upphävt i sin helhet. Registret över gällande SFS-
författningar upptar fortfarande såväl privilegiebrevet som
Riddarhusordningen och dessa fungerar därmed och
åberopas också, som citatet från Nationalencyklopedin ovan
visar, som ett offentligrättsligt erkännande av en ordning,
som symboliserar en ärftlig privilegieställning, som är både
odemokratisk och ojämlik i förhållandet mellan könen.
Inget hindrar att medlemmar i Riddarhuset bildar en privat klubb och
därvid har regler för medlemskap m m som är otidsenliga, men staten bör
inte legitimera en korporation, vars medlemsregler demokratiskt och från
jämlikhetssynpunkt har grava brister. Riddarhusordningen (SFS 1866:37 s.1)
bör av samma skäl också upphävas såsom statlig reglering.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om upphävande av all
offentligrättslig reglering specifik för adel.