I en ambitiös och lovvärd strävan att vitalisera politiken och minska
avstånden mellan väljare och valda har en rad reformer genomförts under
åttio- och nittiotalen. Reformerna har genomgående tagit fasta på
institutionella förändringar såsom införandet av kommundelsnämnder,
ökad sk brukarmedverkan, lokala styrelser med föräldramajoritet
(skolan) o dyl. Det senaste inslaget i denna institutionella reformflora är
införandet av personval.
I ljuset av 1998 års val med ett rekordlågt valdeltagande kan man på goda
grunder göra antagandet att flera lokala institutioner med åtföljande
byråkratiska nätverk inte minskat avstånden mellan väljarna och deras
representanter. Något ökat demokratiskt engagemang kan knappast heller
spåras av det nya personvalsinslaget i årets val. Inte ens i valkretsar där
personvalskampanjerna fått sitt starkaste genomslag i form av personliga
framgångar för de hårdlanserade kandidaterna kan några röstmässiga
framgångar för deras partier registreras. I flera fall står partiernas
valresultat
snarare i omvänd proportion till de enskilda personvalskandidaternas
lyckosamma resultat i form av antalet erhållna kryssmarkeringar.
En genomgång av förarbetena till den i och för sig försiktiga men ändå
tydliga förflyttningen från partival till personval i svensk politik (SOU
1993:21 - Ökat personval - betänkande av Personvalskommittén och SOU
1996:66 Utvärderat personval - betänkande av Nomineringsrätts- och val-
kretskommittén) ger mer eller mindre klara antydningar om att
personvalsreformen drevs fram under de år då självförtroendet för den
svenska modellen var på fryspunkten och då angloamerikanska och
kommersiella förebilder i mycket styrde förnyelsearbetet.
Med ledning av årets val kan sålunda redan nu vissa slutsatser dras av det
ökade personvalsinslaget i svensk demokrati.
- Ytlighet och personliga företräden utan anknytning till den politiska arenan
vinner terräng på det idépolitiska samtalets och folkrörelsearbetets be-
kostnad.
? Den representativa demokratin tunnas ut.
? Ekonomiska och andra kampanjmässiga resurser ökar i betydelse och
skapar ojämlika förhållanden mellan kandidaterna Privatekonomin kan få
en avgörande betydelse för enskilda kandidaters framgångar.
- Jämställdheten kommer i kläm.
- Geografisk obalans inom valkretsarna skapar motsättningar inom
partierna. Systemet är så förutsägbart att det i fortsättningen torde bli
praktiskt taget omöjligt för mindre kommuner att få in representanter i
riksdagen.
I boken Den svala demokratin summeras det stora forskningsprojekt Mitt
opinionen (MIO) som Demokratiinstitutet vid Mitthögskolan bedrivit
under en stor del av 1998 och 1999. I projektet har attityder kring politik,
medier och samhälle bland medborgare, politiker och journalister
undersökts i sex svenska kommuner i valrörelsen 1998. I uppsatsen
Politik som såpopera konstateras bl a:
Den politiska bevakningen får såpoperans former. Återfall i alkoholmissbruk
har ojämförligt större nyhetsvärde än inställning i sakfrågor. Och detta är en
del i de publikmaximerande mediernas dramaturgi. Såpoperor drar publik
och de är billiga att producera. Sakpolitk har motsatta egenskaper. Erfarna
politiska journalister vittnar också om att det blir allt svårare att få
politiska
saknyheter att passera hårt pressade redaktionsledares nålsögon; de politiska
nyheterna måste, med det uttryck som används, innehålla såpa för att få
framträdande utrymme och plats.
En annan intressant slutsats dras i uppsatsen Partier speglar bättre än
personer. Där heter det bl a:
Sammanfattningsvis ger den sociala bakgrunden som kön och utbildning
mycket små skillnader på de områden vi frågade om. Ålderns betydelse är
något större och partisympati visade sig ge störst skillnad i svaren...
Möjligheterna att fortsätta diskussionen om åsikts- eller social representation
kvarstår, men rådet till mig själv inför kommande val är utifrån detta resultat:
Rösta på det parti som passar mina intressen bäst och inte på en
högskoleutbildad medelålders kvinna. (Elisabet Ljungberg).
Demokratiutredningen samt Rådet för utvärdering av 1988 års val har
enligt direktiven i uppdrag att utvärdera reformen av det svenska
valsystemet. Det är mot ovanstående bakgrund viktigt att detta arbete
innefattar en grundlig analys av personvalets konsekvenser och att
regeringen snarast efter det att utredningsarbetet avslutats återkommer
till riksdagen med ett samlat förslag som stärker det idépolitiska
samtalets och folkrörelsearbetets betydelse för demokratin. I detta
sammanhang bör också förslag framläggas som innebär en skyldighet för
såväl enskilda kandidater som partier och intresseorganisationer att öppet
redovisa finansiella bidrag till personvalskampanjer i den händelse
personval skall vara ett bestående inslag i framtida val.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översyn av personval.